Gör porten vid

Idag , den tredje advent minns vi vägröjaren Johannes döparen. Naturligtvis syftar det på att han röjde vägen för Jesus. Att röja alla hinder som finns för att komma till Jesus som människor bygger upp är en ständig uppgift som inte tog slut med Johannes Döparens avrättning.

När mammor kom med barn till Jesus för att han skulle välsigna dem blev Jesu lärjungar sura. Ungar är i vägen, de kan inte förstå högre filosofi och kanske kissar de på sig just när Jesus tar dem i famnen. Vilken respektlöshet! Kom tillbaka när de klarat sin Bar Mitzva.

Men Jesus sade: ”Låt barnen vara, och hindra dem inte från att komma hit till mig! Himmelriket tillhör sådana som de.” Sedan lyfte han upp barnen och välsignade dem.

Den här texten kan vi så bra att vi ibland glömmer vad den säger. Just idag på vägröjarens söndag tänker jag på att texten talar till mig som en sådan där förnuftig vuxen som kan stå i vägen när någon vill komma till Jesus. Det blir fel, respektlöst, stimmigt , flummigt, skitigt och profant, så gå er väg!

Men hur var det? Skulle vi göra portarna vida eller trånga? Vägen kuperad och svårframkomlig eller lättframkomlig? Skulle vi bygga upp berg som står i vägen och gräva ut djupa dalar för att hindra folk att allt för lättvindigt nå fram till Ärans konung och för att hindra honom att komma fram till människors hjärtan?

Nej! Vägröjaren Johannes kom och hjälp mig röja vägar där jag satt upp onödiga hinder både för mig själv och andra. Sätt yxan till trädet som står mitt i vägen och skymmer sikten! Lås upp låset för mitt hjärtas dörr. Öppna min dörr på vid gavel för himlens alla härligheter!