Rosa söndag mitt i fastan: Midfastosöndagen

 

Och när israeliterna såg det frågade de varandra: "Vad är det här?" eftersom de inte visste vad det var. Mose sade till dem: " Det är den mat som Herren ger er att äta. Och Herren har gett denna befallning: Samla så mycket av det som var och en behöver, ett omermått per person för samtliga. Varje husfar ska hämta till dem han har i sitt tält." Israeliterna gjorde så , och några samlade mer och andra mindre. Närd e sedan mätte upp hade de som samlat mer inte fått för mycket och de som samlat mindre inte för lite, alla hade fått vad de behövde. 2 Mos 16:15-18 

Anglikanska präster i rosa (rosy pink)skrud

Jag vet att jag tjatar om El Shaddai, men här har vi ett bra  exempel på den ammande Gudens förmåga att ge precis det var och en behöver , precis som en ammande kvinna ger barnet det hen behöver  genom att bröstkörtlarna känner av barnets saliv och anpassar mjölken efter barnets behov i just den stunden. Denna dags GT-text exemplifierar med mannat i öknen men jag har på sistone mött detta extra tydligt även i min vardag. Den princip som Lina Sandell- Bergh benämnt: "Blott en dag-principen" i sin kända psalm  där vi sjunger "som din dag så skall din kraft ock vara".  

Denna fastetidens festligaste dag, Midfastosöndagen, kallas också rosendagen och blommorna på altaret ska vara rosa eller guldgula rosor. Just denna söndag, liksom tredje advent, kan man mildra fastans allvarliga purpur, blå eller mörklila färg med rosa. Jag lärde mig det idag när jag kollade upp hur kyrkan ska smyckas idag. Jag har nog aldrig sett en rosa skrud i verkligheten men jag skulle verkligen tycka det vore fint att dessa två fasteperioder; advent och fastan, fick en dag vardera med rosenrosa skrud. 

Idag firade vi Midfastosöndagen med högmässa  i ett fullsatt församlingshem, pga renovering av kyrkan. Liturgisk färg var mörkt purpur men på altaret fanns rosa rosor. Vi sjöng psalmer och sånger som gör mig glad och Lennart har också en slags rosenrosa stil med skämt, som aldrig sårar men alltid är roliga och en lyssnande predikostil. Vi medverkade med vår samtalsgrupp, som också är en liten kör som  framför främst vår fd. medlem (hon har flyttat till Umeå) Katarinas musik. Sångerna valde jag lite ogenomtänkt, visste inte ens att vi skulle sjunga Midfastosöndagen, men allt stämde: sånger, psalmer och predikan.

Jag ser fram emot en vecka där blott en dag-principen får prövas återigen. Men som Katrina skrivit i den sång som blev postludium idag: " Han visar mig godhet ger mig av sin nåd, han sviker aldrig står för varje ord". Det var just vad jag behövde just idag. El Shaddais ammande precision blev en tydlig inledning på denna vecka som innebär massor med jobb. Den innebär också omsorg om min gamla hund som verkligen mår mycket bättre med sin yrsel men ännu inte är helt återställd. Mer vet jag inte. Lennart påminde om detta i sin predikan. "Två dagar kan vi inte påverka: gårdagen och morgondagen."  men just idag är det en rosa dag av glädje mitt i fastan.

Vi sjöng också den här sången i vår lilla kör idag. Inte skriven av Katarina men okej ändå=)