Vi minns hon som bröt upp en flaska nardusbalsam

 Medan han var i Betania och låg till bords hemma hos Simon den spetälske kom en kvinna med en flaska dyrbar äkta nardusbalsam. Hon bröt upp flaskan  och hällde ut alltsammans över hans huvud. Några blev förargade och sade till varandra: "Vilket slöseri med balsam. För den oljan hade man kunnat få mer än trehundra denarer att ge åt de fattiga." Och de grälade på henne. Men Jesus sade. "Låt henne vara! Varför gör ni henne ledsen? Hon har gjort en god gärning mot mig. De fattiga ha ni alltid hos er, och dem kan ni göra gott mot när ni vill, men mig har ni inte alltid. Hon har gjort vad hon kunde. I förväg har hon sörjt för att min kropp blev smord till begravningen. Sannerligen; överallt i världen där evangeliet förkunnas skall man också berätta om vad hon gjorde och komma ihåg henne. Markus 14:3-9

Markus och Matteus skriver nästan ordagrant om samma händelse. Den gjorde starkt intryck på dem. Hos Matteus är det tydligt att det är lärjungarna som tjurar över kvinnans slöseri och säkert känner sig de närvarande skamsna efter Jesu utskällning av dem. I både denna händelse i slutet av Jesu liv och den i början av Jesu predikovandringar får en man / män skämmas och en kvinna framställs som föredömlig. Vid alla tre tillfällen agerar en kvinna som en profet i GT som agerar snarare än talar budskapet. Budskapet är tydligt vid varje tillfälle: Jesus är Messias, den smorde.

I Markus evangelium får vi en detalj som Matteus utelämnar: att kvinnan bryter sönder flaskan. Slöseriet blir extravagant då hon inte ens försöker öppna flaskan försiktigt för att kunna spara lite av innehållet till senare. Nardusbalsam var ju inte bara en lyxprodukt som parfym idag utan den användes också som ett läkemedel. Och i huset bodde en man med tillnamnet spetälsk. Kunde hon inte ha sparat lite av balsamet till honom? Kanske kommer sig irritationen nu också av att de närvarande redan varit med en gång tidigare när en kvinna, som då dessutom var en hamartolos slösade balsam på Jesus. De sa inget då eftersom Jesus råkade i gräl med fariséen de var hos, men nu, den andra gången, vågar de ta upp priset på nardusbalsam: trehundra denarer.

Ytterligare en bild som sägs föreställa Maria Migdal**

 

Det verkar som om de som klagar förväntar sig något slags beröm för sin sociala medvetenhet men Jesus påminner i stället om att de fattiga alltid är hos dem. Ja de flesta kristna här på jorden är faktiskt fattiga. Nietsche hade rätt, kristendomen är en religion för slavar, men också för fattiga och utstötta. De rika och populära är de udda bland oss. I smörjelsescenerna möter vi kvinnor som har råd med dyrt balsam men oftast rör vi oss bland fattiga, slavar, barn och kvinnor när vi läser evangelierna. De enda kring Jesus som verkar ha det gott ställt är kvinnorna som Lukas berättar om strax efter att den första smörjelsescenen inträffat i Kafarnaum (Luk 8: 1-) och vi vet ju att kvinnor alltid ansetts som sämre än män så det stämmer ändå att Jesus främst omger sig med människor utan socialt kapital. Paulus berättar att inte "många av er var rika" när han skriver till församlingarna. Att i detta läge , med en mästare som uppenbarligen talat mycket om ekonomisk rättvisa, få se en kvinna bryta sönder en flaska värd 300 denarer, måste kännas provokativt. Det var kanske inte så konstigt att de närvarande reagerade.

Konstigt var det alltså inte, men de hade fel. Den anonyma kvinnan smörjer Jesus inför hans begravning, förklarar Jesus. Men jag tror att detta också är samma smörjelse som David fick när han kröntes till kung.  Först smordes han som mycket ung av Samuel medan Saul ännu hade många år kvar som kung men sedan smordes han igen vid sin kröning. Jesus kröns kort efter denna händelse med en törnekrona och får inget läkande balsam för sina sår. Att Jesus två gånger specifikt sägs få sina fötter smorda med läkemedel indikerar inte bara kunglighet utan också hur han kommer att dö. Snart kommer hans händer och fötter att genomborras av spikar på korset, snart såras hans huvud med törnen. Men hur ska de som var där veta? Som vanligt med Jesus är det liknelser som man får tolka själv. Ibland berättar Jesus vad dessa betyder, som nu: hon smörjer honom inför en förestående begravning. Men den profetiska tjänsten är definitivt kvinnans i detta fall. Hon agerar som de som smörjer David vid dennes kröning. 

I Talmud finns en tradition om att det endast fanns sju profetissor.* För en renlärig jude måste det därför ha varit svårt att acceptera det som kvinnorna gör med Jesus som profetiskt. Fariséen i Kafarnaum, som dessutom såg en hamartolos göra detta och gästerna i den spetälskes hus såg bara en pinsamt utflippad skrytsamhet med dyrt balsam. Det är mycket möjligt att kvinnorna också säger något men eftersom det inte står att Samuel säger något när han smörjer David är det inte nödvändigt. Det är nog därför Jesus är så extra tydlig här: det kvinnan gör ska vi minnas överallt där evangeliet predikas. Inte bara veckan som inleds med andra söndagen i fastan: Reminiscere=att minnas/att bevara/att förbli/att aldrig ge upp.

*Troligen accepterades inte ens profetissan Hanna i templet som möter Jesus och hans jordiska familj när han bärs fram där. 

** Här ser hon åtminstone tuff ut och hon har tjusiga kläder som visar att hon har råd med nardusbalsam målad i Nederländerna ca 1530 av Jan van Scorel. Men jag vill förstås dementera att Maria Magdalena är någon enda av kvinnorna som smörjer Jesus. Hon var en ledare bland lärjungarna och den främsta bland kvinnorna kring Jesus. Jesus kallade henne Migdal= Tornet, mer bestämt fisktornet. Fisktorn fungerade som älgtorn, man såg var fiskstimmen befann sig från ett sådant torn när man skulle fiska.