En vecka sedan påskdagen

Koltrasten söker skydd vid fågelmatningen under aprilsnöstormen.

 

Johannes evangelium 21:1-1

Sedan visade sig Jesus igen för lärjungarna vid Tiberiassjön. Det gick till så:
Simon Petrus och Tomas, som kallades Tvillingen, Natanael från Kana i Galileen, Sebedaios söner och två andra lärjungar var tillsammans.
Simon Petrus sade till de andra: ”Jag ger mig ut och fiskar.” De sade: ”Vi följer med dig.” De gick ut och steg i båten, men den natten fick de ingenting.
När morgonen kom stod Jesus på stranden, men lärjungarna förstod inte att det var han.
Och Jesus frågade: ”Mina barn, har ni ingen fisk?” De svarade nej,
och han sade: ”Kasta ut nätet på högra sidan om båten, så får ni.” De kastade ut nätet, och nu orkade de inte dra in det för all fisken.
Den lärjunge som Jesus älskade sade då till Petrus: ”Det är Herren!” När Simon Petrus hörde att det var Herren knöt han om sig ytterplagget, för han var inte klädd, och hoppade i vattnet.
De andra lärjungarna kom efter i båten med fångsten på släp; de hade inte långt till land, bara ett hundratal meter.
Då de steg i land fick de se en glödhög och fisk som låg på den och bröd.
Jesus sade till dem: ”Hämta några av fiskarna som ni just fick.”
Simon Petrus gick upp på stranden och drog i land nätet, som var fullt av stora fiskar, 153 stycken. Och fast det var så många gick nätet inte sönder.
Jesus sade till lärjungarna: ”Kom och ät.” Ingen av dem vågade fråga honom vem han var; de förstod att det var Herren.
Jesus gick fram och tog brödet och gav dem, och likaså fisken.
Detta var tredje gången som Jesus visade sig för sina lärjungar sedan han uppstått från de döda.

Den här påskberättelsen är så ljuvlig, jag har alltid älskat den sedan jag först hörde den i Barnens Bibel-versionen i söndagsskolan. Det är inte bara nostalgi som gör att jag fortfarande blir så djupt berörd av den här scenen. För mig känns den ständigt ny och fräsch som våren. Den stora omsorgen är nog det som fångar mig, Jesus har uppstått från döden och det han gör är inte att res runt till Herodes, Pilates och andra makthavare sina 40 dagar på jorden som uppstånden. Nej, han lagar mat åt sina närmaste och ger dem fiskelycka ovanpå det. Han beter sig som en gammaldags husmor som vill att ingen ska gå hungrig från bordet. I Emmaus delar han brödet till kvällsmaten och här har han gjot upp elden och lagat frukost åt sina vänner. 

Det finns inget storslaget i detta, det är bara nära och kärleksfullt. Omtanken som går den andra milen helt på eget initiativ är det som Jesus fokuserar på efter sin uppståndelse. Jesus är raka motsatsen till kungar och andra religionsstiftare: han är de andras tjänare även efter den största triumfen. Han beter sig sannerligen inte som en romersk segerherre som lät sig dras runt på en triumfvagn med en slav vid sin sida som viskade :" memento mori". Inte bara eftersom Jesus besegrat döden utan också eftersom detta sätt att triumfera är tomt och menngslöst efter uppståndelsen. Inte bara för Jesus utan för alla.

Med uppståndelsen från de döda rasar hierarkier och alla mänskliga triumfer smulas sönder till obetydligt fnas. Det verkligt viktiga är en eld, en frukost och fiskelycka tillsammans med vännerna. En PR-konsult hade slitit sitt hår över hur Jesus skötte sin USP, uppståndelsen, men det var ändå exakt så här kristendomen blev en världsrörelse så att påsk firas överallt även knappt 2000 år efter denna frukost på stranden.

Vi är alla lika i våra grundläggande behov, en koltrast och jag behöver mat, värme och trygghet och just det  ser Jesus till när han uppstått och söker upp sina vänner som fiskat hela natten.