Featured Post

Läsa tillsammans

Nya testamentets flitigast förekommande textförfattare Paulus omvändes genom ett möte med Kristus på sin väg till Damaskus för att stoppa ...

onsdag 9 mars 2016

Förlorad 3- Gud, den ängsliga pappan

Bartolome Esteban Murillo Den förlorde sonens avfärd

Rembrandts Sonens återkomst
Lukasevangeliet 15: 11– 24 Han sade: ”En man hade två söner. Den yngste sade till fadern: ’Far, ge mig den del av förmögenheten som skall bli min.’ Då skiftade fadern sin egendom mellan dem. Några dagar senare hade den yngste sonen sålt allt han ägde och gav sig i väg till ett främmande land, och där slösade han bort sin förmögenhet på ett liv i utsvävningar. När han hade gjort av med allt blev det svår hungersnöd i landet, och han började lida nöd. Han gick och tog tjänst hos en välbärgad man i det landet, och denne skickade ut honom på sina ägor för att vakta svin. Han hade gärna velat äta sig mätt på fröskidorna som svinen åt, men ingen lät honom få något. Då kom han till besinning och tänkte: ’Hur många daglönare hos min far har inte mat i överflöd, och här svälter jag ihjäl. Jag ger mig av hem till min far och säger till honom: Far, jag har syndat mot himlen och mot dig. Jag är inte längre värd att kallas din son. Låt mig få gå som en av dina daglönare.’ Och han gav sig av hem till sin far. Redan på långt håll fick fadern syn på honom. Han fylldes av medlidande och sprang emot honom och omfamnade och kysste honom. Sonen sade: ’Far, jag har syndat mot himlen och mot dig, jag är inte längre värd att kallas din son.’ Men fadern sade till sina tjänare: ’Skynda er att ta fram min finaste dräkt och klä honom i den, och sätt en ring på hans hand och skor på hans fötter. Och hämta gödkalven och slakta den, så skall vi äta och hålla fest. Min son var död och lever igen, han var förlorad och är återfunnen.’ Och festen började.

Johannesevangeliet 10:11–18 Jag är den gode herden. Den gode herden ger sitt liv för fåren. Den som är lejd och inte är herde och inte äger fåren, han överger fåren och flyr när han ser vargen komma, och vargen river dem och skingrar hjorden. Han är ju lejd och bryr sig inte om fåren. Jag är den gode herden, och jag känner mina får, och de känner mig, liksom Fadern känner mig och jag känner Fadern. Och jag ger mitt liv för fåren. Jag har också andra får, som inte hör till den här fållan. Också dem måste jag leda, och de skall lyssna till min röst, och det skall bli en hjord och en herde. Fadern älskar mig därför att jag ger mitt liv för att sedan få det tillbaka. Ingen har tagit det ifrån mig, jag ger det av fri vilja. Jag har rätt att ge det, och jag har rätt att få det tillbaka. Detta har min fader bestämt för mig.

 Jesus hävdar med bestämdhet att han kom för att visa oss hur Gud är. Gud är den gode herden och den ängsliga pappan bland mycket annat. En pappa som trots all sin oro inte vill stänga in sina barn eller låsa in fåren i praktiska, välskötta stallar där de lätt kan skyddas för rovdjur, mjölkas och klippas. Gud är en förälder som ger sina barn rättigheter och anordnar fester. Hen är en herde som hellre ger sitt liv för fåren än att ett enda av dem skadas där de går på gröna ängar eller vilar vid rent vatten och på blåsiga fjällsluttningar där myggen inte besvärar. Herden låter fåren vidga sina vyer finna nya vänner i nya flockar för den gode herden finns bara får inte "mina får –andras får" Gud har bara en hjord av får som alla betyder lika mycket. Även det får som medvetet rymmer, det barn som medvetet bryter med sin förälder, har kvar all kärlek. Det berättar Jesus om Gud.

Dagens kyrie är latinamerikanskt från Missa Criolla:


16 kommentarer:

  1. Det var en levande Kyrie, med mycket känsla =)

    Ja gud som pappa var något jag brottades med efter jag lämnade jv, vars gudsbild är ju hård . Men jag funderade så här att även om man har en son som börjar leva ett väldigt dåligt liv, låt säga han hamnar i fängelse för ett hemskt brott så menade jag att en bra och god far besöker sin son i fängelset, manar honom att vända om, älskar honom och vill att han ska "hitta hem" till ett lyckligt harmoniskt liv. fick väl dra slutsatsen till sist att jv bilden av pappa var.. hum.. en aning dysfunktionell och störd :P men var bra för min frigörelse från dessa ledare som framställde gud som en hemsk despot som ligger på lur efter människor att straffa.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, Jesus säger ju att Gud är godare än vi men JV och många. många andra antyder att Gud är ondare än vi och hämndlysten in absurdum. Mycket märkligt och närmast hädiskt. Det är som om de blandar ihop Satan och Gud.

      Radera
  2. Ur Wikipedia:
    "Auktoritarism eller auktoritär personlighet karaktäriseras av ett stabilt, individuellt personlighetsdrag med anlag för fördomar (mot exempelvis minoriteter och oliktänkande, och kan rättfärdiga brott mot dessa) och förakt för svaghet, med en attraktion för makt, disciplin, rang och status och att blint underkasta sig myndighet. Den auktoritära personen har en benägenhet för positiv inställning till våld, och är aggressiv genom numerärt övertag, vapen eller myndigheters uppmaning. Auktoritära individer tenderar att förespråka strängare straff och döma minoriteter hårdare."

    En annan sak som anses känneteckna auktoritära personer är att de är livrädda för överordnade och tar ut sin frustration på olika slags syndabockar.

    SvaraRadera
  3. Scenen i Zeffirellis Jesus-film där Jesus berättar liknelsen om den förlorade sonen är en av de allra finaste scener jag sett i någon film någonsin. Petrus gör den scenen oförglömlig.

    https://www.youtube.com/watch?v=14epxvU8XIA&feature=player_detailpage

    SvaraRadera
    Svar
    1. Väldigt bra klipp Klaus,Zeffirellis film var ett mästerverk på många sett, en välgjord film.

      Radera
    2. Jo den är en storslagen film och den håller ännu fast Jesus ser lite bokmärkesaktig ut för den som vuxit upp med altartavlan i Jukkas kyrka och Anne de Vries Barnens bibel.

      Radera
    3. Lustigt det där med att helhet kan vara mer än summan av delarna. Jag tycker ledmotivet till Z:s film är väldigt smörigt. Men det funkar ändå.

      Radera
    4. Egentligen är det alltså som en illustration över den kristna kyrkan, helheten är så mycket mer än delarna.

      Radera
  4. Helt rätt Klaus vissa sektledare (har jag läst) kan ha Narcissistisk personlighetsstörning och tycker det stämmer delvis med vad jag upplevde bland jv, att ledarna erännde i skrift att jodå visst är vi männskliga och kan ev begå fel. men i praktiken fanns det aldrig några konkreta exempel på att dom någonsin begått fel och som fanns dokumenterat att ledarna bett om ursäkt.

    https://sv.wikipedia.org/wiki/Narcissistisk_personlighetsst%C3%B6rning

    Då kan man börja ana ugglor i mossen när ledare för en mång miljon rörelse aldrig trampat över någon gång och kännt sig manade att be om ursäkt .

    SvaraRadera
  5. Auktoritet kan ju behövas. Men auktoritär känns som lite annat. Skillnaden mellan en ond och en god auktoritet är att den goda inte har något emot, kanske rentav vill, art du eller jag ska bli lika kunniga eller skickliga etc medan den onda, auktoritära, auktoriteten vill hålla dig och mig kvar på mattan för alltid.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Exakt klaus det finns egen personlig utveckling hos en bra auktoritet menar jag, som en bra förälder eller ett demokratiskt samhälle där man kan plugga och växa med kultur,religion utan att "regeringen" vill hålla en nere. Kolosserbrevet 1:18 säger ju bland annat , i alla stycken i kärlek växa upp till honom som är huvudet, Kristus.

      Så jag menar att i bland sunda troende finns det plats för något sådant att växa och fördjupas i sin tro.

      Radera
    2. Så intressant samtal som vanligt, jag håller helt med.

      Radera
  6. Narcissism och auktoritär låter som en läskig kombo.

    SvaraRadera
  7. Ack, Misa Criola. Mitt 70-tal..

    SvaraRadera