Featured Post

Läsa tillsammans

Nya testamentets flitigast förekommande textförfattare Paulus omvändes genom ett möte med Kristus på sin väg till Damaskus för att stoppa ...

onsdag 18 maj 2016

"En kvart om dagen"

I förrgår citerade jag kloke Hasse Pella, nu låter det som om jag ska säga emot hans klokskap genom att citera min häst-guru Huru: Inga Gustafsson. Hon brukar säga att det räcker med en kvarts ridning i skritt per dag om man gör det medvetet och jobbar helt rätt. Men som med så mycket annat i tillvaron kan båda sakerna vara helt sanna även om de i förstone ser ut att vara motsägelser. Vill man bygga muskler och lära känna sin häst från sadeln kan en kvarts ridning räcka gott och väl. Speciellt om man rider verkligt muskelbyggande kan en kvart vara så mycket hästen orkar med.
Det är inte varje dag vi hinner ut i skogen på långtur för att träna böjd på rakt spår. Men  det funkar hemma på gården också.

Med detta sagt har jag ju inte alls sagt emot Hasse Pella, allt umgänge med hästen räknas, inte bara "ren" utbildning. Smilla har ju fått vara med mig när jag skottar snö på gården och krattar dito. Hon hänger med oss när vi äter utomhus också. Vi promenerar i skog och mark. Jag har borstat henne, masserat henne över hela kroppen, lyft hovar och tricktränat sedan hon var några månader gammal. Vi har tränat inkallning och sprejning (det är ett pågående projekt) sedan hon fortfarande bodde med sin stomamma Isa. Kort sagt-i umgänget med hästen räknas verkligen all hängiven tid, inte bara ridningen.
På promenad kan man också umgås. Så kan man motionera två hästar på en gång, men inte tre-done that!
Nu måste erkännas att man inte hinner allt. Ibland blir det för lite av tid med mina hästar och då märks det allra först på Smilla att det blivit så. Hon gillar absolut inte stress. Skyndar jag mig blir hon precis som barnen, sölig. En gång när jag skulle hinna till sjukhuset i Sunderbyn, en lång väg, med mamma stod Smilla i sin buffalo stance mitt på byvägen i 20 minuter. Jag lämnade henne där till slut och då först kom hon  galopperande efter mig. Då lärde jag mig att inte göra något med henne under tidspress. Hellre då jobba en stund från marken  här på gården i en kvart i skritt med böjningar, korta och länga steget, böjd på rakt spår, öppna och sluta, bakdelsvändningar, halvhalter och halter. Då blir vi båda glada och nöjda med passet.
Inte världens bästa halt, men en god början. Kapten övervakar träningspasset.

12 kommentarer:

  1. Visst är det så, all tid räknas. Har man inte tid att ge så kan det bättre att spara träningen till en annan dag. Ser vi dig på kursen till helgen?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kul att höra av dig! Nej, jag har inte hört om någon kurs, Katarina brukar höra av sig men kanske har hon gjort det när jag varit bortrest för jag visste inget.

      Men jag har fått en liten sonson den 7 maj som vi ska åka till i helgen så jag hade ändå inte kunnat vara med.

      Hoppas det blir bra för er och att vädret är okej, jag gissar att du kommer.

      Radera
    2. Ja precis det var kurs i helgen, nästa kurs är i slutet av augusti.

      Grattis till dig farmor!

      Radera
    3. Hoppas ni hade en bra kurshelg. Får väl se hur allt funkar i augusti.

      Tack så mycket, jag är mycket glad åt det lilla tillskottet till släktträdet.

      Radera
  2. Låter som diabetes sköterskan,som hon med menar att 15 min ut och röra på sig om dagen gör susen för insulin känsligheten :) ja det där med djur och stress är märkligt,kollegan susann berättade förr när hon skulle ta med våran katt pelle på jobb och det var stressigt då smet katten iväg och gömde sig i huset någonstans :P kanske djur inte gillar när deras människor är stressiga.fördelen med katter är väl att få dör i stress relaterade sjukdomar =)har en katt bestämt sig att det är dags med en "catnap" så är det bara så...

    https://www.youtube.com/watch?v=SSKatciX3hA

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, man ska inte låta sig hindras av att "man inte har tid" och i alla sammanhang et man ju dessutom att en kvart lätt blir mer. I motionssammanhang är dte ju väldigt bra, men inte när man fastnar framför kattfilmer som jag just gjorde efter att ha sett den där otroligt osamarbetsvilliga kissen. Den var ju som död. Mycket effektiv strategi.

      Radera
  3. Muskelbyggande ridning? Vi hästanalfabeter står stumma av häpnad. (Du kan ha skrivit om sånt förr, ofta skummar jag bara dina hästinlägg.)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har en kompis som tycker att bloggens blandning är förvirrande, men mitt liv är så där allt möjligt och det är ju en loggbok på nätet för just mig. Jag är glad att så många läser och en del till och med kommenterar, fast den avspeglar mitt spretiga liv. Jag tror inte alla är lika förvirrade i sina liv som jag så få läser nog alla inlägg lika ingående. Kul att du ändå tar dig tiden fast du är "hästanalfabet".

      Jo, mycket av ridningen går ut på att få hästen stark nog att orka med en ryttare på ryggen hela livet och målet är att det ska bli långt för hästen. Tyvärr har hästar låg medellivsslängd fast de normalt bör bli mellan 20-30 år gamla och friskusar av vissa raser kan bli 40 år. Men slarvar man med muskelbyggandet och vilan till förmån för mycket konditionsträning och tävlingar. Även hästar får förslitningsskador som ofta leder till avlivning eller slakt långt i förtid.

      Enligt denna studie http://stud.epsilon.slu.se/4095/1/wallin_c_120424.pdf är medellivslängden för hästar 7-8 år för svenska varmblodshästar (sporthästar)och för kallblod 16-18 år om man ser till försäkringsbolagens statistik. Enligt avelsföreningarna är medellivslängden sm tur är mellan 15-18 år. Det är ändå lågt eftersom hästen räknas som "färdig" vid ca 10 års ålder och för den som tävlar är det då hästen börjar fungera fullt ut. Därför gjordes också studien jag länkar till, för att se vad som dödar hästarna i förtid, Det visar sig att det oftast beror på skador i rörelseapparaten.

      Radera
    2. Knepigt. Faktiskt obehagligt. Det där som "dumma killar" sade till hästtjejerna i min klass om att ridning är djurplågeri kanske det på sätt och vis ligger något i? Alltså, jag tycker ju att människor har rätt att använda djur exv. till att äta upp dem. Det är inte det.

      Ja regelbunden muskelträning förebygger säkert, i viss mån. Antar att egenskapen "drar inte på sig skador" inte är något som avlas på. Det skulle säkert gå, om man ville. En kort rygg kanske är mindre känslig? osv.

      Radera
    3. Ja, man måste definitivt tänka på vila och variation så man faktiskt har kul tillsammans. Jag är lite emot tävlande med hästar eftersom det oftast är hästar tänkta för tävling som slits ut på detta sätt. De börjar tränas hårt alltför tidigt, i trav och galopp tävlas de redan som tvååringar!

      Aveln är , som du antyder, en nyckelfaktor. Många europeiska sporthästraser, de som man ser i tävlingscirkusen, speciellt de som rids, är långbenta och klena pga att det är modernt. Små och kraftiga hästar som de tre raser jag har, är mycket starkare men förekommer knappt alls i vuxentävlingar, bara med barn. Ironiskt eftersom de lämpar sig bättre för tyngre jobb. Undantaget speciella islandshästtävlingar där man håller på den gamla traditionen av små starka och långlivade hästar som börjar tränas seriöst sent i livet.

      Jag känner mig glad över att mina hästar verkligen tycker det är roligt att vara ute på äventyr med mig. När vi närmar oss den äng där vi tränar på nya saker ökar de takten medan de tar det lugnt på hemvägen
      vilket är bra tecken. Min gamla häst som är 24 år har aldrig varit halt eller skadad på annat sätt i rörelseapparaten. Hon är en friskus.

      Radera
    4. Känns som lite samma ifrågasättande av den självklara 1900-talsstandarden som rörelsen för blandrashundar. Vi börjar dissa tävlingen som alltings mått. Det är ett sundhetstecken.

      Radera
    5. Jo, jag tror det kommer massor med ifrågasättande nu när fler sysslar med hästar, liksom blandrashundar nästan blivit den största rasen eftersom folk ser att extrema rasstandardkrav skadar levande djur.

      Det är sunt och vetenskapligt. Nu vet vi till exempel att skäckar inte är tecken på blandras och vi vet också att blandraser ofta funkar bättre och är sundare än renrasiga djur. Hos människan är ju rasismen vetenskapligt död även om den tyvärr är alive and kicking i folkloren, låt oss hoppas att den dör sotdöden snarast.

      Radera