10 mars Edlas namnsdag vad hände med St. Ethelburg (ca 601-647)

 

Utgrävning av saxisk kyrka i Lyminge där Ethelburg grundade sitt kloster och dog.

Beda slutar inte sin berättelse om Edwin av Northumbrien med hans död utan vi får följa med Ethelburg (AEthelburh)av Kent tillbaka till Kent. När Ethelburg av Kent gifte sig med Edwin var det på villkor att han skulle omvända sig till kristendomen och acceptera prästmissionären Paulinus vid hovet. Som vi nu vet kom också diakonen Jakob med på köpet, vilket visade sig vara det stora kapet i sammanhanget. Edwin var ju tveksam till att hålla löftet och som gregorianska missionärer var bundna av regeln att ingen skulle tvingas till tro tog det ett tag för kungen att uppfylla villkoret. 

Både Ethelburgs mamma Bertha och Ethelburg själv hade däremot fått stränga order från påvarna Gregorius respektive Bonifatius att deras makar skulel omvända sig till kristendomen. Som sagt var, dett var mönster i den tidiga kyrkans historia att en kristen kvinna fick en hedning till man att omvända sig. Hur de så ofta lyckades i en tid och kultur som inte alls såg upp till kvinnor som föredömen i något alls är ett mirakel i sig vilket jag tar som ett gudbevis men ofta berättar Beda och andra om hur olika mirakel fick männen att ta sig samman och erkänna Jesus som Herre.

Ett av de mirakel som ledde till Edwins omvändelse var att när han en gång sårades i strid och räddades till livet av Paulinus var Ethelburg gravid och hon blev så chockad av Edwins skada att hon förlossningen satte igång i förtid. Jag kan tänka mig att det faktum att hennes man ännu inte omvänt sig gjorde att tanken på att Edwin skulle dö utan att ha räckts Guds frälsning genom ånger och tro gjorde henne skräckslagen. Edwin blev alltså mirakulöst räddad men både Ethelburgs och barnets liv var i fara. Även i detta fall inträffade ett mirakel när Paulinus smorde dem med olja och bad för dem om helande. 

När de så tillfrisknade gav kung Edwin tillåtelse, ja han till och med begärde, att barnet, dottern Eanflaed, och många medlemmar av hans hovstat, det heliga talet 12 hushåll i kungens tjänst nämns, döptes. Den första som döptes i Northumbrien sägs alltså ha varit lilla för tidigt födda flickan Eanflaed. Så kan det förstås ha varit, men jag misstänker att det fanns en och annan kristen kelt/britt i Northumbrien redan eftersom, som vi vet, ju Paulinus fördrev brittiska/keltiska präster från riket i sin sekteristiska nit för den romerska kyrkan.

Den nyfödda kyrkan fick alltså en tuff början på grund av Paulinus sekterism precis som lilla Eanflaed fick. Men det blev ju ett lyckligt slut för både Northumbriens kyrka och Ethelburgs dotter Eanflaed. Det sår sekterismen skurit upp helades liksom den lilla flcikan. Till slut dog ju dock Edwin i strid 633, men nu som kristen och det ansåg förstås Ethelburg inte alls vara en katastrof på samma sätt som när han sårades som odöpt. Men Ethelburg var inte korkad. Den hedniska kung som tog makten litade hon inte på så hon flydde med barnen och Paulinus tillbaka till hemmet i Kent. Men som vi vet stannade Jakob kvar till välsignelse för Northumbrien.

I Kent fostrade hon sina fyra barn men skickade senare sönerna till att fostras hos sin släkting kung Dagoberts hov i Frankerriket eftersom hon inte ens litade på den nye kristne kungen i Northumbrien trost att han till och med av den kräsne Beda* ansågs som helgonlik. Därefter grundade hon ett kloster i Lyminge för nunnor och munkar där de följde den Benediktinska regeln. Det var ett av de första klostren för kvinnor i England och hon ledde detta kloster fram till sin död 647. Det finns eventuellt kvar rester av själva byggnaden under kyrkan i Lyminge , som anses vara en av de äldsta kristna byggnaderna i England, den kanske till och med varit en romersk basilika från början. Kyrkan i Lyminge är än idag helgad åt Maria och Ethelburg som räknas som helgon.

Ethelburgs liv var förstås unikt, som alla liv, men hennes liv var också typiskt för den första kristna historien i norra Europa: hon omvände sin man, hon blev tidigt änka vid ca 30 års ålder, hon valde självklart att inte gifta om sig. Mindre typiskt för majoriteten kvinnor var förstås hennes höga status och stora ekonomiska tillgångar. Men för förmögna änkor var hon inte heller unik. Ordet Lady kommer från old saxons ord för brödknådare: hlǣfdīġe*. Hon  ansvarade alltså för brödbaket i hushållet och hon gav också bröd till hushållet och en god kristen lady gav bröd åt alla som behövde det. De grundade ofta kloster som i sin tur spred evangelium, läkekonst och bildning vidare. Det är ingen feministisk överdrift att påstå att utan kvinnorna hade kyrkans framväxt gått betydligt långsammare. Det är alltså en ytterst passande liknelse när Jesus talar om Gud som en bagerska i synoptikerna, här enligt Lukasevangeliet:

Vidare sade han: "Vad skall jag jämföra Guds rike med? Det är som en surdeg som en kvinna arbetar in i tre mått mjöl; till slut blir alltsammans syrat."

 

 

* Beda var inte så imponerad av Edwins trosvisshet.

* Hlaf heter nu loaf på engelska och betyder typ limpa, det nordiska ordet bröd är det som numera, efter nordmännenss ankomst till England, betyder bröd på engelska men även nordiska språk har ordet lev och limpa, en brödlev. Namnet Ethel/ AEthel är detsamma som ädel på svenska. Det är lätt att se hur vikingarna kunde göra sig förstådda i England för 1200 år sedan, våra språk är väldigt nära släkt.