Apostlagärningarna 1: 4 Alla dessa höll ihop under ständig bön, tillsammans med några kvinnor, Maria, Jesu mor, och hans bröder.
Vilken tur att de fick denna lugna tid innan den stora explosionen som firas i morgon. Vilken rikedom att kyrkoåret hela tiden återkommer till dessa förberedelsetider när det är legitimt att dra sig undan för att samla krafterna inför stora händelser. Jag tänkte på detta när jag en sen kväll denna yrkesmässigt hektiska vecka hade svårt att komma ner i varv och sällade mig till familjen i TV-soffan. Männen i mitt liv älskar Schlagerfestivalen så det var den de förkylningströtta, men förtjusta, fylkades kring. Då kommer strax en flicka på skoter in i bilden och mitt hemlands vita vidder fyller rutan med frid.
Det är Norges bidrag och artist som presenteras bland annat med att artisten av hälsoskäl hållit sig undan intervjuer och marknadsföring. Så modigt i en tid när den utåtriktade och "socialt kompetenta" människan är den där "riktiga människan" som under antiken bara kunde vara en man. I vår tid är både män och kvinnor som inte vill göra reklam för sig och inte klarar av att ständigt stå i händelsernas centrum räknade som den där 70% människan som Aristoteles menade att kvinnan var.
Idag, Pingstnovenans sista dag, får vi därför lyssna till Agnete som vågar erkänna att hon behöver gå in i fridens vita rum ibland. Isbrytaren är för mig förstås den Heliga Ande som bröt kommunikationens is mellan kvinna, man, hedning, jude, slav och fri, den första pingstdagen. Och sedan kan ni ladda ner Charlotte Höglund som beskriver dessa fridens vita rum i denna ljuvliga sång, sista låten på B-sidan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar