Vila och tröst från oväntat håll- Jonatecknet

 Vår samtalsgrupp, som nog egentligen är en bibelstudiegrupp eller bokcirkel med Bibeln som ständig bok, talade senast om hela kapitel 16 i Matteusevangeliet. Det kändes som en så välbekant text att jag inet tyckte den riktigt resonerade med mig när jag läste den hemma. Men i gruppen blev det en helt annan sak. Vi fick nya insikter och gamla insikter fick nytt liv. 

Exempelvis fick lidandets problem ett svar för mig, nämligen detta lidande att när jag utsätts för lidande tänker jag ofta att Gud hatar mig. Men här ser vi ju tydligt att det är tvärtom. Jesus är nära oss i lidandet mer än någonsin. Detta är en text som egentligen är allt vi behöver för att aldrig bli framgångsteologer.  Texten lär oss också att för att verkligen bli oss själva får vi släppa föreställningen om vem vi är. Det ängsliga upprätthållandet av vår " värdighet", vår omsorgsfullt utmesjlade offentliga persona får vi lämna bakom oss och i stället se vårt oändliga värde hos Jesus.

Precis som Simon Barjona får veta vem han egentligen är : den lilla stenen "Petros" beroende av den stora klippan "Petra" där kyrkan ska byggas, får vi vår rätta identitet i att följa Jesus. Kyrkan är enligt texten oemotståndlig i längden kan inte ens dödsriket  stå emot kyrkan. "Dödsrikets (Hades) portar  ska inte stå emot den" som Kärnbibeln översatt det får mig att tänka på Sagan om Ringen och Enterna som tar över Isengård. För det står ju i grundtexten inte som att Kyrkan sitter inlåst i Hades utan tvärtom , det är kyrkan som tar sig in i Hades och bräcker portarna till döden. 

Just i denna passage kallar Jesus Petrus för tre olika saker:  först "Simon Barjona och sedan "gå bort ifrån mig Satan" och sist får han sitt nya riktiga namn "Småsten". Innan Jesus kallar Petrus för Simon Barjona talar Jesus om att det enda tecken de skriftlärda ska få se är Jona-tecknet. Senare förklarar Jesus detta med att han ska dö och uppstå som Jona uppstod från valfiskens buk. Men jag tänker att det finns så mycket mer att hämta från Jona-tecknet. Det borde vara orsaken till att Petrus denna sällsynta gång tilltalas som Barjona/ Jonas son.

Jona försöker exempelvis smita från sitt uppdrag men får omvända sig. Här försöker Petrus få Jesus att smita från sitt uppdrag. Jonas uppdrag är också intressant, han ska predika för Nineve, ett fiendeland för judarna. Han ska gå till folk utanför Israel och Juda för  att predika om Gud . Det är en tanke som var främmande för de skriftlärda Jesus vänder sig till. Än i denna dag vill inte judar missionera. Det är krångligt att konvertera och helst ser rabbiner att hedningar som jag bara följer Noas 7 lagar som gäller hela mänskligheten: att inte dyrka avgudar, att inte förbanna Gud, att inte mörda, att inte hänge sig åt sexuell synd typ äktenskapsbrott, att inte stjäla, att inte äta kött bortslitet från levande djur och att etablera rättvisa domstolar. 

Men Jesus hänvisar alltså till en profet som specifikt sänds till hedningar och deras djur. Dessutom är det en profet som liknar Petrus litegrann. Han är hastig i sina beslut, han tjurar när Nineve omvänder sig så straffdomen uteblir, precis som  Petrus har svårt att i början acceptera de hednakristna som Paulus vurmar för. Och Jona  försöker smita undan Guds plan Det gör Petrus också, i detta fall genom att försöka hindra Jesus från att lida i Jerusalem. Och Petrus, i sin tur, representerar här hela kyrkan byggd på Petra, den stora klippan Jesus, där Petrus är den lilla stenen som vi alla liknar mer eller mindre. Jag känner då igen mig själv i hans bedyrande om att skydda Jesus från allt ont och så sviker han ändå när Jesus arresteras och han förnekar att han känner Jesus eftersom han kände sig rädd.

Så mycket tröst i ett kapitel av Matteus evangelium som öppnade sig just för att vi ar en liten del av kyrkan samlade. Kyrkan som har nycklarna till himmelriket och kan invadera dödsriket.