Gud har besökt sitt folk

Uppväckandet av Lasaros av Henry Ossawa Tanner (1859–1937)

Lukasevangeliet 7: 11-16 Därefter begav sig Jesus till en stad som heter Nain, och hans lärjungar och mycket folk följde med honom. Just som han närmade sig stadsporten bars det ut en död. Han var ende sonen, och hans mor var änka. En stor skara människor från staden gick med henne. När Herren såg henne fylldes han av medlidande med henne och sade: ”Gråt inte.” Sedan gick han fram och rörde vid båren. Bärarna stannade, och han sade: ”Unge man, jag säger dig: Stig upp!” Då satte sig den döde upp och började tala, och Jesus överlämnade honom åt hans mor. De fylldes alla av fruktan och prisade Gud och sade: ”En stor profet har uppstått bland oss” och: ”Gud har besökt sitt folk.”

11:17– 44 När Jesus kom dit fann han att Lasaros redan hade legat fyra dagar i graven. Betania låg inte långt från Jerusalem, ungefär en halvtimmes väg, och många judar hade kommit ut till Marta och Maria för att trösta dem i sorgen över brodern. När Marta hörde att Jesus var på väg gick hon och mötte honom. Men Maria satt kvar hemma. Marta sade till Jesus: ”Herre, om du hade varit här hade min bror inte dött. Men jag vet ändå att Gud skall ge dig vad du än ber honom om.” Jesus sade: ”Din bror kommer att uppstå.” Marta svarade: ”Jag vet att han skall uppstå vid uppståndelsen på den sista dagen.” Då sade Jesus till henne: ”Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva om han än dör, och den som lever och tror på mig skall aldrig någonsin dö. Tror du detta?” Hon svarade: ”Ja, herre, jag tror att du är Messias, Guds son, han som skulle komma hit till världen.”
       Sedan gick hon hem och kallade på sin syster Maria och viskade: ”Mästaren är här och kallar på dig.” När Maria hörde det steg hon strax upp och gick för att möta honom. Men Jesus hade ännu inte kommit in i byn utan var kvar där Marta hade träffat honom. Judarna som var hemma hos Maria för att trösta henne såg att hon hastigt reste sig och gick ut, och de följde efter i tron att hon gick till graven för att gråta där. När Maria nu kom dit där Jesus var och fick se honom kastade hon sig för hans fötter och sade: ”Herre, om du hade varit här hade min bror inte dött.” När Jesus såg hur hon grät och hur judarna som hade följt med henne också grät blev han upprörd och skakad i sitt innersta, och han frågade: ”Var har ni lagt honom?” De sade: ”Herre, kom och se.” Jesus föll i gråt. Då sade judarna: ”Se, hur mycket han höll av honom.” Men några av dem sade: ”Kunde inte han som öppnade ögonen på den blinde ha gjort så att Lasaros inte behövt dö?” Jesus blev åter upprörd och gick till graven. Det var en klipphåla med en sten för öppningen. Jesus sade: ”Ta bort stenen.” Den dödes syster Marta sade då: ”Herre, han luktar redan, det har ju gått fyra dagar.” Jesus sade till henne: ”Har jag inte sagt dig att om du tror, skall du få se Guds härlighet?” De tog bort stenen, och Jesus lyfte blicken mot himlen och sade: ”Fader, jag tackar dig för att du har hört mig. Själv visste jag att du alltid hör mig, men jag säger detta med tanke på alla dem som står här, för att de skall tro på att du har sänt mig.” Sedan ropade han med hög röst: ”Lasaros, kom ut.” Och den döde kom ut med armar och ben inlindade i bindlar och med ansiktet täckt av en duk. Jesus sade åt dem: ”Gör honom fri och låt honom gå.”

Två enda har dött. Båda får livet tillbaka. Den ende sonen till en änka den ende brodern till två systrar. Det finns ingen ersättare när någon dör. Det är alltid den ende av sitt slag som dör från oss. För oss som blir kvar var den döda någon vi inte ville skiljas från, som vi inte ville överge och var mycket fästa vid. Men vi får sällan se någon komma tillbaka från döden. De flesta enda som dör ligger kvar i graven till den uppståndelsens morgon som Marta talar om.

Dessa  två kom tillbaka. Undantag. En blev sin mammas ende son igen och den andre sina systrars bror. Eller blev han det, Lasaros? "Gör honom fri och låt honom gå." säger Jesus. Ord som passar för så många av våra relationer. Gör hen fri och se vart hen går. Som när man släpper lös sin hund, vill den vara med mig även utan koppel? Kommer Smilla tillbaks när hon fått springa fri i djupsnön? Hälsar de vuxna barnen på sina gamla föräldrar?

"Min mamma" suckar jag ofta. Men hon var ju inte min. På samiska säger man mus lea beana, mus lea heasta, mus lea eadni, hos mig är en hund, hos mig bor en häst, hos mig finns mamma. Hos mig fanns mamma. Hon var aldrig min hon var sin egen. Gud har besökt sitt folk och hen är också sin egen. Men tempuset blir fel och verbet. Gud besöker inte. Gud är. Alltid.  Mus lea Ipmi. Hos mig är Gud. Och hen är den friaste som finns så hen är bara där hen vill vara. Jesus är med dig sa pappa varje kväll. Dus lea Jesus.  Han är uppstånden från de döda. Han är fri. Han är sin egen. Och han är hos mig. Jag tillhör hans familj. Jo, jag hör till Guds familj. Och du.

Arvo Pärt idag, Fratres=bröder/syskon: