Featured Post

Läsa tillsammans

Nya testamentets flitigast förekommande textförfattare Paulus omvändes genom ett möte med Kristus på sin väg till Damaskus för att stoppa ...

fredag 7 mars 2025

Fettisdag en orange dag

 


Syskonen Bibas och deras mammas sorgliga öde fick världen att lysas upp i orange förra veckan. Eiffeltornet var helt brandgult och ballonger i samma varma färg släpptes upp i luften i centrala Paris, till exempel. Färgen har efter Hamas fasansfulla attack mot fredskibbutzerna i södra Israel och dansfestivalen Nova 7 oktober 2023 blivit en symbol för gisslans lidande eftersom syskonen Bibas, 9 månader och fyra år gamla,  var helt rödhåriga i just den nyansen.

Orange var också revolutionen i Ukraina som fick den ryska marionett-presidenten att avgå och ge plats för demokrati i Ukraina. Redan då började förstås Putin planera för ett annat sätt att ta makten i Ukraina. När inte Ukraina blev ett nytt Vitryssland måste andra åtgärder vidtas tyckte den gamle KGB-officeren Putin, som aldrig glömt sitt livs värsta dag: den dag då Berlinmuren föll. 2007 höll han ett tal som borde fått Europa att vakna, men icke. 2014 invaderade han Krim och östra Ukraina. Vi var just då i Frankrike och nyheterna handlade bara om Ukraina hela dagarna. Det var helt surrealistiskt vad vi såg.

Europa i krig var inget vi hade räknat med, trots Putins imperialistiska tydligt uttalade vision och Rysslands invasion av Georgien 2008. För oss Européer var ju alla krig typ slut när muren föll 1989, om vi bortsåg från Balkan  som vi såg som ett inbördeskrig. Ett fasansfullt inbördeskrig, men det var ingen imperialistisk stormakt som började grabba åt sig fria länder i sin närhet. (tack Rebella för påminnelsen om denna, som jag nu uppdaterar med):


Regeringen Reinfeldt i Sverige hade uppenbarligen inte heller tänkt tanken och när vi kom hem var detta med Krim knappt en notis i en tidning. Det svenska försvaret nedrustades och betecknades som ett särintresse för glesbygdskommuner som ville behålla arbetsplatser. Så Reinfeldt fortsatte sin skattesänkningspolitik där mycken annan välfärd monterades ner. Jag tänkte då inte speciellt mycket på försvaret utan tyckte det var okej. Krim lät långt bort. Men lite märkligt var det att det som toppade alla nyheter i Frankrike i veckor knappt märktes i Sverige som geografiskt och historiskt ligger mycket närmare Ukraina.

Denna orangea bloggpost som jag planerat sedan förra veckan,  fick en ytterligare dimension när jag just idag, för första gången i mitt liv, fick höra talas om en annan orange rörelse. Den rörelse som var emot att Israel helt skulle överge Gaza-remsan för att få fred i utbyte mot land. Fatah skulle ta över Gazaremsan enligt samma villkor som fanns i Oslo-avtalet, som tyvärr aldrig blev helt genomfört pga Yassir Arafatas vägran att skriva på det sista fredsavtalet, det som var det senaste av många sedan 1948 som skulle gett Palestinierna en helt egen självstyrande stat granne med Israel. Kanske var det också det sista försöket att skapa den nya nationen Palestina. 

Detta hände 2005 då Israel tvångsförflyttade ca. 9000 judar från Gaza remsan som i freden med Egypten hade överlämnats till Israel . De lämnade efter sig växthus och bevattningsanläggningar i blomstrande små byar. Sedan vet vi ju att dessa anläggningarna 2007 blev till raketer och andra vapen, allt raserades av de som vann valet 2007 Hamas. Hamas började en egen utrensning som inte alls var fredlig som när Israel tvångsförflyttade judar från Gaza. Nej, slaktaren från Khan Younis, Yahya Sinwar skaffade sig detta öknamn (enligt honom hedersnamn) genom att halshugga, lemlästa, ja, på alla upptänkliga sätt mörda Fatah-medlemmar och tjänstemän som jobbade för den palestinska myndigheten.

Sedan började de nästan dagliga raketattackerna mot Israel som ibland blev så intensiva så Israel gick till motoffensiv. Hamas kidnappade israeler, två av dem som nyligen frisläppts hade suttit fångna i över tio år, för att köpslå med och få lös tex slaktaren Sinwar, som blivit behandlad mot dödlig hjärncancer i Israeliskt fängelse. Judar ser det som en mitzwa att aldrig överge en tillfångatagen Israel, oavsett etnicitet, och det har Hamas och andra terrorister utnyttjat länge. Nu senast i de fasansfulla shower när gisslan frisläppts mot att Israel släpper terrorister ur fängelse i Israel, som jag redan gråtit ut om här.

Men här är min poäng att det var två orangea rörelser som uppträdde samtidigt årsskiftet 2004-2005. Två länder som senare attackerade oprovocerat, två länder som fått barn kidnappade. Två länder med judiska presidenter. Hamas är en allierad till Iran och Putin och de har finansierat kriget. KGB-officeren Putin, expert på propaganda, har sett till att Hamas använder mänskliga sköldar för att vända opinionen i väst till sin fördel. De hade go-pro-kameror på sig och spred videoklipp direkt från massakern, lika direkt mobiliserades ungdomar och gamla 68-aktivister runt om i världen, redan innan Israel hade startat sin motoffensiv. Nu säger "alla", inte vi som inte är helt förstörda av propagandan, att Israel började kriget 8 oktober. Typiskt för nyhetsförmedling om Israel. Allt börjar med att Israel försvarar sig. Men de började inte försvaret redan 8 oktober. Däremot var "palstinaaktivismen" i full gång direkt den 7 oktober. Absolut ingen slump,  typiskt KGB-progandaförfarande. Så inbjöds sedan Hamastoppar till Moskva i november, då när Hamas just strypt Kfir och Ariel Bibas med sina bara händer. Säkerligen detta också med i planen för de sa ju genast att barnen dött i ett flygangrepp från IDF.

I Ukraina har Putin använt sitt trumf-kort Trump (som betyder just trumfkort på engelska*) han behöver knappast något mer utom några GRU anställda som sprider skräp på sociala medier om Ukraina och president Zelensky. De skickar ungdomar från fattiga länder som Moldavien att sprejmåla judehat i Europa och annat smågrus också, men de behöver i stort sett bara Trump. Han sköter hela jobbet för Ryssland i Ukraina.

Nu till min sorgliga poäng, som blev ännu tydligare med den orangea rörelsen mot tvångsförflyttandet av israeler från Gaza 2005, Putin har alltså lyckats splittra dessa två länder som har typ allt gemensamt. 68 % av ukrainarna är pro-israeliska, Zelensky hade vänskapliga band med Israel, jude och barn till förintelseöverlevare som han är, men Putin har genom Trump lyckats vända Israel mot Ukraina. Trots att Trump lovade att helvetet skulle bryta ut om inte exakt alla gisslan skulle vara hemma för flera veckor sedan och inget hände mer än den förmodligen värsta gisslanshowen  när bl.a. syskonen Bibas kroppar fördes hem, litar många i Israel på Trumps plan för Gaza.

De litar på mannen som älskar snabba avtal som mest innehåller snömos eller är katastrofala , tex det han slöt med Talibanerna som han förhandlade med över huvudet på Afghanistans dåvarande regering. Visst tog inbördeskriget slut men till ett högt pris för afghanerna, inte minst kvinnorna. De litar på mannen som egentligen bara tänker på sig själv och hur han ska bli rik. De litar på en man som alltid ljuger och ändrar sig när han får för sig att det lönar sig: "sa jag det?" De litar på en man som tyr sig till Nordkoreas diktator snarare än Sydkoreas demokratiskt valda regering. Och detta trots att hans plan för Gaza är mycket fantasifull,om jag uttrycker mig diplomatiskt.

De orangea rörelserna skulle ha så mycket att vinna på ett samarbete mot USA men Trump har lyckats splittra dem på samma sätt som han splittrat och tagit över det republikanska partiet.


* Egentligen hette hans farfar Drumpf han som immigrerade till USA 1885, men de antog namnet Trump för att passa in i engelskan och kanske tyckte de att det var kul med betydelsen av namnet.






2 kommentarer:

  1. Murens fall, ja. Och den naiva tron på att världens problem närmade sig sitt slut.

    Här Eva Dahlgrens Drömmarna och muren
    https://www.youtube.com/watch?v=0A_ZAp8qdnQ

    och här sångtexten
    https://www.cancioneros.com/lyrics/song/2287950/drommarna-och-muren-eva-dahlgren

    Genom den är murens fall ett av de få historiska årtal som verkligen sitter i hjärnan på mig. 89 sen höst, såg jag väst möta öst ...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag minns också den dagen så tydligt. Jag satt på ett tåg från mina kompisar Åsa och Anna-Lena i Stockholm och hamnade i samma kupé som en kvinna från DDR som flytt därifrån. Hon grät av lycka över murens fall som jag bara visste om genom löpsedlarna jag nyss sett på Stockholms C.

      Ja det var en naiv tid. Som om det rådde fred på jorden plötsligt och för evigt.

      Radera