Lucia firar vi idag, och för trogna följare är det ingen skräll att detta är Barockbloggens favorithelgon och favorithögtid. Jag brukar kalla mig jul-påsk och pingstvän, men jag kan utan att ljuga lägga till Lucia-vän. Hon betyder mer och mer för mig för varje år och då var hon redan mycket betydelsefull när jag var tre år, det första lussandet jag minns.
Denna andra adventveckas episteltext från Hebréerbrevet passar in på henne, även om det främst syftar på Jesus och många av hans efterföljare. Jag vill också stämma in i orden. Även om jag, och många med mig, inte blir världsberömda martyrer vill vi följa i deras spår som inte vek en tum när deras tro utmanades av makterna.
Ska du vredgas på oss för alltid, skall din vrede vara från släkte till släkte? Ps. 85:6
Daniels bok i gamla testamentet handlar, förutom om Daniel själv, även om andra judar som förts bort i fångenskap. Det verkar som om Gud har övergivit folket som en gång valts ut för att lämna slaveriet i Egypten för att flytta tillbaka till landet som Gud lovat dem som evigt hemland. Men plötsligt gäller inte löftet längre, verkar det som. Invånarna besegras krig och stormakten Persien fördriver eliten, dit Daniel hörde, i landsflykt. Inte nog med detta att de drivs bort från sitt land, det som är så viktigt för en jude: Israels land, de förs bort i fångenskap. Daniel och hans vänner, tillika förmyndare: blir hovmän. Alltså, de jobbar för kost och logi med rikets administration.
Daniel verkar aldrig vackla, han tänker inte svikta i sin judiska tro som ju är väldigt praktisk. Han ber sju gånger om dagen och äter enbart grönsaker för att inte av misstag få i sig något som inte är kosher. Jag kan tänka mig att denna adventstids psaltarpsalm var något både Daniel och övriga fångar, stavade på rätt ofta. Den tröstar även mig med sitt raka tilltal till Gud. Samtidigt lever vi Anno Domini, så vi vet att det är kaos-makterna som plågar oss, inte Gud. Det är också mot dem Guds vrede vänder sig och i den kampen mot ondskan drar han sig inte för att riskera allt genom att själv födas som ett vanligt barn. Jesus är människosonen som Daniel såg långt i framtiden.
Godhet och trofasthet möts, fred och rättvisa omfamnar varandra. Ps. 85:11
FNs deklaration om de mänskliga rättigheterna antogs denna dag 1948. Och jag är inte ensam om att mena att det aldrig hade skett utan Jesus. Tom Holland, myspysig historienörd i en av mina favoritpoddar "The Rest is History" har skrivit en bok som visar hur kristendomen är grunden för våra tankar om människovärde oavsett status, yrke, kön och hälsotillstånd. Hela välfärdssamhället , sjukvården, skola för alla och slaveriets avskaffande bygger på kristendomens enorma genomslag. Boken heter Dominion på engelska, Herravälde på svenska. Här recenserar bloggen "Vandra vägen" boken.
Rolig gospelversion av Bereden väg för Herran. Tyvärr med de sedvanliga tre första verserna. Jag älskar Napoleon-protesten så följande verser är så älskvärda:
Ej kommer han med härar och ej med ståt och prakt, dock ondskan han förfärar i all dess stolta makt. Med Andens svärd han strider och segrar när han lider: välsignad vare han som kom i Herrens namn.
Tiden är inne, Guds rike är nära. Omvänd er och tro på budskapet. Mark. 1:15
Anna var enligt en älskad legend Marias mamma och därmed Jesu mormor. Jag ogillar starkt dessa sagor om Marias tillblivelse genom att hennes pappa Joakim gav Anna en puss på kinden . De gör Maria till en omänsklig varelse, en halvgudinna. Det är så hädiskt så jag nästan storknar. Jesus är 100% Gud och % människa. Maria är en riktig människa född på normalt vis och ingen grekisk mytologisk gestalt eller egyptisk gudinna.
Andra advents kärnfulla evangelietext säger det vi människor värjer oss emot: Jesus kom med Guds rike till oss. En människoson, inte en gudinneson med en mysko mormor som var så extremt fertil att en puss på kinden räckte för att göra henne gravid. Man har hört talas om dem som så lätt får barn att de blir gravida av att tvätta sin makes kalsonger. Som fembarnsmor har jag hört det "roliga" skämtet oräkneliga gånger. Men sagan om Anna och Joakim slår kalsongtvätten.
Om nu Marias mamma hette Anna, som hon mycket väl kan ha gjort fast hon hade ett helt normalt äktenskap med Marias pappa, är jag ändå henne djupt tacksam för att hon var en del av familjen kring den lille Jesus. Marias föräldrar måste ha varit toleranta och klarsynta eftersom de inte hedersmördade henne när hon blev gravid för tidigt. Eller så var det inte så viktigt, hon var ju trolovad med en rejäl ung man; Josef. Att de gifte bort Maria med en klok och vidsynt man, bevandrad i skrifterna med profetiska drömmar liksom GTs Josef och hantverkare, visar att de måste ha varit kloka och vidsynta själva.
Så Anna är en viktig person, hon fostrade en tuffing till dotter som räddade hela kosmos genom att barnet Maria fick var Gud själv.
När den tiden och den dagen kommer skall jag låta ett rättfärdigt skott växa ur Davids stam. Han skall skapa rätt och rättfärdighet i landet. Jes. 33:15
Att leva i Guds rike just nu och ännu vänta på dess ankomst är alltså den kristnes lott. Vi lever i Guds rike så till vida att hela kulturen förändrats i grunden så att rätt och rättfärdighet av de flesta uppfattas som honnörsord. Från att den starkes rätt rådde kom rättvisan för alla in som ett mål att sträva mot.
Från att ett fåtal människor hade ordet i sin makt, så de skrev och läste över huvudet på de flesta blev alfabetet var mans egendom och efter att Johann Gutenberg tryckt sin första Bibel spreds det tryckta ordet som en löpeld över världen. I sinom tid blev det fria ordet en självklarhet i vår mörka Nord och i dess spår kom bibliotek, demokrati och folkskolan.
Idag kan vi fira att världens mest belästa nation fick sin första tidning. Färöarnas äldsta tidning såg sin första gryning 1877. Den platsar bra inte bara på grund av datumet utan på grund av namnet Dimmalætting som betyder mörkret lättar, lämnar, flyr, försvinner. Gryning är den bästa översättningen men i Adventstider stämmer mörkret flyr allra bäst. Smart av färingarna att ge ut den just den 8 december när vi är inne i kamos-mörkret och adventstiden.
jag har givit Israels folk och Judas folk. Jes. 33:14
Andra advent och Guds rike finns här osynligt ibland oss men ännu inte synligt för alla. Att leva som kristen är att alltid leva i ett Advent. Ankomsten som vi väntar är redan här och snart här, nu mycket närmare än när Jeremia fick sin profetia.
