Featured Post

Läsa tillsammans

Nya testamentets flitigast förekommande textförfattare Paulus omvändes genom ett möte med Kristus på sin väg till Damaskus för att stoppa ...

torsdag 4 februari 2016

Maria- mamma och människa del II: det hedniska inflytandet

Madonnan  i rosengård målad av Stefan Lochner 1448.
Det enorma avståndet till Gud som gör att man liksom har trappan helgonen, St. Anna (Anna själv tredje, Marias legend-mamma), Maria, Jesus och sist Gud fader i många historiska kristna kyrkor är det hedniska i Mariologin. Även hedendom har ofta, liksom gnosticismen, en syn på det andliga som högre än det kroppsliga men hedendom är främst ett sätt att blidka nyckfulla gudar utan större intresse av människor om dessa inte kommer med offer som passar gudarnas smak och därför gör dem välvilligt inställda till dem som ger offren och som resultat av rätt formler och tillbedjan ger dem goda skördar och friska barn.

Den hedniska värld där de första kristna levde var djupt präglad av hellenismens pantheon. Maria som eget böneobjekt har i den föreställningsvärld som fanns i det hellenistiska romarriket först blivit mycket populär i trakter där man länge dyrkat Isis, Osiris och deras lilla Horus-barn. Den äldsta bönen till Maria, det som nu bygger upp mycket av RKKs liturgi, kommer från Egypten på 300-talet: ”Under ditt beskydd tar vi vår tillflykt, heliga Guds moder”. Just där kulten av Isis var som populärast började man alltså först se Maria som medlare mellan människor och Gud. Bibeln har ingenting som antyder att Maria skulle ha denna roll. I Bibeln finns två förespråkare inför Guds tron nämnda: Den Heliga Ande, som på grekiska ofta kallas Parakleitos= försvarsadvokat i Nya Testamentet och Jesus själv. Här ger jag fyra exempel:
På sam­ma sätt är det när An­den stöder oss i vår svag­het. Vi vet ju in­te hur vår bön egent­li­gen bör va­ra, men An­den vädjar för oss med rop ut­an ord, och han som ut­fors­kar våra hjärtan vet vad An­den me­nar, ef­tersom An­den vädjar för de he­li­ga så som Gud vill.  Rom. 8: 26-27
Ty Kristus gick in­te in i en hel­ge­dom som var byggd av människo­hand och ba­ra en bild av den verk­li­ga. Han gick in i själva him­len för att nu träda fram inför Gud med vår sak.  Heb. 9:24
Mi­na barn, det­ta skri­ver jag till er för att ni in­te skall syn­da. Men om någon syn­dar har vi en som för vår ta­lan inför Fa­dern, Je­sus Kristus som är rättfärdig.  1 Joh. 2:1
 […]vem kan då fälla? Kristus är den som har dött och därtill den som har uppväckts och sit­ter på Guds högra si­da och vädjar för oss. Rom. 8:3

Isis och Horus-barnet
Vem var då Isis och varför tror de flesta forskare på området att hon var en modell för Maria som himladrottning och mer älskad än barnet hon födde? Jo, hon representerade liv och död och hennes lille son, som hon fick med guden Osiris efter att ha återuppväckt honom från de döda, Horusbarnet, står för vårens återuppståndelse liksom Demeter och Persefone i den grekiska mytologin men i den myten är inte Persefones make, Hades, någon hjälte. Osiris är visserligen dödsgud men god, mördad av sin bror  Set och gudomliggjord genom sin maka/syster Isis. Hon avbildas ofta som här till vänster. Isis var oerhört populär bland slavar och kvinnor i hela det hellenistiska området, samma grupper som först tog till sig kristendomen.

Genom Isis blev Osiris och Horusbarnet*gudar. Vid ungefär samma tid som den första Maria-bönen skrevs började man i Alexandria kalla Maria för gudaföderska: Theotokos. Vid kyrkomötet i Kalcedon 451 fastställdes att hon var gudaföderska och man lade också till att hon var Evig Jungfru. Man började fira hennes syndfria avlelse den 8 december och hennes födelsedag, förstås, den 8 september från 600-talet. Då firade man också hennes dödsdag, senare upptagande till himlen, den 15 augusti. 1950 fastslogs den sistnämnda legenden som den romersk katolska kyrkans officiella lära om Marias avslutning på jordelivet. En himladrottning var född.



* Horusbarnet som Isis födde efter att ha räddat Osiris och sett till att han befruktade henne när hon förvandlad till en flygande pappersdrake cirklade kring honom,


15 kommentarer:

  1. "Arketyper" är väl ett väldigt okristet begrepp, men något sådant tror jag att det handlar om. Bilden av Maria "gifte sig" med urgamla matriarkala arketyper om liv och död och fruktsamhet. Sådana finns det flera av och ska inte alldeles nedvärderas.
    Men Maria förlorar en del av sitt riktiga jag och liv när mänskliga behov lite stöper om henne till en hybrid av blek madonna och fruktbarhetsgudinna.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Javisst är det så, det försöker jag visa här. Men att göra en oskyldig människa till arketyp som dessutom leder till kvinnoförtryck är inte okej. Låt Isis vara Isis och Maria få vara Maria från Nasaret, mamma till Jesus och hans syskon. Jag har inga större problem med att vi kan tala med helgon som gått före oss, jag tror evigheten och tiden ligger nära varandra. Men som i sången Ave Maris Stella tjata om just Marias förbön och nåd och förlåtelse och utnämna henne till Himlens portvakt. När ska hon få vila ut i frid? Speciellt som hon nämns så lite i NT vilket tyder på att hon inte ville glänsa, tycker jag hon ska respekteras och behandlas som den hon är.

      Dessutom är Gud också mor, den himmelska föräldern kan bära detta tunga arketyp-skap. Det ska inte läggas på Maria. Som sagt, hon betyder mycket för mig och som helgon=förebild blir hon värdelös när man gör henne till Isis-kopia och himladrottning.

      Jag är också intresserad av vad som är sant. och det mest sannolika i detta är att Isis och Maria INTE bör sammanblandas. Det mest troliga är att Maria är en människa som sa ja till att bli befruktad av helig Ande för att föda Guds son, världens frälsare, den nye Adam. och det mest sannolika är att hon inte ville upphöjas till Himladrottning eftersom hon nämns så lite i evangelierna och inte alls i breven och uppenbarelseboken.

      Radera
  2. Välskrivet. Jag tvivlar inte på att du har rätt, att majoriteten av religionsvetarna anser detta. (Vad majoriteten av katolska teologer skulle säga är en helt annan sak ;-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack!

      Jag vet att katolska teologer inte tycker som jag, inte majoriteten alltså. men jag ser inte att vi som kristenhet har någon skyldighet mot traditioner utan mot att finna sanningen tillsammans. Har en tradition en tveksam grund bör man kunna ompröva den. En barockbloggare måste få vara reformationstrogen=)

      Radera
  3. Maria passar ju bra som "mor för alla" och st bernads sång inte så kass =) men som du säger har mor maria inte något jätte plats i skriften som himla drottning och det är att gå långt utöver vad som är skrivet. du har ju Uppenbarelseboken 12:4-5 där kvinnan till en första anblick kan vara maria men tror "kvinnan" där mer syftar på guds hela "organisation" eller vad man ska kalla det =)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har medvetet valt en bild jag anser vara oerhört vacker och intressant och sången är också vacker och därför utvald, men jag tror knappast mamma Maria klarar sig utan skämskudde när hon hör den.

      Jo, i NT betyder "Frun, bruden och kvinnan" detsamma som "Dotter Sion" i GT: hela församlingen, hela Guds folk på sam sätt som Jesus säger att alla som gör Guds vilja är hans familj: Matt 12:46-49 : "Medan han ännu talade till folket kom hans mor och hans bröder. De stod utanför och ville tala med honom, och någon sade till honom: ”Din mor och dina bröder står där ute och vill tala med dig.” 48Han svarade honom: ”Vem är min mor, och vilka är mina bröder?” Och han visade med handen på sina lärjungar och sade: ”Det här är min mor och mina bröder. Den som gör min himmelske faders vilja är min bror och syster och mor.”.

      Han utesluter förstås inte Maria och syskonen, Maria är ju med rätta berömd för att ha gjort Guds vilja och två av bröderna har till och med skrivit pastoralbrev, men Jesus inkluderar fler i sin familj än de som var hans genetiska familj.

      Radera
    2. ja familj var ett bättre ord =) uppenbarelseboken 12 är intressant som säger bla:

      Jag såg en kvinna, iklädd solen och med månen under sina fötter och med en krona av tolv stjärnor på sitt huvud.

      Hon var gravid, och ropade under sina värkar, i väntan på att barnet skulle födas.

      Hon födde en son som en gång ska härska över alla folk med järnhand. Han räddades och fördes genast upp till Gud och hans tron.

      Och när draken märkte att han hade kastats ner till jorden, förföljde han kvinnan som hade fött barnet.

      Och från ormens mun vällde en stor vattenflod, den forsade fram mot kvinnan för att dränka henne.

      men jorden hjälpte henne och öppnade sin mun och svalde floden.

      Då försökte den uppretade draken anfalla resten av hennes barn - alla som håller Guds bud och bekänner att de tillhör Jesus.

      Ja verkar som den riktiga himla drottningen är guds familj i himlen (änglar mm) symboliserat som en mor.
      så den vackra bilden på madonna i rosengård är ju inte helt fel ;)

      Radera
    3. intressant i sammanhanget tycker jag och kanske lite uppmuntrande:

      http://prophetgene.blogspot.se/2016/01/a-great-change.html

      Radera
    4. Jo, det är stort att vi är Guds husfolk och Himmelrikets medborgare redan nu.

      Radera
  4. Just det där med att göra en oskyldig människa till arketyp, med helt andra anspråk än hen själv skulle ha haft.

    Det är det man kan vara lite orolig för vad gäller den där Jesus. Om man är hedning som jag, alltså.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det så klart, men det står trots allt lite mer om honom i urkunderna man har mer att gå på när man tar ställning.

      Radera
    2. Där spelar det ju in var någonstans på skalan "bibeltroende" (dvs bokstavsläsare) och totalhedning man befinner sig.

      Radera
    3. Absolut, men även för en totalhedning är det väl bättre att ha mer att gå på och att ta ställning till.

      Radera
    4. Jag skriver en bloggpost just nu som bättre svar på din kloka fråga!

      Radera
  5. Vi har så skilda perspektiv på detta. Jag säger tack bock och hej, vad gäller just denna diskussion, och låter dig apologetisera i fred.

    SvaraRadera