Alma-Lena vs. Lena Andersson del I

Den obligatoriska självbiografin

 På begäran har jag åter lyssnat på Lena Anderssons sommarprogram från 2005 och skriver nu om mina högst personliga intryck av det. Lena Andersson börjar med att i avmätt ton nämna sin troende farmor och dennas tydliga bönesvar när hon som barn gick vilse i dimma och bad till Gud vilket ledde till att dimman lättade direkt.  Andersson själv bad ofta Gud om hjälp att vinna och klara prov, vilket hon också gjorde. 

Hon analyserar inte detta vidare men lyssnaren förstår ändå hennes förakt för sitt barnsliga jag som såg alla "bönesvar" när det egentligen bara var hennes egen stora kompetens som fixade det åt henne. Hela programmet genomsyras av Anderssons bergfasta självförtroende vilket ger programmet en sällsam fräschör, sällan möts vi av en sådan tveklös hållning. Speciellt för mig som alltid tvekat mig fram genom livet framstår hon som exotisk. Och i en tid när det blivit modernt att bjuda på sina tillkortakommanden, sorger och sårigheter i offentliga sammanhang utgör hon en välkommen, stramt självbelåten, kontrast. 

Andersson fick en Bibel av kyrkan när hon konfirmerades och den tackar hon för, trots att hon vid konfirmandåldern för länge sedan slutat tro på Gud. Så avslutas  det självbiografiska partiet i programmet på hennes karaktäristiskt torra sätt och i stället kommer hon till huvudsaken: Jesus. Jag kan förstås inte annat än applådera hennes val av huvudperson. Jesus är trots allt betydligt mer spännande och mångfacetterad än Anderssons egen helgjutna person som inte verkar kunna bjuda på motsägelser eller överraskningar. I hela programmet visar hon upp denna självbild. Det är sannerligen intressant med en sommarpratare som inte behöver prata om sig själv för att visa precis vem hon är. Få svenska mediepersonligheter uppvisar en liknande stilistisk stringens.

Metaforblind

Lena Andersson ägnar merparten av programmet åt att bevisa att Jesus inte var en god människa, han var inte förespråkare för socialism, han hatade sin familj och han var dessutom en psykopatisk diktator med en lång rad härskartekniker i sin förtrycksarsenal. För att göra detta tar hon en rad texter ur evangelierna som på frikyrkligt evangelistvis helt plockas ur sitt sammanhang. Alla texter hon valt är välkända och ofta utlagda av förkunnare och amatörer. Många av mina favorittexter läser hon upp och tolkar med det frejdiga självförtroende som kännetecknar allt hon gör.

Kanske borde hon ha lämnat en del av texttolkningen till någon som klarar av liknelser och metaforer, för det gör inte hon. Dessutom slår hon ner som en aldrig fallerande målsökande robot på Jesu samtal med fariséerna, som liksom hon såg sig själva som duktiga och ofelbara. Där talar Jesus i ett bildspråk som kan vara svårt för en oinsatt att alltid förstå-men långt ifrån alla har lika stora svårigheter med bildspråk som Andersson. Kanske är det därför hon inte bara missförstår utan också blir arg på det som skrivs-hon är ju sannerligen själv oerhört duktig och vet bäst i det mesta. Exempelvis när Jesus talar om vem som gör rätt, den som säger "ja, jag ska ut och jobba" men stannar i sängen och den som säger "Nej" och ändå går ut och jobbar senare, fattar inte Andersson att Jesus talar till fariséer som såg sig som lika kompletta som hon ser sig själv utan tror att de svarar fel på hans retoriska fråga. 

Jesus inkluderar i stället i liknelsen dem som fariséerna föraktar och exkluderar ur samhället och mänskliga rättigheter. De föraktar Jesus för att han umgås med dessa "syndare". I liknelsen är dessa sonen som säger nej men ändå gör jobbet senare, medan fariséerna är de som säger ja men fortsätter att lata sig. Jesus hade inga problem med prostituerade och skatteindrivare, men fariséerna hade det. Jesus är arg på fariséerna just för att de ser sig som bättre än andra, mer nära Gud, och han är arg på dem därför att de ser ner på och föraktar de människor som de anser lever mindre perfekta liv än de själva gör. Denna poäng missar Andersson helt och ser bara en nyckfull och elak Jesus som skäller ut oskyldiga åhörare som "svarar fel".

Även liknelsen om punden/talenterna missförstår hon pga sin oförmåga att se sammanhang och uppfatta bildspråk och kanske också pga av att hon aldrig skulle drömma om att inte använda sina gåvor och talenter. Hon behöver ingen som olagligförklarar Jante-lagen, hon har aldrig brytt sig om den. Men vi är många som behöver höra dessa Jesu ord om att inte gräva ner våra gåvor utan våga använda dem och anta utmaningar. Han visar här att det inte är ödmjukt och vackert att ligga lågt och inte utnyttja sina gåvor utan tvärtom ska vi inte vara rädda för att "vara duktiga" och vi ska tro att vi är något, vi ska tro att vi har något att komma med. Andersson missförstår liknelsen totalt och tror att Jesus talar om ekonomi och ekonomiska system och dömer därmed ut honom som en förespråkare för roffarkapitalism. Andersson framstår som metaforblind i samma grad som en del kan vara ansiktsblinda.

Alma-Lena vs. Lena: del II

Arbetsrätt och familjejuridik

När hon läser Jesu ord om familjen, tex när han säger att hans familj är alla som tror på Gud, fattar hon inte att Romarriket var i familjesammanhang en ytterst tuff hederskultur. La familia var den sammanhållande länken för den enskilde; inte minst för judar. Mose lag säger att en olydig son ska stenas av sina föräldrar och en dotter som inte blöder på bröllopsnatten ska behandlas likadant. Det fjärde budet i Tio Guds bud användes som en hård tvångströja för judiska barn och gav fäderna en oinskränkt makt som inte sällan missbrukades. Det räcker att se Woody Allens filmer för att förstå att det kan vara ytterst befriande att höra att du inte behöver ta hand om din far som inte vill släppa iväg dig innan han har dött ("låt de döda begrava sina döda") eller för den som förskjutits av sin släkt, en främling eller kastrerad, som enligt Mose lag inte skulle inkluderas i gemenskapen, att få höra att Jesus ser dem som sin familj. 

Jesus säger ju inte att hans småsyskon och Maria inte är hans familj, han säger att fler än de är hans familj. Det är inte svårt att förstå detta om man själv har känt sig utanför någon gång. Lena Andersson verkar däremot haft ett privilegierat liv då sådana känslor verkar vara helt främmande för henne. Hon verkar också ha välsignats med en trygg barndom. Detta parat med hennes oförmåga att förstå metaforer och sammanhang får henne att åter missförstå och dra slutsatsen att Jesus är ond. Vännen Åsa uttrycker det så väl: "Lena Andersson förstår inte hjärtats angelägenheter."

När Jesus vid ett tillfälle säger åt en förlamad man att hans synder är förlåtna drar Andersson slutsatsen att Jesus anser att han var förlamad på grund av sin synd. Inget i texten antyder detta och på inget annat ställe talar Jesus till sjuka som om de var straffade pga sin synd. Vid ett tillfälle säger han däremot att en blind man inte är blind pga sin eller föräldrarnas synd. På detta ställe i programmet kan jag inte se annat än att Anderssons omdöme grumlas av hennes syfte. Här handlar det inte om en oförmåga att förstå metaforer utan att helt enkelt läsa in något som inte står i den välkända texten. Andersson, som själv aldrig verkar ha haft behov av syndernas förlåtelse, kan helt enkelt inte tro på att en förlamad person kan ha något att behöva förlåtelse för, kanske innan han ens orkar ta emot ett helandeunder. Vi som haft en verkligt tung skuld att bära på kan dock bli tröstade av en text som visar att Jesus har makt att förlåta synder när ingen annan finns som kan. Åter bevisas att "hjärtats angelägenheter" är en stängd värld för Andersson.

George W Bush är en av dem som behövt förlåtelse. Han har ofta berättat om hur Jesus hjälpt honom att göra slut med sin alkoholism och allt vad det medfört. Detta nämner Lena Andersson lätt raljerande och menar att han sedan i sina många dåliga beslut är den kristna trons sanna uttolkare trots att majoriteten av kristna inte håller med. Vi som är pacifister har missförstått Jesus medan Georg W Bush läst helt rätt innantill, menar hon. Andersson tycker Bush har fattat Jesu liknelse om exempelvis vinbonden som ger samma lön till alla arbetare eftersom hon uppfattar den liknelsen som en anvisning för arbetsrätt där Jesus förespråkar arbetsgivarens godtycke i lönesättningen. Egentligen är det förstås återigen en liknelse som riktar sig mot fariséer och upprättar dem som fariséerna kallar syndare: alkisar, bagladies, misslyckade presidenter och andra "utanförskapare". Jesus talar om livet i liknelser och  inte konkret om arbetsrätt. 

Alma-Lena vs. Lena: del III

Speglingar

Kristna och vårt intresse för vetenskapen avfärdar Lena Andersson med att anklaga oss för att använde hennes egen metod för bevisföring: bevisa det som förutsätts med cirkelargument; "Jesus är ond därför ska jag leta upp allt som bevisar denna min tes." Obekymrad om vad liknelser och metaforer verkligen betyder rycker hon ut ord som bevisar hennes tes och hoppar över allt som motsäger den. Samtidigt anklagar hon kristna för att rycka ut bibelsammanhang om Jesus där han verkar snäll. Alltså trots att hon använder texter som finns med bland de utvalda texter som predikas över under kyrkoåret-faktiskt varenda en av de texter hon valt ut är dessa texter, men hon läser dem mycket selektivt. Exempelvis låter Andersson bli att läsa vad Jesus svarar en rik yngling som vill veta hur han ska få evigt liv, hon nöjer sig med att sluta efter att ha citerat Jesus: "Varför kallar du mig för god, endast Gud är god." Här är hela sammanhanget:

”Gode mästare, vad skall jag göra för att vinna evigt liv?” Jesus svarade: ”Varför kallar du mig god? Ingen är god utom Gud. Du kan budorden: Du skall inte dräpa, Du skall inte begå äktenskapsbrott, Du skall inte stjäla, Du skall inte vittna falskt, Du skall inte ta ifrån någon det som är hans, Visa aktning för din far och din mor.” – ”Mästare”, sade mannen, ”allt detta har jag hållit sedan jag var ung.” Jesus såg på honom med kärlek och sade: ”Ett fattas dig. Gå och sälj allt du har och ge åt de fattiga; då får du en skatt i himlen. Kom sedan och följ mig.” Vid de orden mörknade mannen och gick bedrövad sin väg, för han ägde mycket.

Rödhårig Judas förråder mörklockig Jesus

Detta bibelsammanhang motsäger i stort sett vartenda påstående Andersson har kommit med under programmet. Som att Jesus är självrättfärdig, vill ha en roffarkapitalism och är elak mot dem som söker kontakt med honom. Och då låter hon helt enkelt bli att läsa hela sammanhanget, hon nämner det inte ens i ett kortfattat referat. Naturligtvis finner hon fel i Bergspredikan* också för det är hennes ärende-att hitta bevis för att Jesus är ond och kristna är dumma eller onda själva. Hon menar att Jesus är överlägsen och anpassar sig enligt sina egna syften. Hon avslutar med att lansera sin egen "den stora kristna konspirationsteorin" och sticker hål på sin argumentation om kristnas vetenskapssyn när hon berättar att Judas är en hjälte** med att avsluta med att Jesus avbildas blond och Judas avbildas svarthårig och kroknäst. Det gör han ju sällan förrän senare i historien när han börjat omvärderas i Anderssons riktning, han avbildades traditionellt som rödhårig. En snabb koll hade rättat detta misstag.Vilket visar att Andersson mest av allt bygger sitt program på egna föreställningar och fördomar, inte på kunskap. En sak hon anklagar kristna för rakt igenom programmet. Så blir hon en oavsiktlig spegelbild av sin egen nidbild.***

Tack, Lena Andersson

Så där kan man fortsätta att kritisera Anderssons läsning och bevisföring. Men hon har också poänger som när Jesus blir irriterad och arg på sina lärjungar. Han ledsnar på att de inte kan bota en pojke med fallandesjuka till exempel. Han skäller på dem för att de tror för svagt. Likaså är Jesus i Anderssons ögon ond när han vill att hans vänner vakar och ber med honom i Getsemane innan han fängslas. Jag håller med Lena Andersson om att Jesus i det första fallet verkar sur i överkant och inte uppvisar den "ängels tålamod" som han förväntas visa. Samtidigt tillhör jag dem som känner en tröst i detta att även Jesus fräser åt sina nära och kära. Även han blir utmattad av starka upplevelser som det på förklaringsberget. Även han behöver tröst från sina vänner i sin svåra stund i Getsemane. 

De flesta kristna hävdar ju att Jesus är både Gud och människa och här ser vi hans mänskliga sida. "Kärleken är tålmodig och god", "den brusar inte upp" säger Paulus i sitt första brev till församlingen i Korint. Här gör Jesus just det-brusar upp. Jag kommer också ständigt till korta där. För mig säger detta bibelställe och andra där Jesus är trött, gråter, förtvivlar eller blir irriterad att han kan känna med oss i alla våra tillkortakommanden precis som Hebréerbrevet säger; till Jesus kan vi komma med allt, han vet hur det är.

Detta bibelställe med pojken som led av "fallandesjuka"visar att Anderssons tes att kyrkan och andra "mörkat" Jesu dåliga sidor helt enkelt inte stämmer. Om kyrkan hade intentionen att dölja dessa sidor hos Jesus hade de väl aldrig skrivits ner? Hon har dessutom genomgående valt texter som är mycket välkända och återkommer som predikotexter i Svenska kyrkans evangeliebok och utan minsta censur fick hon denna Bibel som konfirmand just av kyrkan. Något mörkande kan man knappast belägga hos kristenheten, så var hon fått denna idé ifrån förblir ett mysterium programmet igenom. Se där, åtminstone en liten spricka i den kompetenta, förutsägbara och helgjutna personen Lena Andersson som presenterar sig i detta program.

Jag är trots dessa anmärkningar glad att få ha tagit del av denna hennes evangelieläsning. Så konkret hör jag sällan någon vuxen läsa litteratur och det ger nya infallsvinklar för mig som lärare eftersom det för mig är så självklart att metaforer och liknelser inte ska uppfattas konkret. Lena Andersson påminner om att jag måste vara beredd på att även den duktigaste läsare kan missförstå text pga att metaforer och liknelser behöver en kontext. Som lärare blir det då min uppgift att ge en tydlig bakgrund till de texter vi arbetar med för att alla elever ska ha en chans att förstå det vi läser. Lena Andersson gjorde gymnasiets litteraturkurser ännu mer angelägna och det är jag tacksam för.

 Lite Bach måste till efter detta: Agnus Dei ur H-mollmässan framförd av kontratenoren Andreas Scholl och noter så man kan sjunga med.

* Lite bakgrundsinfo hade hjälpt Andersson på vägen när det gäller att exempelvis "gå den andra milen". Hon menar att det är härskarteknik att gå två mil när någon tvingar en att gå en mil. Hon menar att man gör sig till en martyr och därmed omöjlig att försvara sig mot. Ja, så är det förstås. Detta med att gå en mil var något romerska soldater kunde tvinga folk att göra och det var en icke-våldsmetod av motstånd Jesus här förespråkar vilket ex.vis Mahatma Gandhi och Martin Luther King Jr. också praktiserade. Dessa metoder var alltså menade att just göra motstånd mot det onda på ett konstruktivt sätt utan våld. Andersson missar detta. Det handlar alltså om att bemöta det onda på ett verksamt sätt med icke-våld och hon har helt rätt i att detta är en svårslagen metod mot ondska. Jesus förespråkar inte detta som ett sätt att skaffa familj eller möta nya vänner. Han talar om fiender här, fiender som inte drar sig för våld och övergrepp.

** Det gnostiska Judas-evangeliets (ca 150 e.Kr) budskap eller har hon tagit till sig sin barndoms "Jesus Christ Superstar" där filmens Judas är hjälte och svart-men inte kroknäst? 

*** Hon menar ju att hon predikar precis som kristna gör , bara det att hon lyfter fram Jesu ondska medan kyrkan tagit bort dessa bibelord och väljer andra, vilket alltså inte stämmer. Ska en satir fungera bör man vara mer insatt i sitt ämnes förutsättningar. Präster har en mångårig utbildning bakom sig för att kunna förstå Bibeln lite bättre innan de predikar över de texter Andersson använt här. Men Andersson kan luta sig emot att de flesta Sommar-lyssnare är lika okunniga som hon liksom hon kan lita på att vi kristna har hört värre och lugna ligger kvar i hängmattan utan att bjuda henne motstånd. Jag är glad att mina vänner Åsa och Anna-Lena tog mig upp ur hängmattedåset genom detta önskeinlägg.