...han som ger oss kunskap genom markens djur, vishet genom himlens fåglar... Job 35:11
Tisdag på sportlovet började skrämmande. Min äslkade Elva kunde inte gå utan vinglade bara hit och dit och kräktes när hon försökte ta sig fram. Mest låg hon på sidan och hennes ögon rullade och ryckte. Alla symptom påminde om kristallsjukan som jag haft och vet är jättejobbig. Men jag tänkte att min snart 14-åriga hund hade fått en stroke. Vi, Elis och jag, åkte in till veterinären med bävan. Det kunde mycket väl vara så att vi inte skulle komma hem med en hund därifrån.
Till vår hoppfulla lycka trodde veterinären att Elva drabbats av Old Dog Vestibular Syndrom som mycket riktigt är samma sak som kristallsjuka hos människor. Denna åkomma botas bäst med värme , kärlek och hjälp att få i sig mat och vatten , samt en långtidsverkande spruta mot illamående. Promenader fick hon först göra med sele på så vi kunde hjälpa henne att inte falla. På två veckor brukar de flesta hundar vara ganska återställda för sjukdomen självläker.
Elva mår redan mycket bättre. Hon äter ordentligt av sin Recovery-mat som hon i början fick matas med sked eller luras i genom att vi smetade den på hennes framtassar så hon slickade av dem. Nyss skuttade hon vingligt men glatt med oss ut på skoterspåret för första gången sedan hon blev sjuk. Något som verkade omöjligt åtta timmar tidigare.
Hopp är att vaka över en sjuk gammal hund.
Bibelordet handlar om att vi lär oss av djuren. Och så är det ju. Jag lär mig så mycket av mina djur. Denna händelse lärde mig att hopp är något väldigt konkret. Hopp är att inte förtvivlat avliva sin gamla hund utan ta hand om henne dygnet runt tills hon mår bättre. Hopp är att skedmata en hund som mår illa av yrsel men ändå måste få upp blodsockret för att må lite bättre. Hopp är att bära henne nerför trappan och vänta tills hon kissat. Hopp är att höra att hon bajsat och gått 100 meter med stöd med Elis när jag själv just sjungit på en begravning av en kär vän.
Så förstår jag äntligen varför det franska ordet för att hoppas =espérer, tar modus indikativum och inte konjunktiv. Camilla Lif pratade i spanarna om hopp som en yxa, och det är en perfekt metafor. Hopp är att inte ge upp utan hugga upp den låsta dörren när det kan finnas någon inlåst som behöver hjälp bakom den. Hopp är att hugga ved till en värmande brasa när man gått vilse. Hopp är att hugga upp en vak för att skölja nytvättade kläder i polarnatten.
Den gode lämnar arv åt barn och barnbarn, Ords. 13:22 a
Jag var på begravning i Kiruna under sportlovet. Nicke (Olof Nikolaus Svonni) som dog 6 februari begravdes den 6 mars. Solen strålade över vita vidder och kapellet i Poikkijärvi lyste i varma färger som det gör på begravningar av samer. Hela gudstjänsten blev som Nicke: humoristisk, generös, ljus och missionerande.
Hans barn, barnbarn och barnbarnsbarn var där. Syskonbarn, syskonbarnbarn och kusiner likaså. Och Missionsförsamlingen som också var hans familj, så klart. Han hade arbetat som postiljon hela livet, tillsammans med min pappa som också var född 1941. De var ett gäng missionärer där på Posten och en del slutade men bar tron med sig till andra områden. En av dem blev pappas bästis och sedan kyrkoherde: Jan-Erik Kuoksu.
Och vilket arv de alla givit oss som kommit efter: himmelrikets skatter som aldrig förgår.
Syskonen Bibas och deras mammas sorgliga öde fick världen att lysas upp i orange förra veckan. Eiffeltornet var helt brandgult och ballonger i samma varma färg släpptes upp i luften i centrala Paris, till exempel. Färgen har efter Hamas fasansfulla attack mot fredskibbutzerna i södra Israel och dansfestivalen Nova 7 oktober 2023 blivit en symbol för gisslans lidande eftersom syskonen Bibas, 9 månader och fyra år gamla, var helt rödhåriga i just den nyansen.
Orange var också revolutionen i Ukraina som fick den ryska marionett-presidenten att avgå och ge plats för demokrati i Ukraina. Redan då började förstås Putin planera för ett annat sätt att ta makten i Ukraina. När inte Ukraina blev ett nytt Vitryssland måste andra åtgärder vidtas tyckte den gamle KGB-officeren Putin, som aldrig glömt sitt livs värsta dag: den dag då Berlinmuren föll. 2007 höll han ett tal som borde fått Europa att vakna, men icke. 2014 invaderade han Krim och östra Ukraina. Vi var just då i Frankrike och nyheterna handlade bara om Ukraina hela dagarna. Det var helt surrealistiskt vad vi såg.
Europa i krig var inget vi hade räknat med, trots Putins imperialistiska tydligt uttalade vision och Rysslands invasion av Georgien 2008. För oss Européer var ju alla krig typ slut när muren föll 1989, om vi bortsåg från Balkan som vi såg som ett inbördeskrig. Ett fasansfullt inbördeskrig, men det var ingen imperialistisk stormakt som började grabba åt sig fria länder i sin närhet. (tack Rebella för påminnelsen om denna, som jag nu uppdaterar med):
Regeringen Reinfeldt i Sverige hade uppenbarligen inte heller tänkt tanken och när vi kom hem var detta med Krim knappt en notis i en tidning. Det svenska försvaret nedrustades och betecknades som ett särintresse för glesbygdskommuner som ville behålla arbetsplatser. Så Reinfeldt fortsatte sin skattesänkningspolitik där mycken annan välfärd monterades ner. Jag tänkte då inte speciellt mycket på försvaret utan tyckte det var okej. Krim lät långt bort. Men lite märkligt var det att det som toppade alla nyheter i Frankrike i veckor knappt märktes i Sverige som geografiskt och historiskt ligger mycket närmare Ukraina.
Denna orangea bloggpost som jag planerat sedan förra veckan, fick en ytterligare dimension när jag just idag, för första gången i mitt liv, fick höra talas om en annan orange rörelse. Den rörelse som var emot att Israel helt skulle överge Gaza-remsan för att få fred i utbyte mot land. Fatah skulle ta över Gazaremsan enligt samma villkor som fanns i Oslo-avtalet, som tyvärr aldrig blev helt genomfört pga Yassir Arafatas vägran att skriva på det sista fredsavtalet, det som var det senaste av många sedan 1948 som skulle gett Palestinierna en helt egen självstyrande stat granne med Israel. Kanske var det också det sista försöket att skapa den nya nationen Palestina.
Detta hände 2005 då Israel tvångsförflyttade ca. 9000 judar från Gaza remsan som i freden med Egypten hade överlämnats till Israel . De lämnade efter sig växthus och bevattningsanläggningar i blomstrande små byar. Sedan vet vi ju att dessa anläggningarna 2007 blev till raketer och andra vapen, allt raserades av de som vann valet 2007 Hamas. Hamas började en egen utrensning som inte alls var fredlig som när Israel tvångsförflyttade judar från Gaza. Nej, slaktaren från Khan Younis, Yahya Sinwar skaffade sig detta öknamn (enligt honom hedersnamn) genom att halshugga, lemlästa, ja, på alla upptänkliga sätt mörda Fatah-medlemmar och tjänstemän som jobbade för den palestinska myndigheten.
Sedan började de nästan dagliga raketattackerna mot Israel som ibland blev så intensiva så Israel gick till motoffensiv. Hamas kidnappade israeler, två av dem som nyligen frisläppts hade suttit fångna i över tio år, för att köpslå med och få lös tex slaktaren Sinwar, som blivit behandlad mot dödlig hjärncancer i Israeliskt fängelse. Judar ser det som en mitzwa att aldrig överge en tillfångatagen Israel, oavsett etnicitet, och det har Hamas och andra terrorister utnyttjat länge. Nu senast i de fasansfulla shower när gisslan frisläppts mot att Israel släpper terrorister ur fängelse i Israel, som jag redan gråtit ut om här.
Men här är min poäng att det var två orangea rörelser som uppträdde samtidigt årsskiftet 2004-2005. Två länder som senare attackerade oprovocerat, två länder som fått barn kidnappade. Två länder med judiska presidenter. Hamas är en allierad till Iran och Putin och de har finansierat kriget. KGB-officeren Putin, expert på propaganda, har sett till att Hamas använder mänskliga sköldar för att vända opinionen i väst till sin fördel. De hade go-pro-kameror på sig och spred videoklipp direkt från massakern, lika direkt mobiliserades ungdomar och gamla 68-aktivister runt om i världen, redan innan Israel hade startat sin motoffensiv. Nu säger "alla", inte vi som inte är helt förstörda av propagandan, att Israel började kriget 8 oktober. Typiskt för nyhetsförmedling om Israel. Allt börjar med att Israel försvarar sig. Men de började inte försvaret redan 8 oktober. Däremot var "palstinaaktivismen" i full gång direkt den 7 oktober. Absolut ingen slump, typiskt KGB-progandaförfarande. Så inbjöds sedan Hamastoppar till Moskva i november, då när Hamas just strypt Kfir och Ariel Bibas med sina bara händer. Säkerligen detta också med i planen för de sa ju genast att barnen dött i ett flygangrepp från IDF.
I Ukraina har Putin använt sitt trumf-kort Trump (som betyder just trumfkort på engelska*) han behöver knappast något mer utom några GRU anställda som sprider skräp på sociala medier om Ukraina och president Zelensky. De skickar ungdomar från fattiga länder som Moldavien att sprejmåla judehat i Europa och annat smågrus också, men de behöver i stort sett bara Trump. Han sköter hela jobbet för Ryssland i Ukraina.
Nu till min sorgliga poäng, som blev ännu tydligare med den orangea rörelsen mot tvångsförflyttandet av israeler från Gaza 2005, Putin har alltså lyckats splittra dessa två länder som har typ allt gemensamt. 68 % av ukrainarna är pro-israeliska, Zelensky hade vänskapliga band med Israel, jude och barn till förintelseöverlevare som han är, men Putin har genom Trump lyckats vända Israel mot Ukraina. Trots att Trump lovade att helvetet skulle bryta ut om inte exakt alla gisslan skulle vara hemma för flera veckor sedan och inget hände mer än den förmodligen värsta gisslanshowen när bl.a. syskonen Bibas kroppar fördes hem, litar många i Israel på Trumps plan för Gaza.
De litar på mannen som älskar snabba avtal som mest innehåller snömos eller är katastrofala , tex det han slöt med Talibanerna som han förhandlade med över huvudet på Afghanistans dåvarande regering. Visst tog inbördeskriget slut men till ett högt pris för afghanerna, inte minst kvinnorna. De litar på mannen som egentligen bara tänker på sig själv och hur han ska bli rik. De litar på en man som alltid ljuger och ändrar sig när han får för sig att det lönar sig: "sa jag det?" De litar på en man som tyr sig till Nordkoreas diktator snarare än Sydkoreas demokratiskt valda regering. Och detta trots att hans plan för Gaza är mycket fantasifull,om jag uttrycker mig diplomatiskt.
De orangea rörelserna skulle ha så mycket att vinna på ett samarbete mot USA men Trump har lyckats splittra dem på samma sätt som han splittrat och tagit över det republikanska partiet.
* Egentligen hette hans farfar Drumpf han som immigrerade till USA 1885, men de antog namnet Trump för att passa in i engelskan och kanske tyckte de att det var kul med betydelsen av namnet.
I paradismat ingår inte bröd men idag är det ännu fastlag så jag bakade en omgång rågbröd idag. Bröd är både vackert och gott. Och med surdeg blir det också bättre för magen och mer näring frigörs från mjöl och gryn. Dessutom finns det alltid surdeg hemma så när man får tid att baka är inte bristen på jäst ett hinder.
Ty var och en som åkallar Herrens namn skall bli räddad. Men hur skall de kunna åkalla den som de inte har kommit till tro på? Hur ska de kunna tro på den som de inte har hört? Hur skall de kunna höra utan att någon förkunnar? Hur kan någon förkunna utan att vara utsänd? Det står skrivet: Skönt ljuder stegen av dem som bär bud om goda ting. Men alla lyssnade inte till budskapet. Ty Jesaja säger: Vem satte tro till det vi förkunnade? Så bygger tron på förkunnelsen och förkunnelsen på Kristi ord. Rom. 10: 13-17
Så är det snart fasta och jag hoppas kunna ha en fastekalender igen. Men eftersom denna dator är så bra blir den ofta "TV-dator" så det blir svårare att få till de där små stunderna för bloggande. Det är en sådan fördjupning och glädje i att följa fastan dag för dag, ord för ord. Just nu behöver jag en fastekalender mer än vanligt.
Blåmåndag kallas sagen jag antar det beror på den liturgisks färgen som i nordisk tradition är blå under fastan. Blå är ju också en färg vi förknippar med sorg och depression. Sorg är en naturlig reaktion att leva sig igenom. Men depressioner behöver läkas. Jag är inte deprimerad men mycket gör mig sorgsen och stressad.
Just att skriva och dyka ner i orden är en sådan helande och lugnande fasteaktivitet när mycket annat skalas bort. Allt känns rörigt och galet långt borta och nära. Att leva fastan och älska livet för att förhoppningsvis förändra en liten nanobit av världen känns därför nödvändigt den långa fastan 2025.
