En målning som sägs föreställa Pocahontas/ Rebecca Rolfe med sonen Thomas
Pocahontas var prinsessa av Powhatan, det land som av engelsmännen kallades Virginia. När den historia utspelade sig som utgör inspirationen til otaliga litterära verk: förutom Disney-filmen är väl några rader i låten "Fever" mest kända: "Captain Smith and Pocahontas, had a very mad affair. When her daddy tried to kill him she said : 'Daddy , oh don't you dare. He gives me fever..."
I verkligheten var Pocahontas sin pappa Powhatans favoritdotter precis som Ingegerd var sin pappas ögonsten. Sant var troligen att Smith skulle dödas som straff för att ha dödat några av Powhatans folk utan orsak. Pocahontas var inte kär i honom. När Smith efter Pocahontas död berättar om händelsen säger han att hon var 10 eller 11 år och ville efter att hon räddat honom kalla honom fader liksom han hade kallat hennes pappa kung Powhatan fader. Det ville Smith inte eftersom han inte hade en kungs rang men hon svarade: "Were you not afraid to come into my father's country and caused fear in him and all his people (but me) and fear you here I should call you 'father'? I tell you then I will, and you shall call me child, and so I will be for ever and ever your countryman."
Historiskt sant är att Pocahontas giftes bort med den engelska kolonisten och änklingen John Rolfe som i ett brev till den engelske guvernören* skrev: "Pocahontas, to whom my hearty and best thoughts are, and have been a long time so entangled, and enthralled in so intricate a labyrinth that I was even a-wearied to unwind myself thereout." Powhatan gifte gärna bort henne som ett fredsinitiativ. Så blev Pocahontas också en prinsessa i europeisk stil som giftes bort av politiska skäl.
Innan hon gifte sig döptes hon och valde då namnet Rebecca, efter den bibliska patriarken Isaks fru som blev tvillingmamma och på så sätt anmoder till två folk. Egentligen hette hon aldrig Pocahontas, det var ett noa-namn som användes av hennes folk i kommunikationen med nybyggarna från fjärran Europa vilket sas betyda " olydig, bångstyrig flicka". De trodde att hennes riktiga namn kunde användas för att göra henne illa.
Miniatyr med vilket Pocahontas presenterades i London-societeten som prinsessa av Virginia med sina tre namn och sitt officiella powhatannamn Matoaka uppe till höger
När hon gift sig och lämnat sitt folk, enligt hävd eftersom hon tyckte att hennes pappa såg henne som mindre viktig än gamla svärd och yxor, avslöjade hon detta för sin make John Rolfe. Då verkar hon ha slutat vara rädd för att någon ska skada henne på magiskt vis. Hennes nya namn Rebecca som hon själv valt, behövde inte hållas hemligt. Hon hade skapat sitt eget liv och sin egen framtid. Men man kan ju förstå att hennes släkt upplevde henne som bångstyrig.
Hennes liv blev mycket kort. Hon dog av okänd anledning , troligen smittkoppor eller någon annan europeisk virussjukdom, på hemväg från besök i England när hon var 22 år gammal. Hon fick en son, Thomas, tillsammans med John Rolfe. Från denne säger sig många amerikaner härstamma.** Barockens era var ju intresserad av döden och man var noga med att skriva ner vad folk sa på dödsbädden. Pocahontas sa, enligt sin make, när hon dog i hans armar: "all must die, but tis enough that her child liveth".
Och jag som inte kan sluta fundera på Crispina, tänker att kanske var det så Crispina tänkte när hon böjde sig för bödelns yxa.
*som han måste be om tillstånd från för att få gifta sig med denna "hedning".
**Här ovan syns fotot av Motaoka Whittle Sims (död 1901) från Virgina som på både mödernet och fädernet härstammade från Pocahontas. Något familjen verkar varit mycket stolt över som man kan förstå av att hon hette just Motaoka. Jag vet inte om släkten gjort en metates av namnet eller om porträttmålaren missuppfattat namnet.
Nedan Disney-versionen av Pocahontas, när hon kommer med mat till nybyggarna:
Apropå Det där med namnet.Enligt Uppenbarelseboken kommer vi att veta våran riktiga namn , vilket är skrivet på ett vit sten, när vi kommer till himmelen.
SvaraRaderaKanske något av den gamla rädslan att avslöja sitt namn ,finns kvar i modern form på nätet. Folk gömmer sig gärna bakom ett taget namn för att skydda sig.
Ja det är ett av mina älsklingsord. "bar den som får det vet namnet"-underbart1 Så långt ifrån en Gud som vill behärska människorobotar fullkomligt.
RaderaDu har helt rätt om nätets anonymitet, det är sprunget ur samma behov som Pocahontas och seden vi har här i norr med minst tre namn att användas vid olika tillfällen.