Hanna Grönvall 10 december 1879- 22 maj 1953

Strykande kvinna målad av François Bonvin (1817-1887)

 Ingen syr fast en bit okrympt tyg på ett gammalt plagg. Då sliter ju det nya tyget med sig av det gamla och det blir en värre reva. Markus 2: 21

Hanna Grönvall är den legendariska grundaren av Stockholms hembiträdesförening. När man läser hennes biografi påminns jag om den underbara julserien om Fröken Friman som tyvärr fått sitt slut för flera jular sedan. REPRIS SVT!!!

Grönvall föddes i en skånsk hantverkarfamilj där pappan var smedmästare. Hon flyttade till Stockholm där hon 1910 blev sekreterare i Stockholms hembiträdesföreningen och det ödesdigra året 1914 blev hon ordförande vilket hon var fram till krigsåret 1941. Hon började arbeta som hembiträde år 1900 och hon hann uppleva hur yrket nästan helt försvann på grund av nya hushållsmaskiner och bättre villkor för hembiträdena innan hon avled 1953, så hennes liv är som en exposé över det svenska samhällets snabba  förvandling och välfärdssamhällets framväxt. 

I alla tider har människor jobbat hemma men det har aldrig räckt med kärnfamiljens mamma och pappa för att försörja en hel familj så pigor och drängar anställdes så fort man hade en liten möjlighet till det. Pigorna och drängarna var förstås de som inte hade någon som  helst möjlighet att ha en egen gård. Men när Hanna Grönvall föddes hade tjänstefolket börjat en klassresa först från trälar och sedan till egendomslösa med rätt till en ledig vecka per år då de också kunde byta arbetsgivare,  till hembiträden med möjlighet att organisera sig fackligt. Men då blev de obsoleta eftersom tjänstefolkssamhällen bygger på stora inkomstklyftor.

Medelklassens hemmafruar hade hembiträden när Grönvall började sin karriär och när hon fått sin pension började en del arbetarhushåll ha råd med en hemmafru. Denna korta parentes nådde dock inte alla. I min släkt har ingen hemmafru funnits. Ja, det har kallats för det och de har haft hela ansvaret för hemarbetet, men de har också alltid lönearbetat utanför hemmet. Både mormor och min mamma har också varit hembiträden. Mamma en kort period när jag och min bror var små i en familj där båda föräldrarna jobbade utanför hemmet.  Mamma bodde ju hemma inte på jobbet, och vi barn fick äta middag på hennes arbetsplats efter skolan. Vi använde förstås köksingången och tyckte det var mysigt i det stora prästgårdsköket. 

Mamma mindes i sin tur med glädje hur hon och de övriga yngre syskonen fick följa med till mormors arbetsgivare i Norge under dennas sommarsemester. Hon var lärare och tyckte om barn även om hon var ensamstående och barnlös själv. Mormor tvättade också åt "fruarna" och lagade kläder åt dem. Hon sydde också alla kläder till de sju barnen själv. Hon berättade hur hon ofta somnade över symaskinen på natten. Hon skulle aldrig lappat ett gammalt tyg med ett nytt okrympt tyg. 

Jesus visste mycket om hantverk och kroppsarbete. Liknelserna rör sig alltid kring det som folk kände igen från sin vardag. Just i detta fall är det sömnad och lagning av kläder som blir till en liknelse om himmelrikets helt nya kvalitet. Han måste ha varit insatt i detta eftersom en oerfaren människa nog inte skulle ha reflekterat över detta innan de gjort misstaget att blanda nytt och gammalt tyg. Jag tror han menar att himmelriket inte ska användas som något slags plåster på det mest trasiga i världen utan att hela grunden måste bytas ut. Himmelriket är inte något på sidan om, en dekoration eller ett opium som ska bedöva det arbetande folkets förslitningssmärtor. Himmelriket är själva livsväven. 

7 december-snickare

Den heliga familjen i snickarverkstaden av Christian Wilhelm Ernst Dietrich 1746

" Är det inte snickaren, Marias son , och bror till Jakob och Joses och judas och Simon? Bor inte hans systrar här hos oss?"  Markus evangelium 6:7

7 december 1888 föddes Carl Malmsten som nog kan sägas vara Sveriges mest kända möbelsnickare, där Jesu är världens mest berömde timmerman. Numera tillverkas mammutdyr heminredning i Malmstens namn men det han själv brann för var skolslöjden. När han var skolpojke hade han svårt att koncentrera sig på det ensidigt teoretiska upplägget men vid hyvelbänken fann han att: 

"Slöjden samlar ihop hela människan. Ena handen håller fast ämnet, den andra griper stadigt tag i verktyget. Ögat vakar skarpt över att det förs rätt. Musklerna spänns i kraftiga tag och hela kroppen arbetar med. Viljan leder och planlägger i förbund med fantasin det verk som ska tjäna ett bestämt syfte, och arbetet växer fram mot fullbordan i en takt som är naturlig för var och en."

Eftersom han själv upplevde slöjden så positiv blev han en ivrig förespråkare för skolslöjd. Han menade att vi behöver se på handens arbete som ett annat sätt att väcka tankeverksamhet och att teori och praktik borde följas åt. På så sätt var han, antagligen ovetandes, en förespråkare för det som klosterordnarna betecknar "ora et labora". Magnus Malm talar sig varm för manuellt och "rejält" arbete, typ snickeri och skogsarbete, som motvikt till dagens alltmer skärmcentrerade liv. 

Jag tänker mig att just därför att Jesus var snickare , inte trots att han var snickare, var han intellektuellt briljant. Visst finns människor med tummen mitt i handen som tänker ut briljanta idéer, men Jesus delade de flesta människors villkor, inte Stephen Hawking-liknande undantagsfall. Därför är det naturligt att Jesus , liksom Malmsten, fick "betänketid" när han byggde hus och snickrade. Liksom hela adventstiden för de flesta av oss är en tid av hantverk, ofta under det förminskande namnet "pyssel"*,  OCH en "betänketid". 

Skolslöjden är nu hotad av siffernissar och högerpolitiker som med fartblint kunskapsförakt vill fasa ut konkret slöjd, bildämnet och musik till förmån för programmering, matte  och annan sifferexercis med hög status på det enögda sätt som skolpolitiken alltid kastar sig från dike till dike på lärandets väg.  Därför vill jag med Malm och Malmsten hylla hantverkets välgörande inverkan på andligt liv med ett citat ur en artikel om Malmsten:

"Människor talar med vackra ord

och folk ropar underbart,

men den som vill snickra ett användbart bord

- han måste tänka klart."

*när kvinnor och barn utför det. 

Skärvor

Så kom där en fattig änka och lade ner två kopparslantar, alltså några ören. Då kallade han till sig sina lärjungar och sade: "Sannerligen , den där fattiga änkan har lagt mer i tempelkistan än alla de andra. De gav alla av sitt överflöd, men hon gav i sin fattigdom allt hon ägde, allt hon hade att leva på.  Markus 12: 42-44

Följande betättelse tar Ingvild Riishöi upp i en intressant intervju i Dagen; En skogsbrand bröt ut och rädfningstjänst med bilar och helikoptrar jobbar för att släcka branden. Skogens fåglar samlas EM bit bort. Men en duva flyger oförtrutet till en sjö och tillbaka med vatten i näbben som den släppte på den stora branden. De övriga fåglarna undrar varför, det gör ju ingen skillnad. Duvan svarar: Jag vill vara med på den sidan som släckte branden. 

Jag tänker att det är jag som. är duvan.  Typ inget förändras av mina texter, mina små penningbidrag, mitt arbete eller mina böner. Men tillsammans med de andra som också vill det jag vill i den stora kyrkan händer något som är oerhört mycket större än jag och mitt lilla bidrag.

I den inledande texten stod det i 1917 års översättning att änkan gav två skär ar. Jag gillar ordet skärvar eftersom det passar in i berättelsen om oss som lerkärl. Rätt ofta känner jag mig som en krossad lerkruka. Jag sitter med skärvirna av mig runt omkring mig och försöker pussla ihop delarna. 

Det funkar förstås inte. Någon annan måste hjälpa till. Jag har ofta upplevt att just Jesus som sa att änkans lilla bidrag, skärvarna, blir värdefulla i Jesu ögon. Jesus är ju  enligt kristen tro Gud. Jesus ör alltså oändligt rik. Allt ör ytterst sett hans. All koppar i universum tillhör honom  allt guld och dilver likaså.  Inte ens Jeff Bezos är rik i den jämförelsen.  

Ändå ser Jesus kopparslantar av lägsta valör och krukskärvor av ett misslyckat försök att pussla ihop sitt krossade jag som värdefullt.  Duvan små näbbfullar vatten. Gjorde ingen skillnad för skogsbranden. Men hon var med på den sida som släckte branden till slut. 

Det är därför jag kämpar vidare med skärvorna och skärvarna. Exempelvis kämpar jag på.med denna blogg fast det tekniska gör mig stort men just nu. Jag skriver detta på mobilen eftersom det inte går på min dator som varit med om en hackerattack på jobbet. Inte många läser. Kommentarsfunktionen krånglar.  Ibland blir det för jobbigt för själen och ofta finns inte tiden. Men jag blev uppmuntrad av Ingvild Riishöis duva. 

En skärva jag försöker pussla på plats är ridningen som blivit trasig efter att jag hittade min älskade Chateaux död.  Ingen kan påstå att min flock av två hästar  en katt och 2,5 hundar gör någon skillnad för en bättre värld. Men min flock kämpar i alla fall på den sida somsläcker skogsbranden.Min bön när jag rider är alltid: "Herre vandra mitt ibland oss, förlåt min synd och skuld och gör oss till din egendom." Här syns Lily och Gyllir 16 mars.

Stötestenen, hörnstenen och lyftestenen

Växtgruppen Levande stenar. Bildkälla

 Så talar Herren, han som har spänt ut himlen och lagt jordens grund, han som har skapat livsanden i människan. [...] Den dagen skall jag göra Jerusalem till en lyftesten för folken: var och en som försöker lyfta den skall sarga sig och alla jordens folk skall samla sig mot den. Sakarja 12: 1 och 3

Markus och Matteus evangelier tar upp detta med lyftesten fast där används ordet stötesten i översätt. Kärnbibeln  har också valt stötesten för både evangelierna och Sakarja. Båda orden fungerar nämligen. Kanske valdes lyftesten i Bibel 2000 eftersom det är mer tydligt vad det handlar om, en sådan där sten som kraftkarlar skulle utmana varandra att lyfta upp med resultatet att om de lyckades fick de rykte om sig som kraftkarlar även om många skadade sig eller fick till och med stenblocket över sig med ibland fatala följder. På engelska kallas denna lyftesten "stumbling block" vilket också visar ordets betydelse på hebreiska där ordet betyder både tung sten och snubbelsten. 

Sammanhanget här i Sakarja gör dock lyftesten till ett bättre ord eftersom det handlar om att folk gaddar sig samman för att försöka utplåna Jerusalem, de inte bara råkar snubbla på stenen, utan har verkligen bestämt sig för att utplåna och utrota Jerusalem och dess invånare. I förlängningen handlar det förstås om alla som följer JHWH, alla judar och senare har kristna också läst in de första århundradenas kristna martyrer i profetian. Och vi kristna ser ju förstås också Jesus: stötestenen som blev en hörnsten. Sakarjas tid när templet skulle återuppbyggas med de gamla byggstenarna gör denna metafor naturlig.

I evangelierna används alltså stötesten. I allmänt språkbruk är betydelsen då något anstötligt, något pinsamt och vanhedrande och något som får folk att falla*. Markus , det äldsta evangeliet berättar: " Är det inte snickaren, Marias son, bror till Jakob och Joses och Judas och Simon? Bor inte hans systrar här hos oss?  Så blev han en stötesten för dem. Men Jesus sade till dem: " En profet blir ringaktad bara i sin hemstad, bland sina släktingar och i sitt hem. "Markus 6:3

 Där är nog översättningen stötesten bättre eftersom hans grannar inte fattade vad de gjorde. Det var ju först under det vi kallar stilla vecka som det verkligen uppstod en medveten plan att döda Jesus. Innan dess var det bara oförmågan att känna igen Herren Sebaot i den oansenlige hantverkaren från den lilla byn Nasaret som gjorde att folk slog tårna i Jesus och föll. Men på skärtorsdagen minns vi hur Jesu fiender gaddat sig samman för att gemensamt lyfta bort klippan Jesus för gott. Då var han inte inte bara en stötesten att snubbla på av misstag utan också en lyftesten som för en kort stund såg ut att kunna lyftas bort och begravas i en klippgrav.

Samuel van Hoogstraten Perspektiv med en kvinna .som läser ett brev ca 1670

Petrus skrev sedan till den kristna martyrkyrkan för att ge hopp och uthållighet i lidandet: 

När ni kommer till honom, den levade stenen, ratad av människor men utvald av Gud och ärad av honom, då blir ni också levande stenar i ett andligt husbygge. Ni blir ett heligt prästerskap och kan frambära andliga offer som Gud vill ta emot tack vare Jesus Kristus. Det står ju i skriften: Se, på Sion Lägger jag en hörnsten, utvald och ärad; den som tror på den skall inte stå där med skam. Äran tillfaller alltså er som tror. Men för dem som inte tror har stenen som husbyggaren ratade blivit en hörnsten, en sten som de snavar på, en klippa som de stöter emot. De stöter emot därför att de inte lyder ordet. Så är det förutbestämt för dem. Men ni är ett utvalt släkte, kungar och präster, ett heligt folk, Guds eget folk som skall förkunna hans storverk. Han har kallat er från mörkret till sitt underbara ljus. Ni som förut inte var ett folk är nu Guds folk. Ni som förut inte fann barmhärtighet har nu funnit barmhärtighet.                                                                                                                                                                 1 Petrusbrevet 2:4-10

* En läskig modern användning är att kalla unga ogifta kvinnor för "stumbling blocks" i vissa extrema "evangelikala" sammanhang i USA. Detta visar med all önskvärd tydlighet på hur dessa grupper avlägsnat sig miltals från kristendomens centrum. Det är ju Jesus som är snubbelstenen, lyftestenen, stötestenen och hörnstenen. Det borde således räknas som ett ärenamn och inte användas som skällsord för att hålla ogifta kvinnor på mattan. Så det är inte så underligt att dessa grupper också stöttar den okristlige galningen Trump.

Femte söndagen i fastan: Judica-skaffa mig rätt

Han talade till dem i liknelser. ”En man planterade en vingård, satte stängsel kring den, högg ut ett presskar och byggde ett vakttorn. Därefter arrenderade han ut den och reste bort.
När tiden var inne skickade han en tjänare till arrendatorerna för att hämta en del av vingårdens skörd.
Men de grep honom, pryglade honom och körde i väg honom tomhänt.
Då sände ägaren en annan tjänare till dem. Honom slog de i huvudet och skymfade.
Då skickade han en till, och honom dödade de. På samma sätt med många andra: en del misshandlade de och andra dödade de.
Nu hade han bara en, sin älskade son, och honom skickade han som den siste. Han sade: ’Min son kommer de att ha respekt för.’
Men arrendatorerna sade till varandra: ’Här har vi arvtagaren. Kom så dödar vi honom, då blir det vi som får arvet.’
Och de tog fast honom och dödade honom och kastade honom utanför vingården.
Vad gör nu vingårdens ägare? Han kommer dit och tar död på arrendatorerna och ger vingården åt andra.
Har ni inte läst det här stället i skriften: 'Stenen som husbyggarna ratade har blivit en hörnsten.'
'Herren har gjort den till detta, och underbar är den i våra ögon.'
De hade gärna velat gripa honom men var rädda för folket; de förstod att hans liknelse var riktad mot dem. Därför lät de honom vara och gick sin väg. Markus 12:1-12

Fastans söndagars tillnamn är på latin och kommer ur introitusången för varje söndag i fastan, Judica betyder ungefär ge mig rätt/döm mig rättvist. Den bygger på en psaltarpsalm, i detta fall Psaltaren 43:1:

Skaffa mig rätt, o Gud, ta dig an min sak!

Rädda mig från ett trolöst folk, från falska och fördärvade människor!

I dagens evangelium har vi ett av flera exempel på hur Jesus använder byggnadskonst i liknelsen men också vardagliga företeelser i ett jordbruksbaserat samhälle. Att arrendatorer beter sig så här illa hörde däremot absolut inte till vardagen. I många av sina liknelser använder sig Jesus av smått galna hyperboler  eftersom det är ett effektivt retoriskt grepp om man vill att åhörarna ska minnas det sagda. Men det är också ett bra sätt att visa på det absurda i hur människor beter sig, då i allmänhet de rika eller de som har religiös makt i samhället. I denna liknelse riktar han sig mot de senare som genast känner igen sig. Jesus hade redan predikovandrat så länge att fariséerna och de laglärda visste vad han stod för. Den nyfikenhet som gjorde att Simon fariséen i Kafarnaum fick honom att bjuda in Jesus på middag numera var,hos många av dessa religiösa makthavare, utbytt mot planer på att sätta stopp för Jesus.

Kyrkogårdsmur av natursten lagd utan bruk.

Det fanns säkerligen andra i åhörarskaran som också förstod vilka arrendatorerna i liknelsen representerade och de skrattade säkert åt deras tokiga och svekfulla beteende mot vingårdsägaren. En och annan tänkte nog: bra att han sätter dessa översittare på plats! Och han gör det alltså genom att citera ett profetord som anknyter till ett område där han själv var på mammas, och pappas, gata: bygge. De skriftlärda kunde knappast vinna en diskussion om husbygge med honom. Dessutom var det ju ett profetord han citerade så att börja med invändningar som " Om den nu ratades från början lär den väl knappast duga som hörnsten utan att huset rasar ihop." hade knappast varit ett vinnande drag. De väljer i stället att gå därifrån.

En och annan  farisé och skriftlärd lyssnade också till Jesus och vi vet att rådsherrar som Nikodemos och Josef av Aramitaia var modiga nog att lyssna på Jesus. De hörde inte bara vad han sa utan lyssnade och lät detta förvandla deras liv. I Markus evangelium (15:43)sägs om Josef av Aramitaia att "också han väntade på Guds rike." I Guds rike är det rätt och rättfärdighet som råder. I detta rike ser man att det byggarna slarvigt utsorterat som odugligt blir det mest bärande elementet i hela bygget. I Guds rike är alla roller omblandade så de får rätt besättning: en kvinna som räknas som hamartolos(hedning /syndare) intar sin rätta plats som präst och profet, en man som tillhör stora rådet blir den som ombesörjer Jesu begravning, ett arbete som ansågs orent och vikt för kvinnor.

Vi är nu alla levande stenar i Guds husbygge,  berättar Petrus som var med när Jesus berättade denna liknelse för första gången:

När ni kommer till honom, den levande stenen, ratad av människor, men utvald av Gud och ärad av honom, då blir också ni till levande stenar i et andligt husbygge. Ni blir ett heligt prästerskap och kan frambära andliga offer som Gud vill ta emot tack vare Jesus Kristus. 1 Petrusbrevet 2:4-5

Bygger man med stenar utan bruk krävs att stenarna är olika för att bygget ska hålla ihop som man ser på bilden ovan. Inbillningen att alla kristna måste vara likadana för att församlingen ska fungera är just en inbillning.

 

 

 

 

Tredje söndagen i fastan: Oculi-ögon att se med

 

Anonym bild*

När Jesus hade farit tillbaka till andra sidan sjön samlades mycket folk omkring honom. Medan han var där vid sjön kom det dit en synagogföreståndare vid namn Jairos. Då han såg Jesus kastade han sig för hans fötter och bad enträget: "Min lilla dotter är nära att dö. Kom och lägg dina händer på henne, så att hon räddas till livet. Och Jesus gick med honom.
Mycket folk följde efter och trängde sig inpå honom. Där fanns en kvinna som hade lidit av blödningar i tolv år.
Hon hade varit hos många läkare och fått utstå mycket. Det hade kostat henne allt hon ägde, men ingenting hade hjälpt, snarare hade hon blivit sämre.
Hon hade hört vad som berättades om Jesus, och nu kom hon bakifrån i hopen och rörde vid hans mantel,
för hon tänkte att om hon bara fick röra vid hans kläder skulle hon bli hjälpt.
Och genast stannade blodflödet, och hon kände i kroppen att hon var botad från sitt onda.
När Jesus märkte att det hade gått ut kraft från honom vände han sig om i hopen och frågade: ”Vem rörde vid mina kläder?”
Lärjungarna sade: ”Du ser väl hur folk tränger på, och ändå frågar du vem som har rört vid dig!”
Han såg sig omkring efter henne som hade gjort det.
Kvinnan, som visste vad som hade hänt med henne, kom rädd och darrande fram och föll ner för honom och talade om hur det var.
Han sade till henne: ”Min dotter, din tro har hjälpt dig. Gå i frid. Du är botad från ditt onda.” Markus evangelium 5:21-34

Målning från 200/300-talet i en katakomb i Rom

Idag är det också den globala lyckodagen vilket känns märkligt att uppmärksamma under årets fasta. Sällan har nog så många känt sig så olyckliga på samma gång: nya varianter av covid 19 uppkommer hela tiden, Ryssland har gått till oprovocerat angrepp på Ukraina och hela Europa är i chock. Samtidigt är Jemen lika plågat som innan Putin (Putler kallas han  nu med rätta, sällan har skådats en lika exakt kopia av Hitler) släppte loss från alla rester av försiktig list och blommade ut i sin våldsbejakande fascistiska ondska. Tyrannerna i världen blir samtidigt fler och styrks av sin tyrannbroders övergrepp på en demokratisk stat mitt i Europa. Bolsonaro, Xi Jinping och Al Assad et.al. stödjer Ryssland och drar åt tumskruvarna några varv till kring yttrandefrihet och mänskliga rättigheter. Svält och naturkatastrofer har inte heller pausat just idag , den 20 mars.

Idag minns kyrkan ändå vad ögonvittnen såg av Guds kärleks makt för snart 2000 år sedan i Galliléen**. Konkreta kärleksbevis mot en kvinna som var oberörbar utstött pga sjukdom. När man läser evangelierna är det påfallande hur Jesus tar sig an de utstötta: en kvinna som var en hamartolos och därmed oren avlöses denna söndag av en kvinna med blödningar som aldrig upphör och därför alltid ansågs som oren, inte bara en vecka vid menstrautionen. Utstött och skamfylld, som den här sortens utstötthet gör. Hon vågar inte göra som synagogföreståndaren, en man med respekt i samhället, lägga sig vid Jesu fötter och bönfalla om hjälp.

Men i sin desperation gömmer hon sig ändå i folkmassan som inte märker henne eftersom de har sitt fokus på Jesus och synagogföreståndaren med den sjuka dottern. I vanliga fall skulle hon förstås av hänsyn till de andra hållit sig långt från folksamlingar för att inte besudla andra med sin äckliga orenhet. Men här tränger hon sig fram till Jesus och rör vid honom. Utan att något sägs upplever hon ändå att blödningen genast upphör. Jesus upplevde ändå hur kraft utgick från honom. Jag tänker på Jesajas profetia "Genom hans sår blir vi helade." Kände Jesus hur ett sår tillfogades honom? Var det ett förebud om spjutet som skulle skära upp hans sida så blod och vatten flödade fram efter att han dött på korset?

Lärjungarna (hos Lukas är det Petrus som säger detta och mycket tyder på att både Markus och Lukas hade Petrus som källa för denna händelse) ifrågasätter Jesus, ännu har de inte fattat det kvinnan anar: Jesus är mer än den man ser med sina yttre ögon. Snart ska Petrus tillsammans med ett fåtal lärjungar också få se honom uppväcka en död flicka. Mitt i allt finns en stilla punkt där människan berör Gud och kärleksfull helande energi utgår från honom till både en kvinna och en flicka i Bat Mitzva åldern, tolv år. 

Det är gott att minnas vem som är herre över död och liv i denna onda tid. Det kan absolut ligga mycket lycka i detta att det finns en god Gud som bryr sig om kärlek, liv och helande i denna onda tid då den metafysiska Ondskan verkar ha övertaget. Slutet gott allting gott brukar det heta och som kristna vet vi åtminstone detta. Tyranners tid är ytterst begränsad. Det är fruktansvärt just nu för så många ryssar och ukrainare i en ond mans totalitära våld men det finns en gräns även för Putins liv och tyranni. Visserligen skämtas det i Ryssland om Putin: -

- Tror du att Putin någonsin lämnar presidentposten i Ryssland. 

- Så klart han gör, när han kröns till världens kejsare.

Men han kan inte ens som världens kejsare leva för evigt. Precis som vintern nu börjar ta slut och dagarna från och med idag blir längre än nätterna, är det en naturlag att ingen tyrann lever för evigt. Låt oss hoppas att Putin ändå omvänder sig och befrias från de demoner som driver honom till dessa övergrepp mot sitt eget och andra folk. Men gör han det aldrig dör också han en dag. Det kan tyckas vara tröst för tigerhjärtan att vår kung över jorden är god och kärleksfull. 

Men eftersom det är sant är det en verklig tröst. Jesus låter sina sår hela, han låter sin död besegra den eviga döden. Han ser med kärlek på en ensam utstött kvinna i en stor folkhop. Han skyndar sedan vidare till en döende flicka. Den sanne kejsaren över hela världen vill hela och upprätta, inte dominera och döda. Och vi får göra hans goda gärningar oavsett vad ondskefulla tyranner tycker om det.

Se där en god anledning att fira lyckodagen denna tredje söndag i fastan.

 * Anonym bild av typ JV-snitt eller en söndagskoleillustration. Jag gillar den eftersom det är kvinnan som är i centrum och att hon liksom kryper fram i folkmassan för att nå Jesus. Inte ens Jesus syns helt och hållet. Perpektivet är helt enkelt underbart. Hur ofta visar oss konsten den verkligt förtrycktas grodperspektiv?

** jag fattar inte varför man envisas med att säga att Galliléen, Samarien och Judéen hette "Palestina" på Jesu tid. Detta namn är kolonialnamnet romarna gav området för att förnedra judarna efter Bar Kochba-upprorets kväsande år 70 e.Kr: Syria Palestinae.  Innan dess kallade romarna området för Syria Judeae. Alltså hette Jesu land Syria Judeae om vi envisas med den romerska benämningen.

 Det finns däremot absolut ingen anledning att använda Syria Palestinae på landet före år 70 e.Kr. Man hör till och med folk pjämra "Palestina" om tiden FÖRE den romerska ockupationen. Om man nu av praktiska skäl vill tala om Palestina bör det naturligtvis reserveras för tiden efter år 70 e. Kr och inte om tiden innan dess. 

Vi kallar inte  Zimbabwe för Rhodesia idag, tack och lov, och när vi talar om nuvarande Zimbabwe på 400-1400-talet kallar vi inte heller området för Rhodesia.  Inte heller när vi talar om tiden i området före 400-talet. Vi säger inte att den Nordiska unionen bildades 1387 i Ultima Thule och vi pratar glatt om Tyskland inte Germania. Vi har fortfarande en så Eurocentrisk världsbild på icke-europeiska områden, eller snarare har vi en romersk världsbild. Men vem tvingar oss? Den siste romerske kejsaren är död sedan länge.  

JAG UPPREPAR:Släpp detta att Jesus bodde i "Palestina" han bodde i Galliléen och korsfästes i Judéen, han vandrade genom Samarien och ibland till de grekiska områdena kring Dekapolis. Syrien var administrativt centrum över det område där Jesus verkade och romarna kallade det under Jesu liv för Syria Judeae.  

Palestina kommer av filistéerna, ett indo-europeiskt handelsfolk kring östra Medelhavet som var judarnas huvudfiender under domartiden (ca 1270 f.Kr). Simson dödas av filistéer, Goliat var filisté. Egypten både krigade och handlade med filistéerna. För att förnedra judarna valde romarna detta namn med avsikt att utplåna judarnas namn och minne i det område där de hade sitt hemland.

Märk väl, jag har inget emot att de arabiska folkgrupper som bebodde den romerska, och senare engelska, kolonin Palestina behåller detta namn på landet de bor i. Vill de behålla ett kolonialnamn, så gärna för mig. Jag tycker ju att det är märkligt och ett slags erkännande av kolonialmakternas benämningsrätt i sig. Jag har svårt att tro att Zimbabwe kommer att återta namnet Rhodesia.  

Det blir därför som att erkänna att de inte hör hemma där utan själva är kolonisatörer, vilket jag absolut inte håller med om. Arabiska och hebreiska, liksom arameiska och kurdiska är alla semitiska språk som uppkom just där i den bördiga halvmånen för ca 10 000 år sedan. De som kallar sig palestinier är så klart lika hemma som judarna i detta område som nu heter Israel och Palestina /Västbanken, Gaza(där filistéerna hade sitt centrum och vad de kallade sitt land) och Jordanien. Israel och Gaza är faktiskt de enda "gamla" namnen i sammanhanget.

Det borde spela noll roll vad man kallar ett land och en folkgrupp. För hundra år sedan kallades judar i nuvarande Israel för palestinier. Men om man nu hela tiden strider om historiska rättigheter ska man åtminstone använda RÄTT historiska benämningar.

Benämner vi rätt blir vi inte heller lika mycket parter i en sårig konflikt vilket vi nu är varje gång vi helt felaktigt påstår att Jesus vandrade omkring i filistéernas land.  Med att säga att Jesus bodde i Palestina reproducerar vi romarnas försök att utplåna minnet av det judiska folket i deras hemland. Vill vi det?

 

 

Vi minns hon som bröt upp en flaska nardusbalsam

 Medan han var i Betania och låg till bords hemma hos Simon den spetälske kom en kvinna med en flaska dyrbar äkta nardusbalsam. Hon bröt upp flaskan  och hällde ut alltsammans över hans huvud. Några blev förargade och sade till varandra: "Vilket slöseri med balsam. För den oljan hade man kunnat få mer än trehundra denarer att ge åt de fattiga." Och de grälade på henne. Men Jesus sade. "Låt henne vara! Varför gör ni henne ledsen? Hon har gjort en god gärning mot mig. De fattiga ha ni alltid hos er, och dem kan ni göra gott mot när ni vill, men mig har ni inte alltid. Hon har gjort vad hon kunde. I förväg har hon sörjt för att min kropp blev smord till begravningen. Sannerligen; överallt i världen där evangeliet förkunnas skall man också berätta om vad hon gjorde och komma ihåg henne. Markus 14:3-9

Markus och Matteus skriver nästan ordagrant om samma händelse. Den gjorde starkt intryck på dem. Hos Matteus är det tydligt att det är lärjungarna som tjurar över kvinnans slöseri och säkert känner sig de närvarande skamsna efter Jesu utskällning av dem. I både denna händelse i slutet av Jesu liv och den i början av Jesu predikovandringar får en man / män skämmas och en kvinna framställs som föredömlig. Vid alla tre tillfällen agerar en kvinna som en profet i GT som agerar snarare än talar budskapet. Budskapet är tydligt vid varje tillfälle: Jesus är Messias, den smorde.

I Markus evangelium får vi en detalj som Matteus utelämnar: att kvinnan bryter sönder flaskan. Slöseriet blir extravagant då hon inte ens försöker öppna flaskan försiktigt för att kunna spara lite av innehållet till senare. Nardusbalsam var ju inte bara en lyxprodukt som parfym idag utan den användes också som ett läkemedel. Och i huset bodde en man med tillnamnet spetälsk. Kunde hon inte ha sparat lite av balsamet till honom? Kanske kommer sig irritationen nu också av att de närvarande redan varit med en gång tidigare när en kvinna, som då dessutom var en hamartolos slösade balsam på Jesus. De sa inget då eftersom Jesus råkade i gräl med fariséen de var hos, men nu, den andra gången, vågar de ta upp priset på nardusbalsam: trehundra denarer.

Ytterligare en bild som sägs föreställa Maria Migdal**

 

Det verkar som om de som klagar förväntar sig något slags beröm för sin sociala medvetenhet men Jesus påminner i stället om att de fattiga alltid är hos dem. Ja de flesta kristna här på jorden är faktiskt fattiga. Nietsche hade rätt, kristendomen är en religion för slavar, men också för fattiga och utstötta. De rika och populära är de udda bland oss. I smörjelsescenerna möter vi kvinnor som har råd med dyrt balsam men oftast rör vi oss bland fattiga, slavar, barn och kvinnor när vi läser evangelierna. De enda kring Jesus som verkar ha det gott ställt är kvinnorna som Lukas berättar om strax efter att den första smörjelsescenen inträffat i Kafarnaum (Luk 8: 1-) och vi vet ju att kvinnor alltid ansetts som sämre än män så det stämmer ändå att Jesus främst omger sig med människor utan socialt kapital. Paulus berättar att inte "många av er var rika" när han skriver till församlingarna. Att i detta läge , med en mästare som uppenbarligen talat mycket om ekonomisk rättvisa, få se en kvinna bryta sönder en flaska värd 300 denarer, måste kännas provokativt. Det var kanske inte så konstigt att de närvarande reagerade.

Konstigt var det alltså inte, men de hade fel. Den anonyma kvinnan smörjer Jesus inför hans begravning, förklarar Jesus. Men jag tror att detta också är samma smörjelse som David fick när han kröntes till kung.  Först smordes han som mycket ung av Samuel medan Saul ännu hade många år kvar som kung men sedan smordes han igen vid sin kröning. Jesus kröns kort efter denna händelse med en törnekrona och får inget läkande balsam för sina sår. Att Jesus två gånger specifikt sägs få sina fötter smorda med läkemedel indikerar inte bara kunglighet utan också hur han kommer att dö. Snart kommer hans händer och fötter att genomborras av spikar på korset, snart såras hans huvud med törnen. Men hur ska de som var där veta? Som vanligt med Jesus är det liknelser som man får tolka själv. Ibland berättar Jesus vad dessa betyder, som nu: hon smörjer honom inför en förestående begravning. Men den profetiska tjänsten är definitivt kvinnans i detta fall. Hon agerar som de som smörjer David vid dennes kröning. 

I Talmud finns en tradition om att det endast fanns sju profetissor.* För en renlärig jude måste det därför ha varit svårt att acceptera det som kvinnorna gör med Jesus som profetiskt. Fariséen i Kafarnaum, som dessutom såg en hamartolos göra detta och gästerna i den spetälskes hus såg bara en pinsamt utflippad skrytsamhet med dyrt balsam. Det är mycket möjligt att kvinnorna också säger något men eftersom det inte står att Samuel säger något när han smörjer David är det inte nödvändigt. Det är nog därför Jesus är så extra tydlig här: det kvinnan gör ska vi minnas överallt där evangeliet predikas. Inte bara veckan som inleds med andra söndagen i fastan: Reminiscere=att minnas/att bevara/att förbli/att aldrig ge upp.

*Troligen accepterades inte ens profetissan Hanna i templet som möter Jesus och hans jordiska familj när han bärs fram där. 

** Här ser hon åtminstone tuff ut och hon har tjusiga kläder som visar att hon har råd med nardusbalsam målad i Nederländerna ca 1530 av Jan van Scorel. Men jag vill förstås dementera att Maria Magdalena är någon enda av kvinnorna som smörjer Jesus. Hon var en ledare bland lärjungarna och den främsta bland kvinnorna kring Jesus. Jesus kallade henne Migdal= Tornet, mer bestämt fisktornet. Fisktorn fungerade som älgtorn, man såg var fiskstimmen befann sig från ett sådant torn när man skulle fiska.

 

 

 

8 mars internationella kvinnodagen en ny spännande podd

Oxar, evangelisten Lukas symboldjur symboliserar det arbetande folket, de fattiga Bildkälla: https://commons.wikimedia.org/wiki/File:Leiterwagen.jpg

 Jag överlämnar mig i dina händer.
Du befriar mig, Herre, du sanne Gud. Psaltaren 31:6

 

Jag läste i Dagen om en ung pastor , Sara Forslund, som gör en podd om kvinnorna i Bibeln. Jättebra initiativ. Det finns mycket att gräva där. Jag gör det själv så vi tackom nu så gärna. Jag har lyssnat på de två första avsnitten.

I första avsnittet tar de upp kvinnorna som smörjer Jesus, eller som de menar i podden, kvinnan som smörjer Jesus. Ja, ni förstår min invändning eftersom jag tagit upp detta förr: hur man rensat bort kvinnorna ur evangelierna. Varför skulle Matteus, Markus och Lukas ha skrivit om samma händelse som Johannes? Vad säger att Jesus absolut bara smordes en enda gång av en enda kvinna? Jo, den kristna traditionen som blev formaliserad under påve Gregorius I. Han , och förstås många män runt honom, uppfattade antalet kvinnor i evangelierna som besvärande stort. De började alltså reducera och tiga ihjäl många av dessa kvinnor. Enkelt är till exempel att slå ihop många Marior till en person. Så gjorde Gregorius I Maria Magdalena/Tornet till en fd prostituerad , kvinnan i Simons hus, OCH syster till Elisabeth och Lasaros. Men Bibeln talar aldrig om Maria Magdala som annat än en framstående lärjunge som fått tillnamnet Fisktornet, ett torn varifrån man ser långt över Gennesarets sjö och spanar efter fiskstim inför fiskafänget. Hon försörjde dessutom lärjungarna och Jesus med sina tillgångar. (Lukas 8) och är definitivt inte syster till Marta och Lasaros i Betania.

I podden påstår de alltså att den okända kvinnan/Maria från Betania är den enda  kvinnan som smörjer Jesus inför hans lidande och död. Man menar där att Lukas skrev senare än Markus och därför tog fel och dessutom trycker Lukas ner kvinnorna????och menar att en okänd synderska gjorde detta i Simon den spetälskes hus som en del i detta nedtryckande. Jag tror podden har fel, inte Lukas. 

Typiskt för Lukas är nämligen att lyfta fram de mest utstötta i samhället. I denna berättelse möts en före detta "oren" och utstött man, Simon som varit spetälsk. Och en kvinna som i staden anses som syndig= oren. Typiskt Lukas. Det är därför Lukas som lyfter fram kvinnorna allra mest av evangelisterna. Att misskreditera hans berättelse som en frukt av att han skriver senare än Markus är därför att skjuta oss kvinnor i foten. Jesus mötte sannolikt fler än de kvinnor som nämns i evangelierna. Det fanns ett enormt motstånd mot kvinnor under antiken. I de flesta antika texter av detta slag är kvinnor ytterligt sällsynta. Vi såg som talande djur och boskap. Vi kan nog vara ganska säkra på att evangelierna också redan rensat ut en massa kvinnor, precis som Gregorius I sedan rensade ännu mer men utan att direkt stryka kvinnorna utan genom att knö ihop många kvinnor till en enda. Men Lukas har flest kvinnor med av alla evangelisterna.

Alltså är jag helt övertygad om att Lukas inte svamlar när han beskriver händelsen i Simon den spetälskes hus vid en annan tid och på en annan plats än Matteus och Markus.  Han kan till och med beskriva en annan  händelse än Matteus/Markus. Jag ser att detta är Matteus/Markus sätt att lyfta det de såg som viktigast med kvinnan i Simons hus medan Lukas konsekvent lyfter fram de mest föraktade som det viktigaste. Läs själv i Matteus 26: 6-13, Markus 14:3-9  och Lukas 7:36-50. I Matteus och Markus evangelium är det kortfattat och de lyfter fram hur kvinnans handling kommer att väcka tro runt i världen. I Lukas evangelium näpser Jesus fariséerna runt bordet och avslöjar deras hyckleri och högmod gentemot kvinnans som gör rätt och de som gör fel. Och, som sagt, det kan vara två olika händelser.** Vi vet inte, kanske blev detta en trend bland kvinnor kring Jesus som startade av kvinnan i Galliléen som Lukas beskriver? Det är inte nödvändigt att dissa och förneka Lukas variant för att förstås dessa texter som feministiska.

Men att Maria i Betania inte skulle smörja Jesus hemma hos sig utan vara identisk med kvinnan i Simons hus? Johannes tog alltså också fel. Johannes är tydlig med att det är hemma hos syskontrion som benämns som Jesu vänner i evangelierna Jesus blir smord av Maria, syster till Martha och Lasaros. Läs själva Johannes 12:1-8. Det är väl inte på något sätt omöjligt att Jesus smörjs både av en okänd kvinna och en nära vän? Matteus, Markus och Johannes lägger dessutom händelsen i nära anslutning till Jesu död, medan Lukas tar med händelsen tidigt och just innan han går in på kvinnorna som följde Jesus i kapitel 8. Visst kan han ha fått fel information men jag tänker att det är olika tillfällen som dessutom lyfter fram respektive evangeliums favorittematik. Matteus, det judiska evangeliet och Markus, det ivriga evangeliet med världsmissionen i fokus tar upp att kvinnan kommer att bli världsberömd pga att hon fattade vem Jesus var och smörjer honom till hans begravning.

Johannes lyfter fram Martha, Maria och Lasaros, Jesu vänskap med dem och Lasaros uppståndelse. Det transcendenta är i fokus hos Johannes, människans möjlighet att vara nära vän till Gud, Guds barn, till Jesus. När Maria smörjer Jesu fötter visar hon både vänskap, kärlek och förbereder begravningen-samt ger Johannes möjlighet att visa att Judas blivit korrupt. Kvinnan i Simons hus häller hos Matteus och Markus olja över Jesus huvud, kvinnan hos Lukas smörjer hans fötter med balsam dvs smörjer honom med kunglig helande olja-som en präst, Lukas lyfter både det kungliga med det dyra balsamet*** och det helande; han använder alltså ordet balsam, som var ett dyrt läkemedel***, Lukas läkaren. Och i vems hus befinner Jesus sig.....tada: hos en spetälsk som blivit helad!

Hos Lukas lyfts också både Jesus och kvinnans låga status tydligt fram , hon kan absolut vara  samma kvinna som hos Matteus och Markus, men Lukas ger mer information om var Jesus och kvinnan befinner sig i huset. Simon, värden, ser vad som händer , fast Jesus sitter långt borta från värden och det sker i smyg eftersom kvinnan närmar sig bakifrån Jesus. Simon ser men fattar inte vad som sker. Matteus/Markus tar fram det konungsliga/messianska genom att smörja på huvudet, Lukas det prästerliga hos Jesus- men även hos kvinnan/kvinnorna.

Jag ser alltså inget förnedrande i Lukas text och jag håller inte alls med podden om att vi glömt bort kvinnan och hennes handling. Ytterst få händelser finns med i alla fyra evangelierna. Detta är en incident som, kan vara flera, men de/n nämns i alla fyra. Dessutom, här sitter jag nu och försvarar Lukas vinkel på berättelsen och fastän Gregorius I lyckades med att tiga ihjäl en hel del av kvinnorna kring Jesus, firas minnet av detta onsdagen i varje Stilla vecka . Hon är absolut inte bortglömd. Men jag har en lösning på att vi borde minnas mer: Vår dåvarande ordförande i Kiruna Missionsförsamling, Kerstin Svonni, fick en dröm där Gud tydligt sa: " Ni har brödet och vinet , men var är oljan?" Vi skaffade ett oljekrus till altaret, det står alltid framme, och vi smörjer nu den som vill med olja vid förbön. Även i podden har de ett fint förslag som jag glatt säger ja och amen till! Men jag är inte helt säker på vad påven tycker;-)

Ibland behöver vi kvinnor inte dra på oss offerkoftan utan se saken från många vinklar. Kvinnan/kvinnorna som smorde Jesus är inte glömd/a, hon/de har av en del framställts som mesig/a  men helheten av berättelsen är inte att hon/de är mesig/a*. För att sammanfatta:Matteus och Markus tar fram det profetiska och missionerande i händelsen med kvinnan i Simon den spetälskes hus. Lukas lyfter fram hur illa Jesus och kvinnan behandlas hos Simon, som alltså varit spetälsk och mycket väl visste vad det innebar att räknas som oren. Ändå är Simon dryg och otrevlig mot både Jesus och kvinnan och Jesus avslöjar detta hyckleri. Kanske hade Jesus sagt samma ord till Simon en gång, när han helats från sin spetälska: "Din tro har hjälpt dig. Gå i frid."?

Lukas  gör ju Simon till en tydlig spegelkaraktär till kvinnan eftersom spetälska var rituell orenhet liksom kvinnor i stort sett alltid var rituellt orena. Vi får inte veta hur hon syndat***, Jesus säger inget om detta utan vänder Simons ord rakt emot honom. I spegelbilden är det Simon som är ond och oren och kvinnan som är god och ren. Jag ser inget antifeministiskt i detta. Man kan lika gärna säga att Matteus och Markus är nedlåtande när de lyfter fram att Jesus säger "varför gör ni henne ledsen?"

På denna stora dag  den 8 mars vill jag alltså upprätta det evangelium som lyfter fram flest kvinnor, nämligen Lukas evangelium****.  Läs gärna själv och se efter vad du hittar i dessa texter om två, tre olika händelser där Jesus smörjs av kvinnor. Kanske hittar du något helt annat än jag. Tilläggas kan att de som smort kungar i Bibeln alltid var präster, Samuel smorde både Saul och David till kungar. Än idag är det prästens uppgift att kröna monarker ,samt smörja till helande och inför begravningen. Men på Jesus tid gjorde kvinnor i ordning döda kroppar för begravning. Här gör kvinnor båda delarna: smörjer till kung och till begravning. Jag ser början till den världsordning som börjat smyga fram i exempelvis denna utmärkta podd Bibelns kvinnor och sedan kommer att råda när Himlen landar. Kvinnor och män är människor, alla kan vi vara orena, alla kan vi bli helade, alla kan vi inneha alla tjänster i Guds rike.

 

* hon bryter in på en fest hon inte är inbjuden till.

*** Balsam (latin: ba'lsamum, grekiska: ba'lsamon, ursprungligen semitiskt ord) är en typ av liniment. Det förekommer naturligt som en blandning mellan olika ofta välluktande oljor, och utvinns från träd som är hartsrika. Balsam nämns i Bibeln (Balsam från Gilead) och det spelade en viktig roll som läkemedel för sårbehandling förr. I vardagligt tal används termen ibland som synonym för "läkedom" eller "tröst".

** nardusbalsam var dyrt och kvinnan sägs hos Lukas vara en synderska. Hon kommer in med denna dyra balsam och fariséerna gillar henne inte. Jag tänker att hon kan ha varit sierska med en stor kundkrets. Raka motsatsen till en renlärig farisé religiöst sett. Spåkvinnor fanns det gott om i Romarriket vid denna tid. Kanske är kvinnan i Lukas evangelium den som satte trenden genom att hon har en profetisk gåva, sedan var det fler kvinnor som gjorde detsamma med henne som förebild? Tog sig rätten att crasha partyn, göra prästtjänst, slösa dyrbara saker, följa Jesus. 

****Det finns tusen andra sätt att tolka texten än att Lukas vill dissa kvinnorna kring Jesus och i den kristna församlingen.  Tvärtom är det Lukas som tar med liknelserna om Gud som en bagerska, Gud som en städerska. Är de alltså inte autentiska eftersom han skrev senare än Markus? Menar verkligen podden detta? Att Lukas inte tiger ihjäl kvinnorna kring Jesus borde inte ses som en fientlig handling mot kvinnor. Jag läser hela Bibeln som ett budskap om de små och förtryckta oavsett kön. Och naturligtvis finns alltid en kvinna längre ner på skalan än den fattigaste, mest utstötta man. Det är därför omöjligt att inte vara feminist som kristen. Däri ser jag Lukas som en bundsförvant och inte som en fiende.

 

Ta rygg

 

Joh. 1: 35-39

Nästa dag stod Johannes där igen med två av sina lärjungar.

När Jesus kom gående såg Johannes på honom och sade: »Där är Guds lamm.«

De båda lärjungarna hörde vad han sade och följde efter Jesus.

Jesus vände sig om, och då han såg att de följde honom frågade han vad de ville. De svarade: »Rabbi (det betyder mästare), var bor du?«

Han sade: »Följ med och se!« De gick med honom och såg var han bodde och stannade hos honom den dagen. Det var sent på eftermiddagen.

Här kommer vi från ett sammanhang där Johannes berättat att han sett Anden komma ner som en duva över Jesus och därför vet vem hen är som han döpte i Jordan. Döparen är dock  mer hemlighetsfull hos Johannes än hos Matteus, Lukas och Markus som ger oss exemplet i 1: 7-10 :

»Efter mig kommer den som är starkare än jag, och jag är inte värdig att böja mig ner och knyta upp hans sandalremmar.

Jag har döpt er med vatten, han skall döpa er med helig ande.«

Vid den tiden kom Jesus från Nasaret i Galileen och döptes i Jordan av Johannes.

När han steg upp ur vattnet såg han himlen dela sig och Anden komma ner över honom som en duva.

Och en röst hördes från himlen: »Du är min älskade son, du är min utvalde.«

I Johannes evangelium nämns inte att alla fick höra rösten från himlen. Kanske nämns inte detta eftersom det var allmänt känt redan, kanske eftersom Johannes är mer filosofisk, eller om man vill vara lite elak: esoteriskt gnostisk. Vill han framhäva det exklusiva i budskapet, att alla inte kan förstå det?

Jag tänker att skillnaden här hör ihop med att Johannes tvärtom är mer mänsklig och vill förtydliga de tre övriga evangelierna som missat detta: Johannes Döparen hade berett marken för Jesus på många sätt. Exempelvis är det hans lärjungar som är de första att följa Jesus. Det finns en organisk tradition redan så här i början. Johannes lärjungar hade kontakt med Johannes Döparen och det var han, Jesu kusin, som hade varit i närkontakt med Jesus, det fanns en förmedling mellan de första lärjungarna och Jesus själv.

Johannes evangelium är ju yngst av evangelierna och jag tror det är därför Johannes understryker detta. Det är inte Jesus som går fram till sina blivande lärjungar där de fiskar vid stranden direkt, det är Johannes som visar dem på Jesus. Sedan de visar de varandra på Jesus. Slutet av Johannes evangeliums första kapitel är en litterär motsats till den mäktigt klingande poetiska prologen om Ordet. Här kommer i stället en rad meningar i denna stil där vi detaljerat får veta vem som mötte vem och ledde den andre till Jesus: 

Andreas, Simon Petrus bror, var en av de två som hade hört Johannes ord och följt med Jesus.

Han träffade först sin bror, Simon, och sade till honom: »Vi har funnit Messias« (det betyder Kristus).

Han tog med honom till Jesus.

Och i förra inlägget citerade jag hur Filippos tar med sig Natanael till Jesus. Jag tänker att detta beror på evangeliets tillkomsttid. Johannes var mycket ung när han var Jesus lärjunge, troligen bara en nyss konfirmerad (Bar Mitzva) pojke, tidig tonåring. Han levde länge och när hans minnen började skrivas ner var det bara några få som var i hans situation, vilken var att ha mött Jesus själv. Men även den första generationen som bara mött de första lärjungarna började försvinna av olika skäl. Inte minst förföljelserna, som blev ärende i Johannes Uppenbarelser när han fängslades på Patmos,  gjorde generationslängderna korta.

Kanske är detta fokus på det andliga, som kan tyckas genomsyra Johannes evangelium helt och hållet, ett sätt att trösta dem som aldrig sett Jesus men ändå tror? Det lilla inskottet (det betyder Kristus) antyder att läsarna behövde få en tolkning till grekiska av det hebreiska ordet. Hur Johannes skildrar de första lärjungarnas möte med Jesus tyder också på det. Det fanns en tradition, en förmedling mellan dels Johannes , dels de lärjungar som först mötte Jesus och de som kom till lite senare. Simon fick höra det från sin bror, Natanael från en vän, så som evangeliet redan när evangeliet skrevs traderades mellan människor utan direktkontakt med Jesus.

För att hitta Vägen tog lärjungarna rygg på varandra.

 Textsnittet vill åter påminna om Armenierna som var den första staten som blev kristen redan på 200-talet . Bönen måste fortsätta även om de nu tvingas på flykt från urgamla kloster. Släkten har där följt släktens gång. De har tagit rygg på varandra för att finna Vägen och utan de där första kristna i Armeniens grannskap hade vi inte fått höra om Jesus. Jag är evigt tacksam att de inte gav upp utan förde ordet vidare.

 

Apostladagen- kallelsen ges till alla

Markus 3:7-19

Jesus drog sig undan mot sjön tillsammans med sina lärjungar. En massa människor från Galliléen följde med men också från Judéen, Jerusalem ich Uduméen och från andra sidan Jordan från trakten kring Tyros och Sidon kom meännsikor i massor till honom när de hörde talas om allt han gjorde. Han sade åt sina lärjungar att ha en båt till reds, så att han slapp bli trängd av folkmassan. Han hade botat många, och nu kom alla som led av någon plåga och trängde sig på honom för att få röra vid honom. Och när de orena andarna såg honom föll de ner för honom och ropade: "Du är Guds son" Men han förbjöd dem strängt att avslöja vem han var.

De tolv utses

Sedan gick han upp på berget och kallade till sig några som han hade utvalt, och de kom till honom. Han utsåg de tolv som skulle följa honom och som han skulle skicka ut att predika och ha makt att driva ut demonerna. Och de tolv som skulle följa honom och som han skulle skicka ut att predika och ha makt att driva ut demonerna. Och de tolv han utsåg var: Simon, som han gav namnet Petrus, Sebedaios son Jakob och Jakobs bror Johannes, vilka han gav namnet Boanerges, det vill säga Åskans söner, vidare Andreas, Filppos, Bartolomaios, Matteus, Tomas, Alfaios son Jakob, Taddaios, Simon Kananaios och Judas Iskariot, han som förrådde honom.

Jesus hade fler lärjungar än de tolv som här nämns vid namn (lite olika namn hos olika evangelister) , kanske var Junia en av dem som följde Jesus från första början, innan uppståndelsen. Det vet vi inte för de flesta lärjungar benämns inte med namn i evangelierna. Endast den lilla krets utvalda judiska män, som ibland sägs representera de tolv stammarna som såg sitt ursprung i Jakobs/Israels tolv söner.

Vi vet ju att senare skickar Jesus ut 72 lärjungar (jämnt delbart med 12) med samma befogenheter som dessa män att sprida Guds rike. Motsäger inte dessa specifika antal, talet om att alla är kallade? Jesus hade sannolikt fler än 72 anhängare. Varför valdes dessa och inte alla?

Dessa specifika antal har ju symbolisk betydelse i bibliska sammanhang. En av dessa betydelser är just att representera alla judar och judarna representerar mänskligheten precis som mänskligheten representerar hela skapelsen.

Riksdagen i Sverige är representativ och ska representera hela Sverige. Den ska väljas av alla svenska medborgare men alla tio miljoner sitter inte riksdagen. Däremot har vi alla ledamöter som representerar just vår del av landet. Vi har rätt att kontakta "vår " riksdagsledamot som då har skyldighet att lyssna just i egenskap av representant. På så sätt kan man säga att det är Sveriges riksdag och inte bara en debattklubb för drygt 300 personer.

Jesu lärjungar är alltså inte bara sig själva utan också representanter för oss alla. Och bland Jesu lärjungar finns alla möjliga personligheter, även Judas Iskariot, förrädaren och Petrus , förnekaren. Det finns en lärjunge som är en sann israelit, helt utan svek (som i sig blir lite av en motsägelse eftersom Israel var en bedragare och också hette det, Jakob, innan han blev Israel). Det finns en trofast tvivlare och en eldig revolutionär. Det finns också karriärklättrande bröder och före detta kollaboratörer med ockupationsmakten. Vi kan alla hitta någon eller några lärjungar som vi känner igen oss i på olika sätt genom livet.

Kallelsen att sprida Guds rike är alltså en kallelse till alla. Inte bara till tolv, eller 72 personer.

Och varför ska vi lyssna till den kallelsen? Ja ett svar finns i Uppenbarelseboken 4: 10-11, det som jag just nu känner är mest aktuellt för mig:

då skall de tjugofyra äldste falla ner inför honom som sitter på tronen och tillbe honom som lever i evigheters evighet och lägga sina kransar framför tronen och säga:

Du, vår Herre och Gud, är värdig

att ta emot härligheten och äran och makten.

Ty du har skapat världen,

och genom din vilja blev den till och skapades den.

Kärlekens väg

Psaltaren 86: 1-7

En bön av David

Hör mig, Herre, och svara mig,

jag är hjälplös och fattig.

Beskydda mig, jag är trogen,

rädda din tjänare, som förtröstar på dig.

Du är min Gud, förbarma dig, Herre,

jag ropar till dig hela dagen.

Låt din tjänare glädjas,

Herre, jag sätter mitt hopp till dig.

Ja, Herre, du är god, du förlåter,

rik på kärlek till alla som åkallar dig.

Herre, lyssna till min bön,

hör mig när jag ber.

I nödens stund ropar jag till dig,

och du svarar mig.

David sjunger som vanligt blues. Man kan fråga sig hur Sauls depressioner kunde drivas på flykten av Davids vemodiga och/eller ilskna sorgesånger. Spontant tänker jag att det skulle vara bättre med lite Jokkmokks Jokke-eller Tore Skogman-låtar*, om någon behöver dras upp ur depressionens svarta djup.

På väg till Jerusalem vet Jesus vart han är på väg. Men hans lärjungar vet inte. Sjunger de muntra marschsånger i stil med "Vårt stridsrop heter Tjosan" eller psaltarpsalmer, som nästan alla är blues? Är det Jesus som tar upp en psalm blir det kanske denna psalm 86 "Rädda din tjänare, som förtröstar på dig", en blues av David. Det lärjungarna som var med fann viktigt att minnas och berätta vidare var dock inga sånger utan detta:

De var nu på väg upp mot Je­ru­sa­lem, och Je­sus gick först. De var fyll­da av bävan, och de and­ra som följ­de med var rädda. Då sam­la­de han de tolv och ta­la­de om för dem vad som skul­le hända med ho­nom: ”Vi går nu upp till Je­ru­sa­lem. Människo­so­nen skall utlämnas åt överste­präster­na och de skriftlärda, och de skall döma ho­nom till döden och utlämna ho­nom åt hed­ning­ar­na, som skall göra narr av ho­nom och spot­ta på ho­nom, pryg­la ho­nom och döda ho­nom, och ef­ter tre da­gar skall han upp­stå."

Vilket vägsällskap hade jag varit? Hade jag tyckt att Jesus var för grubblande och dyster och Tomas som tycker vi ska gå och DÖ med Jesus i Jerusalem,vilken olyckskorp. Hade jag satt igång med en munter visa när Jesus talat färdigt?

Jag är rädd att det kunde ha blivit något  Gulligullan-liknande för att få sällskapet på gott humör. Det är lätt att glömma att  muntra karnevalsvisor inte låter glada utan hånfulla för en drunknande. Självhjälpsböcker och hurtfriska hälsoråd skadar en deprimerad mer än dystra profetior. Det är en visdom från David att ta vara på att gråta med dem som gråter.

Leonard Cohen var en sentida ättling till David och Jesus. Han sista skiva och denna sång kunde nog lämpa sig för denna lärjungarnas och Jesu sista vandring till Jerusalem: "I'm ready my Lord."

* jag föraktar inte Jokkmokks Jokke , tvärtom, min farmorsmor tyckte mycket om honom och jag ser hans musik som en genuin kulturskatt att hedra och minnas. Han är dock ett gott exempel på konsekvent genomförd musikalisk munter optimism.

Barock-Olga reagerar på barocka företeelser

Ibland läser jag något som gör att jag bara måste reagera. När Anders Gerdmar kom med denna extrema åsikt om Gud som endast man samtidigt som Elisabeth Olsson-Wallin fotograferat en gnostisk tavla till en kyrka i Skåne hände det igen. Jag skrev min reaktion som en insändare som troligen aldrig blir publicerad men här bestämmer jag själv så, här är den:

Hädiska gudsbilder

Det är intressant att den kristna kulturdebatten i advent handlar om den centrala frågan: hur är Gud?
I debatten presenteras två extrema alternativ. Elisabeth Olsson-Wallin har målat en bild av ormen/Satan som människans vän och en gnostisk fiende till den onde skaparguden Demiurgen. Anders Gerdmar presenterar samtidigt i en debattartikel en taoistisk gudsbild där Gud är strikt manlig, som yang, och det kvinnliga är strikt jordiskt, som yin. Båda dessa gudsbilder ligger långt ifrån kristendomens. Jag vill här bara ta upp tre centrala invändningar mot deras teologier; Bibelns vittnesbörd, språkliga begränsningar och möjligheter, samt biologiska fakta.

Först och främst beskriver Bibeln Gud som god skapare, inte ond Demiurg: ”Gud såg att det var gott” upprepas i början av Genesis. Skapelsen är alltså inget vi behöver frälsas ifrån genom gnosis=kunskap, som Olsson-Wallins tavla predikar. Dessutom skapar Gud ”människor till att vara oss lika…till man och kvinna” av den goda jorden (Adam) för att sedan blåsa in sin livsande i dem. I en följande berättelse om människans skapelse är Adam (jorden) ensam och kvinnan skapas genom att Adam delas, då först blir Adam man. Fortfarande är man och kvinna tillsammans den goda skapargudens avbild. Om Olsson-Wallin ville visa dessa Guds manliga och kvinnliga sidor missar hon helt att ormen i paradiset står för Guds absoluta motsats; varken man, kvinna eller god. Ormen står för fienden till harmonin och gemenskapen i skapelsen. Djävulen kastar isär och i Bibeln kommer könsmaktsordning, fiendskap och skam in i historien genom att människan äter av de kunskapens frukter om gott och ont som Olsson-Wallins ormtransa så generöst delar ut till människan.

Även Gerdmars antropomorfa mansgud motsägs på alla punkter av Genesis. Förutom att Eva kallas Nasir(hjälpare), samma ord som används om tex Simson och telningen från Isai stam som ska hjälpa mänskligheten: Jesus, talar många andra språkligheter också emot Gerdmars tes att Gud endast är man (och därmed endast mannen Guds avbild). Gerdmar tar exempelvis upp detta språkliga argument för sin bild av den rent manlige guden: Jesus kallar Gud sin fader inte sin moder. Om vi bortser från att Jesus är Gud blir detta ett starkt argument. Men Jesus är ju den som rimligen borde stå i centrum av Elisabeth Olsson-Wallins tavla eftersom Jesus är sant transexistensiell då han är sann Gud och sann människa i en enda kropp. Gud är inte delad i tre gubbar, Jesus är inte halvt Gud och halvt människa. Gud är en enda och Jesus är Gud  till 100%, precis som han är helt och hållet människa. Det är därför fullständigt överflödigt att blanda in ormen om man vill visa på överskridande av normativa gränser. Mer trans-allt än Jesus blir ingen. 

Gerdmar tycks, i stället för att utesluta den transexistensiella Jesus ur sin gudsbild som Olsson-Wallin i sin tavla, mena att Jesus inte är Gud utan ”bara” Guds son. Han missförstår begreppet Fader, på samma sätt som islam gör när de menar att vi kristna hädar Gud genom att påstå att han avlat ett barn på det sätt vi förknippar med jordiskt faderskap. Det är lätt att missförstå ordet fader eftersom detta begrepp är svårt att frikoppla från biologiskt kön. Den laestadianska beteckningen Himmelsk förälder är mer adekvat, eller kanske ordet husbonde, eftersom ordet Fader betyder att Gud är ansvarig beskyddare och upphovsman för sitt hushåll, sitt rike. Det betyder däremot inte att Gud är en snoppbärare. Detta ord talar om hur Gud är: en god förälder och husföreståndare för Himmelriket. Ett språkligt bevis för detta med funktion före biologiskt kön hämtar jag ur den svenska historien: 1388 utsågs drottning Margareta I av Danmark till ”Sveriges fullmäktiga fru och rätta husbonde.”

Att Jesus också själv är denna himmelska förälder visas också när Jesus talar om sig själv som en höna som vill samla kycklingarna under vingarna. Bibeln vimlar av beskrivningar och metaforer om hur Gud är och denna omhändertagande mammasida saknas inte, vilket både Gerdmar och Olsson-Wallin tycks missa. Olsson-Wallin ser en missunnsam Demiurg i den kristna skaparguden och Gerdmar ser Yang. Men det är två extrema och icke-kristna gudsbilder. Det är Jesus som ger oss den sanna gudsbilden för han ÄR Gud: den gode skaparen och beskyddaren av liv, en höna som med sin stora starka äggcell skyddar och föder kosmos.

Gerdmars resonemang om Gud som endast man kunde kanske vara trovärdigt innan vetenskapen hittat denna äggcell. Då rådde uppfattningen bland många teologer och filosofer, mest inflytelserik av dessa den förkristne hedningen Aristoteles, att mannens spermier var små minimän som aktivt lades ner i den passiva jorden, kvinnan. Där växte det lilla mansfröet, om allt gick bra, och blev en ny man. Vid dåliga väderförhållanden kunde fostret bli utvecklingsstört och födas som kvinna. 

Vi vet att Aristoteles hade fel: äggcellen är stor och X-kromosomen innehåller mycket information medan det motsatta gäller för spermien och Y-kromosomen. Rent biologiskt finns inga djur-eller växtarter som bara består av spermiebärare medan partogenes förekommer förvånande ofta i naturen. Biologiskt kan spermier ses som en parasit som utnyttjar äggcellen för att sprida sina gener med minimal egeninsats. Detta faktum gör Anders Gerdmars Yang-bild av Gud som enbart manlig rent hädisk. Ja, den blir faktiskt väldigt lik Elisabeth Olsson-Wallins implicita gudsbild i den omdebatterade tavlan: den onde Demiurgen.

Elisabeth Olsson -Wallin kan ursäktas med att hon är konstnär, inte teolog. Vad är Gerdmars ursäkt?

Herdarnas tillbedjan av Mattias Stohmer, 1632. Jesus är Gud och transexistensiell, hundra procent Gud och hundra procent människa. Detta påminns vi om varje advent och jul.

Daliter och andra oberörbara

Hr Bråddjup flankerad av rituellt "oren" hund och rituellt "ren" häst. Men vi som vet bättre kan meddela att båda behöver ett rejält bad och ingen av dem gör oss varken själsligt renare eller orenare vid beröring.

Markus evangelium 7:14-15 ”Hör på mig allesammans och försök att förstå. Inget av det som kommer in i människan utifrån kan göra henne oren. Bara det som kommer ut ur människan kan göra henne oren.”

 Visst har vi alla hört det; Mahatma Gandhi var emot kastväsendet i Indien och gav de oberörbara kasterna namnet Guds barn. Problemet med detta är att hinduismen har tusentals gudar (eller avatarer av Brahman) och Mahatma Gandhi valde namnet på smutsens gud, så när vi översätter harijan med Guds barn, betyder det egentligen smutsgudens barn. Daliter vill därmed inte kallas "guds barn" de vill kallas daliter=de förtryckta. Det är ett mycket mer passande namn på alla sätt.

Hinduismen är en märklig religion som egentligen har som huvudärende att skapa samhällsordning och inte individuell sinnesfrid, som många västerlänningar aningslöst inbillar sig. I denna samhällsordning är kastväsendet grundstenen. Kastväsendet grupperar människor socialt men även etniskt eftersom de lägsta kasterna, daliterna hör till de mörkhyade urinvånarna och de ljushyade indo-europeiska arierna tillhör den högsta kasten, den kast som också har skaffat sig definitionsrätten av allt och alla andra, samt om vad verklig religion är eftersom de också är den högsta kasten som kan bli präster.

Hr. Bråddjup och jag började tala om skolsystem och svensk skolas oförmåga att lära av andra länder än USA även på detta område. Varför lär vi oss inte av Indien till exempel? De har mycket goda resultat kunskapsmässigt vilket märks bland de kunniga elever jag haft från detta skolsystem, alltså handlar det inte bara om fejkad betygsstatistik som i Sverige. Annat fungera dock sämre  i detta strikta klassamhälle. Sanningen är att daliter ofta är högt utbildade och överkvalificerade för de jobb de tillåts ha inom hinduismen pga ett kvoteringssystem för daliter. Det fungerar inte alltid som tänkt men har betytt ett stort lyft för många. Så stort att man nu kritiserar systemet för att skapa en elit bland daliterna.

Daliterna står inom hinduismen annars utanför och längst ner i samhället, de är en slavkast som ska utföra smutsiga jobb som kloakdykning och omhändertagande av lik. Därför anses de vara så smutsiga och rituellt orena att man inte ska röra vid dem för att inte smutsas ner av dem och därför lämpar de sig bara till att utföra smutsiga jobb, så är cirkeln sluten. Daliternas underordning är alltså motiverad av religionen; det är en gudomlig ordning att det ska finnas kaster och att de ska ha sin plats i samhället och de lägsta kasterna är "oberörbara" både rituellt och ibland kroppsligt orena pga de jobb de tvingas ta.  Masskonverteringar av daliter till buddhismen, kristendomen eller islam sker därför regelbundet.

Jag älskar att få synvändor och när jag insåg att Mahatma Gandhi inte var helt fläckfri han heller pga detta med daliternas benämning "smutsgudens barn" började jag fundera över hur viktigt det är att vi tillåts definiera oss själva. Att vi i så hög grad som möjligt tar reda på vad människor kallar sig och inte lyssnar på dem som självsvåldigt tagit sig definieringsmakten. Heter romer romer på romani så får jag bekväma mig till lära mig att säga romer och släppa beteckningar som "tattare" eller "zigenare" eller "egyptier" som man säger på engelska (gypsie=egyptier). På samma sätt gäller det att talar vi aldrig annars latin ska vi inte kalla någon för neger. Samer heter samer och inte lappar*.  Svenskar heter svenskar och inte det nedsättande "svennar".

Personliga öknamn som tjockisen, kossan, fettot, stinky,  mesen, grisen etc vill ju ingen kännas vid och alla vet att dessa namn är till för att förnedra och bortdefiniera personer ur mänskligheten. På samma sätt kan hela folkgrupper bli bortdefinierade. Tredje riket är tyvärr bara en kulmen, knappast en avslutad parentes i mänsklighetens historia av att dehumanisera först med ord och sedan i handling.

Kristna , ateister och buddhister exempelvis, kallas koffer, ghafr eller kaffrer av islamister. Precis som harijan betyder smutsgudens barn betyder koffer/kaffer orena/smutsiga och blev den nedsättande benämning som sydafrikanska svarta fick stå ut med under apartheid-åren. Föreställningar om smuts och rituell orenhet är nog de värsta som mänskligheten kan lägga på andra människor, "smutsiga judesvin", "skitiga araber" och "orena harijans" vet att det aldrig finns gott uppsåt i sådana föreställningar och benämningar. 

Som kristen tillhör jag mycket stolt en religion som från sin grundares verksamhets början till nu aldrig sysslat med orenhetsbegreppet kring folkslag eller enskilda människor annat än som ren heresi. Jesus argumenterade hela tiden mot orenhetstankarna om vissa människor. Orenhetsregler, vilka är ett viktigt inslag i judendomen, underkände han totalt. Hedningar, menstruerande och nyförlösta kvinnor, människor med oklar könsidentitet, samarier,  spetälska, människor med många andra sjukdomstillstånd, människor som vaktade grisar, herdar i allmänhet, skatteindrivare etc räknades alla som rituellt orena, smutsgudens barn, oberörbara om man inte ville få del av deras orenhet. I början stipulerades dödsstraff för samlag med sin fru när hon har mens. Sedan räckte det med den sociala föreställningen om orenhet för att få män att behandla alla kvinnor med avsky i händelse de råkade vara "orena" av sina olika flytningar.

Men Jesus är jättetydlig med att ingen blir oren av grisar, menstrautionsblod, mat eller någon människa; dalit eller brahmin spelar ingen som helst roll. Man blir bara oren av sina egna tankar: ”Hör på mig allesammans och försök att förstå. Inget av det som kommer in i människan utifrån kan göra henne oren. Bara det som kommer ut ur människan kan göra henne oren.”Markus evangelium kapitel 7: 14-15

 

*Inom den finsk-ugriska kulturen på Nordkalotten  betyder lappar de som bor vid världens ände vid Lopphavet, (havet där världen tar slut), och är lite primitiva av sig (loppu, láhppa=slut). I finska Tornedalen kallas de meän kieli-talande lappar. Det verkar inte ligga något speciellt nedsättande i det på finska sidan.