Serendipitet

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Denna vecka är evangelietexten från Lukas evangelium 7:36-8: 1-3  just efter att jag lyssnat på Sara Forslunds spännande podd som sågade denna berättelse vid fotknölarna.  Jag hade alltså redan börjat fundera på texten eftersom jag inte alls håller med om poddens slutsats: att Lukas är ett mansgrismonster.  Sedan kommer den, för mig oväntat, som just denna årgångs bibeltext andra söndagen i fastan: Reminiscere =stanna kvar/minnas/ hålla fast vid/härda ut. Och vilka skatter jag funnit när jag studerat Bibeln kring detta tema denna vecka!*

Jan Vermeers målning visar en del av vad jag upptäckt i detta textstudium. Talet tre är ett heligt tal. Att Jesus i evangelierna smörjs med kungligt balsam tre gånger: först i Kafarnaum av en hamastolos i början av sin verksamhet sedan två gånger i Betania betyder definitivt något viktigt.  Konflikten i Kafarnaum utspelar sig mellan den farisé som ansåg sig så perfekt syndfri att han inte "brydde sig om Guds vilja" med sitt liv och den "orena" kvinnan. Tredje gången sker det i Betania två dagar innan Jesus arresteras. Konflikten står då mellan gästerna i Simon den spetälskes hus som tycker hon slösar med detta dyra balsam och den generösa kvinnan. I Johannes evangelium smörjs Jesus omgiven av nära vänner i det hus där han bor när han är i Judéen samma vecka som han kommer att korsfästas. Här är konfliktytan riktigt närgången och kontrahenterna är båda namngivna: vännen Maria och förrädaren Judas Iskariot.

Motivet i varje berättelse är förstås att Jesus smörjs,den smorde heter Messias på hebreiska. Temat är däremot tre olika. I alla tre smörjelseceremonierna är det en kvinna som smörjer: först dessutom en hamartolos, förmodligen inte ens en judisk kvinna. Tredje gången är det också  en okänd kvinna i Betania och däremellan den nära vännen Maria med temat trofast vänskap och förräderi. Därmed är alla dessa kvinnor präster och profeter som Samuel som är den som först smörjer David till kung långt innan han kröns, medan han ännu är fåraherde hemma hos sin familj.

Temat i de olika smörjelsetillfällena är dock olika: först har vi hedningar/syndare kontra de perfekta fariséerna som i vers 30 beskrivs så här: "Men fariséerna och de laglärda brydde sig inte om Guds vilja med dem-de lät inte döpa sig av honom." Jag tycker egentligen att denna berättelse börjar där vid Jordans strand där de perfekta vägrar döpa sig medan tullindrivare och allt folket insåg att de behövde vända om och rena sig från sina synder. Utan den bakgrunden är det lätt att inbilla sig att Lukas pekar ut den smörjande kvinnan som vek och objektifierad. Sammanhang är kung i all bibelläsning. Att kvinnan är en hamartolos som utvalts att smörja Jesus när han står i begrepp att ta över predikandet från Johannes Döparen säger oss så mycket: hon är medveten om sin synd, fariséen är en betydligt större syndare genom att han inte fattar detta. Jesus kom till hela mänskligheten, vilket är ett tydligt tema rakt igenom Lukas evangelium, inte bara till judarna. Därför upphöjs denna anonyma hamartolos till den första prästprofeten som smörjer Jesus till Messias i vittnens närvaro.

Mitten på smörjelsetriptyken sker sex dagar före påsk. Johannes som ofta tar upp de nära och intima, relationerna som de övriga evangelisterna inte gått in på relaterar hur den nära vännen Maria i Betania smörjer Jesus. Här blir konflikten som mest hjärtskärande: kassören, en av de tolv som Jesus särskilt utvalt som sin nära krets, Judas Iskariot och Martas syster Maria. Judas inte bara skäller på Maria utan att fatta vilken profetisk prästtjänst hon utför, utan han är redan på god väg att förråda Jesus. Publiken är ganska stor eftersom många kommit till syskonens hus då ryktet spridit sig om Lasaros. I Johannes evangelium påpekas nardusbalsamets doft som sprider sig i huset. Vänskap och hemkänsla är också viktiga teman i denna berättelse. Vi kan koka ner det till kärlek. Svek och död är ett annat. Vi kan koka ner det till förräderi.

Hos Markus och Matteus  står konflikten mellan kvinnan och gästerna i Simon den spetälskes hus. En spetälsk var en som blivit renad och helad och så återkommit till gemenskapen. Simon var bybon som återkom in från kylan och nu är omgiven av vänner och bjuder på kalas i sitt hus, som tidigare var en no-go-zone. Kvinnan i denna berättelse verkar inte crasha in på festen oinbjuden som den hamartolos som smörjer Jesus tre år tidigare. Det kan ha varit en kvinna som passade upp vid tillfället. I Matteus och Markus evangelier sker detta två dagar före påsk medan Maria i Betania smörjer Jesus sex dagar före påsk, Detta är alltså den kvinna som smörjer Jesus allra tydligast inför Jesu begravning. "publiken" är nu reducerad till vänner till Jesus, kanske blev Simon en gång helad av just Jesus eller någon av de 72 så han nu tillhör den inre kresten? Konflikten står här inte mellan en hamartolos och en farisé utan mellan en slösaktig kvinna och förnuftiga vänner till Simon och Jesus. Jesus påpekar att detta är en kvinna som fattat och män som inte förstår ens nu så nära hans död, vem Jesus är och att han måste dö för att krönas till kung.

Som i Vermeers målning gör talet tre symmetrin perfekt med de anonyma kvinnorna i varsitt hörn av triangelns bas  (Jesu knän och Maria i målningen) och Maria som prästprofet i triangelns övre spets (målningen är det Marta som har denna position). Varje enskild evangelist såg självklart inte denna symmetri. Men nu läser vi litterärt i ett sammanhang och då framträder detta mönster. Den heliga treenighetens egen symbol framträder när tre olika kvinnor smörjer Jesus. Vi behöver tydligen tre övertydliga tillfällen för att fatta att kvinnan är jämbördig med männen i Guds rike och inte ens det räckte som vi vet.

Hade inte män genomsyrade av patriarkala värderingar och fördomar haft tolkningsföreträde genom kyrkohistorien, hade vi antagligen aldrig behövt ha någon konflikt kring kvinnliga präster** eftersom det är uteslutande kvinnor som smörjer Jesus i evangelierna. En av dem är dessutom en hamartolos, vilket kan ha använts som ett argument för Paulus hednamission. Och vem vet om det inte var så. Lukas följde ju med på Paulus resor och skrev sitt evangelium med en delvis hednisk publik i åtanke. Vi har ju också Petrus, ett av ögonvittnena till dessa tre smörjelsetillfällen, ord på detta att vi alla numera är präster: 

Men ni är ett utvalt släkte, ett konungsligt prästerskap, ett heligt folk, ett Guds eget folk, för att ni skall förkunna hans härliga gärningar, han som har kallat er från mörkret till sitt underbara ljus. (1 Pet 2:9)

 

*Detta att finna en skatt när man inte ens sökt efter något kallas "serendipitet" på engelska serendipity. Jag har letat efter en rubrik till dagens bloggpost som ska knyta ihop smörjelsesäcken. Så får jag ett meddelande från den kära Yezzeh, min extradotter i Filippinerna där hon använder detta ord och det framstår som just den rubrik och den säck jag behöver för att knyta ihop detta bibelstudium med. Serendipiteter händer då och då och de kan verkligen lysa upp en vandring i den mörkaste dal. Just detta djupstudium av de tillfällen som evangelierna berättar om då Jesus smordes till Messias av olika kvinnor  har varit ett sådant ljus i den dal av sorg och skräck på alla sidor där jag befinner mig sedan Ryssland fegt överföll Ukraina den 24 februari.

** jag är ju en svuren motståndare till manliga och kvinnliga präster. Vi är, alla kristna, ett konungsligt prästerskap.  Konflikten kring detta är så onödig och gör sådan skada eftersom vi alla är präster, inte bara dessa tre kvinnor i evangelierna. Att två av dem är anonyma gör det ju också lätt att sätta in sitt eget namn i berättelsen. Den tjänst de utför är den som alla kristna ska utföra, som vi alla ska minnas och göra om och om igen: smörja till tjänst, till helande och inför begravningen. Det är så sjukt att man någonsin kunnat tro att det finns någon slags gudomlig värdighet i vår kromosomuppsättning. 

Män har i allmänhet en sjukt högmodig självuppfattning, precis som Simon fariséen i Kafarnaum och liksom han har de genom historien struntat i Guds vilja med deras liv.  Ser man på detta på molekylnivå är det sjukt. Ser man det i fågelperspektiv är det ännu galnare, vem ser en skillnad på en man och en kvinna från toppen av Eiffeltornet?  Och läser man Bibeln är det omöjligt. Visst kan vi ha olika tjänster men inget på cellnivå förklarar vilken tjänst som vi ska ha. Tjänsten är alltid och endast en gåva av Anden som blåser vart den vill. Varken födelsedatum, etnicitet eller könsceller bestämmer över Anden. PUNKT.