FN-möte i Luleå

Aleksander Gabelic och Linda Nordin var två av föreläsarna på inspirationsträffen.

Barock-Olga drogs för drygt två år sedan in i FN-föreningen och naturligtvis blev det en ordförandepost med allt vad det innebär av både jobb och stor behållning. Snart blev också vår skola FN-skola och nu är snöbollen rätt stor, men härligt rullande.

Idag var det inspirationsmöte i Luleå, Hr. Bråddjup är styrelseledamot så vi tog en frinatt på hotell i Luleå som han tjänat in på otaliga jobbresor. En riktigt välbehövlig mini-semester i det trista regn- och ruskväder vi har. November utan snö är en mycket dyster historia som vi slapp tänka på under dagen.

Däremot fick vi tänka på både dystra och glädjande historier av betydligt större vikt än en försenad vinter. Först FN-insatsen i Syrien där lägren i Jordanien, Libanon , Turkiet och kring Damaskus, inne i Syrien fått halvera matransonerna pga att få länder ger tillräckligt till FN. Ungern ger inte sin andel**, Sverige ger tack och lov sin, men den kan öka.* Dessutom har FN-förbundet en Syrien-kampanj just nu där vi samlar in katastrofhjälp till de överfulla flyktinglägren där syrier på flykt fått en fristad i fred från Daesh (som vill kalla sig IS) och inbördeskrig, men dessvärre med så lite mat att för första gången i FNs 70-åriga historia råder svält i ett flyktingläger under FNs beskydd.

Bättre är nyheterna om Mali dit svenska FN-soldater skickats och där Timbuktu och Gao, städer som befriats av franska trupper nu bevaras i fred av FN-soldater från olika delar av världen, Bangladesh och Burkina Faso främst men, som sagt, också svenska soldater, poliser och annan personal som ska bevara freden och återställa och bygga upp civilsamhället igen efter al- Qaidas härjningar i Malis norra delar.

Som det ser ut nu kommer fred och säkerhet att besegra mördarna i al- Qaida som införde sharia och förbjöd allt från datorspel till musik under sin brutala regim. Nu är läget betydligt bättre igen tack vare först Frankrikes och sedan FNs insats i landet. Kvinnor kan åter röra sig fritt och barnen spelar TV-spel. Snart vågar sig också turister till det vackra landet igen, de har varit hett villebråd för al_Qaida som finansierar sina skurkstreck bl.a. med höga lösensummor för kidnappade européer.

Vi kan alltså ännu få höra Mali-blues och om något år kan vi kanske åter resa till Timbuktu och Djenné tack vare en FN-insats som verkar bli lyckad trots många dödsoffer bland FN-soldaterna. Svenskarna är dock välutbildade och har hittills klarat sig från skador eller olyckor. Svenskarnas utrustning är också av världsklass medan Burkineserna har sämre utrustning. Till och med inom FN-missionerna är det skillnad på fattig och rik.

Världstjärnorna Amadou och Mariam  har gjort Malis musiktradition känd och tack och lov har inte al-Qaida lyckats tysta dem:

* Det finns alltså ingen motsättning i att "hjälpa på plats" och ta emot dem som inte ryms i de överfulla lägren i närområdet. Och omvänt, att vägra härbärgera medmänniskor på flykt gör inte att nationen i fråga hjälper på plats i någon större utsträckning.

** Tvärtom betalar UNHCR för alla flyktingar som vistas en kort tid i Ungern.