6 december Nikolaus och Finlands nationaldag

Aldrig mer ska någon förtryckare komma, 

nu är mina ögon öppna. Sak. 9:8b

Eftersom detta är en kristen blogg ser jag med skepsis på nationalism. Men för den skull inser jag ändå värdet av att småstater får lämna stora förtryckande imperier. Just nu är det speciellt aktuellt på många vis, att glädja sig åt små nationers rätt att bryta sig loss från imperialistiska förtryckare  som Finland gjorde från den ständigt hungrande björnen, den ryska grannen. Under Putin har Ryssland åter blivit vad det alltid varit, med några korta undantagsår: ett imperium med målet att ständigt expandera på grannars bekostnad.  

Men "ännu är inte Polen besegrat", som det står i deras nationalsång och Finland är fortfarande självständigt både från Sverige och Ryssland. Båda länderna står sedan 2023 under hot från sin mordlystna granne i öst. Ja, vi är många som gör det. Hela Europa skulle passa som rysk lydstat, anser Putin. Han drömmer om det bysantinska rikets återuppståndelse under sitt eget ledarskap och när han ändå håller på kan han ju upprätta det odelade Romarriket med hela Europa under rysk överhöghet, och Nordafrika, och Mellanöstern och...

Smyrnas biskop som levde under det odelade Romarrikets "fred" skulel nog ha svårt att applådera Putins ryska "kyrkas" anspråk på att vara den enda sanna kyrkan i tätt samarbete med det ryska imperiet. Nikolaus som själv fängslades unde Diocletianus förföljelser hade inte mycket til övers för en förtryckande militaristisk diktatur som Romarriket och Ryssland idag. Han tillhörde den sista generationen kristna som var absoluta pacifister. Sedan kom Konstantin den Store. En kejsare, eller som det heter på ryska Tsar, som Putin vill ta efter åtminstone vad gäller storleken på sitt rike. Och han vädrar nu morgonluft för sina ambitioner när han har sin trogne vän Trump i Vita huset.

Att luta sig mot orden hos Sakarja om Fridsfursten vars ögon är öppna så förtrycket får ett slut, känns därför nödvändigt denna mörkertid.

5 december Crispina

  Herren Sebaot ska ge dem skydd. Sak. 9:15 a

I Afrika vördades Crispina redan direkt efter hennes död ca. 304 f.Kr under helgonmakaren nummer 1, Diocletianus, förföljelse. Jag klipper ur engelsksprkiga Wikipedia om Augustinus prediakn på hennes helgondag.:

 

"The persecutors turned their rage against Crispina, whose birthday we celebrate today. They unleashed their savagery against a rich woman delicately nurtured; but she was strong, because the Lord was for her a better defense than the hand of her right hand, and He was guarding her. Is there anyone in Africa who does not know about these events, brothers and sisters? Scarcely, for she was extremely famous, of noble stock and very wealthy."^[

 

4 december Barbara

 Vilken lycka, vilken skönhet!

De unga männen skall blomstra av dess säd

och flickorna av dess vin. Sak. 9: 17

Barbara är ett helgon vars historiska existens betvivlas på goda grunder. Men som symbol för hedersförtryck är det bara naturligt att hon varit ett populärt helgon sedan 600 -talet fast hon sägs ha levt på 200-talet då hennes far spärrade in henne i ett torn och halshögg henne när han fattade att hon blivit kristen. Även om just denna Barbara kanske inte existerat finns mängder av döttrar som på riktigt mördats av sin pappa av olika skäl till exempel på grund av att de konverterat till kristendomen. I Sverige har Fadime Sahindal fått Barbaras roll. Skjuten av sin pappa för att ha valt en kristen man och vägrat gifta sig med en av familjen utvald kusin har hon fått bli en symbol för alla barn som lever under hedersförtryck. 

Äkta kristendom befriar alla från allt förtryck. Men allt som kallas kristendom är förstås inte det. Även "kristna" föräldrar kan mörda sina barn pga "heder". Jesus har dock inget till övers för dem som dödar sina barn för inbillad "heders" skull.

Lydia 3 december

 och hans välde skall nå från hav till hav, från floden till världens ände. Sak. 9:10 b

Lydia var den första i Europa som tog emot Jesus som sin kung och frälsare. Jag återkommer ständigt till hur tacksam jag är för att missionärer sändes ut och var villiga att gå ut till alla folk. Lydia är en av de första som lyssnade och tog till sig kallelsen så till den grad att hon upplät sitt hem till Filippis första kristna församling, som också var Europas första församling. Fåkunniga inbillar sig att kristendomen är en europeisk religion. Så är det förstås inte. Vid en snabb blick på en historisk karta fattar minsta barn detta. 

Afrikanska länder som exempelvis Egypten och Etiopien hyste kristna civilisationer långt innan våra förfäder här längst upp i norr ristade runstenar där den heliga treenigheten åkallades, tusen år efter Jesu födelse. Islam kom 700 år senare till Afrika, en religion som från första början spreds nästan enbart med vapenmakt och invasion. Islamister vill fortsätta den traditionen än i denna dag. Det behöver mången så kallad expert lära sig. 

Fortfarande sprider sig kristen kultur från Afrika till det fjärran Sverige. Nkonkou Hilaires, kongolesisk teolog och författare, psalm har fått nummer 89 i den svenska psalmboken:

Adventskalender 1 december Oskar

 Se din konung kommer till dig. Sak. 10:a

Numera ska det prompt kallas julkalender och börja 1 december oavsett när första advent är: den fina traditionen med adventskalender. En motståndshandling från barock-Olga är således att börja kalendern när det är förta advent och låta den heta just adventskalender. Att dessutom hålla adventsfastan nu när julfrosseriet satt igång med full kraft är rent revolutionärt. Så kan vi visa vilket vi rike vi djupst sätt är medborgare i. 

Det rättvisa riket där Jesus är kung är raka motsatsen till det den förvridna "kristna" nationalismen förespråkar. Jesus är kung men inte över några få mänskliga länder utan i Guds rike som inte känner jordiska gränser. Jesus är kung över hela Kosmos därför är adventstiden en motståndshandling och även en handling som proklamerar Guds rike.

Det i Sverige kungliga namnet Oskar får därmed stå för den kortvariga och begränsade nationalstaten i kontrast till Guds eviga allomfattande rike.

 

Beatrice

 Ropa ut din glädje, dotter Sion,

jubla, dotter Jerusalem. Sak. 9: 9a

Så många år har gått sedan Sakarja uttalade denna välciterade profetia. Och visst har det höjts glädjerop i Jerusalem, men lika ofta har motsatsen hörts, gråt och högljudd jämmer. Just nu känns glädjeropen långt borta men det är ändå sant att det vackra och glädjerika också finns. Allt är inte ryska drönare mot flerfamiljshus i Ukraina eller folkmord i Darfur. Vi ska inte glömma dem som lider, utan minsta spår av fred i sikte, men att totalt tappa modet är inte en lösning på någonting alls.

Idag har Beatrice, den lyckliga, namnsdag. Beatrice som är mest känd som den som tog initiativet till räddningsaktionen för Dante i Den gudomliga komedin. Hon skulle kunna vara denna dotter Sion, den lyckobringande. I Dantes diktverk är hon en som inte ger upp om hans eviga väl utan hon gör motstpnd trots att hon varit död i många år när hon sätter sin plan i verket.

Visst är Beatrice en litterär gestalt men ändå är hon en förebild i att inte ge upp eftersom hon ändå har det så bra i Paradiset. Precis som Jesus följde frälsningplanen hela vägen till Golgota. På samma sätt kan vi visa att vi inte tappat hoppet. Vi har inte tappat hoppet om fred och inte heller om att Jesus ska komma tillbaka trots allt mörker och all ondska. Därför är det en stark moståndshandling att åter fira advent och ropa : Du vår Herre kom! tillsammans med att vi ropar ut vår glädje över att han kom och visade oss fredens väg:

Första advent och andersmäss på samma dag

 Han skall förkunna fred för folken.  Sak. 9:10b

 Plötsligt händer det. Andersmäss är inte bara ett annat namn på första advent utan också exakt samma dag som första advent. Så blev det också en ovanligt trevlig nyårsdag trots halka och vattenskada och allt tjorv som blir med att bo i ett 1800-talshus utan vatten och toalett OCH ett modernt utrustat dito drygt en mil bort. 

Vi firade gudstjänst 5 mil bort, ovanpå detta, eftersom det är så vackert och trevligt i  kyrkan i det samhället som till nyss var en egen församling och ännu längre tillbaks en egen kommun. Vi fick sjunga för full hals i en kyrkobyggnad som låter rösterna runga. Precis som det ska vara.

Predikan avslutades med en bön om fred vilket ju är högts påkallat. Jag vet inte hur många gånger om dagen jag suckat till, ropat till och skäller ut Gud på grund av världsläget. Varför får Putin leva när så många bra människor dör och rycks ifrån oss i förtid? Varför får Trump styra världens största militärmakt , han som fjäskar för Putin, massmördaren? Man kan knappast föreställa sig en olämpligare president, det skulle i så fall vara hans bästis Putin.

Vi fortsätter att be, så klart, för till vem skulle vi gå? Jag tror att Jesus kom för att förkunna fred för folken och jag tror också att den freden till slut ska komma. Därför firar jag in det nya kyrkoåret med att hela dagen gnola på denna version av "Gläd dig du Kristi brud."