Den gode lämnar arv åt barn och barnbarn, Ords. 13:22 a
Jag var på begravning i Kiruna under sportlovet. Nicke (Olof Nikolaus Svonni) som dog 6 februari begravdes den 6 mars. Solen strålade över vita vidder och kapellet i Poikkijärvi lyste i varma färger som det gör på begravningar av samer. Hela gudstjänsten blev som Nicke: humoristisk, generös, ljus och missionerande.
Hans barn, barnbarn och barnbarnsbarn var där. Syskonbarn, syskonbarnbarn och kusiner likaså. Och Missionsförsamlingen som också var hans familj, så klart. Han hade arbetat som postiljon hela livet, tillsammans med min pappa som också var född 1941. De var ett gäng missionärer där på Posten och en del slutade men bar tron med sig till andra områden. En av dem blev pappas bästis och sedan kyrkoherde: Jan-Erik Kuoksu.
Och vilket arv de alla givit oss som kommit efter: himmelrikets skatter som aldrig förgår.
Syskonen Bibas och deras mammas sorgliga öde fick världen att lysas upp i orange förra veckan. Eiffeltornet var helt brandgult och ballonger i samma varma färg släpptes upp i luften i centrala Paris, till exempel. Färgen har efter Hamas fasansfulla attack mot fredskibbutzerna i södra Israel och dansfestivalen Nova 7 oktober 2023 blivit en symbol för gisslans lidande eftersom syskonen Bibas, 9 månader och fyra år gamla, var helt rödhåriga i just den nyansen.
Orange var också revolutionen i Ukraina som fick den ryska marionett-presidenten att avgå och ge plats för demokrati i Ukraina. Redan då började förstås Putin planera för ett annat sätt att ta makten i Ukraina. När inte Ukraina blev ett nytt Vitryssland måste andra åtgärder vidtas tyckte den gamle KGB-officeren Putin, som aldrig glömt sitt livs värsta dag: den dag då Berlinmuren föll. 2007 höll han ett tal som borde fått Europa att vakna, men icke. 2014 invaderade han Krim och östra Ukraina. Vi var just då i Frankrike och nyheterna handlade bara om Ukraina hela dagarna. Det var helt surrealistiskt vad vi såg.
Europa i krig var inget vi hade räknat med, trots Putins imperialistiska tydligt uttalade vision och Rysslands invasion av Georgien 2008. För oss Européer var ju alla krig typ slut när muren föll 1989, om vi bortsåg från Balkan som vi såg som ett inbördeskrig. Ett fasansfullt inbördeskrig, men det var ingen imperialistisk stormakt som började grabba åt sig fria länder i sin närhet. (tack Rebella för påminnelsen om denna, som jag nu uppdaterar med):
Regeringen Reinfeldt i Sverige hade uppenbarligen inte heller tänkt tanken och när vi kom hem var detta med Krim knappt en notis i en tidning. Det svenska försvaret nedrustades och betecknades som ett särintresse för glesbygdskommuner som ville behålla arbetsplatser. Så Reinfeldt fortsatte sin skattesänkningspolitik där mycken annan välfärd monterades ner. Jag tänkte då inte speciellt mycket på försvaret utan tyckte det var okej. Krim lät långt bort. Men lite märkligt var det att det som toppade alla nyheter i Frankrike i veckor knappt märktes i Sverige som geografiskt och historiskt ligger mycket närmare Ukraina.
Denna orangea bloggpost som jag planerat sedan förra veckan, fick en ytterligare dimension när jag just idag, för första gången i mitt liv, fick höra talas om en annan orange rörelse. Den rörelse som var emot att Israel helt skulle överge Gaza-remsan för att få fred i utbyte mot land. Fatah skulle ta över Gazaremsan enligt samma villkor som fanns i Oslo-avtalet, som tyvärr aldrig blev helt genomfört pga Yassir Arafatas vägran att skriva på det sista fredsavtalet, det som var det senaste av många sedan 1948 som skulle gett Palestinierna en helt egen självstyrande stat granne med Israel. Kanske var det också det sista försöket att skapa den nya nationen Palestina.
Detta hände 2005 då Israel tvångsförflyttade ca. 9000 judar från Gaza remsan som i freden med Egypten hade överlämnats till Israel . De lämnade efter sig växthus och bevattningsanläggningar i blomstrande små byar. Sedan vet vi ju att dessa anläggningarna 2007 blev till raketer och andra vapen, allt raserades av de som vann valet 2007 Hamas. Hamas började en egen utrensning som inte alls var fredlig som när Israel tvångsförflyttade judar från Gaza. Nej, slaktaren från Khan Younis, Yahya Sinwar skaffade sig detta öknamn (enligt honom hedersnamn) genom att halshugga, lemlästa, ja, på alla upptänkliga sätt mörda Fatah-medlemmar och tjänstemän som jobbade för den palestinska myndigheten.
Sedan började de nästan dagliga raketattackerna mot Israel som ibland blev så intensiva så Israel gick till motoffensiv. Hamas kidnappade israeler, två av dem som nyligen frisläppts hade suttit fångna i över tio år, för att köpslå med och få lös tex slaktaren Sinwar, som blivit behandlad mot dödlig hjärncancer i Israeliskt fängelse. Judar ser det som en mitzwa att aldrig överge en tillfångatagen Israel, oavsett etnicitet, och det har Hamas och andra terrorister utnyttjat länge. Nu senast i de fasansfulla shower när gisslan frisläppts mot att Israel släpper terrorister ur fängelse i Israel, som jag redan gråtit ut om här.
Men här är min poäng att det var två orangea rörelser som uppträdde samtidigt årsskiftet 2004-2005. Två länder som senare attackerade oprovocerat, två länder som fått barn kidnappade. Två länder med judiska presidenter. Hamas är en allierad till Iran och Putin och de har finansierat kriget. KGB-officeren Putin, expert på propaganda, har sett till att Hamas använder mänskliga sköldar för att vända opinionen i väst till sin fördel. De hade go-pro-kameror på sig och spred videoklipp direkt från massakern, lika direkt mobiliserades ungdomar och gamla 68-aktivister runt om i världen, redan innan Israel hade startat sin motoffensiv. Nu säger "alla", inte vi som inte är helt förstörda av propagandan, att Israel började kriget 8 oktober. Typiskt för nyhetsförmedling om Israel. Allt börjar med att Israel försvarar sig. Men de började inte försvaret redan 8 oktober. Däremot var "palstinaaktivismen" i full gång direkt den 7 oktober. Absolut ingen slump, typiskt KGB-progandaförfarande. Så inbjöds sedan Hamastoppar till Moskva i november, då när Hamas just strypt Kfir och Ariel Bibas med sina bara händer. Säkerligen detta också med i planen för de sa ju genast att barnen dött i ett flygangrepp från IDF.
I Ukraina har Putin använt sitt trumf-kort Trump (som betyder just trumfkort på engelska*) han behöver knappast något mer utom några GRU anställda som sprider skräp på sociala medier om Ukraina och president Zelensky. De skickar ungdomar från fattiga länder som Moldavien att sprejmåla judehat i Europa och annat smågrus också, men de behöver i stort sett bara Trump. Han sköter hela jobbet för Ryssland i Ukraina.
Nu till min sorgliga poäng, som blev ännu tydligare med den orangea rörelsen mot tvångsförflyttandet av israeler från Gaza 2005, Putin har alltså lyckats splittra dessa två länder som har typ allt gemensamt. 68 % av ukrainarna är pro-israeliska, Zelensky hade vänskapliga band med Israel, jude och barn till förintelseöverlevare som han är, men Putin har genom Trump lyckats vända Israel mot Ukraina. Trots att Trump lovade att helvetet skulle bryta ut om inte exakt alla gisslan skulle vara hemma för flera veckor sedan och inget hände mer än den förmodligen värsta gisslanshowen när bl.a. syskonen Bibas kroppar fördes hem, litar många i Israel på Trumps plan för Gaza.
De litar på mannen som älskar snabba avtal som mest innehåller snömos eller är katastrofala , tex det han slöt med Talibanerna som han förhandlade med över huvudet på Afghanistans dåvarande regering. Visst tog inbördeskriget slut men till ett högt pris för afghanerna, inte minst kvinnorna. De litar på mannen som egentligen bara tänker på sig själv och hur han ska bli rik. De litar på en man som alltid ljuger och ändrar sig när han får för sig att det lönar sig: "sa jag det?" De litar på en man som tyr sig till Nordkoreas diktator snarare än Sydkoreas demokratiskt valda regering. Och detta trots att hans plan för Gaza är mycket fantasifull,om jag uttrycker mig diplomatiskt.
De orangea rörelserna skulle ha så mycket att vinna på ett samarbete mot USA men Trump har lyckats splittra dem på samma sätt som han splittrat och tagit över det republikanska partiet.
* Egentligen hette hans farfar Drumpf han som immigrerade till USA 1885, men de antog namnet Trump för att passa in i engelskan och kanske tyckte de att det var kul med betydelsen av namnet.
I paradismat ingår inte bröd men idag är det ännu fastlag så jag bakade en omgång rågbröd idag. Bröd är både vackert och gott. Och med surdeg blir det också bättre för magen och mer näring frigörs från mjöl och gryn. Dessutom finns det alltid surdeg hemma så när man får tid att baka är inte bristen på jäst ett hinder.
Ty var och en som åkallar Herrens namn skall bli räddad. Men hur skall de kunna åkalla den som de inte har kommit till tro på? Hur ska de kunna tro på den som de inte har hört? Hur skall de kunna höra utan att någon förkunnar? Hur kan någon förkunna utan att vara utsänd? Det står skrivet: Skönt ljuder stegen av dem som bär bud om goda ting. Men alla lyssnade inte till budskapet. Ty Jesaja säger: Vem satte tro till det vi förkunnade? Så bygger tron på förkunnelsen och förkunnelsen på Kristi ord. Rom. 10: 13-17
Så är det snart fasta och jag hoppas kunna ha en fastekalender igen. Men eftersom denna dator är så bra blir den ofta "TV-dator" så det blir svårare att få till de där små stunderna för bloggande. Det är en sådan fördjupning och glädje i att följa fastan dag för dag, ord för ord. Just nu behöver jag en fastekalender mer än vanligt.
Blåmåndag kallas sagen jag antar det beror på den liturgisks färgen som i nordisk tradition är blå under fastan. Blå är ju också en färg vi förknippar med sorg och depression. Sorg är en naturlig reaktion att leva sig igenom. Men depressioner behöver läkas. Jag är inte deprimerad men mycket gör mig sorgsen och stressad.
Just att skriva och dyka ner i orden är en sådan helande och lugnande fasteaktivitet när mycket annat skalas bort. Allt känns rörigt och galet långt borta och nära. Att leva fastan och älska livet för att förhoppningsvis förändra en liten nanobit av världen känns därför nödvändigt den långa fastan 2025.
Man kan lugnt säga att vädret och årstiden samstämmer med förfastans allvarston. Inget bjuder upp till karneval när regnet(duggar) över snön i februari. "Mother Earth has a fever" säger min filippinska extradotter ofta. Hos henne märks denna feber i tyfoner och orkaner och här i en vinter som ständigt pendlar mellan många minusgrader och några plusgrader. Gemensamt för mig och min kära Yezzeh är att det blåser mycket. Plusgrader och hård vind ger halka. I Kiruna var det sådant här väder i januari och nu är detta vidriga väder här. I februari. Årets kallaste månad.
Vi läser i andra årgångens Psaltarpsalm på Sexagesima:
Ibland är det extra skönt att ha sin egen lilla blogg att skriva av sig ilska och frustration i. Just nu är det mycket som hopar sig; de fruktansvärda scenerna som Hamas bjuder på när gisslan byts ut mot brottslingar, ofta massmördare, i israeliska fängelser. Fängelser som är så bra att två fångar vägrat lämna, en av dem övertalades men den andre är kvar. Förhållandena i Gaza för gisslan är förstås desto mer fruktansvärda. Det bevisades förra veckan när Hamas hånade de utmärglade torterade männen på sin propagandascen (som jag är säker på också byggts för Gazas befolkning så de ska veta att vara rädda för sina tyranner som nu krupit upp ur sina tunnlar när det är vapenvila) och bad den man som mist hela sin familj 7 oktober att uttala sig. De tubbade honom att säga hur mycket han längtade efter sin fru och sina döttrar och kidnapparna skrattade rått eftersom de visste att de mördat dem, alla tre.
Nu har jag tagit ut mycket av min vrede mot Hamas i förra Nimrod-posten och sorgen kommer ut i gråt typ hela tiden. Men irritationen över kuppen mot den ekumeniska kommuniteten i Bjärka-Säby har legat och pyrt länge och den fick nytt bränsle när jag igår fick torsdagens Dagen i brevlådan (ja den kommer ytterst oregelbundet nu sedan Post Nord tagit över tidningsdistributionen här i byn). Där intervjuades den nya föreståndaren, Gitten Öholm, som tillsatts av den kuppande pingstförsamlingen i Linköping för att bli slottsfru i antiekumenisk, dvs klassisk pingstvänsanda.
Skamlösheten hos församlingen blir tydlig när de valt just denna slottsfru som helt saknar erfarenhet från den ekumenik som testatorn tydligt ville stötta med gåvan till församlingen som då testamentet skrevs leddes av ekumeniskt sinnade människor, vilket tydligt framgår när Dagen undrar över ekumeniken på slottet:
Ja, jag fick insyn i det. Men just nu handlar det mer om vilka böcker som är deras och vilka som är våra. Och nu vill vi sköta slottet själva, kan man väl säga med enkla ord. Det är vi som lägger ner alla renoveringspengar här.
Hon drar en parallell till sitt eget hus där hennes son under två år har ockuperat garaget för att meka med bilar, trots att Gitten egentligen hade helt andra planer för det utrymmet.
-Så nu har jag fått säga att det faktiskt är jag som äger huset.
Ja, Gitten Öholm är sannerligen rätt person när pingst nu är angelägna om att markera "vi och dom" eftersom hon ser på andra kristna som vilka andra hyresgäster som helst bland företag, föreningar, bröllopsfester och konferenser. Generöst utbrister hon:
-Om en ortodox kyrka vill ha gudstjänst här, så varsågoda att hyra kapellet.
Gitten Öholm är sannerligen sista spiken i kistan för respekten Bjärka-Säby, med flera, gett till Pingst FFS i andra kyrkliga sammanhang. Förtroendet skadades förstås redan av Daniel Alms sekteristiska ledarskap, han tyckte självklart att denna kupp mot testatorn och ekumeniken var helt okej. Inte så konstigt att just han visade sig vara en av alla horbockar i pastorsdräkt som vi ständigt måste försvara som kristna. Nej, förresten, jag försvarar dem inte, däremot måste man försvara kristendomen mot dessa män utan fungerande gylf.
Och Gitten Öholm är som ett dåligt skämt om en "evangelikal" tant från USA. Ikoner fixar hon inte men pelare är snyggt; "Salomos tempel" enligt henne. Symboler nämner hon som ett onödigt ont som hon själv aldrig behövt i sitt perfekta andliga liv, men en menora ska hon ha på flygeln där hon dukar upp när folk ska äta. Altartavlan med blondin-Jesus i1800-talsstil är okej, men krucifix är fel. Pingstmöten är "naturligt och det som jag växt upp med" men liturgi är fel. Fönstren och byggnaden är andliga kraftkällor känner hon tydligt men tideböner är fel. Tysta retreater är heller inget hon förespråkar, de minskar intäkterna från konferenser och det ska vara sång i huset eftersom hon ju sjungit inledningssången med prosperity gospel stjärnan Reinhard Bonnke.
Ja, det är som sagt skönt med en egen blogg. Jag behöver inte vara artig mot sådana här pinsamma företeelser.
Jag är ju en inbiten radiot och i stallpysslandet har jag ofta med mig vetenskapsradion historia som sällskap. Nu senast hörde jag detta intressanta program om utgrävningar i nuvarande Turkiet som genast fick mig att tänka på denna korta bibelpassage från 1 Moseboken 10:8-12
Kush blev far till Nimrod, som var den förste härskaren på jorden. Han var en väldig jägare inför Herren; det är därför man säger »som Nimrod, en väldig jägare inför Herren«. Hans rike omfattade från början Babel, Erek, Ackad och Kalne i Shinar. Från detta land kom han till Assyrien och byggde Nineve, Rechovot Ir, Kelach och Resen mellan Nineve och Kelach; det är den stora staden.
Den urgamla platsen som grävs ut i Turkiet verkar ha varit en samlingsplats där jägare och manlighet hyllades och dyrkades. Arkeologerna menar också att så här byggdes de första städerna och det vi kallar civilisation tog sin början. Den kortfattade berättelsen i Bibeln och legenden verkar stödja den tanken. Nimrod* ses ju som den första stadsbyggaren och den första som bygger upp en slags stadsstat-han var också jägare.
De hyllade jakten fast det redan blivit så att det näringsfång som gjorde stadsbyggandet möjligt inte alls var jakten utan det första jordbruket och det urgamla samlandet av rötter, bär, frukt och grönsaker. De hyllade mannen fast det var kvinnorna som samlade in den mesta maten och jobbade i jordbruket. Så klart födde de också barnen. Om man ska vara lustig så var det på den här tiden kvinnor födde barn och endast kvinnor.
Lämningarna av staden som nu grävs ut ligger på en kulle som ändå alltid dragit till sig kvinnor som vänt sig dit för att be om att få barn. Lite märkligt att de valde en plats som hyllade jakt och manlighet, död och makt. Så såg jag ett fasansfullt klipp från Gaza när de små mördade kropparna av Kfir och Ariel Bibas, samt en okänd kvinna från Gaza och den gamle fredsaktivisten Oded Lifshitz lämnades över till Israel. En ung kvinna hyllade Hamas under festligheten och ropade jublande att hon är så lycklig över att de valde just hennes födelsedag 7 oktober för det hjältedåd som lett till att de små barnen strypts till döds.
Barnens små kroppar hade efter döden slagits sönder av stenar och den okända kvinnan från Gaza, var förmodligen en av de många som protesterat mot Hamas. Nu lämnade de tre denna dödens ort ut i specialdesignade kistor så de skulle bäras så nära fötterna som möjligt tillsammans med fredsaktivisten som ägnat sitt liv åt att skapa fred med människorna i Gaza. Kistorna var låsta men nycklarna som följde med passade inte till låsen.
Respekt för människoliv och kvinnors rätt saknas helt hos dessa manliga jägare. De älskar bara död och makt. Ändå tycker den unga kvinnan som inte kan räkna med mycket till frihet och glädje i livet på grund av hennes föraktade kön att dessa män är värda att fjäskas för. Kan hon föda barn har hon ju ett värde, kan hon det inte är hon fullkomligt värdelös. Det har gått ca 11 500 år sedan Göbekli Tepe var bebodd och Nimrod var den store jägaren.
Mycket lite har dock förändrats. Maktlösa kvinnor söker fortfarande godkännande från män som ser dem som halvapor. De försöker liera sig med döden och makten i stället för att solidarisera sig med andra kvinnor och deras barn. Den enda vägen som leder till drägliga liv för dem själva och deras barn vågar inte många beträda av rädslan för dessa dödens väldiga jägare. I stället söker de sig till dödens män i hopp om att åtminstone få barn. Barn som dödens män gärna offrar för att behålla jägarmännens makt.
Utgrävningen i Göbekli Tepi foto: Tobias Svanelid
*Ordet nimrod fanns i SAOL fram till 2006 med betydelsen, "ivrig, stor jägare" med notisen "skämtsamt".
Hagar betyder flykting och på många sätt är Hagar själva urtypen för ett utsatt flyktingbarn. I Bibeln är hon Sara, furstinnans, tjänsteflicka. Tydligt är att hon kommer från Egypten och inte från Ur där Sara föddes. Hon blir våldtagen av Abraham eftersom hans halvsyster och fru Sara inte fått något barn trots att Gud lovat Abraham ättlingar. Detta låter som en ytterst dysfunktionell familj från början till slut. Alla trasiga och konstiga familjer som finns på denna jord kan alltså hitta tröst i att dessa människor ändå finner nåd och blir bevarade av Gud. Vi som påverkats av judisk-kristen etik i nästan 2000 år finner det förstås motbjudande med sexuellt utnyttjande av Hagar, med all rätt! Ändå var det härifrån vi fick känslan av hur motbjudande det är; genom Sara och Abraham och deras ättlingar.
Abraham begår en grav synd mot allt: Guds och människors lagar, naturens ordning (syskon har inte så lätt att få barn av naturliga skäl), all medmänsklighet (att utnyttja en slav som surrogatmoder och sedan skicka ut henne att dö i öknen) kunde alltså ändå leda till något gott. Ja, till hela skapelsens räddning. Jag tycker det känns hoppfullt när jag själv sätter mig i klister av olika slag. Gud kan göra något gott av allt ont.
Det gäller även namnet Hagar. A
Hagar och Ismael skickas bort av Abraham, som den italienska barockmålaren Guercino såg dem
tt vara flykting är ju inget positivt men namnet är vackert och flickan Hagar är ju en betydande person på många sätt: hon födde Ismael och gav Gud ett namn: Seendets Gud. Och namnet Hagar är som sagt var, vackert. Det är konstigt nog inget vanligt namn i Sverige och började användas så sent som under 1800-talets andra hälft. Några framstående Hagar finns dock och idag vill jag presentera Hagar Normark från Malå.
Hon föddes 1919 när Hagar börjat användas som namn i Sverige. Jag kan bara spekulera, men jag tror att frikyrkligheten spelade stor roll i att namn som Hagar, Vasti, Febe och Lydia blev populära just vid denna tid. Väckelsen har gett oss en så rik kultur, utöver allt annat gott den förde med sig: demokrati, nykterhet, kvinnlig rösträtt och strängmusik åt alla och mycket mer än så. Jag kan inte räkna dem alla, de välsignelser den förde med sig.
Hagars mamma förklarade: "I
första Mosebok kommer den egyptiska tjänstekvinnan Hagar till Abraham. Hennes uppdrag är att föda barn till släkten. Men när sonen Ismael blivit till, och Abrahams första hustru
Sara dessutom som 90-åring fått en egen son, Isak,
sändes Hagar och Ismael - arabernas stamfader -
ut i öknen. Uppgiften var avklarad. Hagar var bara
en tjänstekvinna som man kunde kasta bort och
Sara tyckte inte om att se tjänstekvinnans son
leka. Men, som i Askungesagorna, var hon stark
och skulle överleva till varje pris.
- Jag hade alltid tänkt, sa min mamma till mig,
att får jag en gång en dotter ska hon heta Hagar
efter tjänstekvinnan. För hon kommer alltid att
klara sig.
Hagar Normark är otroligt stolt över sitt namn." ur "Från Mörttjörn till Sundbyberg" av Malena Rydell
En av kvinnorna som fick rösträtt och råg i ryggen under denna period var alltså denna överlevare; Hagar Normark, född Sundström i byn Mörttjärn, i Malå 1919. Hon organiserade sig fackligt i hembiträdesföreningen i Skellefteå där hon satt i styrelsen för att till slut bli invald i riksdagen 1971 för socialdemokraterna där hon fortsatte verka i 15 års tid. Hon engagerade sig bland annat i skolfrågor och i en motion från 1983 propagerade hon för obligatorisk dansundervisning i skolan för att bekämpa alkohol- och drogmissbruk bland unga.
Hon fick gehör för idén och rörelse till musik ingår numera i ämnet idrott och hälsa men det momentet ska tas bort enligt Gy 2025. Det känns både dumt och sorgligt. Jag minns hur kul det var med dans på gympan. Men borgerliga politiker hatar ju all glädje och vill helst bara ha tävling på gympan. Säkert skyller de på att viss elever inte får dansa för sina föräldrar, men sanningen är att den optimism som Hagar Normarks generation stod för har dött och högern har som enda målsättning att minimera skatterna för de rikaste i Sverige. Dessutom har högern aldrig bekymrat sig om alkoholmissbruk. Deras "skyll dig själv-politik" är raka motsatsen till vad Hagar Normark stod för.
Hon motionerade också om glesbygdsfrågor och om att gravida skulle få förebyggande sjukpenning med hänvisning till att gravida kvinnor anställda vid Rönnskärsverken visat en tydlig ökning av risken för fosterskador: "att riksdagen uttalar att reglerna för sjukpenning ändras så att
sjukpenning i förebyggande syfte kan utgå till gravida mödrar
då det gäller ett väntat barns liv och hälsa, och inga andra
utvägar finns." Precis som Bibelns Hagar kom Hagar Normark ur enkla förhållanden och gjorde något storslaget av sina förutsättningar med början som hembiträde och ledamot i styrelsen för Skellefteå Hembiträdesförening.
Det har blivit som ett minitema i advents och julkalendern i år med dessa kvinnor som utifrån den mest underordnade positionen i samhället gör storslagna saker av sitt liv. Hagar ger namn åt universums skapare och hennes sentida namne blev riksdagsledamot. Båda dessa Hagar får dessutom mängder av ättlingar. Riksdagskvinnan Hagar Normark dog 2017 , 98 år gammal . Hon hade hunnit med att få barn, barnbarn, barnbarnsbarn och barnbarnsbarnbarn.
