"Jag skall skipa rättvisa bland fåren"-kärlekens väg

Min lilla rymling Gyllir

 Människa! Profetera mot Israels herdar, profetera och säg till dem: Så säger Herren Gud om herdarna: Ve, Israels herdar, som bara vallar sig själva! Är det inte fåren som herdarna ska valla? Ni använder mjölken, gör kläder av ullen och slaktar de bästa djuren. Ni vallar inte fåren. Ni har inte hjälpt de svaga, inte botat de sjuka, inte förbundit de skadade. Ni har inte hämta hem de bortsprungna, inte letat efter de vilsegångna. Och de starka fåren har ni behandlat hänsynslöst. [---] 

Så säger Herren Gud till fåren: Jag skall själv skipa rättvisa mellan de feta och de magra fåren. Ni knuffar de svaga med bog och länd, ni stångar dem tills ni har trängt bort och skingrat dem. Men jag skall rädda mina får så att de aldrig mer blir till byte. Jag skall skipa rättvisa bland fåren.

                                                                                            Hesekiel 34: 2-4, 20-22

Idag är det fastlagssöndagen med temat "Kärlekens väg". Vi, till skillnad från Hesekiels samtida, har facit i hand. Vi vet vem den gode Herden är och vilket pris han betalade för att skipa rättvisa bland fåren. Nu ska vi snart följa honom till Jerusalem där han ska dö utanför stadsmurarna. Jesus skipar rätt bland fåren genom att själv bli det slaktade offerlammet och den gode Herden. 

Det är intressant att det viktiga med Gud som herde för fåren är att hän ska skipa rättvisa mellan fåren. De svaga som knuffas runt och trängs ut ut flocken ska hän ta i försvar. Här i Hesekiels långa herde-profetia handlar Guds herdeskap om rättvisa och om att rädda de svaga fåren från rovdjuren och de giriga bockarna och baggarna.

Jag har de senaste åren fått en mycket handgriplig undervisning i herdeskap av min kära islänning Gyllir. Han är de fria viddernas Islands son. Där levde han helt fri i fem år och han tycker vår hage är honom för liten så han rymmer direkt när det börjar finnas något att äta i markerna. Då är inget hö, inget gräs så underbart lockande som det utanför hagen. Han blir i allmänhet glad när jag kommer för att plocka in honom till kompisarna innanför stängslet. Jag förstärker hagen där han krupit under eltråden och någon timme senare är han ute igen. Ibland vill han ivrigt in och då raserar han stängslet utifrån.

Så där fortgår sommartiden och varje gång jag ropar på honom kommer han till mig. Men ändå lockar livet utanför hagen så fort jag är utom synhåll. Självklart kan jag inte lämna honom åt sitt öde. Så jag hämtar honom 7 gånger 70 gånger, minst. Så gör goda herdar. Och det är, vad jag förstår, ännu fler rymmare i en fårskock. Jag börjar fatta vilken fantastiskt metafor den gode herden är för Guds omsorg och tålmodiga kärlek. 

Jag går gärna upp till Jerusalem med den herden.

 Är det inte nog att ni får dricka klart vatten, måste ni grumla det som är kvar med era klövar? Mina får tvingas beta vad ni trampat ner och dricka vad ni har grumlat. Hesekiel 34: 18-19

Bockarna och baggarna, de som har makten utan att tillföra speciellt mycket av värde till flocken, grumlar också vattnet för fåren. Tydligare kan det inte uttryckas hur mäktiga parasiter beter sig i samhället. De klöser arbete ur de många som måste arbeta för sin överlevnad i så hög grad att de arbetande inte får mycket kvar när makthavaren fått sitt. Systemet kallas kleptokrati* och precis så framställer Hesekiel de ledande i Israel, som kleptokrater. Han är inte ensam om detta, utan låter som de övriga profeterna i Bibeln . Från 1 Samuelsboken och framåt är profeternas udd alltid riktad mot de stora , starka och mäktiga. Det är en gåta att så många missar hur Bibeln alltid står på den fattigas sida mot dem som har makten i samhället.

Detta med vattnet som grumlas stämmer så in väl på hur vi lever just nu. När jag var 16 år kom jag för första gången till Tanzania och för första gången i mitt liv insåg  med hela kroppen vilket mirakel det är att ha rent vatten som kommer ur väggen. Och vad gör vi med detta rena dricksvatten i överflöd här i Sverige? Jo, precis detsamma som rika romare i Pompeji gjorde: sköljer våra toalettstolar med det! 2000-årig teknik används ännu med ödesdigra följder för ett livsviktigt livsmedel.

Just nu upplever Östafrika den värsta torkan på decennier. Rysslands överfall på Ukraina förvärrar den krisen genom att Ukraina förut exporterat så mycket mat ut i världen. Bockarna och baggarna trampar ner gräset och grumlar vattnet även förfastan 2023. Hesekiels ord är lika aktuella nu som när de först uttalades på 600-talet f.Kr. 

Vatten i överflöd har vi. Jag åker skidor på fruset vatten över ett kalhygge längs kraftledningsgatan med vattenkraft i ledningarna ner till dricksvattentäkten med Sveriges bästa vatten och hundarna följer med.

   

Ukrainas bidrag i Eurovision 2021 uttrycker en känsla av desperat längtan efter våren. Nu känner jag att det uttrycker en desperat längtan efter fred och rättvisa. Ryska bockar och baggar trampar ner gräset och grumlar vattnet så all världens får tvingas beta nedtrampat gräs och dricka smutsvatten. 

*kleptokrati= stöldstyre/tjuvvälde, demokrati= folkstyre, folkvälde

Förfasta

 Hör, mina får! Så säger Herren Gud: Jag skall skipa rättvisa bland fåren, bland baggar och bockar. Är det inte nog att ni får gå i vall på de bästa betena, måste ni också trampa ner resten av betet?  Hesekiel 34: 17-18

Baggarna och bockarna, är de där som vanligtvis behålls bara om de har speciella avelsvärden. De övriga blir slaktade så fällar, stekar och insaltade bogar får göra vintern överlevbar. Det är getter och tackor som producerar mjölk, föder nya lamm och ger värmande ull. Men i Hesekiels metafor är alla baggar och bockar vid liv året runt och föröder landet. Jag ser kungar och hövdingar, allihopa män med härsklystnad och imperiedrömmar, framför mig i denna profetia.

Att baggar och bockar får leva tillsammans med fåren uppskattas inte av dem, de vill ha allt själva och lämnar inget när de själva ätit sig mätta. De trampa ner så fåren inte har något att äta. Bilden är perfekt när man ser på hur härskare betett och beter sig. Krigsherrar har ju använt den brända jordens taktik i årtusenden. Men även industrialismen och kolonialismen bygger på samma princip. Gruvor och industrikomplex, kärnkraftsavfall och gigantiska plastöar i havet vittnar om de improduktiva och härsklystna bockarnas och baggarnas otacksamhet.

Bibeln är en underlig bok. Så mycket är onekligen inte "Guds klara ord" utan skrivet av människor i sin egen kultur och tid med ogudaktiga vanor och föreställningar. Mose lag (inte Tio Guds bud) är i många stycken helt klart inspirerad av kung Hammurabis lagar där slavar och fria, män och kvinnor har helt olika rättssystem.* Men så fort jag läser något i Bibeln händer något som aldrig händer i annan läsning, konstigt nog för en patologisk läsare blir ju lätt uppslukad och påverkad av det hen läser, men ingen bok är som Bibeln. "Valv bakom valv"** öppnar sig. Bilder och tankar, dyker upp. Självrannsakan uppstår. Jag känner igen mig och min tid i bockarna hos Hesekiel. Inte minst min kapitalistiska konsumtionskultur blir synlig i all sin ynkedom.

Längst till vänster i bild syns en gammal gruvlav från TGA-tiden. Mitt i bilden växer det nya Kiruna C fram. Gruvan ödelägger och ger rikedomen som gör staden möjlig. Staden som breder ut sig över hjortronmyrar och renbetesmarker. Som "bock och bagge" kan den moderna människan inte undkomma sitt nedtrampande av naturresurser. 

*Att döda en slav är exempelvis inget problem, om det är slavägare som gör det. I Mose lag stipuleras dock att om slaven överlever i två dagar innan hen dör av ägarens misshandel, går slavägaren helt fri "det var ju hans pengar" dör slaven direkt finns ändå något slags straff, liite bättre än Hammurabis lag alltså:

Om någon slår sin slav eller slavinna med en käpp så att den slagne dör under hans hand, skall hämnd utkrävas. Men om slaven överlever en  dag eller två, skall ingen hämnd utkrävas, eftersom slaven är hans egendom. 

                                                                                                  2 Mos 21:20-21

* Tack Tomas Tranströmer för denna underbara metafor som aldrig blir utnött!

 

Dop

 Plötsligt kom sommaren, som vanligt nästan över en natt. Ännu sjunger fåglarna, så det hörs när man har sina digitala möten med jobbarkompisar på skolan (jag skyndar mig alltid hem till våra konferenser på eftermiddagarna) häggen blommar, barnen badar i iskalla sjöar, tomatplantorna har flyttat ut och hästarna blir blanka i pälsen av färskt gräs. Då är det slut på våren och försommaren ramlar över oss beväpnad med all sin vänliga oemotståndliga grönska. 

Vatten är söndagens tema eftersom det handlar om dopet. Anden som vatten är också den bild jag oftast landar i. För mig låter Andens röst som porlande vatten, som en vårbäck eller de små rännilar som porlar hela sommaren i fjällen. Gårdagens ridtur gjorde jag en liten film när jag red Gyllir ut i vattnet i Bjumisträsk där han bara stod och myste och tuggade i sig av de växter som börjar ta sig upp ovan vattenytan mest sjöfräken som gör hästarna helt orangea runt mulen. de verkar vara exakt lika karotenrika som asplöv och morötter och till och med Lady tar sig ut i vattnet, en pytteliten bit, för att tugga i sig dessa läckerheter.

Vatten är liv, utan vatten är inget liv. Vatten renar bättre än någon annan kemisk substans. Söndagens GT-text handlar om denna funktion hos vatten:

Hesekiel kapitel 36, vers 25-28

Sedan skall jag bestänka er med rent vatten och göra er rena. Ni har orenat er med alla era avgudabilder, men jag skall göra er rena.Jag skall ge er ett nytt hjärta och fylla er med en ny ande. Jag skall ta bort stenhjärtat ur kroppen på er och ge er ett hjärta av kött.Med min egen ande skall jag fylla er. Jag skall se till att ni följer mina bud och håller er till mina stadgar och lever efter dem.Ni skall få bo i det land jag gav era fäder. Så skall ni vara mitt folk, och jag skall vara er Gud.

Dop

Dopet påminner om fostervattnet vi föds i, men också om det renande bad vi tvättas i efter förlossningen. I båda fallen är vattnet inte jag men i vattnet blir jag till. De som propsar på att dop ska ske i någorlunda vuxen ålder  lägger tyngdpunkten på det medvetna valet, att tvätta sig och vår egen insats. Vi andra lägger betoningen på Guds handlande nåd som inte har något med vår prestation att göra. Båda delarna behövs dock i ett liv: vi föds utan att kunna påverka detta men tvättar oss gör vi ju som en medveten handling. Fast i just dagens GT-text är även det renande badet Guds handling. Med vattnet blir människor Guds folk, Guds barn. När Israels folk flyr från Farao genom havet utan att lämna minsta lilla klöv i Egypten är det ett dop de genomgår fast de går torrskodda över havsbottnen. I havets föddes ett folk som fick i uppdrag att förmedla heliga sanningar till hela världen.

Jona flydde från Guds uppdrag på havet men kom inte långt innan han kastades i havet men räddades genom fisken som spottade ut honom på land efter tre dagar och tre nätter spottas Jona upp på land och fullföljer den mission han försökte fly ifrån: den stora staden Nineve med alla sina djur räddas eftersom de omvänder sig och ber Gud om nåd. Vattnet blir här både död och uppståndelse för Jona men också liv för Nineve. Även djuren har en framträdande roll i Jonas bok: 

 »Inga människor och inga djur, varken får eller kor, får äta och dricka, gå i bet eller vattnas.

Både människor och djur skall bära säcktyg och ropa högt till Gud. Var och en skall upphöra med sin ondska och sina övergrepp.

Kanske kommer Gud att ångra sig och stilla sin vrede, så att vi inte går under.«

Och när Jona surnar till då hans profetia inte gick i uppfyllelse, eftersom Gud förbarmade sig, svarar Gud:

Skulle då inte jag bekymra mig om Nineve, den stora staden, där det bor över 120 000 människor, som inte ens kan skilja på höger och vänster – och dessutom många djur.«

Livsmedel

I Bibeln seglas det på vatten, fiskar räddar människor både från drunkning och från svält. Många av Jesu lärjungar lever på vad vattnet kan ge. Jesu kusin Johannes döper Jesus i vatten då den Heliga Ande uppenbarar sig som en duva och som en röst. Jesus förvandlar vatten till vin i sitt första underverk och ber en ensam kvinna om vatten vid Jakobs källa i Samarien. Sedan helar han en lam som tillbringat en stor del av livet vid Betesdadammen för att bli helad av det vattnet. Jesus tvättar sina lärjungars fötter med vatten och gör frukost åt dem vid Gennesarets sjö efter sin uppståndelse. På olika sätt finns vatten med genom evangelierna och vattnets olika betydelser som livsmedel och som metafor för den heliga Ande blir tydlig.

Hur man än vänder på frågan är dock vatten ett mirakel i sig. Det är en ytterst hållfast molekyl samtidigt som det har en lösande förmåga som ingen annan kemisk förening. Polarisationen i molekylen gör att fruset vatten ökar i volym till skillnad från allt annat som krymper i kyla. Kemiska föreningar är dock alltid giftiga i för stor mängd, så ock vatten men då ska det vara väldigt mycket för mycket av varan vare sig man dricker av det eller drunknar i det. Just detta förhållande tycker jag gör vatten ännu bättre som metafor för den Heliga Ande för Aslan är inget tamt lejon och Gud är inte ofarlig. Inget kan leva utan vatten fast det också är farligt för allt levande. Men vattenmetaforen räcker så klart inte för att förstå Den Heliga Ande. För Guds starkaste egenskap är kärlek vilken gör att livet aldrig hotas av Gud. 

Hjortrongull

 Tvärtom, livet skapas av Gud. Den heliga Ande svävade över vattnen och så skapades livet. Vattnet skapar inget alls, det finns som en förutsättning för skapelsen men också som en del av den. Hjortrongull i Sagan om ringen är därför en ännu tydligare metafor för den heliga Ande än vatten. Hon är visserligen starkt förknippad med vatten men är dess ömsinta drottning som använder vattnet till att skapa och upprätthålla liv. Så här års brukar bloggen, om inte översvämmas så ialla fall, bevattnas av Hjortrongull och Tom Bombadill de två karaktärer i Tolkiens trilogi som oftast hoppas över i alla adaptioner av verket men som på mig gör det starkaste intrycket utöver centralkaraktärerna hoberna och Gandalf.

Hjortrongull är den enda som har makt över mystikern Tom Bombadill som annars inte ens påverkas av maktens ring, så fullständigt fri är han. Intressant nog skriver Tolkien för sina barn om Tom Bombadill långt innan resten av boken skrevs i Tom Bombadills äventyr som intressant nog börjar med att Hjortrongull drar ner Tom Bombadill i vattnet, som ju inte är så svårt att tolka som ett dop, och äventyret slutar med att de gifter sig. Jag ser Tom som en asket som dragit sig tillbaka till skogen där han med hjälp av, och i djupaste gemenskap med, Hjortrongull skapat ett litet himmelrike i Midgård dit inget ont kan nå skrämda hober och deras trötta ponnyer. Hjortrongulls regn faller över huset så de stannar längre än planerat och hobernas själsliga sår läks medan de återfår krafterna. Ett gammalt ord för den Heliga Ande är Hugsvalaren= hågsvalkaren. Så fungerar också stilla regn som en dämpare av hetta medan det vattnar jorden och ger allt levande livskraft.

Hittade en fin bild av John Bauer på ett forum som diskuterar Sagan om ringen, detta är en bra bild av Hjortrongull som dessutom förstärker min tolkning av denna Tolkien-figur genom en liten fågel som ju också är en metafor för den Heliga Ande:

 

Kyrkans internationaldag

Altartavlan i Jukkasjärvi kyrka. I sommartavlan syns Andens verkningar efter Laestadius möte med Maria i Åsele.

Idag är det Annandag pingst. Jag kommer att hålla fast vid denna viktiga helgdag så länge jag lever. Dagen som har som tema Andens vind över världen får inte glömmas bort. Inte minst nu när nationalistiska isvindar sveper över jorden trots den plötsliga sommaren som plötsligt överföll från ett oväntat bakhåll när snön ännu låg meterdjup. Detta är andra årgångens episteltext hämtad ur Apostlagärningarna 11:19-26 :

De som hade skingrats under den förföljelse som började med Stefanos nådde ända till Fenikien, Cypern och Antiochia, och de förkunnade ordet endast för judar. Men några av dem var från Cypern och Kyrene, och när de kom till Antiochia predikade de också för icke-judar och lät dem höra budskapet om herren Jesus. Herrens hand var med dem, så att ett stort antal kom till tro och omvände sig till Herren. Ryktet om detta nådde församlingen i Jerusalem, och man skickade Barnabas till Antiochia. När han kom dit och fick se bevisen på Guds nåd blev han glad och manade alla att helhjärtat hålla sig till Herren; han var en god man, fylld av helig ande och tro. Och åtskilliga människor vanns för Herren. Barnabas fortsatte sedan till Tarsos för att söka upp Saul, och när han hade funnit honom tog han honom med sig till Antiochia. Där kom de sedan att vara tillsammans i församlingen ett helt år och kunde undervisa en avsevärd mängd. Och det var i Antiochia som lärjungarna för första gången fick heta kristna.

 Vad jag är glad att de där som kom från Cypern och Kyrene (nuvarande Libyen) började predika för hedningarna så att även jag till slut fick höra om Jesus och fick orden inskrivna i mitt hjärta. Vilken nåd och oförtjänt ära att få heta kristen. Det måste firas. Så här firar jag: börjar dagen med morgonandakten om den krångliga Anden och sedan slog jag på pingstdagens Andliga sånger på play för familjen att vakna till. Nu ska jag snart på vävkursen där vi alltid firar Pingst och jag tar med mig nässelsoppa, ost och kex och till efterrätt tårta.

Gamla testamentliga läsningen är hämtad ur Hesekiel 11:17-20

Säg därför: Så säger Herren Gud: Jag skall samla in er bland folken och föra er tillbaka från de länder dit ni skingrats, och åt er skall jag ge Israels land. När de har återvänt dit skall de avlägsna alla vidriga beläten och alla avskyvärda bruk. Jag skall ge dem ett nytt hjärta och fylla dem med en ny ande. Jag skall ta bort stenhjärtat ur kroppen på dem och ge dem ett hjärta av kött, så att de följer mina bud och håller sig till mina stadgar och lever efter dem. Så skall de vara mitt folk, och jag skall vara deras Gud.

 Detta underbara att få vara Guds folk i världen ska vi naturligtvis fira varje dag, men inte är det helt tokigt att ha en speciell festdag till detta faktums ära. På många sätt sörjer jag vår röda dag men samtidigt gör detta att vi kristna får göra något verkligt annorlunda när alla andra har en vanlig måndag. Liksom det märks att muslimer är just muslimer i icke-muslimska länder mer under Ramadan blir det tydligare att vi kristna innerst och ytterst har himmelskt medborgarskap var än vi råkar ha fötts på denna jord.

Evangelietexten är från Johannes evangeliums kapitel 3:31-36 där den stränge Johannes Döparen säger:

Den som kommer ovanifrån står över alla. Den som kommer från jorden tillhör jorden och talar jordiskt. Den som kommer från himlen vittnar om vad han har sett och hört, och ingen tar emot hans vittnesbörd. Den som tar emot hans vittnesbörd erkänner därmed att det Gud säger är sant. Ty den som Gud har sänt talar Guds ord; Gud ger Anden utan att mäta. Fadern älskar Sonen och har lagt allt i hans hand. Den som tror på Sonen har evigt liv. Men den som vägrar att tro på Sonen skall inte se livet, utan Guds vrede blir kvar över honom.

Gud ger Anden utan att mäta, det bara flödar över. Laestadianismens fokus på Gud som den ammande föräldern får här gälla om Anden. Lars Levi Laestadius jämförde sig ofta med just Johannes den barske asketen som ropade i öknen: omvänd er och ta emot Guds rike! Han predikade långt ifrån Johannes torra öken, i Karesuandos och Pajalas vattenrika, men kalla, klimat. Fast vi människor är oss lika överallt på jorden; en del är hårdhjärtade och -hudade, andra tvärtom. En del lyssnar och ser genast budskapet som ett glädjens ord, ett evangelium. Andra slår dövörat till och vill inte höra. Några är oförmögna att ta emot överflödande kärlek och Helig Ande. Då väntar Gud trofast tills såren läkt så pass att den trasiga vågar krypa upp i famnen på den himmelska föräldern och låta sig ammas med Ande tills såren inte längre värker och glädjen att få vara Guds folk börjar flöda.

Tack Heliga Ande för att du blåste även hit till jordens nordligaste utposter!

Frode Fjellheims Hemlandets jojk /Härlig är jorden bygger på en psalmmelodi från Schlesien med text från Danmarks medeltid, en pilgrimsvisa om juden Jesu födelse som ändrade hela historien. här framförs den av en norsk kör på en körfestival i Baskien. Jag tycker den är ett bra exempel på vad Andens vind över världen kan åstadkomma. Eat that SD!