De nya kläderna

Hämta nu styrka hos Herren, av hans oerhörda kraft.
Ta på er Guds rustning, så att ni kan hålla stånd mot djävulens lömska angrepp.
Ty det är inte mot varelser av kött och blod vi har att kämpa utan mot härskarna, mot makterna, mot herrarna över denna mörkrets värld, mot ondskans andekrafter i himlarymderna.
Ta därför på er Guds rustning, så att ni kan göra motstånd på den onda dagen och stå upprätt efter att ha fullgjort allt.
Stå alltså fasta, spänn på er sanningen som bälte och klä er i rättfärdighetens pansar
och sätt som skor på era fötter villigheten att gå ut med budskapet om fred.
Håll ständigt trons sköld framför er, med den skall ni få den Ondes alla brinnande pilar att slockna,
och grip frälsningens hjälm och Andens svärd, som är Guds ord.
Gör det under åkallan och bön, och be i er ande varje stund. Därför skall ni hålla er vakna och aldrig tröttna i er bön för alla de heliga.  Efesierbrevet 6:10-18

Häromdagen rockade vi sockar för att bepansra oss mot rashygienen i vår tid. Det passar perfekt att göra det just denna vecka då bibeltexterna handlar om att iklä sig mentala rustningar mot ondskans alla attacker på liv och människovärde. Det kom mig att tänka på att till min femtonde födelsedag önskade jag mig, och fick,  en andaktsbok som jag läst om i tidningen Nytt liv som verkligen format mig på många sätt , inte bara genom att ge mig andaktsboksvanan som jag fick då. De nya kläderna blev välanvänd även om layouten redan då kändes lite 70-talsmossig. Men jag var, och är, vad en del kallar "lillgammal", andra "en gammal själ" och kände redan då att Jesusfolkets hippie-era var mitt rätta mode-element. Tillsammans med Bengt Pleijels vägledning genom ovanstående bibeltext om vapenrustningen gav De nya kläderna med sina dagliga andakter en rustning för mitt liv. En tonåring behöver stadga som inte bara kommer utifrån men Guds vapenrustning behöver vi alla förnya livet igenom. 

Nu är det extra viktigt att vara fullt rustad. De onda andemakterna som bara vill fördärva visar sig nu tydligare än vanligt. Ett ondskefullt oprovocerat fullskalekrig mot Ukraina från imperiebyggarna Ryssland med en Hitler-kopia i täten gör det övertydligt hur ondskan inte ens vill den ondes bästa. Den vill bara ont. Igår hördes nyheten att ryska soldater kört över och dödat sitt befäl eftersom de var arga på att de förlorat så många män i dessa meningslösa strider mot ett broderfolk. Men Putin står oberörd i sina kläder av så dyrt snitt att jag, helt ärligt, inte ens visste att det fanns så dyra kläder: en dunjacka för 130 000 kronor (!)och en stickad tröja för 40 000(!) är ofattbart för en svensk och ännu värre för en ryss. Putin klär sig i prakt, soldaterna inte fullt så praktfullt och hans civila offer på exempelvis barn- och förlossningssjukhuset i Mariupol springer ut i kylan i tunna blodiga nattlinnen. 

Putins trogne väpnare patriarken Kirill klär sig i ännu mer prakt. Men hans vapenrustning ligger

Den nakne Patriark Kirill 

definitivt i ett hörn och samlar damm. Jag läste en debattartikel i Dagen om att vi borde be mer för Putin än för Zelenskyj. Kanske. Det syns inte många revor i Zelenskyjs integritets gröna t-shirt. Men jag tänker att den som behöver mest förbön, om man nu orkar vara så kristligt kärleksfull, är Kirill*. Hur har han inte dragit på sig den ondes hela praktfulla arsenal av högmod, egenkärlek, luxuria (det som brukar översättas till vällust, men på latin hör vi vad det verkligen handlar om="lyx, det är en känsla"), vrede, avund, girighet, ja de flesta av de kardinalfel som leder till dödssynder? Man önskade att det bland dessa fanns lättja, men egentligen är lättja ett felaktigt översatt ord för det står acedia och det är något annat än att ligga som en Kronblom på sofflocket och fundera: det är att stå och filma med mobilen när en människa hoppar från en bro utan att ens försöka ingripa. Acedia är att vara likgiltig inför döda spädbarn och födande kvinnor i blodiga nattlinnen. Så nog har han hopat synd på synd över sig, Kirill, där han står och frossar i lyxen att få tillhöra den ryska eliten. Det spelar då ingen roll att det ser ut som om han har på sig guld och vackra tyger, i andlig mening är han lika naken som kejsaren i HC Andersens saga.

Men när vi ser på Acedia, som alltså bäst översätts med liknöjd lättja, märker vi att vi alla har nära till dödssynd. Villighetens rockade sockar och skor är något vi ofta missar. Vi kan peka finger åt Kirills guldornamenterade högmod, som jag gör just nu,  utan att själva ha alla persedlar på plats. Det hjälps inte om vi har på oss utsvängda pre-loved jeans, en lång pre-loved stickad rosa tröja och en egensydd väst med applikationer av en soluppgång broderad med orden "The Son Is Coming"** och sedan bara går förbi den blödande mamman med sitt döende spädbarn i famnen. Då är vi illa ut på samma sätt som Putin i sina skamligt dyra kläder och Kirill som bytt sanningens bälte mot den ondes lögner. Vi är inte lika illa ute, här vädras inga kålsuparteorier, men vad jag lärde mig av min andaktsbok är självreflektion i första hand.

Det är alltså helt rätt att fördöma Putin och Kirill som sålt sin förstfödslorätt, inte ens för linssoppa som ändå kan vara värt något, utan för ett blodbad. Men jag vill idag påminna mig om mina , alltid begagnade, men ändå ständigt nya, kläder. Att inte springa omkring naken i ogjort väder är en bra sak att tänka på i onda tider. Alltså: ut ur garderoben med sanningens bälte, rättfärdighetens pansar, trons sköld, frälsningens hjälm och Andens svärd. Dessutom, vad kan vara mer aktuellt i dessa dagar än villighetens skor att tala om budskapet om fred? Och innan jag drar på mig dessa skor har jag förstås rockade sockar på, för inget ger så mycket skoskav som att glömma att Gud gillar olika. Rashygien är motsatsen till allt Guds rike står för.

 * Här kan man läsa om Kirill och se hur bottenlöst sorgligt det är hur han fallit och lämnat sina nya kläder för att ta på sig uråldriga stinkande paltor distribuerade från avgrunden: girighet, lögn, mord och övergrepp. Först och främst bör man göra det som en påminnelse för en själv om att inte låta vapenrustningen gömmas och glömmas längst in i garderobens röra (jag är inte Marie Kondo=) vi kan börja hur bra som helst men om vi avviker från den rätta stigen senare i livet och går vilse spelar det ingen roll att vi en gång var på rätt väg. Det är då bara att vända om och gå tillbaka tills vi hittar den rätta stigen. Springer vi vidare i tron att allt är okej kan vi alla sluta i Kirill-stil och det är inget jag önskar någon, inte Kirill heller. Så om du som läser detta orkar: BE FÖR KIRILL!

Jag tycker själv veckans psaltarpsalm Psaltaren 25: 12-22  är en bra bön i detta sammanhang:

 Var och en som fruktar Herren
får veta vilken väg han skall välja.

Själv får han leva i ro,
och hans barn skall ta landet i arv.

De som fruktar Herren blir hans förtrogna,
hans förbund skall ge dem insikt.
Min blick är ständigt fäst på Herren,
det är han som löser min fot ur snaran.

Vänd dig till mig, var barmhärtig,
ty jag är ensam och betryckt.

Lindra mitt hjärtas plåga,
för mig ut ur mitt trångmål.

Tänk på mitt lidande och mitt betryck
och förlåt mig alla mina synder.

Se på mina fiender — så många de är,
så hätska i sitt hat!

Rädda mitt liv, befria mig,
svik mig inte, jag flyr till dig.

Låt oskuld och redlighet bevara mig,
ty jag hoppas på dig.
O Gud, befria Israel
från all dess nöd!

Bönebarn-bilden kommer härifrån: Kremlin.ru, CC BY 4.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=78925412

**här beskrivs en av mina favvo-outfits