Kärlekens väg

Psaltaren 86: 1-7

En bön av David

Hör mig, Herre, och svara mig,

jag är hjälplös och fattig.

Beskydda mig, jag är trogen,

rädda din tjänare, som förtröstar på dig.

Du är min Gud, förbarma dig, Herre,

jag ropar till dig hela dagen.

Låt din tjänare glädjas,

Herre, jag sätter mitt hopp till dig.

Ja, Herre, du är god, du förlåter,

rik på kärlek till alla som åkallar dig.

Herre, lyssna till min bön,

hör mig när jag ber.

I nödens stund ropar jag till dig,

och du svarar mig.

David sjunger som vanligt blues. Man kan fråga sig hur Sauls depressioner kunde drivas på flykten av Davids vemodiga och/eller ilskna sorgesånger. Spontant tänker jag att det skulle vara bättre med lite Jokkmokks Jokke-eller Tore Skogman-låtar*, om någon behöver dras upp ur depressionens svarta djup.

På väg till Jerusalem vet Jesus vart han är på väg. Men hans lärjungar vet inte. Sjunger de muntra marschsånger i stil med "Vårt stridsrop heter Tjosan" eller psaltarpsalmer, som nästan alla är blues? Är det Jesus som tar upp en psalm blir det kanske denna psalm 86 "Rädda din tjänare, som förtröstar på dig", en blues av David. Det lärjungarna som var med fann viktigt att minnas och berätta vidare var dock inga sånger utan detta:

De var nu på väg upp mot Je­ru­sa­lem, och Je­sus gick först. De var fyll­da av bävan, och de and­ra som följ­de med var rädda. Då sam­la­de han de tolv och ta­la­de om för dem vad som skul­le hända med ho­nom: ”Vi går nu upp till Je­ru­sa­lem. Människo­so­nen skall utlämnas åt överste­präster­na och de skriftlärda, och de skall döma ho­nom till döden och utlämna ho­nom åt hed­ning­ar­na, som skall göra narr av ho­nom och spot­ta på ho­nom, pryg­la ho­nom och döda ho­nom, och ef­ter tre da­gar skall han upp­stå."

Vilket vägsällskap hade jag varit? Hade jag tyckt att Jesus var för grubblande och dyster och Tomas som tycker vi ska gå och DÖ med Jesus i Jerusalem,vilken olyckskorp. Hade jag satt igång med en munter visa när Jesus talat färdigt?

Jag är rädd att det kunde ha blivit något  Gulligullan-liknande för att få sällskapet på gott humör. Det är lätt att glömma att  muntra karnevalsvisor inte låter glada utan hånfulla för en drunknande. Självhjälpsböcker och hurtfriska hälsoråd skadar en deprimerad mer än dystra profetior. Det är en visdom från David att ta vara på att gråta med dem som gråter.

Leonard Cohen var en sentida ättling till David och Jesus. Han sista skiva och denna sång kunde nog lämpa sig för denna lärjungarnas och Jesu sista vandring till Jerusalem: "I'm ready my Lord."

* jag föraktar inte Jokkmokks Jokke , tvärtom, min farmorsmor tyckte mycket om honom och jag ser hans musik som en genuin kulturskatt att hedra och minnas. Han är dock ett gott exempel på konsekvent genomförd musikalisk munter optimism.