Sömn

Jesus uppväcker Jairos dotter av llja Jefimovitj Repin målad 1871

Lukasevangeliet 8:40- 56 När Jesus kom tillbaka var folket där och tog emot honom, för alla väntade på honom. Då kom det fram en man som hette Jairos och som var föreståndare för synagogan. Han kastade sig för Jesu fötter och bad honom komma med hem, för han hade en dotter på tolv år, hans enda barn, och hon låg för döden.
       När Jesus var på väg dit pressade sig hela mängden på honom. Där fanns en kvinna som hade lidit av blödningar i tolv år. Hon hade gjort av med allt hon ägde på läkare men inte lyckats bli botad av någon. Nu kom hon bakifrån och rörde vid tofsen på hans mantel, och genast upphörde blödningen. Då sade Jesus: ”Vem var det som rörde vid mig?” När ingen ville svara sade Petrus: ”Mästare, alla knuffas ju och tränger sig på dig.” Men Jesus sade: ”Någon rörde vid mig. Jag kände att kraft gick ut från mig.” När kvinnan förstod att hon var upptäckt kom hon darrande fram och föll ner för honom och berättade inför allt folket varför hon hade rört vid honom och att hon genast hade blivit botad. Då sade han till henne: ”Min dotter, din tro har hjälpt dig. Gå i frid.”
       Medan han ännu talade kom det bud till synagogföreståndaren från hans hem: ”Din dotter är död. Besvära inte Mästaren längre.” Jesus hörde det och sade till honom: ”Var inte rädd, tro bara, så skall hon bli hjälpt.” När han kom fram till huset lät han ingen följa med in utom Petrus och Johannes och Jakob och flickans far och mor. Alla grät och höll dödsklagan över henne. Men Jesus sade: ”Gråt inte! Hon är inte död, hon sover.” Då skrattade de åt honom, de visste ju att hon hade dött. Men han tog hennes hand och sade högt: ”Flicka, stig upp!” Då återvände hennes ande, och hon reste sig genast upp, och han sade till dem att ge henne något att äta. Hennes föräldrar häpnade, men han förbjöd dem att tala om för någon vad som hade hänt.

Johannesevangeliet 11: 6- 44 När han nu hörde att Lasaros var sjuk stannade han först kvar två dagar där han befann sig, men sedan sade han till lärjungarna: ”Låt oss gå tillbaka till Judéen.” Lärjungarna sade till honom: ”Rabbi, nyss försökte judarna stena dig, och nu går du tillbaka dit!” Jesus svarade: ”Har dagen inte tolv timmar? Den som vandrar om dagen snavar inte, eftersom han ser denna världens ljus. Men den som vandrar om natten, han snavar, eftersom ljuset inte finns i honom.” Efter att ha sagt detta fortsatte han: ”Vår vän Lasaros sover, men jag går dit för att väcka honom.” Då sade lärjungarna: ”Herre, sover han, så blir han frisk.” Jesus hade talat om hans död, men de trodde att han menade vanlig sömn. Då sade Jesus rent ut till dem: ”Lasaros är död. Och för er skull, för att ni skall tro, är jag glad att jag inte var där. Men låt oss nu gå till honom.” Tomas, som kallades Tvillingen, sade till de andra lärjungarna: ”Låt oss gå med för att dö med honom.”

Jesus blir kallad till sjukbäddar men dröjer på vägen och i båda berättelserna hinner den sjuka dö. Båda gångerna säger Jesus att de döda bara sover. Vad jag önskar att det bara gick att väcka dem jag mist de senaste åren. Min vän som nyss stod maktlös inför döden. En man föll ner och dog på skidträningen och vännen försökte väcka honom till liv igen. Han hade små barn. 

Om det ändå vore så. Att de bara sov. Att sömnen gav dem hälsan åter, att det bara var att väcka dem. Vilken glädje för Jairos och hans fru när enda barnet vaknade. Men jag tänker också på gravstenen "Här vilar Elis 11 år, vårt enda barn." Tänk vad varje bokstav kostar på en gravsten. Vilken smärta finns inte inristad i den stenen.

Arvo Pärts Lamentate= Klagan: