Featured Post

Läsa tillsammans

Nya testamentets flitigast förekommande textförfattare Paulus omvändes genom ett möte med Kristus på sin väg till Damaskus för att stoppa ...

fredag 8 april 2016

Med facit i hand

Lukas evangelium 22:39–53 Sedan gick han ut ur staden och begav sig som vanligt till Olivberget, och lärjungarna följde med. När han kom dit sade han till dem: ”Be att ni inte utsätts för prövning.” Själv drog han sig undan ifrån dem, ungefär ett stenkast, föll på knä och bad: ”Fader, om du vill det, så ta bort denna bägare från mig. Men låt din vilja ske, inte min.” En ängel från himlen visade sig för honom och gav honom kraft. I sin ångest bad han allt ivrigare, och svetten droppade som blod ner på marken. När han steg upp från bönen och kom tillbaka till lärjungarna fann han att de hade somnat, tyngda av sorg, och han sade till dem: ”Hur kan ni sova! Stig upp och be att ni inte utsätts för prövning.”
Kristus i Getsemane av den ryske målaren Vasilij Grigorjevič Perov 1834-1832

Medan han ännu talade kom det en stor skara människor. Han som hette Judas, en av de tolv, visade vägen, och han gick fram till Jesus för att kyssa honom. Jesus sade till honom: ”Judas, förråder du Människosonen med en kyss?” När de som var med Jesus såg vad som skulle hända sade de: ”Herre, skall vi ta till våra svärd?” Och en av dem slog till mot översteprästens tjänare och högg av honom högra örat. Men då sade Jesus: ”Nu räcker det.” Och han rörde vid mannens öra och läkte honom. Sedan sade Jesus till de överstepräster och officerare vid tempelvakten och äldste som hade kommit dit för att gripa honom: ”Som mot en rövare har ni gått ut med svärd och påkar. Dag efter dag var jag hos er i templet, och ni lyfte inte er hand mot mig. Men detta är er stund, nu har mörkret makten.”

Orazione nell'orto (Bönen i örtagården)målad av Sandro Botticelli ca.1500.
Johannes evangelium 18:1–11När Jesus hade sagt detta gick han tillsammans med sina lärjungar ut till andra sidan av Kidrondalen. Där låg en trädgård som han och lärjungarna gick in i. Också Judas, han som förrådde honom, kände till platsen, eftersom Jesus och hans lärjungar ofta hade samlats där. Judas tog med sig vaktstyrkan och folk från översteprästerna och fariseerna, och de kom dit med lyktor, facklor och vapen. Jesus, som visste om allt som väntade honom, gick ut till dem och frågade: ”Vem söker ni?” De svarade: ”Jesus från Nasaret.” Han sade: ”Det är jag.” Bland dem stod också Judas, han som förrådde honom. När Jesus nu sade: ”Det är jag” vek de tillbaka och föll till marken. Han frågade dem igen: ”Vem söker ni?” och när de svarade: ”Jesus från Nasaret” sade han: ”Jag har ju sagt er att det är jag. Om det är mig ni söker, så låt de andra gå.” Ty det som han hade sagt skulle uppfyllas: ”Av dem som du har gett mig har jag inte låtit någon gå förlorad.” Men Simon Petrus, som hade ett svärd med sig, drog det och slog till mot översteprästens tjänare och högg av honom högra örat; tjänaren hette Malkos. Jesus sade då till Petrus: ”Stick svärdet i skidan. Skulle jag inte dricka den bägare som Fadern har räckt mig?”

Så här olika berättar Lukas och Johannes om Getsemane. Lukas, som anstränger sig att berätta det han hört av många olika personer talar om förtvivlan, om trötta lärjungar men också om ett mirakel: örat blir helat. Johannes som på något sätt berättar mycket tydligare "med facit i hand" berättar inte om örat men heller inte om förtvivlan. Efter den översteprästerliga förbönen går Jesus ut ur festsalen och blir omgående tillfångatagen. När han uttalar Guds namn "Jag är" faller vaktstyrkan till marken. 

I Johannes evangelium finns 7 "Jag är"-uttalande av Jesus. Det är absolut inte en slump att just Johannes har med dem. Han är den som skriver sist/hans minnen skrivs ner efter de övriga evangelierna och han verkar ofta vilja korrigera och komplettera, kanske till och med "teologisera" de övrigas berättelser. Han har hunnit fundera. Han lägger märke till att Jesus säger "Jag är- den gode herden, jag är- levande vatten och drar en slutsats av detta faktum. Allt skrivs utifrån påskens triumf, till och med ångesten i Getsemane.

"Jag är "som skrivs YHWH/JHVH med latinskt alfabete, är det hemliga, mäktiga gudsnamnet som Mose fick höra när han blev kallad till att leda exodus ur Egyptens slaveri. "Jag är den jag är" man kan också säga "jag blir den jag alltid varit", för ordformen i hebreiskan är imperfekt vilket betecknar en evig oavslutad handling. Imperfektiv aspekt är "evighetsaspekten". På svenska saknas detta tempus och därför passar presens bäst här i översättningen till svenska, om man förstår att det betyder: "jag är, var, har alltid varit och skall alltid vara".

Jesus gråter inte och svettas inget blod i ångest hos Johannes. Örnen kallas han som evangelist. Han kommer med de stora perspektiven och ser långt i forntid och framtid. Dessutom är kvinnorna vid graven hopkopplade med örnar eller gamar(det är samma ord på grekiska) genom att Jesus en gång sa att "där örnarna/gamarna samlas" ligger kroppen på människosonens dag. Kvinnorna får se blixten från himlen och Jesus som uppstånden. I Johannes evangelium är det som om uppståndelselivet redan finns i Jesus här i Getsemane trädgård. Hela evangeliet är tydligt skrivet av en som har facit i hand. 

Lukas, oxens evangelist, berättar mycket mer kronologiskt och jordnära. I Getsemane är förtvivlan. Jesus verkar inte alls vara mäktig där han svettas blod i sin ångest för det som ska komma. Han gör ett helandeunder men inga vakter som faller noteras. Jesus är sannerligen den lidande människosonen, den gode herden, Herrens lidande tjänare som till slut ska citera Psaltaren 22: "Min Gud , min Gud , varför har du övergivit mig?" där han hänger naken och torterad på korset.

Jag, som ofta varandes en Getsemane-människa, är glad för Lukas beskrivning men vill absolut inte vara utan Johannes triumfator. Så är det åter bevisat att både-och, är den princip vi bäst tolkar världen med. 

Telemanns blockflöjtsmusik tycker jag förenar både triumf och tvekan i denna version av musik på ett av mina favoritinstrument.





14 kommentarer:

  1. Man kan se hur jesus framställs på korset på 1000-talet och en bit fram som en triumferande segrande kung, längre fram under gotisk tid mer och mer lidande, båda ryms ju i vårt männskliga liv, vare sig vi lever eller dör tillhör vi herren säger Paulus till romarna. bra att förstå det, minns bland jv att det var otänkbart att en kristen skulle deppa ihop i exempelvis psykisk sjukdom och det blev frågeställning ifall den personen syndat på något sätt mot gud (en hemsk anklagelse mot någon som redan bär tunga bördor) har förstått att framgångsteologer har samma konstiga synsätt ? hursomhelst tror jag att skratt och gråt ryms hos gud.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja om det inte ryms hos Gud är hen bra liten. Sekter gör ofta Gud väldigt pyreli och i stort behov av deras försvar och omvårdnad.

      Radera
  2. Ja, ingen kan vare sig uttrycka eller förstå den fulla dynamiken. Det måste till många olika ögon, öron och röster.

    SvaraRadera
  3. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  4. Det där med att de föll till marken låter i mina små öron lite..öh..tillrättalagt.
    Stämmer inte heller med "detta är er stund, nu har mörkret makten".

    Johannes texter känns verkligen dubbla för mig. Å ena sidan mer av något självupplevt, å den andra sidan är det som att händelseförloppet blandats upp lite av egna tankar och tolkningar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Betoning på "känns" och "för mig"
      Inga andra anspråk än det

      Radera
    2. Jag tror du känenr det som jag inför Johannes: så fräsch och direkt ibland, så teologiskt och genomfilosoferat ibland.

      Radera
  5. Jag är fortfarande förvånad att Petrus hade ett svärd med sig? Kanske det var flera som hade det?
    Gethsemane gör Jesus mer mänskligt och sympatiskt med beskrivningen av hans ångest. Att vara övergiven av fadern börjar här. Guds rike kommer inte under hans livstid, har han levt förgäves? Frestelsen att framkalla himmelska legioner eller böja sig till Guds vilja , vilken kamp.
    Mirakel med örat kan vara ett tilläg av en vänligsinnad raportören och absolut en sidonhändelse i det stora dramat.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jesus hade strax innan sagt att de skulle ändra rutinerna och ta ett svärd om de hade ett pga de bistra tider som väntade så i berättelsen stämmer det att Petrus hade ett svärd.

      Jag tänker att denna lite mer vardagliga händelse är typisk för Lukas, den strävsamme historikern, det arbetande folkets krönikör. Han tar med det som angår småfolket. Vakten som inte hade valt sitt uppdrag utan gjorde sitt jobb får vara med om ett helandeunder.

      Radera
    2. Markku , Alma är inne på det Lukas 22:36-38 jesus säger där "Ty jag säger eder att på mig måste fullbordas detta skriftens ord: 'Han blev räknad bland ogärningsmän"

      Förmodar att jesus syftar på Jesaja 53, nu var ju jesus knappast någon ogärningsman han helade ju översteprästens tjänare som blev av med örat, men för dom som ville göra sig av med jesus var det väl praktiskt antar jag att jesus lärljungar var beväpnade vid gripandet.

      Radera
    3. Ja, han blev ju räknad bland ogärningsmännen utan att vara det. Korsfäst mellan två rövare som enligt egen utsago förtjänat att korsfästas. Vad illa hade de gjort när de själva ser detta fruktansvärda straff som rättvist?

      Radera
    4. kanske var dom vägrövare eller människorövare, tror att det är svårt att utföra sådana saker på sikt utan att det blir blodspilla (mord) ungefär som vilda västerns tågrånare mfl. Enligt den tidens lag som var öga för öga så fick dom antagligen tillbaka vad dom utfört mot andra, tämligen friskt ivart fall att förstå sin skuld ;)har i det flydda läst om texas fängelser och dödsstraff där dom dömda ges en möjlighet att be om förlåtelse för mord,våldtäkter mm , att dö med förvissningen att man bad släktingar om ursäkt för det man gjort kan ju tyckas vara ypperligt, men hör och häpna det finns sjuklingar som svarar bestämt nej, dom dör helllre än att ge släktingarna en gnutta befrielse och hopp, men en av rövarna på korset insåg ju sannerligen sin skuld och bekände den för jesus .

      Radera
  6. Man kan faktiskt gråta blod som det står att Jesus gjorde. Kräver dock en mycket kraftig stress. kapillärena går sönder av kärlspasmer och tryckförändringar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, och svettas blod också. Hemskt att vara så ångestfull.

      Radera