Lukas evangelium 16: 19– 31Det var en rik man som klädde sig i purpur och fint linne och levde i fest och glans var dag. Men en tiggare som hette Lasaros låg vid hans port full av sår och önskade att han fick äta sig mätt på resterna från den rike mannens bord. Hundarna kom till och med och slickade på hans sår. Så dog tiggaren och fördes av änglarna till platsen vid Abrahams sida. Den rike dog också han och begravdes. I dödsriket, där han pinades, lyfte han blicken och fick långt borta se Abraham, och Lasaros vid hans sida. Då ropade han: ’Fader Abraham, förbarma dig över mig och skicka Lasaros att doppa fingerspetsen i vatten och fukta min tunga, jag plågas här i lågorna.’ Men Abraham svarade: ’Kom ihåg, mitt barn, att du fick ut ditt goda medan du levde, liksom Lasaros sitt onda. Nu har han funnit tröst här, medan du plågas. Dessutom gapar det en klyfta mellan oss och er, för att de som vill ta sig över från oss till er eller från er till oss inte skall kunna göra det.’ Mannen sade: ’Då ber jag dig, fader, att du skickar honom till min fars hus. Jag har fem bröder, och han måste varna dem så att inte de också kommer hit till detta plågornas ställe.’ Abraham sade: ’De har Mose och profeterna. De kan lyssna till dem.’ Mannen svarade: ’Nej, fader Abraham, men om någon kommer till dem från de döda omvänder de sig.’ Men Abraham sade: ’Lyssnar de inte till Mose och profeterna, då låter de inte övertyga sig ens om någon står upp från de döda.’”
Jacopo Bassano (1510–1592) : Den fattige Lasaros vid den rike mannens bankett.
Johannes evangelium 11:45–53 Många av judarna, de som hade gått ut till Maria och sett vad Jesus gjorde, kom till tro på honom. Men några av dem gick till fariséerna och berättade vad Jesus hade gjort. Översteprästerna och fariseerna kallade då samman rådet och sade: ”Vad skall vi göra? Den här mannen gör många tecken. Om vi låter honom fortsätta börjar alla tro på honom, och då kommer romarna och utplånar både vår heliga plats och vårt folk.” En av dem, Kajafas, som var överstepräst det året, sade till dem: ”Ni förstår ingenting. Ni fattar inte att det är bättre för er att en enda människa dör för folket än att hela folket går under.” Detta sade han inte av sig själv, utan som överstepräst det året talade han profetiskt: Jesus skulle dö för folket, och inte bara för folket utan också för att Guds skingrade barn skulle samlas och bli till ett. Från den dagen var de fast beslutna att döda honom.
Jesus talar sällan om livet efter döden. Skildringen av den fattige Lasaros och den rike mannen är den mest utförliga beskrivningen vi får av väntetiden i dödsriket innan Himlen landar på Jorden. Om man jämför med de kristnas upptagenhet av det hinsides verkar Jesus sällsamt ointresserad. Han pratar ju allra mest om livet här och nu. Även denna interiör från de dödas vilorum handlar ändå först och främst om hur vi beter oss mot varandra här i livet.
Den rike mannen vande sig vid tiggaren vid sin dörr och sörjde inte att han dog. Han såg inte att det var hans fel att han tiggde. Kanske hade han hört att tiggeriet uppmuntrades av att människorna gav hjälp till de fattiga. Eventuellt tänkte han att han någon gång i stället skulle skänka en större gåva till den organiserade fattigvården där den verkligen gjorde nytta för det kunde ju tänkas att Lasaros var del i ett organiserat tiggeri där någon utnyttjade hans tiggande för egen vinning. Och såg det inte ut som om Lasaros hade det rätt gott ställt med så många hundar som slickade hans sår? Inte ville han vara så egoistisk att han gav till tiggaren för att döva sitt eget samvete och känna sig lite god en stund. Lasaros var ju helt enkelt en entreprenör i upplevelseindustrin som tjänade pengar på att rika män skulle få känna sig goda och som entreprenör får man räkna med att inte alltid lyckas. Upplevelseindustrin är en riskbransch, Lasaros hade valt fel födkrok och den rike mannen rätt. Varför skulle han skämmas för det?
I dödsriket är rollerna de omvända med den skillnaden att Lasaros inte kan, även om han skulle vilja, hjälpa den rike mannen. Jesus tycks mena att jordelivet är möjligheternas tid. Möjligheter vi alla kan ta vara på eller kasta bort. Vi har tydliga anvisningar för hur vi ska agera rätt och rättfärdigt här och om vi låter allehanda ursäkter hindra oss att välja det rätta står det oss fritt att göra det. Men sedan tycks det vara försent.
Jesus ger oss i denna berättelse även en förberedelse för sin egen död och uppståndelse: "’Lyssnar de inte till Mose och profeterna, då låter de inte övertyga sig ens om någon står upp från de döda.’". Kajafas talar också om Jesu död och som överstepräst det året talar han profetiskt, utan att förstå hela vidden av vad han säger. Han vill ha lugn och ordning. Han väljer att gå över oskyldiga liv, precis som den rike mannen. Det står honom fritt att välja annorlunda. Men det gör han inte.
Som så många andra tyckte Kajafas att Pax Romana var ett tillstånd att vara tacksam för och värna om. Ett människoliv är i sammanhanget inget att orda om när så många andra liv sparas. Kajafas är utilitarist och realpolitiker. Utan att veta det spelar han så Gud i händerna. Guds plan är ju att med sin egen kropp friköpa mänskligheten från Synden, Satan och Döden. Varken människor eller fienden förstår att någon frivilligt kan välja förlustens väg. Om man kan välja är det väl seger man borde paxa.
Men Gud väljer annorlunda. Jesus ska dö för hela folket, Pax Dei (Guds fred och frid) för alla människor, så världen kan tas tillbaka till friheten i Guds rike där rika män och fattiga väljer att hjälpa varandra utan att tänka efter. Bara för att det är så. Vi är här för att hjälpa varandra.
Ja det blir det absolut mest sympatiska att hjälpa varandra =) såg en amatör utredning härförleden på youtube att ju finare bil folk har ju mer buffligt och ohyfsat verkade dom uppföra sig mot gåtrafikanter och med bilister. Och det ligger något i det tror jag, är man en snäll trevlig social person som bryr sig om andra människor går det inte riktigt bra ihop med att vara en iskall karriärs människa som har som mål att sk lyckas.
SvaraRaderaLars
Dets tömmer säkert blir själv lite rädd av känslan när jag kör en stor traktor i trafiken ibland. Man känner sig osårbar och det framkallar inte det bästa hos mig. Ännu värre med större fordon ändå. Man borde skämmas med så stora åbäken i trafiken, tvärtom känner man "störst går först" åtminstone jag gör det. Skämmigt att jag är så lättlurad.
Raderahaha tur du är en "bekännare" Alma =) den här videon skulle jag vilja kalla att man måste prövat på nöd för att förstå ;)inte lätt för dom som föddes med silversked i mun. en fattigdom i sig
SvaraRaderahttps://www.youtube.com/watch?v=1fC6RP6tZ1Q
Fast jag ser dig nog mer som godmodig häst dam, en av morfars gamla lantbruks kollegor var lugnet själv när jag var 14-15 år så där, retade jag mig på det vid något tillfälle och förklarade för Henry (som han hette) att har du någonsin sett hur världen ser ut ?? mord våldtäkter krig, elände. Han lyssnade tålmodigt och konstaterade sedan på bred gammal skånska:- nåjja det redar sig nock ska du se (allt fixar sig ) spela inte så mycket roll om man körde med traktorn mitt i vägen , Henry hade en helt annan världssyn liksom som handlade om kossor,hästar,åkrar,äpple träd ,katter då behöver man inte reta upp sig på sådana banala saker som trafik =)
Om vi säger så här, jag liknar hellre n'Henry än den där trafikdåren som tycker sig ha rätt att gå först i alla lägen, fast tur som är lyckas jag med förnuftet trycka ner den galna impulsen. Så jag rider hellre ponny än sätter mig i hög traktor.
RaderaNu hann jag se klippet och det var verkligen fint=)vilka rara ungdomar som gör sådant här.
SvaraRaderaja intressanta sociala experiment tycker jag =)
RaderaOch hoppfulla resultat får deras aktionsforskning=)
Radera