Featured Post

Läsa tillsammans

Nya testamentets flitigast förekommande textförfattare Paulus omvändes genom ett möte med Kristus på sin väg till Damaskus för att stoppa ...

onsdag 21 september 2016

Teologi som håller när livet går sönder-en pilgrims bekännelser

Hur ska vi leva, tänka och handla? Hur klarar vi det kristna livet som individ, församling och mänsklighet. Praktiker och vanor ska vi koncentrera oss på, snarare än på vem som ska bli pastor eller präst eller hur vi får en "ren" församling och leva ett "rent" liv. Så säger Patrik Hagman i det första samtalet i läsarpodden sedan i våras, läsningen denna gång är John Bunyans barock-klassiker Kristens resa (Pilgrim's Progress). Jag kommer då att tänka på nästa del av gudstjänsten i Hagmans, kanske blivande klassiker*: trosbekännelsen.

Hagman ser även trosbekännelsen som ett uttryck för församlingens samlade erfarenhet, varje individ behöver inte skriva under på varje punkt. Det är en gemensam trosbekännelse från kyrkans första tid och inbegriper därmed alla kristna nu och i alla tider. Trosbekännelsen som kollektiv företeelse är en lösning när livet går sönder. För när livet går sönder-vad gör vi med den? Jag har för länge sedan släppt tron på att Gud verkligen är allsmäktig i bemärkelsen att Gud kan intervenera och fixa allt precis efter sin tanke och så ska jag säga "Vi tror på Gud Fader allsmäktig..."

Gud är kärlek men enligt Bibeln är inte allt som händer efter Guds vilja, så i den gängse bemärkelsen är inte Gud allsmäktig. Den muslimska och kalvinska uppfattningen att allt är förutbestämt och styrt in i minsta detalj av Gud är inte fungerande teologi i dagar av sorg, helt enkelt. Så under perioder när det är extra viktigt att klamra sig fast vid en Gud som vill väl blir bekännelsen till "Gud Fader allsmäktig", en börda. Men då kan resten av församlingen bära min börda att säga ut dessa ord.

Patrik Hagman har ju minst sagt goda anledningar att söka en teologi som håller när livet går sönder. hans far dog i cancer när Hagman var 20 år , medan han skrev den bok jag närläser just nu dog hans lille son i cancer och i somras, innan samtalet om Kristens resa genomfördes, dog hans fru av en stroke.

Hagman fick mer hjälp av medeltida mystiker i sin sorg än av Bunyan och jag är nog beredd att hålla med honom om att den medeltida mystiken fungerar bättre i sorg än Kristen och hans vandring genom England. Puritanerna med sin fokusering på renhet och avskildhet från allt världsligt erbjuder en klen hjälp att överleva det svåra. Lidandet som slår blint finns inte i den föreställningsvärld som Bunyan vandrar genom. Allt är enkelt och förutsägbart. Orsak och verkan är alltid tydliga: lever du rent och går på den smala vägen blir allt bra till slut. Gör du tvärtom blir allt dåligt till slut. Prövningarna är bara till glädje och nytta.

Kristens resa är ju en allegorisk roman där frestelser, prövningar och heresier beskrivs som allegoriska personer i det medeltida mysteriespelet Spelet om Envars stil. Bunyan är dock inte alls en medeltida katolik utan en 1600-talspuritan.  Engelska läseriet, kan man kalla puritanismen. En reformationsrörelse av mest lekmän och en del präster som strävade efter renhet och skarpa gränser mot världen. Det skulle märkas vem som var en riktig kristen och den som bara var herr Munväder eller den mesigt tvekande Velig.

Fienderna som satte Bunyan i fängelset, där han skrev boken, var lätta att identifiera och därför att mentalt hålla sig undan. Men Hagman tar upp frågan om de prövningar vi möter i livet som inte beskrivs i Kristens resa. Kristen möter inte herr Barncancer på vägen inte heller fru Stroke. Prövningarna för Kristen är mer, för mig,  frestelser. Där är jag helt med Bunyan, Fåfängans Marknad är absolut en frestelse för mig, men en prövning? Prövningar är något annat. Jag kan inte visa bort fru Stroke, jag måste på något sätt ta itu med henne på annat sätt än med Fåfängans Marknad. Jag kan inte gå runt fru Stroke som jag kan göra med Fåfängans marknad. Hagman får gå rakt igenom lidandet med både fru Stroke och herr Barncancer som följeslagare på vägen.

Tyvärr satte Bunyan en standard med Kristens resa som innebar att man började avvisa verkliga personer på ett kategoriskt vis utifrån mönster där de allegoriska karaktärerna avvisades och avslöjades av Kristen, misstänker Halldorf och Hagman och det anser jag finns fog för. Jag tänker på alla uteslutningar av "orena" element i efterföljelse till Bunyans puritaner. Det var som att människor inte kunde skilja på allegori och roman och lät Bunyan inspirera till avståndstagande från människor snarare än företeelser. Hagman och Halldorf tar upp ett samtal med Okunnig som personifierar alla som enligt Bunyan, omfattar fel lära om rättfärdiggörelsen. Okunnig är svår att se som bara en allegorisk framställning av fel lära, han är för mycket av en romankaraktär. Man ska ju se alla figurer i boken som egenskaper eller läror men de liknar alltför mycket någon Bunyan mött för att riktigt fungera som allegorier, Okunnig är en av de mest älskvärda av dem.

Okunnig är Hagmans idol eftersom vi faktiskt inte kan veta speciellt mycket om Gud. Kristen möter dock Okunnig med samma dryga misstänksamhet som alla andra figurer han möter längs vägen och här blir han direkt odräglig, hånfull mot Okunnig som tycker att hans hjärta och hans vilja är i harmoni. Han vill verkligen det goda. Gåtfullt är att puritanerna som var så noga med att kristenlivet skulle synas i handling kunde vara så föraktfulla mot andra som ville detsamma men inte omfattade deras beckmörka människosyn. Hur ofta är jag lika blint kategorisk?

Halldorf stötte ihop med Kristen när han gick i söndagsskolan vilket ju är lite gåtfullt med tanke på människosynen eftersom Halldorf är en yngling runt 40. Boken är spännande, men småbarnsvänlig är den knappast. Han måste haft ett pedagogiskt mirakel till lärare eftersom han fann Kristens resa i flanellograf-version så spännande och tydligen behöll sin tro intakt.

Själv stötte jag på Kristens resa i form av en serie i Dagen** när jag var ca 10 år. Jag tyckte faktiskt också den var olidligt spännande. Samtidigt läste jag serien Peer Gynt i Norrskensflamman och båda var lika lättlurade och gjorde så många felval tyckte jag men Peer var mer elak än Kristen. Tecknaren i Dagen lyckades dessutom göra Kristen unisex så jag trodde det var en flicka. 

Och det var ju genialt eftersom Bunyan menade att denna Pilgrim /Kristen representerar Envar i det medeltida mysteriespelet. När jag sedan läste originalet och senast en tonårsversion från England kunde jag inte annat än häpna över hur stark berättelsen är men föga barnvänlig i original. Som ett slags low-fantasy från 1600-talet är den onekligen intressant än idag, denna allegori över det kristna livet i strängaste puritantappning. Otaliga verk har inspirerats av den. En tant-favorit som Mannen som kunde tala med hästar tex, eller mitt bokrea-fynd Harold Fry's Unlikely Pilgrimage/ Harold Frys osannolika pilgrimsfärd (LÄS DEN!)Samtidigt blir jag uppmärksam på hur dumt det var att den blev tidernas bestseller, genom denna podd-sändning.

Olyckliga människor som trasats sönder av överkrav och blivit uteslutna från gemenskaper. Olyckliga överpräktiga fariséer som uteslutit sina medmänniskor pga löjliga brott mot obegripliga paragrafer i digra syndakataloger, hade kanske haft det bättre om Bunyans stridsskrift från fängelset inte blivit så spridd. Fast å andra sidan; en milstolpe på litteraturhistoriens pilgrimsled blev den verkligen och för några, som för mig, blev den också en kort rastplats på väg till himlen och jag tror i alla fall att många av oss som fascinerats av Kristens resa haft någon glädje av ressällskapet, om än inte så speciellt mycket tröst i tillvaron när herr Cancer, fru Stroke, bror Mobbing och syster Missfall mött oss på vår pilgrimsfärd.


En pilgrimssång från medeltiden får avsluta. Här en version arrangerad av Frode Fjellheim av "Härlig är jorden" som blivit hit genom Disneys Frozen:

*Om sann gemenskap-om att leva i en kapitalistisk hederskultur.
** Pappa var stolt postiljon och fick med sig tidningar hem från jobbet varje dag. Vi prenumererade bara på NSD men i mitt barndomshem fanns allt från SvD och Kuriren till Norrskensflamman och Nyheter från Sovjetunionen. Bäst var Dagens Nyheter med Tom Puss!

20 kommentarer:

  1. Som tonårig jag kom aldrig igenom Kristens Resa och motviljan sitter i än i dag. Alltför mycket moralisering och enkelspårighet. Diskussionen handlar väl om vilka böcker som kan fungera som guideböcker just under en kristens resa. En klassiker är bra för dom som tilltalas just av den, men den behöver inte ha mer auktoritet bara för att den har överlevt, om det inte griper ta i läsaren.
    En annan "måste läsa" bok är Thomas a Kempis Kristi Efterföljelse , Luthers favorit läsning. Det är mer psykologiskt lagt och berör läsaren på ett annat sätt än Bunyan.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag fann den ju i förenklad barnversion först, det gjorde väl att jag tog mig igenom den lättare men när jag försökte läsa hans Holy War, som jag har också i den där vackra gröna "siden"versionen för något år sedan tröttnade jag direkt och orkade inte avsluta. Jag har väl mindre tid och tålamod nu förstås och ingen serieversion att börja med. Men den blev ju inte heller en sådan succé som Kristens resa så det kanske var därför.

      Klassiker blir det ju av en orsak, men Bunyans värld är inte lik vår, den kanske fungerar bättre i Aleppo hos en kringränd kristen familj-möjligen. Han är ju väldigt elak mot alla som inte är på "rätt sida".Lyteskomik kan ju lätta upp en trängd situation ibland. Stilgreppet elak satir har ju alltid varit populärt men när jag läste originalet blev den där elakheten ibland lite för mycket.

      Dessutom saknas ju en hel del olika jobbiga gestalter som herr Sexist, fru Perfektionist, syster Kvävande omvårdnad och bror Fundamentalist. Och Renlärighetens tempel är ju verkligen en plats som Kristen borde ha lärt sig att undvika.

      Thomas a Kemppis är ju helt annorlunda och finns det ett enda skämt i boken så är det på hans egen bekostnad i så fall. Det var nu nästan tio år sedan jag läste den så nu är det dags att damma av den.

      Radera
  2. Rebellas andra har lämnat en ny kommentar till ditt inlägg "Teologi som håller när livet går sönder -en pilgri...":

    Gnetmoster Besserwisser påpekar att du fått boktiteln fel i fotmoten. "Om sann gemenskap" ska det väl ändå vara.

    Det händer då och då att jag noterar att du använder ord på för dig väldefinierade sätt, som i sammanhanget blir mycket tydligt men som verkligen inte är som jag tänkt mig. Ditt sätt att använda frestelse och prövning här, är ett exempel. Intressant - du får väldigt gärna utveckla. Lovar dock inte att adoptera den almistiska terminologin.

    Jag som verkligen aldrig förstått mig på Tom Puss... Kristens resa känner jag inte till annat än på ytligaste plan, och så genom Läsarpodden förstås. Intressant blogginlägg, men jag har inte så mycket att tillägga. Ska väl själv blogga om det där med trosbekännelsen småningom - om jag lyckas få ihop något. Det hagmanska synsättet ställer en del på huvudet, onekligen. Jag blir medveten om hur individinriktad min syn på kristendomen, ja på religion överlag, har varit. Det är nyttigt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jaha, du raderade tvärtom, det andra inlägget av dina dubletter, och flyttade min kommentar hit. Gott så. Därmed raderade du det som jag twittrat ut länk till, och som någon retweetat :P hemlighetsfulla Alma-Lena, vill inte bli hittad.

      Radera
    2. Det var blogger som lurade mig, fattar inte varför det blev fyra inlägg av detta varav två stod som utkast som inte blivit publicerade och det du kommenterat på var ett av "utkasten". Jag märkte att det blev fel först när jag skulle svara på din kommentar. Den fanns turligt nog kvar i aviseringsposten.

      Radera
    3. Aha! Jag hade en del tekniska problem när jag skulle kommentera, men det gick till slut. Något verkar vara knepigt med Blogspot.

      Radera
  3. Frestelse och prövning är nog inte bara jag som skiljer på. Frestelse det är helt enkelt att man blir frestad till att göra fel saker, synda, bryta mot lagen etc. Prövning är svårigheter som kan både stärka och bryta ner en människa. Därför är nya bibelöversättningen utsätt oss inte för prövning i Vår fader i stället för frestelse eftersom Gud inte frestar till synd och eftersom det stämmer med vad grundtexten säger och att teologiskt är det fel att påstå att Gud frestar någon till att synda medan Paulus skriver: "Era prövningar har inte varit övermänskliga. Gud är trofast och skall inte låta er prövas över förmåga: när han sänder prövningen visar han er också en utväg, så att ni kommer igenom den."

    Om frestelser skriver han: "De som vill bli rika låter sig snärjas av frestelsen och faller offer för alla de dåraktiga och skadliga begär som störtar människorna i fördärv och undergång."

    Frestelsen kommer så att säga inifrån, prövningen utifrån till exempel i form av sjukdom.

    SAOB Frestelse: lockelse, dragning; ofta, i sht i religiöst spr., pregnant: lockelse l. förförelse till brott l. synd o. d.; äv. allmännare o. stundom övergående i bet.: lust, håg. Råka, komma i frestelse. Falla, duka under, giva vika för frestelsen. Svåra, farliga frestelser. Frestelse till högmod. Stå emot frestelsen, frestelserna. Vänta hjälp av Gud i frestelsen. Huvudstadens frestelser. Känna en viss frestelse att göra ngt.

    Prövning: olycka l. motgång l. sorg o. d. med tanke på att den frestar på ngns (andliga) motståndskraft o. d.; särsk. om dylika olyckor osv. som en högre makt (Gud osv.) låter drabba en människa för att sätta henne på prov l. luttra henne l. bringa henne till andlig mognad o. d. (jfr PRÖVA v., I 6); äv. med försvagad bet.: ngt prövande (so PRÖVA, v. I 9 c) l. påfrestande; äv. mer l. mindre bildl. Genomgå hårda, svåra prövningar. Hjelp mig, Jesu! tåligt lida / Pröfningens och sorgens slag. Ps. 1819, 203: 2. RUNDGREN i 3SAH 2: 125 1887. I ären de som hava förblivit hos mig i mina prövningar. Luk. 22: 28 (Bib. (1917). Den stora flyttningen.. var en prövning och tog hårt på min kära mormors krafter.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Aha.

      Jag har nog bara sett de som tvärtom argumenterat för den gamla Fader vår-versionen, inled oss inte i frestelse, med ungefär samma argument fast tvärtom. Jag tycker nog att dina värden på orden känns rimligare. Lite knepigt att denna info är så svåråtkomlig, jag menar - vill de att folk (typ Rebella, jag hoppas jag räknas till folk) ska försöka lära sig Vår fader, eller inte?

      Radera
    2. Jag tycker nog nya översättningen är bättre som sagt. I Jakobs brev blir detta väldigt tydligt när det talas om prövningar och frestelser som två helt olika saker: "Salig är den som håller ut då han prövas; när han har bestått provet skall han få det eviga livets segerkrans, som Gud har lovat dem som älskar honom. Ingen som blir prövad skall säga att det är Gud som frestar honom. Gud kan inte frestas av det onda, och själv frestar han ingen. Blir någon frestad, är det alltid av sitt eget begär som han lockas och snärjs. Och när så begäret har blivit havande föder det synd, och när synden är fullväxt föder den död. Låt inte bedra er, mina kära bröder. Allt det goda vi får, varje fullkomlig gåva, kommer från ovan, från himlaljusens fader, hos vilken ingen förändring sker och ingen växling mellan ljus och mörker."

      Radera
  4. Skrev en lång off topic-kommentar om Envar/Everyman, som jag till slut istället lade på egen blogg.
    https://rebellasandra.wordpress.com/2016/09/22/for-everyman-for-envar/

    SvaraRadera
  5. Bakgrunden till begreppet "everyman" i fiction och music hittar man från Wikipedia under sökordet : Everyman (play).

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

      Radera
  6. oj det visste jag inte "härlig är jorden är såå gamal" :P men man hör att den spelas ganska ofta i kyrkan vid dop bröllop,begravningar när man arbetar utanför, folk känner igen psalmen antagligen från skoltiden.Känner inte alls till "kristen resa" så kan inte säga något om den :)

    Men mysteriespel som var poppis under medeltiden har hittat tillbaka igen. Till olika medeltidsveckor i detta fallet kombinerat med eld .Fantasy på ett enkelt sätt där folk fick gissa vad berättarna ville ha sagt långt innan Tolkien och lewis :)

    https://www.youtube.com/watch?v=NCMEmTSIZa8

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag blev nördigt intresserad av mysteriespel under gymnasietiden då jag hade inspirerande lärare bland annat Anita Marklund som jag först mötte på högstadiet och redan där fick hon mig hooked på religion och senare också på filosofi.

      Jag förstår både att Bunyan ville göra en "motskrift" mot "Envar" och att Hagman känner större stöd från medeltidens texter än Bunyans.

      Dödens realitet är något man alltid förhöll sig till under medeltiden och även Bunyans 1600-tal, något som kan vara uppfriskande nu när många säger de märkliga orden: OM jag dör....

      Radera
  7. Frågan är dock om de avigsidor av puritanism (och svenskt "läseri") som du beskriver beror på Bunyan, eller om han bara är ett liksom symtom. Egentligen är det väl kanske själva renhetssträvandena som är problematiska, och leder till utsortering av människor. Men visst, Kristens resa blev väl ett typ redskap där, kan jag tänka mig.

    Jag associerar till denna företeelse, i en helt annan kyrkotradition.
    http://www.katolskvision.se/blog/?p=20379
    Egentligen ska väl en god katolik överlåta åt prästen att sköta vilka som går fram till kommvardistin. Men som sägs i kommentarerna, om församlingen vet vad prästen tycker kommer de att "utföra jobbet" åt honom ändå.

    Associerar också till psalmen "Gå varsamt min kristen" - kanhända Bunyan-inspirerad, förresten! Misstänker att den sällan sjungs i gudstjänst numera.

    Körframförande av psalmen.
    https://www.youtube.com/watch?v=TifBYRl4ZIs
    Det blir smått jobbigt, när man tycker den är fin men texten lite urk. Pianisten har uppenbart lyssnat på Jan Johanssons version - kanske denna melodivariant inte är identisk med den egentliga psalmmelodin, förresten. I så fall framförs den numera mest bara när man vill ha en text att sjunga på melodin, som Jan Johansson spelade in som "Visa från Rättvik".
    https://www.youtube.com/watch?v=whZmZCZeNps
    Den är ju underbar, liksom större delarna av den plattan.

    Nej, all predestination blir... ytterst besvärlig. Även Luther tänkte ju så. Orimligt. Omöjligt. (Och jag kan fråga mig - håller det logiskt ihop, att försöka hålla sig till Luther men bara skära bort predestinationen?)

    SvaraRadera
  8. Texten till Gå varsamt min kristen (fler verser än vad kören sjunger)
    https://sv.wikisource.org/wiki/G%C3%A5_varsamt,_min_kristen

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej det var nog inte Bunyan ensam som stod för denna hemska renlärighetsiver men visst blev den läran mer spridd genom hans bok. Jag tror nog varje social sammanslutning riskerar att få in dessa människor i sina led och i kyrkliga sammanhang kan de göra stor skada. Nykonverterade ex-lutheraner verkar vara av den värsta av puritansorten tex.

      Jo melodin är fin men vår kör fick en gång nej till att sjunga den pga texten när det var en Sinnesrogudstjänst. Och det är helt rätt.

      Fast ibland önskar man de där som gör porten trång för andra skulle inse sin synd av dylika texter. Det händer dock sällan att de ser bjälken i sitt öga.

      Radera
    2. Eftersom den här, mycket tråkigare melodin kan användas till både "Gå varsamt min kristen" och "Mer helighet giv mig"
      https://www.youtube.com/watch?v=9OHtHux9L8E
      borde man väl också kunna sjunga JJ-melodin till "Mer helighet". Lite mindre kontroversiellt, och så får man användning för melodin.
      https://sv.wikisource.org/wiki/Mer_helighet_giv_mig

      Radera
    3. Det går... men text och melodi samspelar inte, som JJ-melodin och "Gå varsamt" gör.

      Radera
    4. Men idén är ändå strålande, man kanske kan ändra lite lätt, dalakoraler är ju redan improvisationer från början.

      Radera