Jesu familj

Lukas 8: 19-21 Hans mor och hans bröder kom dit, men de kunde inte ta sig fram till honom i trängseln. Man sade till honom: ”Din mor och dina bröder står där ute och vill träffa dig.” Men han svarade: ”Min mor och mina bröder, det är alla dessa som hör Guds ord och handlar efter det.”

Johannes 6:41-42 Judarna förargade sig över att han hade sagt: ”Jag är brödet som har kommit ner från himlen”, och de sade: ”Är det inte Jesus, Josefs son? Vi känner ju hans far och mor. Hur kan han då säga att han har kommit ner från himlen?”  

Den äldsta boken i Nya testamentet är Jakobs brev. skrivet av Jesu äldsta lillebror,  liksom Judas brev.  Dessa brev är intressanta, inte bara därför att de ligger så nära Jesus både i tid och rum. Utan också pga Jakobs och Judas relation till Jesus. Att vara lillebror till en storebror är alltid lite skrämmande. Det duktiga storasyskonet som blir föräldrarnas hjälpreda i att ta hand om småsyskonen kan få den sturskaste att tappa självförtroendet. Om dessutom storebror liksom förnekat sina småsyskon, vilket jag tänker att småsyskonen måste tänkt då Jesus säger att "alla som tror på mig är min familj", hur känns det då? När storebror  säger att du är inte mer värd än alla andra för mig är kanske inte första tanken att han bryr sig så oändligt mycket om alla andra OCKSÅ. Snarare tänker man nog att jag inte är särskilt viktig för honom.

Vi som inte var Jesu familj blir glada och inkluderade, men hur kände sig familjen? Familjekär i traditionell mening kan man inte säga att Jesus var. Människorna skulle lämna allt, även familjen, och följa honom sa han upprepade gånger. Ändå verkar hans nära familj ha utgjort en slags kärna i den första kristna församlingen, hans äldsta lillebror Jakob blir en av Jerusalemförsamlingens ledare och Judas som är nummer tre av de yngre bröderna fick också en ledande position i församlingen. Romarriket var ett stort imperium där "la familia" var den del av samhället som man höll högst. Utanför familjen var man osäker. Judarna var lite annorlunda eftersom de räknade alla andra judar som ganska närstående, men sedan tog det slut. Jesu berättelse om den barmhärtige samariern var revolutionerande, eftersom ens nästa för åhörarna betydde antingen familjen eller andra judar beroende på bakgrund. En människa från en annan folkgrupp var verkligen ingens "nästa".

För judarna var det också viktigt att kunna placera in folk i rätt familj inom folket och att Jesus var Marias och Josefs förstfödde son var viktigt för hans plats i frälsningshistorien. Messias skulle vara en prästkung av Melkisedeks slag.** Josef var av Davids hus, kungasläkten. "Hosianna Davids son!" sjöng ju folket när Jesus red in i Jerusalem. Och Maria var av Arons släkt, prästsläktet. Som förstfödd till både Josef och Maria var han alltså arvtagare till båda rollerna: kung och präst. De första kristna var judar så detta med Jesu familj hade alltså en större betydelse i evangelierna än ren dokumentation.

Tydligen förstod åtminstone delar av Jesu familj det stora han gör när han säger att alla som tror på honom är hans familj. I stället för att degradera sin mamma och sina syskon, som inte trodde på honom lika lättvindigt som lärjungarna, lyfter han upp och enar hela mänskligheten till denna familjs nivå: präster och kungar i Guds rike. Någon "talibankristen" skrev en gång att Margareta Melins sång "Vi sätter oss i ringen" helt saknar bibelstöd. Då har man läst Bibeln bra ytligt tänker jag. "Vi är en massa syskon som tycker om varann. Tack gode Gud för jorden och alla människor! Gör en familj av alla, en enda jättestor." är ju tvärtom en av hörnstenarna i evangelium. Jesus gör oss alla till Guds husfolk, sina medarvingar till Riket som kommer.*

 

Också denna veckans sista version av Miserere är en kort gosskörsversion. Stor dynamik i Westminster Abbeys körs version av denna den vackraste alla vackra fastesånger.

 

* Några ord om Jesu familj i pastoralbreven:  

Ef. 2: 14-22 Ty han är vår fred, han har med sitt liv på jorden gjort de två lägren till ett och rivit skiljemuren, fiendskapen. Han har upphävt lagen med dess bud och stadgar för att i sin person skapa en enda människa av de två, en ny människa, och så stifta fred. I en enda kropp försonade han de båda med Gud genom korset, då han i sin person dödade fiendskapen. Han har kommit med budskap om fred för er som var långt borta och fred för dem som var nära. Ty genom honom kan både vi och ni nalkas Fadern, i en enda Ande. Alltså är ni inte längre gäster och främlingar utan äger samma medborgarskap som de heliga och har ert hem hos Gud. Ni har fogats in i den byggnad som har apostlarna och profeterna till grund och Kristus Jesus själv till hörnsten. Genom honom hålls hela byggnaden ihop och växer upp till ett heligt tempel i Herren; genom honom fogas också ni samman till en andlig boning åt Gud.

Gal. 4: 5-7 för att han skulle friköpa dem som står under lagen och vi få söners rätt. Och eftersom ni är söner har Gud sänt sin sons ande in i vårt hjärta, och den ropar: ”Abba! Fader!” Alltså är du inte längre slav, utan son. Och är du son har Gud också gjort dig till arvtagare.

  1 Pet 2: 9-10 Men ni är ett utvalt släkte, kungar och präster, ett heligt folk, Guds eget folk som skall förkunna hans storverk. Han har kallat er från mörkret till sitt underbara ljus. Ni som förut inte var ett folk är nu Guds folk. Ni som förut inte fann barmhärtighet har nu funnit barmhärtighet.

Jak. 2: 5 Hör på, mina kära bröder: har inte Gud utvalt dem som är fattiga i världens ögon och skänkt dem trons skatter och arvsrätt till det rike han har lovat dem som älskar honom?

Judasbrevet:  1- 3 Från Judas, Jesu Kristi tjänare, Jakobs bror, till de kallade som är älskade av Gud fadern och bevarade åt Jesus Kristus. Barmhärtighet, frid och kärlek åt er i allt rikare mått. Mina kära, i min stora iver att skriva till er om vår gemensamma frälsning känner jag mig tvungen att sända er en maning att kämpa för den tro som en gång för alla har anförtrotts de heliga.

** Om Jesus som en präst lik Melkisedek står det mycket i Hebréerbrevet.