En red merle dag

 

...han som ger oss kunskap genom markens djur, vishet genom himlens fåglar... Job 35:11

 Tisdag på sportlovet började skrämmande. Min äslkade Elva kunde inte gå utan vinglade bara hit och dit och kräktes när hon försökte ta sig fram. Mest låg hon på sidan och hennes ögon rullade och ryckte. Alla symptom påminde om kristallsjukan som jag haft och vet är jättejobbig. Men jag tänkte att min snart 14-åriga hund hade fått en stroke. Vi, Elis och jag,  åkte in till veterinären med bävan. Det kunde mycket väl vara så att vi inte skulle komma hem med en hund därifrån.

Till vår hoppfulla lycka trodde veterinären att Elva drabbats av Old Dog Vestibular Syndrom som mycket riktigt är samma sak som kristallsjuka hos människor. Denna åkomma botas bäst med värme , kärlek och hjälp att få i sig mat och vatten , samt en långtidsverkande spruta mot illamående. Promenader fick hon först göra med sele på så vi kunde hjälpa henne att inte falla.  På två veckor brukar de flesta hundar vara ganska återställda för sjukdomen självläker.

Elva mår redan mycket bättre. Hon äter ordentligt av sin Recovery-mat som hon i början fick matas med sked eller luras i genom att vi smetade den på hennes framtassar så hon slickade av dem. Nyss skuttade hon vingligt men glatt med oss ut på skoterspåret för första gången sedan hon blev sjuk. Något som verkade omöjligt åtta timmar tidigare.

Hopp är att vaka över en sjuk gammal hund.

Bibelordet handlar om att vi lär oss av djuren. Och så är det ju. Jag lär mig så mycket av mina djur. Denna händelse lärde mig att hopp är något väldigt konkret. Hopp är att inte förtvivlat avliva sin gamla hund utan ta hand om henne dygnet runt tills hon mår bättre. Hopp är att skedmata en hund som mår illa av yrsel men ändå måste få upp blodsockret för att må lite bättre. Hopp är att bära henne nerför trappan och vänta tills hon kissat. Hopp är att höra att hon bajsat och gått 100 meter med stöd med Elis när jag själv just sjungit på en begravning av en kär vän. 

Så förstår jag äntligen varför det franska ordet för att hoppas =espérer, tar modus indikativum och inte konjunktiv. Camilla Lif pratade i spanarna om hopp som en yxa, och det är en perfekt metafor. Hopp är att inte ge upp utan hugga upp den låsta dörren när det kan finnas någon inlåst som behöver hjälp bakom den. Hopp är att hugga ved till en värmande brasa när man gått vilse. Hopp är att hugga upp en vak för att skölja nytvättade kläder i polarnatten.