Som jag mer än antyder här på bloggen anser jag att en Maria-kult är fullt befogad. Att man missbrukat henne för allehanda skumma syften har inte tagit bort kraften i hennes person och exempel. Hennes förböner för oss har inte tappat farten sedan bröllopet i Kana, det är jag säker på. Hon tjatar vidare för skapelsens och Jesu skull. Otaliga är de människor som kan vittna om gudomligt ingripande när man fått hjälp i förbönen av Maria. När jag väntade mitt första barn var min identifikation med mamma Maria självklart stor och en power bank som jag ständigt bar fulladdad med mig. Jag var ju dels en ung kvinna, 17 år och heter Alma, precis som det står i Jesaja. Nej, jag drabbades inte av Jerusalem-syndrom utan fick igenkänningens styrka av mamma Maria.
Jag skrev Maria-hymner och framförde till stillsam gitarr och sedan mindre stillsamt i vår rockgrupp Simsons Flätor. De hymnerna är väldigt högstämt romantiska som de ska vara när man är tonåring. Jag skäms inte ett dugg för dem eftersom de handlar om mamma Maria och uttrycker det jag upplevde när jag väntade och födde mina två äldsta barn: storsonen Fredrik och storasyster Hanna-Félice. Lite lustigt är det att båda dessa mina äldsta barn har spelat Jesus i Påskspel, liksom min näst yngste son Elis gjort det i ett julspel. När Elis var nyfödd spelade jag Maria i kyrkans julspel och ammade Elis/Jesusbarnet på scen, enligt regissörens, min mammas, order.
Då sjöng jag också den vackra julvisan "I Betlehem mitt hjärta" à capella. Dessa julspel var vad jag kan bedöma mycket omtyckta. Jag minns särskilt när flyktingförläggningen fyllde Kirunas rymliga kyrka. De flesta var muslimer och de tackade mig med tårade ögon i minglet efter julspelet. En muslimsk man visade mig foton på sin fru och sitt lilla barn. Han tyckte att jag utklädd till Maria med Elis i famnen påminde om den familjen. Inte en enda kommentar var kritisk eller antisemitisk/kristofobisk. Precis tvärtom. Mamma Maria når in i hjärtat på varje öppen själ eftersom Gud älskar alla, var de än är födda. Visste jag det inte innan dessa julspel fick jag en tydlig läxa av mamma Maria då. Guds kärlek längtar efter alla människor var de än råkat födas. Nu har svårnådda missionsfält kommit till oss. Vi ser inte Dunsinans olycksbådande skogar vandra mot oss, däremot ser vi fält mogna för skörd som kommer med tåg, gummibåt, till fots och med buss från nord och syd, öst och väst "till högtidsfest".
Gå med Maria och ta skäran med!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar