Featured Post

Läsa tillsammans

Nya testamentets flitigast förekommande textförfattare Paulus omvändes genom ett möte med Kristus på sin väg till Damaskus för att stoppa ...

torsdag 16 mars 2023

"i kommande dagar, är det därför omöjligt för mig?"

Mest älskvärd är Murillo när han målar gatornas vardagsliv i Sevilla som i dessa tre målningar vilka får illustrera Sakarjas profetior här.

 Stadens gator och torg ska fyllas av lekande barn.       Så säger Herren Sebaot:                                         Om de som är kvar av folket                                  tror detta är omöjligt i kommande dagar,                   är det därför omöjligt för mig? frågar Herren Sebaot.                                                                       Så säger Herren Sebaot: Jag skall rädda mitt folk          ut ur österns länder och västerns.                                Jag skall hämta dem hit och låta dem bo i Jerusalem.   De skall vara mitt folk                                            och jag skall vara deras Gud                                            i trohet och rättfärdighet.  Sakarja 8:5-8

Så klart ska en levande stad också vara full av lekande barn. Eftersom detta inte alls var sant ännu, Jerusalem var fullt av bråte och byggställningar när Sakarja profeterar, kan man ju tänka sig att Sakarja inte profeterar utan bara ser för sin inre syn hur fint det kommer att bli. Som arkitekternas digitala drömbilder av "nya Kiruna". Och det kan förvisso vara så, men sedan kommer Sakarja till "Jag skall rädda mitt folk från österns länder- och västerns."

Varken Sakarja eller de som nu tilläts återvända från Babylonien tänkte sig att judar skulle behöva återvända från det som låg väster om Israel/Juda. Det som kallas ma'arav och i arabiskan Maghreb var inte platsen för den judiska elitens deportation. Man förväntade sig inte heller horder av invaderande greker eller romare. Ännu så länge var det vid Babels floder folket satt och grät.

Ändå gör min stadiga reskamrat genom det snåriga hebreiska språket, Gunnel André, den märkliga reflektionen kring detta skriftställe att Sakarja troligen såg gamla och barn på torgen med egna ögon just när han predikade eftersom tiden för återvändandet var en lugn tid under en fredlig och välordnad ockupation. Så blev det säkert med tiden men knappast just när han profeterar detta. Det vore ju bara märkligt att sådana vardagliga bilder som alla åhörare redan såg omkring sig, skulle bli ihågkomna som en profetia att bevara som helig skrift fram till idag. Nej, vi får nog lita på att Sakarja ser en framtidsvision.

Denna vision gäller inte heller bara några år fram i tiden när de återvändande blivit gamla och fått barn och barnbarn som kan befolka torgen utan långt fram i tiden när judarna 1948 drevs ut från bland annat Marocko*, längst bort i ma'arav/ Maghreb och Europa. Det var vid Sakarjas levnadstid ännu långt till 135 e.Kr när romarna bytte namn på deras hemland till Palestina och många judar spreds över hela Romarriket, även västerut, för att undkomma romarnas vrede efter det sista stora upproret mot deras ockupation.

Förutom att dessa verser ger oss anledning att tro att Sakarja profeterade och varken rapporterade vad han såg framför sina ögon just då, eller önsketänkte, ger dessa verser också en bot mot vår tids onda: tron att vi kan allt vi vill bara vi tror tillräckligt starkt på det. Vi har, enligt denna övertygelse, också oss själv att skylla om det går illa för oss eftersom det då beror på att vi tror för dåligt.** Men detta "prosperity gospel" får svar på tal av Herren Sebaot: "Om de som är kvar av folket              tror detta är omöjligt i kommande dagar,/ är det därför omöjligt för mig?" 

Här blir det tydligt att Gud inte är beroende av att vi "tror" att något ska ske för att kunna handla. Även vissa kristna tycks inbilla sig detta. Så det är inte bara hästarna i Sakarja som ger vila. Denna lilla vers borde få de flesta som kämpat "i tro" fram till andlig utmattning  att andas ut. Gud är inte ett dugg beroende av vad vi tror kan hända eller inte hända. Åter ger Sakarja frid i en fredlös tid.  


                                               


*I dagens Marocko är man, vad jag förstår, väldigt stolta över sin rika judiska historia och den göms inte undan utan är snarare ett turistmål. Kanske för att ättlingar till judar som flydde 1948 nu vill återvända som turister till detta ganska fredliga land och se hur deras förfäder levde. Alla jag mött i Marocko är vänligt inställda till judar, vilket ju vem som helst upplever helt annorlunda i de flesta arabländer. Även de få kontakter jag haft med Algeriet är påfallande positivt inställda till judar. Jag vill gärna lyfta detta faktum i en tid när islamister tillåts definiera exakt varenda muslim och vartenda arabisktalande land på jorden.

 Marockos flagga har dessutom Salomos sigill i centrum, ett pentagram som visserligen är grönt som islams färg och en symbol för Fatimas hand, men den i många islamiska länder vanliga krigiska ottomanska halvmånen lyser med sin frånvaro. Och Salomo var ju judisk kung. När jag frågade om denna flagga av en vänlig rektor på skolan i Sidi bou Othmani sa han "vi hatar inte judar" med tydlig avståndstagande från militant islamism och sedan berättade han med stolthet om den judiska kulturen som berikat Marocko i tusen år.

** Exempelvis tyngs ofta cancerpatienter av kravet på att "kämpa" och då också skulden för att ha "gett upp" eller "förlorat" mot cancern när patienten inte blir frisk. Ett annat krav på cancerpatienter är att "vara tacksam" för cancern för att så bli frisk pga sitt positiva tänkande.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar