Johannes evangelium 1:45- 48
Filippos träffade Natanael och sade till honom: »Vi har funnit honom som det står om i Moses lag och hos profeterna, Jesus, Josefs son, från Nasaret.«
Natanael sade: »Kan det komma något gott från Nasaret?« Filippos svarade: »Följ med och se!«
Jesus såg Natanael komma och sade om honom: »Där är en sann israelit, en som är utan svek.«
Natanael frågade: »Hur kan du känna mig?« Jesus svarade: »Innan Filippos ropade på dig såg jag dig under fikonträdet.«
Den ärlige Natanael som börjar sin bekantskap med Jesus med att förolämpa honom får ändå bara beröm av Jesus. Ändå? Kanske just därför. Inget fjäsk här inte. Natanael låtsas inte vara fördomsfri och artig. Men i praktiken är han just det. I stället för att prata tolerans lever han den och går verkligen till Jesus och stannar uppenbarligen också kvar hos Nasaretbon.
Jag tycker människor som uttrycker sig som Natanael kan vara väldigt bra men det är jobbigt med den där inställningen, att ha bestämt sig från början och inte ens ha vett att dölja saken. Eller är det kanske inte så dumt att man faktiskt är "utan svek" och visar upp sig i all sin ynkedom direkt? Inget svassande och artigt krúmbuktande, all den där sociala oljan i umgänget som vi blir så trötta av om den saknas, den kan ju också dölja obehagliga avgrunder. Hos Natanael döljs ingenting. Men han går till Jesus och följer honom trots sina fördomar. Han låter sig överraskas och övertygas mot sina förutfattade meningar.
Lustigt att det är just Johannes, som är den mest filosofiska av evangelisterna, som tar upp denna till synes perifera, vardagliga och pinsamma detalj. Just vardag är ju något som ofta föraktas i diverse religiösa kretsar, specifikt New Age med gnostiska inslag "tänk om vi kunde se människors energi i stället för deras kropp"-trosföreställningar av olika slag. Johannes evangelium brukar det finnas att ösa ur. Men just denna episod tillhör förstås inte favoriterna. De kanske inte läser så långt utan stannar vid den poetiska prologen?
Natanael stannar inte i prologen utan verkar förbli vid Jesus. Han återkommer en gång till i Johannes evangelium när Jesus har uppstått och möter lärjungar som fiskat hela natten vid Gennesarets strand. Han sitter alltså med vid elden där Jesus bjuder på frukost efter sin död och uppståndelse. Natanael fanns med , han hade tydligen inget svek i sig. Han höll fast vid gemenskapen trots att alla deras förhoppningar hade dött. I arbetet och vardagens frukostätande stod han ännu fast. Kanske lika brutalt uppriktig som alltid, det vet vi inte. Men vardagen och kroppens arbete och återhämtning var han inte främmande för. Trött i kroppen och blöt av svett och sjövatten sitter han vid elden. Han hade inte svikit.
Antagligen var hans energinivå låg.
