Lyssna Josua, överstepräst, du och dina ämbetsbröder som sitter framför dig-dessa män är ett tecken: Se, jag skall låta Telningen, min tjänare, komma. På stenen där , som jag har lagt framför Josua, på denna enda sten med sju ögon ristar jag en inskrift, säger Herren Sebaot. Jag skall utplåna Israels skuld på en enda dag. Den dagen, säger Herren Sebaot, skall ni bjuda varandra till fest under vinrankor och fikonträd. Sakarja 3: 8-10
Robert Campin , Mérodes altartriptyk, 1427 (Wikimedia commons)
Tacka Herren med sång, lovsjung vår Gud till lyra,
han som täcker himlen med moln, som skänker regn åt jorden och låter gräset gro på bergen,
han som ger föda åt djuren, åt korpens skrikande ungar.
Han gläder sig inte åt stridshästars kraft och soldaternas snabba steg.
Nej, Herren älskar de gudfruktiga, dem som hoppas på hans nåd. Lova Herren, Jerusalem, Sion, prisa din Gud.
Han gör bommarna för dina portar starka och välsignar ditt folk där inne.
Han ger fred och välgång åt ditt land och mättar dig med finaste vete. Han sänder sitt bud till jorden, snabbt löper hans ord. Psaltaren 147:7-15
Ja vi ska tacka Gud med sång och lyrik därför vill jag avsluta denna Maria-vecka med en dikt av Ylva Eggehorn ur hennes En karusell med madonnor. Den heter "Ave Maria".
Madonna,
Alltid var du så långt borta.
Rosen utsprungen.
Gången så långt in i din egen blick
att inte ens brösten hade ögon att se med.
Jag såg dig och det hände ingenting.
Det fanns ingen förbindelse,
inte ens en sorg över att den inte fanns.
Ingenting strömmade mellan oss
och jag önskade mig en saknad
men den hade för längesen tappats
på all blodsmak, vitare
än en dödsmask, inte ens ett lakan hängt till tork.
Fattigdom:en sorg så gammal
att den inte längre känns.
Du satt bakom guldet i altartavlan
och jag hade inte den ringaste längtan att nå dig: tills idag
Medan han ännu talade till folket kom hans mor och hans bröder. De stod utanför och ville tala med honom och någon sade till honom: "Din mor och dina bröder står där ute och vill tala med dig." Han svarade honom: "Vem är min mor, och vem är mina bröder?" Och han visade med handen mot sina lärjungar och sade: Det här är min mor och mina bröder. Den som gör min himmelske faders vilja är min bror och syster och mor." Matteus 12:46-50
John Everett Millais en av de brittiska pre-Rafaeliterna målade denna bild av Jesu familj med lärlingar, tjänstefolk och romantisk symbolik 1850, när myten om den åldrige Josef fått fäste i konstvärlden. Josef som gubbe kom ganska sent in i konsten vilket ju visar att hedniska myter inte var den enda källan till Jesu liv, folk kunde förstå evangelierna även förr i tiden. Den här målningen visar felaktigt Josef som mycket äldre än Maria. Men visst är den fin!
Maria, med sin starka vilja hade ändå sina tvivel och sin mamma-oro ibland. Vid detta tillfälle tar hon med sig Jesus småsyskon och ber honom om att han ska komma hem och
sluta skämma ut familjen med sitt predikande hippieliv. Josef var inte
med. Det brukar traditionellt förklaras med att Josef var uråldrig när han
gifte sig och därför redan dött när Jesus gick ut och predikade, vilket naturligtvis bara är ett sätt
att göra familjen mer hedniskt acceptabel från 300-talet och framåt. I
hedendomen runt omkring Medelhavet (och i många andra delar av världen)
ansågs det tonåriga flickebarnets oskuld som magisk medan kvinnan ansågs
som en sämre människa i allt övrigt. Därför offrades unga flickor ofta till gudarna
i tex det som nu kallas Sverige. Kvinnans oanvända fertilitet skulle ge jorden fertilitet och försäkrade Rom om både mat och fred. Ju längre tid en kvinna förblev orörd
av en man desto starkare magi. Vestalerna i Rom gjorde därför tjänst i trettio
år.
Judarna, däremot, trodde inte på detta magiska med
kvinnors sexuella oerfarenhet. Kvinnor skulle absolut inte ha sex med
någon annan än sin man, men mer var det inte med detta. Barnaoffer
fördöms på många ställen i Gamla testamentet men när Jefta ska offra sin
dotter finns en färdig rituell form för detta läs i Domarboken
11:37-39. Där läser vi om hur judendomen tog avstånd från jungfrumorden i
avsikt att blidka gudarna eftersom flickan begråter att hon dör just
som jungfru. Jefta ser heller ingen magisk kraft i att mörda sin unga dotter.
Vesta-kulten i Rom utgick dock från denna magiska kraft hos en kvinnlig
oskuld och misstänkte man en vestal för att ha förlorat denna makt
begravdes hon levande som straff för att inte den magiska kraften skulle
försvinna ur Vestas tempel. Hedersmord av flickor har sin rot i denna
hedniska föreställning om en slags makt i kvinnors sexuella
oerfarenhet.
För att visa att Bibeln inte ger minsta skymt till anledning att tro på
denna ondskefulla myt visar denna text tydligt att Maria hade med sig
yngre barn än Jesus. Först och främst eftersom det är Maria som nämns
först, hade Josef varit död och Maria varit under förmyndarskap från
Josefs söner från ett tidigare äktenskap hade hon knappast nämnts först,
vilket alla tre synoptikerna: Matteus, Markus och Lukas gör. Att Josef
inte är med kan bero på många olika saker, jag ger här några troliga
förslag. Orsak ett: han var på ett bygge och inte hemma när detta hände.
Orsak två: han höll inte med Maria om att de skulle stoppa Jesus. En
timmerman var ju, som jag tidigare nämnts ett slags rabbi. Att Jesus nu
var rabbi på heltid skulle kanske inte störa Josef, som dessutom
upprepade gånger visat prov på stor lyhördhet för Guds vilja med deras
familj. Orsak tre: Maria och Jesus bröder är källan till berättelsen och
vill visa hur dumt de betedde sig innan de fattade vad Jesus skulle
göra*. Orsak fyra: Han var död, eller svårt skadad. Byggnadsarbetare är
fortfarande den mest dödsolycksdrabbade yrkesgruppen i Sverige idag. Att
han skulle ha varit över hundra år gammal när han gifte sig med Maria
är helt gripet ur den hedniska mytologins förgiftade luft. Släpp den
legenden i Jesu namn!
Därför är detta med att kalla mamma Maria för
"jungfru" Maria ingen liten sak som vi kan överse med med ett snett
hånleende. Att påstå att Maria var evig jungfru motsäger för det första
Bibeln, för det andra är den helt icke/anti-judisk och för det tredje har den sin rot i hedendomens mörkaste
föreställningar. Luther och de andra reformatorerna tog avstånd från
Maria-kulten på medeltiden **men de gick inte tillräckligt tydligt till roten med den
hedniska idéen om Maria som evig jungfru. De bara nöjde sig med att säga att det var obibliskt. Jag tycker dock de tog för lätt på det demonisk-hedniska i denna dogm.
Kult kring Maria kan vara hur
sund som helst, som jag förklarar här på bloggen, men jungfru-kulten är bara en
demonisk rest från förkristna icke-judiska religioners absolut värsta
idéer. Därför har den alltid burit så usel frukt i form av, bland mycket
annat, barnamord, hedersvåld och religiöst sanktionerat kvinnohat även
hos kristna folk. Jag kan inte nog ta avstånd från den hedniska
jungfrukulten i all sin ondska. Att den fått ingång i kristendomen är på
alla sätt osunt, orent och demoniskt. Den borde rensas ut NU. Jag
skulle gå så långt som till ren exorcism i vissa svårare fall.
*Jag kan tänka mig att de sa:
– Vi fattade inte vem Jesus var på den tiden. Vi trodde att han skulle vara som Johannes Döparen men mycket lugnare och så blev det nästan tvärtom. Johannes hade fängslats och nu blev mamma orolig för att Jesus skulle gå samma öde till mötes. Så vi gick dit för att få honom att komma hem igen och nöja sig med att predika och undervisa vid sidan om hantverket som de flesta timmermän gjorde. Jag tror nog mamma trodde att vi skulle kunna rädda honom. Det var ju innan vi förstod att han skulle segra över döden genom att avrättas.
– Men vi lärde oss en viktig läxa då. Åtminstone jag, inflikar Maria själv, Jesus var hela världens. Hans familj var större än bara vi. Han lärde oss också att även vi var hans familj eftersom vi ju faktiskt vill göra hans himmelske faders vilja. Ja det var en riktig tankeställare för mig. Och jag vet ju att ni, mina barn , också började fatta vem er storebror var då. Så unga som ni var förstod ni kanske mer än jag ville förstå just då när Elisabet sörjde att Johannes hade fängslats.
** men under denna tid kallades hon allt som oftast Vår fru, därav vårfrudagen=våffeldagen. Notre Dame de Paris är bara en av många kyrkobyggnader helgade åt Vår Fru. Det är något helt annat än att helga något kristet till vår jungfru eller vår vestal=HUGA!!!
Som jag mer än antyder här på bloggen anser jag att en Maria-kult är fullt befogad. Att man missbrukat henne för allehanda skumma syften har inte tagit bort kraften i hennes person och exempel. Hennes förböner för oss har inte tappat farten sedan bröllopet i Kana, det är jag säker på. Hon tjatar vidare för skapelsens och Jesu skull. Otaliga är de människor som kan vittna om gudomligt ingripande när man fått hjälp i förbönen av Maria. När jag väntade mitt första barn var min identifikation med mamma Maria självklart stor och en power bank som jag ständigt bar fulladdad med mig. Jag var ju dels en ung kvinna, 17 år och heter Alma, precis som det står i Jesaja. Nej, jag drabbades inte av Jerusalem-syndrom utan fick igenkänningens styrka av mamma Maria.
Jag skrev Maria-hymner och framförde till stillsam gitarr och sedan mindre stillsamt i vår rockgrupp Simsons Flätor. De hymnerna är väldigt högstämt romantiska som de ska vara när man är tonåring. Jag skäms inte ett dugg för dem eftersom de handlar om mamma Maria och uttrycker det jag upplevde när jag väntade och födde mina två äldsta barn: storsonen Fredrik och storasyster Hanna-Félice. Lite lustigt är det att båda dessa mina äldsta barn har spelat Jesus i Påskspel, liksom min näst yngste son Elis gjort det i ett julspel. När Elis var nyfödd spelade jag Maria i kyrkans julspel och ammade Elis/Jesusbarnet på scen, enligt regissörens, min mammas, order.
Då sjöng jag också den vackra julvisan "I Betlehem mitt hjärta" à capella. Dessa julspel var vad jag kan bedöma mycket omtyckta. Jag minns särskilt när flyktingförläggningen fyllde Kirunas rymliga kyrka. De flesta var muslimer och de tackade mig med tårade ögon i minglet efter julspelet. En muslimsk man visade mig foton på sin fru och sitt lilla barn. Han tyckte att jag utklädd till Maria med Elis i famnen påminde om den familjen. Inte en enda kommentar var kritisk eller antisemitisk/kristofobisk. Precis tvärtom. Mamma Maria når in i hjärtat på varje öppen själ eftersom Gud älskar alla, var de än är födda. Visste jag det inte innan dessa julspel fick jag en tydlig läxa av mamma Maria då. Guds kärlek längtar efter alla människor var de än råkat födas. Nu har svårnådda missionsfält kommit till oss. Vi ser inte Dunsinans olycksbådande skogar vandra mot oss, däremot ser vi fält mogna för skörd som kommer med tåg, gummibåt, till fots och med buss från nord och syd, öst och väst "till högtidsfest".
Min favoritbild av Jesus och Josef målades 1645-1650 av Bartolomé Esteban Murillo innan modet blev att alltid måla Josef vithårig och lastgammal.
"Josef, Davids son, var inte rädd för att föra hem Maria som hustru, ty barnet i henne har kommit till genom helig Ande. Hon skall föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus, ty han skall frälsa sitt folk från deras synder." Allt detta skedde för att det som Herren hade sagt genom profeten skulle uppfyllas: Jungfrun skall bli havande och föda en son, och man skall ge honom namnet Immanuel(det betyder Gud med oss). När Josef vaknade gjorde han som Herren hade befallt och förde hem sin trolovade. Han rörde henne inte förrän hon hade fött en son Och han gav honom namnet Jesus. Matteus 1: 20b- 25
Att Josef var som han var har jag redan nämnt som en orsak till att Gabriel kom just till Maria. Att Maria
var av Levi släkt var säkert också viktigt. På så sätt var hon släkt
med både Mose och Jeremia, som var prästson. Maria är alltså en i raden
av prästprofeter i frälsningshistorien precis som kvinnorna som smörjer
Jesus är just prästprofeter. Dessutom blir då Johannes Döparen Jesus
kusin. De två mirakulösa löftesbarnen får växa upp tillsammans vilket
visar omsorgen i valet av vilka som blev Johannes respektive Jesus
föräldrar. Det gamla erfarna och visa prästparet kunde stötta det unga
lyhörda och frimodiga timmermansparet.
Det var alltså en liten
hantverkarfamilj Jesus växte upp i. Josef brukar kallas timmerman men
det grekiska ordet τεκτων (teknon) var mer än en snickare. En τεκτων
byggde i sten, trä, tegel etc och ansågs dessutom vara ett slags
rabbi vid denna tid. En τεκτων kunde de heliga skrifterna väl. Det
fanns alltså många anledningar för Gud att välja Maria och Josef till
sina egna föräldrar, till sin enfödde sons familj. Senare föds också
småsyskon till Jesus och dessa blir så småningom församlingsledare i
den galiléiska kyrkan. Maria och Josef med familj visade sig alltså vara
perfekta för det stora uppdraget.
Josefs totala lyhördhet inför de änglabesök han får visar att också han har ett speciellt förhållande till Gud redan innan han blir världsberömd genom sin fosterson. han heter ju Josef och det är i drömmen han möter änglarna, precis som drömtydaren Josef, patriarken Jakobs nästyngste son,fick budskap från Gud i drömmen. Josef fattar i drömmen hur Maria blivit gravid och gör sedan allt för att vara en bra styvfar för Jesus och en trofast make till Maria.
Men det visste inte Maria när
hon får änglabesöket. Hon tar ändå emot beskedet utan de många protester
som Mose kom med, hon gör det inte heller med Jeremias fasa utan med en
självklarhet som jag antar att bara hon kunde besitta. Hon kunde judarnas historia och visste att mirakelbarn föddes, men aldrig av ogifta kvinnor. Fast när Gabriel gav henne tecknet Elisabet trodde hon direkt. Senare kom hon
att tvivla. Hon förstod först inte varför Jesus smet ifrån dem till
templet i Jerusalem. Hon kom till och med att bli besvärad av Jesu
predikande och drar med sig hans småsyskon ut på stan för att hämta hem
honom en gång.Men hon svek honom inte när de flesta andra gjorde det. Hon var med i bakgrunden under hela hans liv även vid hans död och begravning. Hon var en riktig mamma med sin oro och sin trofasthet, med sin stolthet och sin självkänsla. Just självkänslan är nog en viktig orsak till att Gud valde just Maria.
Vid bröllopet i Kana märks denna orsak till att Maria valdes ut. Hon vet mer än de flesta vem Jesus är men hon tjatar på honom ändå när han säger att hans tid inte kommit ännu. Jag hörde några Dominikanbröder i en kommunitet i Lund som tog upp en sak jag aldrig tänkt på: detta att Maria säger emot Jesus och pressar honom att göra ett mirakel på festen är ett bevis för hennes personlighet som vill hjälpa med det hon kan. Att be Maria om hjälp med förbön har i långliga tider varit otänkbart för en protestant ändå tänker jag att det finns logik i att be henne om hjälp i bönen. Hon gör ju precis som Jesus säger att vi ska göra när vi ber: tjatar.
Jesus berättar senare en liknelse om änkan och domaren där änkan på många sätt liknar Maria under bröllopet i Kana. Och Jesus berömmer änkans tjat och envishet att inte ge sig. Jag tänker att denna envishet och uthållighet hade han sett hos sin mamma många gånger. Alla dessa liknelser om kvinnor som tjatar, kvinnor som städar för att hitta ett mynt eller bakar en styrkekrävande jättedeg är nog helt enkelt minnen från tiden med Maria när han var barn. Innan det föddes systrar fick Jesus vara med i hushållssysslor det visar många av liknelserna. Han vet både hur man lappar kläder och hur man bygger hus.
Att han kände till jordbruk och fiske var inte så konstigt, det visste alla eftersom jordbruk och fiske var stommen i ekonomin i Galliléen. Men alla kunde inte bygga hus som Josef och inte så många pojkar var insatta i kvinnornas sysslor varken på åkern eller i hushållet. Detta tyder på att Josef och Maria var ovanliga föräldrar på så sätt att Jesus fick vara med både i Marias vardag och i Josefs, åtminstone som liten, innan systrar trädde in i hans ställe vid Marias sida. Och Marias personlighet var nog med alla mått mätt en stark dito. I allt ger hon ett tufft intryck. Även i valet av make.
I den sjätte månaden blev ängeln Gabriel
sänd från Gud till en ung flicka i staden Nasaret i Galileen. Hon hade
trolovats med en man av Davids släkt som hette Josef, och hennes namn
var Maria. Ängeln kom in till henne och sade: ”Var hälsad, du högt benådade! Herren är med dig.” Hon blev förskräckt över hans ord och undrade vad denna hälsning skulle betyda. Då sade ängeln till henne: ”Var inte rädd, Maria, du har funnit nåd hos Gud. Du skall bli havande och föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus. Han skall bli stor och kallas den Högstes son. Herren Gud skall ge honom hans fader Davids tron, och han skall härska över Jakobs hus för evigt, och hans välde skall aldrig ta slut.” Maria sade till ängeln: ”Hur skall detta ske? Jag har ju aldrig haft någon man.”
Men ängeln svarade henne: ”Helig ande skall komma över dig, och den
Högstes kraft skall vila över dig. Därför skall barnet kallas heligt och
Guds son. Elisabet, din släkting, väntar också en son, nu på sin ålderdom. Hon som sades vara ofruktsam är nu i sjätte månaden. Ty ingenting är omöjligt för Gud.” Maria sade: ”Jag är Herrens tjänarinna. Må det ske med mig som du har sagt.” Och ängeln lämnade henne. Lukas evangelium 1: 26-38
Maria, är helt klart den tuffaste bruden i det judiska hjärtlandet just när tiden var inne för Guds frälsningsplan att sättas i verket genom att Gud själv skulle födas som ett litet människobarn av en ung kvinna , enligt profetorden hos Jesaja. Hade Gabriel måhända besökt många judiska unga kvinnor, nygifta och trolovade för att inte äventyra hennes liv alltför mycket? Jag vet inte. Det man kan ana är att Lukas antagligen intervjuade Maria om Gabriels besök och hennes tvivel inför det till synes omöjliga uppdraget. Det vi kan veta är att hon tog på sig uppdraget.
Intressant är att fundera på om hon hade ett val. Var hon, liksom tex Jeremia, utvald utan möjlighet att säga nej:
Det var det året i den femte månaden, som Jerusalems befolkning fördes bort i fångenskap. Herrens ord kom till mig: "Innan jag formade dig i modersskötet gav jag dig ett heligt uppdrag: att var profet för folken. Men jag svarade: "Nej, Herre, min Gud, jag duger inte till att tala-jag är för ung!" Då sade Herren till mig: "Säg inte att du är för ung utan gå dit jag säger dig och säg det jag befaller dig! Låt dem inte skrämma dig, ty jag är med dig och skall rädda dig, säger Herren."
Likheterna mellan Marias och Jeremias kallelser är slående. Maria utväljs alltså till en profetjänst. Vadå? Hon var ju bara ett redskap, Guds surrogatmamma? Nej. I berättelserna om profeternas kallelser och Marias dito syns tydliga likartade mönster. Den gamle Mose som kallas till profet tror inte heller att det skall gå av naturliga skäl, han var inte talför. Den unge Jeremia protesterar utifrån sin ungdom, det vill säga sitt lågt värderade sociala kapital. Maria protesterar eftersom hon är en Bat Mitzva och därför väl bekant med alla kvinnor som varit ofruktsamma och fått mirakulösa löftesbarn av Gud. De hade samtliga haft en man i sitt liv men det hade hon inte ännu haft. Hon bodde ännu inte med Josef.
Liksom Mose och Jeremia blir hon ändå övertygad. Denna renässansmålning tycker jag illustrerar den
Antonello da Messinas "Marie bebådelse"1475
läsande Maria, som var ett älskat motiv under renässansen. Hon var ju av Levi stam, prästsläkten, det förstår vi av att hon är fränka till Elisabet som i sin tur är gift med prästen Sakarias, och från släkttavlan hos Lukas. I Jesus släkttavla hos Matteus är det troligen Josefs släkt vilken härstammar från Juda stam, som relateras. I Levi stam kunde man verkligen lagen och profeterna. jag tänker att Maria måste ha känt igen sig, inte minst hos Jeremia. Kanske var det Jeremias kallelseberättelse som gav henne modet att gå igenom en graviditet med fader okänd för de flesta, när hon nu var trolovad med Josef.
När hon blir rädd säger Gabriel: "var inte rädd Maria, du har funnit nåd hos Gud." Till Jeremia gav Gud löftet; "Jag är med dig och jag skall rädda dig." På 1800-talet tänkte nog åhörarna här i Norden på skammen Maria riskerade genom att vara ogift. Dödsstraffet för utomäktenskapligt sex var ju avskaffat sedan 1779 och i verkligheten hade inte detta stränga straff utdömts på länge innan dess. Man var inte så insatt i de hedersregler som styrde livet i Galliléen för 2000 år sedan så Marias mod blev lite bortglömt i den lutherska världen.Men nu är vi medvetna om hur en del flickor som på något sätt sägs ha skadat sin familjs heder behandlas. Inte helt ovanligt är det att det straff som en gång utdelades till vestaler som bröt mot regeln om att inte ha sex under sina 30 år av tjänstgöring i Vestas tempel, drabbar en misshaglig flicka: att begravas levande.
Vi kan nog vara säkra på att Maria hade ett liknande hot över sig. Att bli gravid som trolovad var inget problem, det räknades som att vara gift, men Josef visste ju att han inte var fadern, han kunde välja att ange henne. Men just Josef och Marias relation gör att jag tror att Maria inte var en i raden av unga kvinnor som fick frågan, utan att hon, precis som Jeremia, var noga utvald. Hon måste var tuff själv men det var naturligtvis lika nödvändigt att hon hade en ung man vid sin sida som var något utöver det vanliga. Om vi ska tro Bibelns profetord, och det gör ju jag, var det inte nödvändigt med en kvinna som aldrig haft en man, hon skulle enligt Jesaja enbart vara ung. Ung kvinna heter förresten alma just i detta profetord. Gud är ju inte det bittersta pryd så att Maria utvaldes berodde nog helt säkert på annat än att hon ännu inte flyttat ihop med Josef.
Men jag som kvinna och feminist tycker det är bra att Jesus föds utan minsta skymt av en man inblandad. Antikens människor trodde ju att kvinnan bara var en jordklump för mannen att så sin säd i. Men Gud visste naturligtvis bättre. Han visste att femtio procent av Jesu DNA skulle komma från Maria en helt vanlig kvinna född av helt vanliga föräldrar på helt vanligt sätt, men hon var av Levi stam, alltså prästsläkten. Den släkt som fortfarande kan DNA-spåras till fyra familjer i Syria Judeae för 2000 år sedan. Jag tycker detta är så fascinerande, Marias och därmed Jesu, DNA är spårbart än idag *. Just här, just nu vandrar släktingar till Maria omkring med bitar av hennes DNA i sig.
Jesus är alltså fullt ut människa precis som han samtidigt är fullt ut Gud. Det betyder inte att Gud är en jude på 100-talet i provinsen Syria Judeae, däremot betyder det att Jesus är en del i treenigheten och han är Gud. Anden är inte jude på 100-talet i Syriae Judeae men Anden är Gud och fadern är varken sonen eller Anden, men ändå fullt ut Gud. Alla tre är Gud. Herren vår Gud, Herren är en, kan varje kristen stämma in i.
Vår Gud är alltså så konkret att Jesus DNA ännu finns spårbart här på jorden. Maria födde både Gud och en liten nyfödd gosse som Josef gav namnet Jesus. Och innan det hände rörde inte Josef henne så Jesus har bara Maria som jordisk släkting, en kvinna är Guds viktigaste medarbetare här på jorden. Och hon lär oss något väldigt viktigt:
Maria vet vad det är att ta ansvar för Jesus, Gud, som ett litet barn utan att skylla på Gud **. Jesus ligger utlämnad i Marias livmoder till vad hon äter, andas och gör. Ändå är han så trygg hos Maria för Maria är en hårding. Hon kan ta ansvar för Gud själv. Hon kan lagen och profeterna. Hon är rätt människa för det mest ansvarsfulla och mirakulösa uppdraget någon människa har fått, någonsin. Hon är en kvinna med ett ovanligt uppdrag. Och hon sköter det som en tjej.
Maria är verkligen en av de viktigaste personerna som skrivit om reglerna för hela historien. Och hon gjorde det som en tjej!
* Se Svenskarna och deras fäder- de senaste 11 000 åren av Karin Bojs.
** fritt efter Etty Hillesum
PS. Lyssnade på helgmålsbönen i p1 som var fin och välsignad, men tro inte att mannen som höll denna kunde skilja på etniciteter och nationsnamn under antiken. Han påstod utan att darra det minsta på rösten att Elisabeth och Maria var "två palestinska kvinnor". Ack! För en språkpolis, och därtill gammal halvklassiker med latin som huvudämne, är det som ett slag i ansiktet att höra det. Maria och Elisabet var judar, de möttes i Judéen och den romerska statens namn på området var vid denna tid Syria Judeae. Visserligen kallades judar som bodde i det ottomanska och senare brittiska Palestina för palestinier men det var 1400 år plus efter att Elisabet och Maria möttes i Juda bergsbygd. Hade han sagt syrier hade han åtminstone inte gjort sig skyldig till en total anakronism. Jag vill inte tro att kyrkans ruttna antisemitiska historia spelar roll än i denna dag. Det är antagligen bara totalindoktrinerad obildning. Men BILDA DIG DÅ, människa!!!
Från denna stund ska alla släkten prisa mig salig:
stora ting låter den mäktige ske med mig, hans namn är heligt,
och hans förbarmande med dem som fruktar honom varar från släkte till släkte.
Han gör mäktiga ting med sin arm, han skingrar dem som har övermodiga planer.
Han störtar härskare från deras troner, och upphöjer de ringa.
Hungriga mättar han med sina gåvor, och rika skickar han tomhänta bort.
Han tar sig an sin tjänare Israel och håller sitt löfte till våra fäder: att förbarma sig över Abraham och hans barn till evig tid."Lukas 2:46-55
Jag har tjatat om hur kyrkohistorien missahndlat och förtalat Maria Migdal/Magdala/ Tornet men ingen kvinna i Bibeln är mer misshandlad, missförstådd och missbrukad än mamma Maria. Jesu unga mamma har verkligen utnyttjats som ett gissel för kvinnor genom tiderna. Att hon fortfarande kan ge tröst och mod till oss kvinnor är ett mirakel av resiliens och ett bevis för hennes profetiska ord:
Han tar sig an sin tjänare Israel[…]till evig tid.
Lukas evangelium är det evangelium som tydligast betonar kvinnorna kring Jesus och även hur "rika skickas tomhänta bort" medan hungriga får det de behöver gratis. Ändå talar tydligen ett feministteologiskt standardverk om Lukas som den kvinnofientliga evangelisten. I beg to differ! Att Lukas hade Maria som källa och tog med dessa händelser innan Jesus föddes brukar föras som bevis på denna kvinnofientlighet. Svammel! Att kyrkohistorien har missbrukat dessa texter är inte Lukas fel och INGET i dessa texter är kvinnoförnedrande.
Tvärtom följer Marias samtal med ängeln Gabriel mönstret för hur profeter i Gamla Testamentet kallades. Och de profeter vars kallelse vi får relaterade är samtliga män. Mose blir först rädd när han förstår vem som talar i dne brinnande busken: "Då skylde Mose sitt ansikte. Han vågade inte se på Gud." Maria blir också förskräckt först men vågar tydligen se på Gabriel.
Mose vid den brinnande busken uttrycker först tvivel, liksom Maria: "Skulle en sådan som jag kunna gå till Farao och föra israeliterna ut ur Egypten?" Gud svarade: "Jag skall vara med dig och detta ska vara tecknet som skall visa att det är jag som har sänt dig: när du har fört folket ut ur Egypten ska ni hålla gudstjänst på detta berg." Maria uttrycker tvivel, hon också utifrån vad och vem hon är, hon är ju ogift och såpass vet hon att alla de kvinnor som fött mirakelbarn i GT var gifta, inte en enda av dem var ogift. Sara var gammal, men hade sin Abraham. Hanna var infertil men andrahustru till Elkana. Simsons namnlösa mor var gift. Ingen kvinna i Israels traderade historia hade fött barn utan en man inblandad. Men Gabriel ger också Maria ett tecken: att hennes äldre kusin Elisabeth väntar barn trots att hon sades vara ofruktsam.
Mose tvekar faktiskt betydligt mer än Maria: " Förlåt din tjänare , Herre , men jag har inte ordet i min makt. " Maria svarar: "Jag är Herrens tjänarinna. Må det ske med mig som du har sagt." Detta med tjänarinna har ansetts som förnedrande. Men så talade också Mose om sig själv och ingen har upplevt Mose som en självförnedrande typ. Jag tror tyvärr dessa feministteologer är för fast i patriarkala attityder för att läsa som det står. Både män och kvinnor är ytterst ödmjuka inför möten med Gud i Bibeln.
Dessa feministteologer som driver tesen att Lukas är misogyn är djupt påverkade av den destruktiva tradition som bildats, i lager på lager av förnedrande tillmälen, om Maria: "Evig jungfru" är det värsta av dem. Detta tillmäle som förledde de första kristna på den plats som nu kallas Sverige att tro att Maria var en rik adelsdam eftersom jungfru under tidig medeltid avsåg en ogift adelsdam. Redan på 300-talet i Egypten började det ondskefulla förtalet florera att Maria aldrig fick fler barn och aldrig hade sex med Josef som någon slags dysfunktionell halvgudinna av vilka Egyptisk religion kryllade. Men som kristen feminist och läskunnig kvinna är det omöjligt att på något sätt hitta frön till denna heretisk-blasfemiska irrlära om mamma Maria i Lukas evangelium. Detta är helt enkelt inte ens implicit utskrivet i Lukas text och inte heller hos någon annan evangelist; att judinnan Maria var hedniskt "kysk"*.
Matteus skriver dessutom rakt ut: " Han rörde henne inte innan hon hade fött en son." Det betyder bara för en patriarkal autist att Josef höll coronaavstånd till sin fru fram tills Jesus föddes och sedan kunde både ta henne i hand och ge henne en liten puss på kinden vid tillfälle. Maria är helt tydligt en vanlig fru till Josef med ett ovanligt förstabarn. Jesus har både bröder och systrar och är kusin till mirakelbarnet Johannes Döparen som föds av Elisabeth på hennes ålders höst. Inget antyder på minsta sätt att Maria skulle förbli ogift eller i något slags "vitt äktenskap". Om det hade varit så hade ju Maria kunnat stanna där i Juda bergsbygd hos Elisabet för att föda Jesus och leva där i någon slags kloster i prästfamiljen där redan Johannes fanns som mirakelkusin och lekkamrat när Jesus föddes.
Om alltså Lukas förvanskade historien för att förnedra kvinnorna i den första kristna kyrkan och få dem att inta en underordnad position, då hade det skrivits så. Men så var det alltså inte. Maria bodde hos Elisabet , reste sedan med Josef till Betlehem där Jesus föddes och efter flykten till Egypten återvände de till Nasaret där hon fick söner och döttrar som sedan förde evangeliet vidare efter Jesu uppståndelse.Lukas berättar här det Matteus missade när Matteus såg allt ur Josefs synvinkel. Troligen var en av dem Lukas intervjuade just Maria själv. Bara hon kunde veta allt detta. Lukas lyfter fram Maria mer än de övriga evangelisterna men är inte skyldig till förvanskningen av mamma Maria som påbörjades långt efter att Lukas evangelium hittat sin form.
Det finns så mycket ont som följer med den blasfemiska teologin kring mamma Maria som evig jungfru. Kvinnors kroppsliga funktioner som alltid föraktats och behandlats som äcklig orenhet får ännu ett föraktets ansikte att fästa blicken på. Maria framställs som en könlös varelse ett "det", en gudinna som Isis eller Baste/Vesta. Hon blir i myterna en känslokall vestal och på det sättet ett föredöme för kvinnor som då ska känna sig misslyckade på ett nytt sätt: genom att få barn inom äktenskapet. Innan Maria-kulten kunde en kvinna åtminstone anses som respektabel om hon fick barn inom äktenskapet men när Maria-kulten fått fäste var allt barnafödande i vilken kontext som helst, ett bevis på kvinnans usla natur, hennes äckliga orenhet och fallenhet för synd. Vita äktenskap blev under Maria-kultens högkonjunktur, högmedeltiden, mode bland rika människor. Det är lätt att förstå att kvinnor inte ville riskera livet utan lät, som Kim Kardashian idag, socialt och ekonomiskt underställda kvinnor föda familjens arvingar om de nu skulle ha barn över huvud taget
Fram till mitten av 1800-talet lät man dock Marias bakgrund vara ifred. Då upptäcktes äggcellen och detta gjorde den patriarkala kyrkan panikslagen. Folkliga föreställningar från senantikens Egypten blev nu upphöjda till kyrklig dogm: Maria ansågs nu plötsligt själv vara född syndfri genom att hennes pappa kysste hennes mor på kinden. Den obefläckade avlelsen avser alltså inte Jesu tillblivelse utan Marias. "Curiouser and curiouser" sa Alice och det är bara att citera, för hur vansinnig är inte denna idé?
Men mer om detta stolleprov en annan dag. Idag ska vi fira Vårfru-dagen med våfflor mitt i fastan. Jag tackar ödmjukast Maria för det hon gjorde. Jag prisar henne salig för att hon födde Jesus. Jag ser henne som en god förebild för mig som fembarnsmor eftersom hon också fick många barn efter att hon fått sin förstfödde (inte enfödde). Marias vanliga kvinnlighet gör hela hennes existens i evangelierna till dynamit i en patriarkal värld. Låt oss återföra Maria från myternas skuggvärld in i den verklighet där hon levde småstadsliv med man och deras gemensamma barn för 2000 år sedan, på den plats på jorden som kallas Nasaret och då låg i den romerska provinsen Syria Judeae.
* judendomen hade ingen som helst relation till celibat hos varken män eller kvinnor. Att vara gift och leva i celibat var inte en tanke man någonsin tänkt när Josef och Maria uppfostrade sina barn, både Jesus och de gemensamma. Detta är en hednisk tanke från bland andra romarrikets vestaler
Lars skickade också ett musikklipp från You Tube i samma ämne: mamma Maria. Det är så fint när ni läsare lägger er i och leder samtalet vidare. Det är precis det som är meningen med detta sociala medium.
Rebella länkade i kommentaren nedan till denna illustration:
Guds mänsklighet som leder till vår mänsklighet och MEDmänsklighet är ärendet för denna bloggpost där de flesta orden inte är mina, utan Magnus Malms, och som inspirerats av Lars och Rebella. Jesus var snäll, mamma Maria uppfostrade en snäll pojke som växte upp till en man som var snäll, vänlig och barmhärtig. Vi ska bli som han. Magnus Malm tar upp hur Maria är en symbol för kyrkan. Och kyrkan ska vara den mamma som uppfostrar sina barn till just snälla barn, anser jag.
Tiden vi lever i rekommenderar knappast snällhet. Snarare är det hårda tag eller, som det ofta eufemistiskt kallas, "tydlighet" som är tidens melodi. Vi ska ställa "krav" och "sätta gränser". De utpekade som ska fostras med hårda handskar och "tydlighet" är nästan aldrig direktörer eller kapitalägare utan i stort sett alltid flyktingar, fattiga eller (bildligt eller bokstavligt)föräldralösa. Visst, det kan behövas gränssättande men mot vad och mot vem och av vilken orsak? Sätter man gränser med elakhet eller snällhet som grund? Och vilka gränser ska sättas, är det Pelle Svanslös eller Elake Måns revir vi bör markera? Hur sätter vi gränserna? Usama Bin Ladins gränssättande är helt annat än Lars Lerins. Och som kristen vet jag vilken av dessa gränssättare vi ska efterlikna.*
Tidsandan säger dock att vi ska sätta hårt mot hårt. Debattklimatet är inte alls snällt och den partiledarkandidat som har snällhet som motto blir bevisligen inte vald. Det parti som tidigare skälldes för att vara för snällt och frikyrkomesigt bufflar nu tillsammans med gamla skinheads som låtit håret växa, men inte snällheten, och den statsminister som förra mandatperioden stod upp för just snällheten pläderar nu mestadels för snålheten.
Snäll är alltså lika med hopplöst ute, "SÅÅ 2015". Men nu är ju vi kristna, och speciellt Barock-Olga, inte alls intresserade av att vara tidsenliga, snarare sätter vi en ära i att vara otidsenliga (åtminstone jag). Så jag slår härmed ett vänligt men bestämt slag, med vadderade silkesvantar, för snällheten.
Bamse lär ut att vi blir bäst tillsammans. Så som denna blogg blir till i samarbete med er, mina kära följare.
*Då kanske ni invänder: Lars Lerin sätter väl inga gränser? Då säger jag:
tog han på sig banankostymen som Junior ville att han skulle bära på
karnevalen i Lerins lärlingar? Alltså: man kan sätta gränser snällt och inte genom
aggressiva utbrott, tvingande lagstiftning eller mord.
Tyvärr läser nog
varken Ebba Busch Thor, Ulf Kristersson, Nyamko Sabuni, Jimmie Åkesson,
Jonas Sjöstedt eller regeringens företrädare denna eminenta blogg, men
jag uppmanar dem ändå: sjung varje morgon tillsammans i Riksdagshusets
kör: NU SKA VI VARA SNÄLLA. Utan ironi.
Det
var när den högsta gudomliga makten blev en manlig symbol som kvinnans lott
blev att bara vara utsatt för och/eller förmedla den manliga allmakten. I den
ortodoxa kristna treenigheten uteslöts till och med denna möjlighet att nå Gud
genom en kvinnlig person*. I den kristna teologin kan det kvinnliga alltså bara
uppträda som ett uttryck för skapelsen, inte som en sida hos Gud. Det kvinnliga
representerar antingen den ursprungliga skapelsen, det goda stoff som Gud
skapade, eller Den nya skapelsen, det eskatologiska (eskatologi = läran om det
ytterst avgörande) samfund som pånyttföddes genom Kristi lidande. I den
egenskapen är det kvinnligt goda den andliga princip som passivt tar emot Guds
återskapande
kraft.
Rosemary
Radford Ruether**
Så skrev 1983 en av de första teologer som intresserade sig för vad teologin gör med förhållandet manligt-kvinnligt utifrån förutsättningen att vi är ett i Kristus. Vi är inte helt olika och hierarkiskt ordnade så att mannen ska vara kvinnans huvud "liksom Kristus är kyrkans huvud"; en alldeles märklig misslyckad metafor sk. katakres, som skadat så många så mycket under tvåtusen år. Radford Ruether hävdar att mariologin kan användas annorlunda än den blivit använd historiskt, Maria i Bibeln kan förmedla ett befrielsens budskap för de fattigaste fattiga.
Jag förstår att grunden till Mariadyrkan består i ett behov hos oss människor. Vi längtar instinktivt efter gudsgemenskap, det tror jag är genetiskt. Men vi längtar inte bara efter en rättvis domare eller pappa, vi längtar efter en mamma också. Varje bebis har haft kontakt med sin mamma även om pappan av någon anledning inte funnits där. Teologins irrvägar som gått vilse i fråga om Guds person så ofta, har utelämnat Guds alla kvinnliga sidor. Då har Maria-dyrkan blivit resultatet eftersom hålet i teologin måste fyllas ut.
Målaren och lekbrodern Murillo har här målat den Heliga familjen och den Heliga Anden 1675-1682
Men att upphöja Maria till himladrottning behövs inte heller av det skälet. Gud är ju redan både far och mor, både manlig och kvinnlig. Det är lite typiskt att i den heliga treenigheten byts Helig Ande ut mot just Maria. Den heliga Ande är ju med i alla "kvinnliga" eller ska vi säga moderliga, aktiviteter sedan Genesis: hon föder världen när hon flyger över kosmos fostervatten, är med när treenigheten diskuterar att göra människor, hon blåses in i allt levande för att ge dem liv och hon är med när Jesus blir till i mamma Maria. Vid skapelsen säger Gud: ”Vi skall göra människor som är vår avbild, lika oss. […] Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne. Som man och kvinna skapade han dem. Gud välsignade dem och sade till dem: ”Var fruktsamma och föröka er […]"
Tydligare än så skulle det inte behöva uttryckas att Gud är både man och kvinna. "Men vad då, Jesus säger ju Fadern om Gud?" ja, men vi glömmer då att Gud fortfarande är en gemenskap av manligt och kvinnligt, att Gud inte förändrats sedan skapelsen och det finns förstås en moderlig sida av den himmelska förälder Jesus talar om. Det visar han själv i liknelser där Gud gör traditionellt kvinnliga saker: Gud bagerskan som knådar in Himmelriket i världen. När man läser texten är det en jättedeg som knådas, ingen normal bagerska skulle baka så stora degar för det är Gud själv som bakar. Och i en parallell-liknelse till "Den förlorade sonen" är Gud inte en far som väntar på sin son utan en kvinna som letar efter ett mynt:
Eller om en kvinna har tio silvermynt och tappar bort ett av dem,
tänder hon då inte en lampa och sopar hela huset och letar överallt
tills hon hittar det? Och när hon
har hittat det samlar hon väninnor och grannkvinnor och säger: Gläd er
med mig, jag har hittat myntet som jag hade förlorat. På samma sätt, säger jag er, gläder sig Guds änglar över en enda syndare som omvänder sig.” Luk. 15:8-10
Magnificat av Botticelli, 1481-1485 i Uffizierna i Florens
Det finns ytterligare belägg hos profeterna och i hela Bibeln några så tydliga så ingen kan ta fel, andra synliga om man bara tar av sig kulturens patriarkala glasögon. Men jag nöjer mig med att ta upp det gåtfulla gudsnamnet El-Shaddai. Det brukar översättas med Gud den allsmäktige ett derivat från "Bergets gud", vilket är en av de minst troliga översättningarna enligt bl.a Ola Wikander. Både teologer och språkforskare är helt klart inne i den patriarkal världsbilden och ser inte det en språkkunnig kyrkoherde och laestadian såg, Ewert Aronsson hette han.***
Van vid att få Gud beskriven som den himmelska föräldern läste han Bibeln på hebreiska och såg att ordet El-shaddai är nästan identiskt med ordet shaddayim som betyder kvinnobröst. Han visade att det troligaste är att El-Shaddai betyder "Den ammande guden/kvinnobröstens Gud". Märkligt att Ola Wikander, min guru huru på akkadiska och hebreiska inte sett det. Han ser att ordformen är plural och uppfattar det då som att det handlar om många gudar. Men kvinnor har oftast två bröst. Jag kan bara skylla den tolkningen på förförståelsen man får i vår kultur om Gud som enbart manlig.
Alltså: vi behöver inte leta efter moderlighet i en människa hur mycket vi än
beundrar och hedrar henne-vilket jag gör med mamma Maria.
Nu tid för Bach Magnificat, jag är så tacksam för all vacker konst som Maria inspirerat till. Bach och jag, båda med en annan bild av Maria än Botticelli, prisar henne ändå salig hon som sjöng:
Han störtar härskare från deras troner,
och han upphöjer de ringa.
Hungriga mättar han med sina gåvor,
och rika skickar han tomhänta bort.
***
Ewert
Aronsson, en fattig man från Bohuslän som genom sin extraordinära
språkbegåvning kunde få läsa till präst genom ett Lappmarksstipendium. Om man
gick med på att lära sig finska och sedan arbeta i Lappmarken fick man
utbildningen betald. Detta system tror jag fortfarande lever om någon känner
sig hågad men medellös. Aronsson kom till Lappmarken efter att ha lärt sig både
finska, grekiska och hebreiska under sin studietid. Där blev han snabbt gripen
av den laestadianska väckelsen och läste allt av L.L. Laestadius. Han gifte sig
med en flicka från Vettasjärvi som kom från en känd predikantsläkt och kände
genast igen den himmelska föräldern som laestadianer vänder sig till i Jesu
namn som El-Shaddai. Aronsson var kyrkoherde i Jukkasjärvi församling i min
barndom och har betytt mycket för oss alla. Tillsammans med sin fru var han
till och med barntimmeledare, det var den siste man och kyrkoherde jag sett i
den positionen.
Madonnan i rosengård målad av Stefan Lochner 1448.
Det enorma avståndet till Gud som gör att man liksom har trappan
helgonen, St. Anna (Anna själv tredje, Marias legend-mamma), Maria, Jesus och sist Gud fader i många historiska kristna kyrkor är det hedniska i Mariologin. Även hedendom har ofta, liksom gnosticismen, en syn på det andliga som högre än det kroppsliga men hedendom är främst ett sätt att blidka nyckfulla gudar utan större intresse av människor om dessa inte kommer med offer som passar gudarnas smak och därför gör dem välvilligt inställda till dem som ger offren och som resultat av rätt formler och tillbedjan ger dem goda skördar och friska barn.
Den hedniska värld där de första kristna levde var djupt präglad av hellenismens pantheon. Maria som eget böneobjekt har i den föreställningsvärld som fanns i det hellenistiska romarriket först blivit mycket populär i trakter där man länge dyrkat Isis, Osiris och deras lilla Horus-barn. Den äldsta bönen till Maria, det som nu bygger upp mycket av RKKs liturgi, kommer från Egypten på 300-talet: ”Under ditt beskydd tar vi vår tillflykt, heliga Guds moder”. Just där kulten av Isis var som populärast började man alltså först se Maria som medlare mellan människor och Gud. Bibeln har ingenting som antyder att Maria skulle ha denna roll. I Bibeln finns två förespråkare inför Guds tron nämnda: Den Heliga Ande, som på grekiska ofta kallas Parakleitos= försvarsadvokat i Nya Testamentet och Jesus själv. Här ger jag fyra exempel:
På samma sätt är det när Anden stöder oss i vår svaghet. Vi vet ju
inte hur vår bön egentligen bör vara, men Anden vädjar för oss med
rop utan ord, och han som utforskar våra hjärtan vet vad Anden menar, eftersom Anden vädjar för de heliga så som Gud vill. Rom. 8: 26-27
Ty Kristus gick inte in i en helgedom som var byggd av människohand
och bara en bild av den verkliga. Han gick in i själva himlen för
att nu träda fram inför Gud med vår sak. Heb. 9:24
Mina barn, detta skriver jag till er för att ni inte skall synda.
Men om någon syndar har vi en som för vår talan inför Fadern, Jesus
Kristus som är rättfärdig. 1 Joh. 2:1
[…]vem kan då fälla? Kristus är den som har dött och därtill den som har
uppväckts och sitter på Guds högra sida och vädjar för oss. Rom. 8:3
Isis och Horus-barnet
Vem var då Isis och varför tror de flesta forskare på området att hon var en modell för Maria som himladrottning och mer älskad än barnet hon födde? Jo, hon representerade liv och död och hennes lille son, som hon fick med guden Osiris efter att ha återuppväckt honom från de döda, Horusbarnet, står för vårens återuppståndelse liksom Demeter och Persefone i den grekiska mytologin men i den myten är inte Persefones make, Hades, någon hjälte. Osiris är visserligen dödsgud men god, mördad av sin bror Set och gudomliggjord genom sin maka/syster Isis. Hon avbildas ofta som här till vänster. Isis var oerhört populär bland slavar och kvinnor i hela det hellenistiska området, samma grupper som först tog till sig kristendomen.
Genom Isis blev Osiris och Horusbarnet*gudar. Vid ungefär samma tid som den första Maria-bönen skrevs började man i Alexandria kalla Maria för gudaföderska: Theotokos. Vid kyrkomötet i Kalcedon 451 fastställdes att hon var gudaföderska och man lade också till att hon var Evig Jungfru. Man började fira hennes syndfria avlelse den 8 december och hennes födelsedag, förstås, den 8 september från 600-talet. Då firade man också hennes dödsdag, senare upptagande till himlen, den 15 augusti. 1950 fastslogs den sistnämnda legenden som den romersk katolska kyrkans officiella lära om Marias avslutning på jordelivet. En himladrottning var född.
* Horusbarnet som Isis födde efter att ha räddat Osiris och sett till att han
befruktade henne när hon förvandlad till en flygande pappersdrake
cirklade kring honom,
Herdarnas tillbedjan enligt Domenico Ghirlandaio 1485
Gnosticism
är för mig ett ganska neutralt begrepp som täcker det de själva säger
om sig (ny-gnostikerna alltså). De står för en kosmologi där kroppen är del av den onda materian
och andlighet är det enda riktigt verkliga. Dessa tankar har alltid
varit ett hot mot mänskligheten i oss just pga sitt förnekande eller
föraktande av det påtagliga och konkreta och pga sin bedrägligt
”andliga” och ”upphöjda” syn på verkligheten. Vi människor verkar ha en tendens till "andlighet" som en motsats till kroppslighet, kanske pga allt lidande vi upplever med vår kropp. Utan kroppen inga sinnen som kan känna smärta, sorg eller syndanöd.
Magnus Malm menar, och jag håller helt med honom, att gnostiska tankar är ett
hot mot kristen tro eftersom de förnekar att Jesus är sann människa och
allt mänskligt hos oss ska därför förtryckas och föraktas vilket leder till
andligt högmod eller total sekularisering men knappast sund andlig tillväxt och mognad.
På det gnostiska trädets många grenar finns flera som vuxit sig rakt in i den kristna kyrkan, en av dem är mariologin, läran om Jesu mor Maria som den utvecklats efter 1500-talet i västkyrkan, Romersk katolska kyrkan, förkortad RKK. I den läran finns några mycket gnostiska punkter som helt saknar stöd i Bibeln. Man lär till exempel att Maria aldrig hade sex och aldrig födde några fler barn efter Jesus. Men Bibeln säger:
”Josef, Davids son, var inte rädd för att föra hem Maria som hustru, ty barnet i henne har blivit till genom helig ande. Hon skall föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus, ty han skall frälsa sitt folk från deras synder.” Allt detta skedde för att det som Herren hade sagt genom profeten skulle uppfyllas: Jungfrun skall bli havande och föda en son, och man skall ge honom namnet Immanuel (det betyder: Gud med oss). När Josef vaknade gjorde han som Herrens ängel hade befallt och förde hem sin trolovade. Han rörde henne inte förrän hon hade fött en son. Och han gav honom namnet Jesus.
Alltså: "Han rörde henne inte förrän hon hade fött en son. Och han gav honom namnet Jesus." Efter Jesus födelse hade Josef ett vanligt äktenskapligt samliv med sin fru. Att förneka Marias normala äktenskapliga liv är en del i den gnostiska
tankevärlden där kroppen är del av det onda och själen del av det goda. Kroppen med sin sexualitet och speciellt kvinnan är Demiurgens* verk. Men även kvinnor kan bli frälsta; nämligen genom upplysning. Så kan de bli män och slippa sin äckliga kropp och dess onda funktioner efter döden. Maria är i den traditionen en kvinna som blivit en upphöjd "man" som helt lämnat kroppsliga -åtminstone sexuella-begär redan i tonåren.
Att sedan hitta på att Maria var syndfri, och att hon inte dog som vanligt utan upptogs till himmelen
direkt är alla dogmer helt i linje med gnosticismen. Om Maria var syndfri är hon ju inte en människa som du och jag utan halvt gudomlig. Denna dogm antogs så sent som 1854 och det beror på att man då förstått äggets betydelse för en människas tillblivelse. Innan dess hade man omfattat den antika tron från Grekland där mannen sådde ett komplett människofrö i livmoderns mylla. Men äggets upptäckt gjorde att gnostiskt influerade västkyrkor inte kunde acceptera tanken på att Maria var en vanlig människa eftersom hon gett Jesus mer än bara en livmoder att växa i utan också sina gener.
Att Marias ägg var
halvgudomligt eller eventuellt helt och hållet gudomligt/andligt säger emot den urkristna uppfattningen om Jesus som "den andre Adam", dvs sann människa. Jag kan inte ge ett enda bibelord som ens snuddar vid dessa tankar om Marias syndfrihet för de existerar inte. Däremot kan jag citera Sören Wibes utmärkta genomgång av mariologins framväxt:
I katolsk och ortodox tradition är Marias renhet central. Den
obefläckade avlelsen, att Maria var fri från arvsynd, blev dogm i den
katolska kyrkan 1854. Motiveringen var att hon måste varit fullkomlig,
eftersom Kristus fick sin mänskliga natur från henne.
Detta innebär enligt de flesta katoliker att Maria var utan synd hela livet från befruktning till jordelivets slut men i detaljerna menar dess teologer att hon blev, eller möjligen bara hennes ägg, syndfri just när den heliga Ande befruktade henne och sedan liksom spred sig denna obefläckelse till hela Maria. Hur man än vrider och vänder på denna sena dogm är hela tanken helt gnostisk och utan grund i Bibeln. I Bibelns värld är det onödigt att ens fundera på Marias ägg, Jesus är helt och hållet människa lika mycket som han är Gud, det är evangeliernas axiom. Så här berättar Johannes om Jesu födelse i sitt evangelium:
I begynnelsen fanns Ordet, och Ordet fanns hos Gud, och Ordet var Gud. Det fanns i begynnelsen hos Gud. Allt blev till genom det, och utan det blev ingenting till av allt som finns till.
[…]
Och Ordet blev människa
och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, en härlighet som den
ende sonen får av sin fader, och han var fylld av nåd och sanning.
Johannes börjar också sitt första brev med att berätta om Jesu människoblivande och han fortsätter:
Om vi säger att vi är utan synd bedrar vi oss själva, och sanningen finns inte i oss.
Skulle Maria vara en sådan person, en som felaktigt påstår sig vara utan synd? Jag har svårt att tro det. Enligt evangelierna och den äldsta traditionen stod Maria och Johannes varandra nära och hon dog i hans vård, han den ende av lärjungarna som enligt samma tradition inte dog martyrdöden utan av hög ålder. Två gravplatser för Maria pekas ut en i Efesos där traditionen menar att Johannes dog och en i Jerusalem. Den i Jerusalem är en praktfull kyrka idag men katoliker har sedan 1950 inte vallfärdat dit i några större skaror eftersom man 1950 antog dogmen att Maria inte dog utan fördes till himlen direkt.
Denna dogm är nog den tydligast gnostisk/hellenistiska av alla utombibliska dogmer i mariologin. Enligt hellenistisk syn är kroppen så oren att den inte får begravas i jorden som anses vara ett "rent" element. Detta avspeglas i zoroastrismens begravningar av människor i tystnadens torn där kropparna utsätts för väder, vind och asätande fåglar i stället för att multna i jorden. Jag fick också lära mig av Rebella och Lars att samma föreställning om att inte begrava människor i jorden ligger bakom att romer inte begraver i jord utan i gravkammare eller mausoléer ovan eller under jord, men där verkar de vara tvärtom att man inte vill att kroppen ska ligga i den smutsiga jorden. Ingenstans i Bibeln finns en sådan föreställning om kroppens eller jordens orenhet. Tvärtom, skapelseberättelsen i 1 Mosebok avslutas:
Gud såg att allt som han hade gjort var mycket gott.
Marias
grav i Jerusalem. Det finns två gamla
traditioner kring Marias begravning ;en att hon begravdes i Jerusalem en
att hon begravdes i Efesos. En modern tradition som antogs 1950 av
romersk katolska kyrkan säger att Maria inte alls dog utan togs upp till
himlen direkt som Jesus 40 dagar efter sin uppståndelse eller profeten Elia.
*Den onde skaparguden som skapat allt materiellt och därmed allt lidande och all ondska i tillvaron.
Jag får åter en anledning att visa denna fantastiska bild av Marie
bebådelse målad ca 1423 av den sk.Flémallemästaren, Robert Campin
(1375-1444)
För att Mose skulle komma fram till Egypten och sitt stora uppdrag behövdes en midjanitisk prästdotter, Sippora. De fattiga kristna som inte kunde muta sig från dödsstraff för sin tro fick mat av Lucia och hennes rika mamma. I berättelsen om Pocahontas, kalenderflicka 2013, spelar den bångstyriga flickan en viktig roll som fredsbrygga mellan nybyggarna som inte visste hur man skulle överleva på den nya kontinenten och sitt eget folk. Maria, den unga kvinnan från Nasaret tog, med livet bokstavligen som insats, Gud själv i sitt beskydd och värn.
Antonello da Messina: Bebådelsen målad ca 1475, visar en allt annat än mjäkig Maria med sin bönbok.
Idag firas mamma Marias adventssöndag. Jag ser ett mönster växa fram i dem som förekommit i årets adventskalender, de har alla varit lika mamma Maria på något sätt. Lydia Wahlström liknar Maria i sitt sätt att ta till sig Guds ord och själv förmedla det trots kulturens motstånd. Syster Benedicta gör en pilgrimsresa med en väninna liksom Maria besökte Elisabeth som väntade Johannes Döparen, förra söndagens huvudperson. Anna- Lisa Öst både bevarade och spred Ordet som är människornas ljus, liksom Maria bevarade och beskyddade Jesus som är det Ordet. Perpetua och Felicia som dök upp i diskussionen efter Stig Hellstens dag gav sina liv för det Ordet, liksom Maria riskerade sitt på mer än ett sätt.
Marias generositet och vilja att ge det hon hade kan ha inspirerat till Sune Siks donation och Sten som varit en livlina i sjukdom och armod för många är sannerligen en efterföljare till henne och hennes son. Men ensam hade Maria varit mycket ensam, hon hade dock Josef liksom Bendicta hade sin väninna och Perpetua sin trossyster Felicia. Alltså behöver vi varandra, för det är allt vi har och det är inte så lite.
Det finns inget mesigt och undfallande med mamma Maria, hon är minst lika stursk som Malin i Saltkråkan men ändå lika tvivlande mänsklig som Malin Frost. Gud valde helt rätt. För att fostra en verkligt god och riktigt fri människa krävs en fri, tänkande, tvivlande och självständig mor med en likadan man vid sin sida. Sådan var Maria som jag ser det i Nya Testamentets knapphändiga men fullt tillräckliga information.
Som bonus fjärde advent visar jag detta kvinnoporträtt av Robert
Campin målat ungefär vid samma tid som Bebådelsebilden ovan. Visst ser
man en myndig Malin och värnare för de värnlösa i denna anonyma
kvinna.