Featured Post

Läsa tillsammans

Nya testamentets flitigast förekommande textförfattare Paulus omvändes genom ett möte med Kristus på sin väg till Damaskus för att stoppa ...

Visar inlägg med etikett Reminiscere. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Reminiscere. Visa alla inlägg

onsdag 16 mars 2022

Vi minns hon som bröt upp en flaska nardusbalsam

 Medan han var i Betania och låg till bords hemma hos Simon den spetälske kom en kvinna med en flaska dyrbar äkta nardusbalsam. Hon bröt upp flaskan  och hällde ut alltsammans över hans huvud. Några blev förargade och sade till varandra: "Vilket slöseri med balsam. För den oljan hade man kunnat få mer än trehundra denarer att ge åt de fattiga." Och de grälade på henne. Men Jesus sade. "Låt henne vara! Varför gör ni henne ledsen? Hon har gjort en god gärning mot mig. De fattiga ha ni alltid hos er, och dem kan ni göra gott mot när ni vill, men mig har ni inte alltid. Hon har gjort vad hon kunde. I förväg har hon sörjt för att min kropp blev smord till begravningen. Sannerligen; överallt i världen där evangeliet förkunnas skall man också berätta om vad hon gjorde och komma ihåg henne. Markus 14:3-9

Markus och Matteus skriver nästan ordagrant om samma händelse. Den gjorde starkt intryck på dem. Hos Matteus är det tydligt att det är lärjungarna som tjurar över kvinnans slöseri och säkert känner sig de närvarande skamsna efter Jesu utskällning av dem. I både denna händelse i slutet av Jesu liv och den i början av Jesu predikovandringar får en man / män skämmas och en kvinna framställs som föredömlig. Vid alla tre tillfällen agerar en kvinna som en profet i GT som agerar snarare än talar budskapet. Budskapet är tydligt vid varje tillfälle: Jesus är Messias, den smorde.

I Markus evangelium får vi en detalj som Matteus utelämnar: att kvinnan bryter sönder flaskan. Slöseriet blir extravagant då hon inte ens försöker öppna flaskan försiktigt för att kunna spara lite av innehållet till senare. Nardusbalsam var ju inte bara en lyxprodukt som parfym idag utan den användes också som ett läkemedel. Och i huset bodde en man med tillnamnet spetälsk. Kunde hon inte ha sparat lite av balsamet till honom? Kanske kommer sig irritationen nu också av att de närvarande redan varit med en gång tidigare när en kvinna, som då dessutom var en hamartolos slösade balsam på Jesus. De sa inget då eftersom Jesus råkade i gräl med fariséen de var hos, men nu, den andra gången, vågar de ta upp priset på nardusbalsam: trehundra denarer.

Ytterligare en bild som sägs föreställa Maria Migdal** 


Det verkar som om de som klagar förväntar sig något slags beröm för sin sociala medvetenhet men Jesus påminner i stället om att de fattiga alltid är hos dem. Ja de flesta kristna här på jorden är faktiskt fattiga. Nietsche hade rätt, kristendomen är en religion för slavar, men också för fattiga och utstötta. De rika och populära är de udda bland oss. I smörjelsescenerna möter vi kvinnor som har råd med dyrt balsam men oftast rör vi oss bland fattiga, slavar, barn och kvinnor när vi läser evangelierna. De enda kring Jesus som verkar ha det gott ställt är kvinnorna som Lukas berättar om strax efter att den första smörjelsescenen inträffat i Kafarnaum (Luk 8: 1-) och vi vet ju att kvinnor alltid ansetts som sämre än män så det stämmer ändå att Jesus främst omger sig med människor utan socialt kapital. Paulus berättar att inte "många av er var rika" när han skriver till församlingarna. Att i detta läge , med en mästare som uppenbarligen talat mycket om ekonomisk rättvisa, få se en kvinna bryta sönder en flaska värd 300 denarer, måste kännas provokativt. Det var kanske inte så konstigt att de närvarande reagerade.

Konstigt var det alltså inte, men de hade fel. Den anonyma kvinnan smörjer Jesus inför hans begravning, förklarar Jesus. Men jag tror att detta också är samma smörjelse som David fick när han kröntes till kung.  Först smordes han som mycket ung av Samuel medan Saul ännu hade många år kvar som kung men sedan smordes han igen vid sin kröning. Jesus kröns kort efter denna händelse med en törnekrona och får inget läkande balsam för sina sår. Att Jesus två gånger specifikt sägs få sina fötter smorda med läkemedel indikerar inte bara kunglighet utan också hur han kommer att dö. Snart kommer hans händer och fötter att genomborras av spikar på korset, snart såras hans huvud med törnen. Men hur ska de som var där veta? Som vanligt med Jesus är det liknelser som man får tolka själv. Ibland berättar Jesus vad dessa betyder, som nu: hon smörjer honom inför en förestående begravning. Men den profetiska tjänsten är definitivt kvinnans i detta fall. Hon agerar som de som smörjer David vid dennes kröning. 

I Talmud finns en tradition om att det endast fanns sju profetissor.* För en renlärig jude måste det därför ha varit svårt att acceptera det som kvinnorna gör med Jesus som profetiskt. Fariséen i Kafarnaum, som dessutom såg en hamartolos göra detta och gästerna i den spetälskes hus såg bara en pinsamt utflippad skrytsamhet med dyrt balsam. Det är mycket möjligt att kvinnorna också säger något men eftersom det inte står att Samuel säger något när han smörjer David är det inte nödvändigt. Det är nog därför Jesus är så extra tydlig här: det kvinnan gör ska vi minnas överallt där evangeliet predikas. Inte bara veckan som inleds med andra söndagen i fastan: Reminiscere=att minnas/att bevara/att förbli/att aldrig ge upp.


*Troligen accepterades inte ens profetissan Hanna i templet som möter Jesus och hans jordiska familj när han bärs fram där. 

** Här ser hon åtminstone tuff ut och hon har tjusiga kläder som visar att hon har råd med nardusbalsam målad i Nederländerna ca 1530 av Jan van Scorel. Men jag vill förstås dementera att Maria Magdalena är någon enda av kvinnorna som smörjer Jesus. Hon var en ledare bland lärjungarna och den främsta bland kvinnorna kring Jesus. Jesus kallade henne Migdal= Tornet, mer bestämt fisktornet. Fisktorn fungerade som älgtorn, man såg var fiskstimmen befann sig från ett sådant torn när man skulle fiska.

 

 

 



söndag 13 mars 2022

Reminiscere: Andra söndagen i fastan: Simon minns

Dirk Bouts (1415-1475) bild av detta tillfälle tar vara på klassperspektivet helt i Lukas anda.

 En av fariseerna bjöd hem honom på en måltid, och han gick dit och tog plats vid bordet.
Nu fanns det en kvinna i staden som var en synderska. När hon fick veta att han låg till bords i fariséns hus kom hon dit med en flaska balsam och ställde sig bakom honom vid hans fötter och grät. Hon vätte hans fötter med sina tårar och torkade dem med sitt hår, och hon kysste hans fötter och smorde dem med sin balsam.

Farisén som hade bjudit honom såg det och sade för sig själv: ”Om den mannen vore profet skulle han veta vad det är för sorts kvinna som rör vid honom, en synderska.”
Då sade Jesus till honom: ”Simon, jag har något att säga dig.” — ”Säg det, mästare”, sade han.
”Två män stod i skuld hos en penningutlånare. Den ene var skyldig femhundra denarer, den andre femtio. När de inte kunde betala efterskänkte han skulden för dem båda. Vilken av dem kommer att älska honom mest?”
Simon svarade: ”Den som fick mest efterskänkt, skulle jag tro.” — ”Du har rätt”, sade Jesus, och vänd mot kvinnan sade han till Simon: ”Du ser den här kvinnan. Jag kom in i ditt hus, och du gav mig inte vatten till mina fötter, men hon har vätt mina fötter med sina tårar och torkat dem med sitt hår.
Du gav mig ingen välkomstkyss, men hon har kysst mina fötter hela tiden sedan jag kom hit.
Du smorde inte mitt huvud med olja, men hon har smort mina fötter med balsam.

Därför säger jag dig: hon har fått förlåtelse för sina många synder, ty hon har visat stor kärlek. Den som får litet förlåtet visar liten kärlek.”
Och han sade till henne: ”Dina synder är förlåtna.”
De andra vid bordet sade då för sig själva: ”Vem är han som till och med förlåter synder?”

Men Jesus sade till kvinnan: ”Din tro har hjälpt dig. Gå i frid.”

Därefter vandrade han från stad till stad och från by till by och förkunnade budskapet om Guds rike. Med honom följde de tolv
och några kvinnor som hade blivit botade från onda andar och från sjukdomar: Maria, hon från Magdala, som sju demoner hade farit ut ur, Johanna, hustru till Herodes förvaltare Kusas, Susanna och många andra, som alla hjälpte dem med sina tillgångar.

Lukas 7:36-8:3

Sara Forslunds mycket hörvärda podd Bibelns kvinnor* var ju med i kalendern 8 mars. Där tog de upp att Lukas evangelium är kvinnofientligt pga bland annat denna söndags evangelietext. De menar kortfattat att Lukas tar upp mest kvinnor men alltid med en kvinnofientlig tvist. Jag menar att de har fel och ska genom att läsa Lukas litterärt visa varför.

I denna text är perspektivet helt klart ett annat än det hos Markus och Matteus. OM det är samma tillfälle, vilket jag betvivlar. Många forskare håller faktiskt med mig så jag är inte helt ute och cyklar på egen hand i ogjort väder. Jag ska förklara varför det mycket väl kan ha varit flera olika tillfällen som relateras:

Först och främst säger Lukas att detta sker i början av Jesu predikogärning medan de två andra synoptikerna säger att det sker den sista veckan innan Jesus korsfästs. Jag kan invändningarna: Lukas skrev efter Matteus och Markus som då mer troligt ligger närmare originalversionen. Men Lukas börjar sitt evangelium så här: "Många har redan sökt ge en samlad skildring av de stora händelser som ägt rum ibland oss så som det har så som det har berättats för oss av dem som från första stund var ögonvittnen[...]efter att grundligt satt mig in i allt ända från början har nu också jag beslutat att i rätt ordning skriva ner det för dig, högt ärade Theofilos för att du ska förstå att de upplysningar du fått är tillförlitliga." Andra söndagen i fastan är perfekt för just Lukas evangelium eftersom den heter Reminiscere: att minnas/att förbli/att bevara/att uthärda och han är den evangelist som mest tydligt jobbar som en historiker.

Lukas har alltså ögonvittnen till hjälp och säkerligen också Markus och Matteus evangelier. Det verkar vara fler och tidigare ögonvittnen än enbart lärjungarna. Mycket tyder på att mamma Maria är ett av dessa ögonvittnen. När historiker idag skriver om , låt säga, det tjugo år långa krig som satte stopp för Sveriges stormaktstid och frälste oss ifrån enväldet i och med Karl XIIs död i skyttegraven i Norge ser vi dem sällan som mindre tillförlitliga än de som skrev direkt under denna tid och strax efter den. De senare historikerna har tillgång till mer material från fler källor än de första hävdatecknarna hade. Det innebär inte att dessa primära källor har fel men de kan behöva kompletteras för att få fram en mer fullödig bild av skeendet. Alltså säger inte åldern jättemycket om ett evangeliums trovärdighet gentemot andra evangelier.

Lukas antyder att ibland har vissa minnen glömts bort i de tidigare nedteckningarna "i rätt ordning" skriver han. Kanske berättades de olika episoderna muntligt lite ad hoc: "Nu kom jag ihåg att Jesus sa så när vi var där."Lukas läkaren vill systematisera och se vad som hände när genom att jobba som historiker gör sedan Herodotos när han genom källforskning berättade om bakgrunden till perserkrigen. Just i detta fall har nog någon sagt, jag misstänker Simon fariséen,  som primärkälla här som jag snart ska förklara varför; att "det där med en kvinna som smorde Jesus hände också i Galliléen alldeles i början av predikovandringarna."

Vi ser också denna berättelse helt tydligt berättas ur en annan synvinkel än från de lärjungars som var med Jesus denna kväll. Matteus och Markus sitter nära Jesus när de se en kvinna smörja honom, men här står det att kvinnan: "ställde sig bakom honom vid hans fötter och grät. Hon vätte hans fötter med sina tårar och torkade dem med sitt hår, och hon kysste hans fötter och smorde dem med sin balsam. Farisén som hade bjudit honom såg det och sade för sig själv: ”Om den mannen vore profet skulle han veta vad det är för sorts kvinna som rör vid honom, en synderska.” alltså är det vad Simon ser och tänker som berättas. Detta för att markera vems perspektiv som är intressant här. Det är varken lärjungarna eller kvinnan som står i fokus, det är Simon. Därför tror jag det är Simon som berättat detta för Jesus. Detta eftersom det bara är han som kan veta vad han tänkte tyst för sig själv och kunde se saker på avstånd i rummet. Simon, som då troligen blivit en lärjunge på riktigt efter Jesu död, är den enda som kunde minnas sådana detaljer**

Man kan undra över varför Jesus bjuds in till hans hus. Kanske vill fariséen visa sin öppenhet och tolerans mot den lite avvikande gruppen kring Jesus? Kanske vill han diskutera något han hört Jesus predika? Eller var han bara en rik person som på detta sätt ville visa sig generös, vilket var vanligt under denna tid i romarriket? Men vi ser att i berättelsen möts två personer som både är lika och olika varandra. I litteraturen förekommer nämligen ofta karaktärer som är speglar av varandra. Vare sig författaren är medveten om det hela eller ej blir det ofta så. Jag tar ett exempel på spegelkaraktärer som vi alla känner till: Tommy och Annika speglar Pippi Långstrump, de är delvis lika: de är barn, de är snälla, de är äventyrliga men Pippi är föräldralös medan Tommy och Annika har två levande föräldrar, Pippi är orädd medan Tommy och Annika är försiktiga, Pippi är endabarn osv. En spegelkaraktär står alltså inte i tes-antitesförhållande till den karaktär de speglar, de är lika varandra, men de är spegelvända.

Simon den rike fariséen och kvinnan med nardusbalsamflaskan speglar varandra. De är båda människor i behov av nåd, de har det ganska gott ställt båda två, men medan Simon var farisé, respekterad och den mest renlärige av alla var kvinnan utstött som "synderska". Jag ska utveckla resonemanget kring henne i morgon. Simon är alltså kvinnans spegelkaraktär i berättelsen och det är Simons synd som står i fokus här, inte kvinnans. Kvinnan smörjer också Jesus, inte med olja, utan med nardusbalsam som också är ett läkemedel. Simon är ren och skulle ha råd med nardusbalsam åt Jesus men fattar inte vem han har bjudit hem, kvinnan däremot tränger sig in i huset med helande balsam eftersom hon vet precis vem Jesus är: Messias. Ändå är det Simon, som borde vara tacksam över att sitta till bords med Messias, som surar över vad hon gör. Någon har det inte så bra ställt som hen tror i denna berättelse, någon behöver inre helande och det är inte den som Simon tror.

De andra evangelisterna fokuserar på  Jesu begravning vid deras smörjelseberättelse, medan Lukas fokuserar orättvisa.  Lukas är den evangelist som mest konsekvent tar den föraktades och utstöttes perspektiv på allt. Det är verkligen oxens evangelium Lukas skriver; den trogne arbetaren som sedan kanske offras i templet för någon annans skull. Oxen är som sinnebilden för just reminiscere, förbli, uthärda, en oxe ger inte upp. Simon som är inne i gänget och kvinnan som tar sig rätten att bryta sig in i värmen, båda behöver de nåd men bara en av dem gör rätt. 

Kvinnan ber inte om något utan ger något: dyrbar balsam som förutom läkemedel också var något kungar smordes med eftersom det var lyxigt och luktade gott. Det arbetande folket luktade svett, rök, damm, jord och ladugård, kungar luktade nardusbalsam. Lukas poängterar detta eftersom Jesus säger till Simon att han inte gav Jesus tvättvatten. Han fick ingen hälsningskyss (detta var före covid så det var oartigt) . Jesus fick sitta svettig med smutsiga fötter vid bordet. Simon gör inte ens det lilla normalartiga mot den som borde varit hedersgäst i huset. Jesus verkar på många sätt ha varit inbjuden med armbågen. Simon sitter en bit ifrån Jesus så långt ifrån att han ser hela bilden av vad som händer. Det är alltså knappast så att Jesus sitter vid honnörsbordet. Och Simon gnäller på kvinnans oartighet.

Då låter Jesus honom se sin spegelbild i kvinnan och Simon märker att allt hos henne är rättvänt, det är han som är den spegelvända karaktären. Han, den fromme fariséen, är syndaren i sammanhanget. Han behöver läkedom och hon kommer med läkemedel. Han är den snåle otacksamme syndaren hon är den generösa. Hon är den som går fullständigt återupprättad och syndfri därifrån. Tydligt är att i denna text är det inte en kvinna som är förlorare, feg eller svekfull, det är mannen Simon som är allt detta. Simon som får se sin egen ömklighet i ljuset av sin spegelkaraktär och inser att det är han som är den dunkla reflektionsytan där allt är spegelvänt och hon är den riktiga människan som fri kan vandra ut ur huset. Det gör inte Simon. Inom berättelsens ram sitter han fast och förblir i sitt hus och sitt högmod. 



 

* kan tyvärr inte länka till podden på denna gamla dator som liksom alla gamlingar förlorar förmåga efter förmåga och nu nått dit att de allra flesta tidningar, poddar, bloggar etc. räknas som osäkra anslutningar.

**Jag tror alltså att Simon omvände sig senare och berättade om detta för Lukas. Jag kan ha fel. Jag hoppas jag har rätt för annars blir denna historia en riktig skräcknovell om en man som sitter fast i sin dunkla spegel för resten av sitt liv.