Featured Post

Läsa tillsammans

Nya testamentets flitigast förekommande textförfattare Paulus omvändes genom ett möte med Kristus på sin väg till Damaskus för att stoppa ...

söndag 29 november 2015

Första Advent: Sune Sik

Idag är det klang och jubel, hosiannarop och palmbladsviftande. Det nya kyrkoåret börjar denna dag den först söndagen i Advent. En dag att se fram emot på många olika sätt. Barockbloggen längtar hit för att få leva genom ytterligare en adventskalender.


Kalenderns första namn är Sune i år. Ett namn som ligger mig varmt om hjärtat; morfar hette så och min yngste son vill ha en son som heter Sune* så jag kanske får ett barnbarn med detta namn. dessutom betyder Sune just son. Så passande att den tid vi firar Jesu ankomst ibland börjar på denna dag.

Många Sunar har skrivits in i historien, söner har ju en tendens att hamna där i större utsträckning än döttrar. Många finns att välja på med andra ord. Kalendersonen i år blev Sune Sik. Häftigt namn! Vi förstår bara av det att han måste vara en medeltida gestalt om han inte är en karaktär i Kalle Anka. Han är ingen karaktär i Kalle Anka utan en högättad person från medeltiden. Vi vet inte mycket om honom men det vi vet är  en viktig påminnelse så här i början av adventstiden: han gav bort en stor gåva till Guds verk, hjälp till fattiga och sjuka. Han blir utvald till kalenderpojke genom att han 1297 gav en stor gåva till Vreta kloster.

Vreta kloster är det äldsta i Sverige. Det var under sin storhetstid ett kloster för kvinnor och hade stort inflytande på vad vi idag kallar välfärdsområdet samt bildning. Kvinnor från olika samhällsklasser möttes i klostret och de kunde leva ett aktat liv trots att de inte var gifta och de slapp alltså olyckliga äktenskap och död i barnsäng. Inte ens drottningar hade ett friare liv än de, utom på ett område, i klosterlöftena ingick att inte lämna klostret. Därför var en pilgrimsresa till Linköping en händelse som väckte sådan uppmärksamhet att den finns nedtecknad i annalerna.

Syster Benedicta låg svårt sjuk och en annan nunna lovade att göra denna pilgrimsfärd i hopp om att den skulle hela hennes klostersyster. När Benedicta fick veta detta tillfrisknade hon och de färdades tillsammans till Linköping. Jag ser i andanom dessa två systrar vandrandes till Linköping. Kärleksbanden styrker den nyss dödssjuka Benedicta. Samtidigt måste de ha upplevt en härlig äventyrskänsla. Kanske fnittrar de ibland efter vägen även om de naturligtvis var rädda för rövare och vilda djur i skogen. Kanske hade de eskort av stadiga bönder som städslats för deras färd. För mig blir de lite som Rut och Noomi. Bästisar på resa för att klara livhanken ännu några år i denna vackra och farliga värld.

Kanske var det vetskapen om att få vara ensam med sin bästis som gjorde Benedicta frisk. Helt klart måste klostertillvaron ha varit ett stort steg framåt för kvinnors bildning och emancipation men särskilt mycket tvåsamma var de inte i denna kollektivboendets extrem. Reformationen gjorde dock slut på svenska kvinnors frihet att välja klosterlivets protest mot könsmaktsordningen men Vreta kloster gjorde länge motstånd.

Sedan Gustav Vasa började dra in klosteregendomar blev Vreta kloster i stället en flickskola men kronan tog stora avgifter för klostret som urholkade dess ekonomi eftersom de dessutom inte längre fick bidrag från stormän som Sune Sik. Reformationen hade ytterligare  en ond effekt: furstar och stormän fick för sig att de kunde undslippa skärselden på annat sätt än genom stora gåvor till goda ändamål. Snålheten tog över och generösa givare som Sune Sik glömdes nästan bort åtminstone sågs de inte längre som efterföljansvärda exempel.

Den ständigt lika otidsenliga Barockbloggen vill dock framföra Sune Sik som en förebild för oss alla i en ond och snål tid. Låt oss alla gå till historien som kloka förvaltare som använder den ohederlige Mammon till att skaffa oss vänner både nu och i evigheten, precis som Sune Sik som dessutom indirekt gav vännerna Benedicta och hennes bästis en pilgrimsresa på tu man fot.





*Han vill ha fyra barn; för några år sedan skulle de heta Kerstin, Charlotte, Sten och Sune. Nu har han i stället fastnat för Sune, Alvin, Emma och Albin.


20 kommentarer:

  1. Fräsigt namn...Sune sik =) Kan bara hålla med om klostrena vet att jag läst om den tyska abedissan Hildegard von bingen som föräldrarna tyckte var för sjuk och klen när hon var liten så man sparade henne från mycket barnfödande och förtidig död så klosterliv blev hennes väg, en dam som fortfarande verkar vara poppis i tysktalande områden dels pågrund av sina böcker om natur medicin men också vackra sånger.

    Illustrerad vetenskap hade för många år sedan en jättebra artikel om klostrena som medeltidens kraft centra, ute i världen regerade despotiska tyranner rasade krig,pest och banditer men innanför klosterväggarna rådde en mer demokratisk ordning och man studerade och fördupade sig, samlade fakta.

    Dessa trappist munkar som har 1100 hektar skog och säljer kistor och urnor till människor som har någon älskad anhörig som dött, gillar sannerligen deras klara förvaltar tanke, för var urna som säljs så planterar man ett träd =)

    https://www.youtube.com/watch?v=WxOOQ2YU5rQ

    Thats the way to go monks =)

    p.s glad att klostrena är på fram marsch här i Sverige igen,dom behövs verkligen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är då säkert att om fler levde som i klostren skulle vi inte ha en klimatkris att ta hand om i Paris.

      Det verkar bli fler och fler som söker sig till kommunitetsliv och det är jag helhjärtat glad för. Tex såg jag denna annons i Dagen, som jag klippte ut:

      "Kristet par söker samarbetare till kollektiv verksamhet med syfte att hjälpa personer med svag ekonomi och utbrändhet till en viloplats för själen och på lång sikt bli en självförsörjande verksamhet. Du(ni som svarar bör ha detta på ert hjärta och ha en längtan att starta en sådan verksamhet. Tel: 070-5565091 Pär Alverbäck."

      Försöker sprida denna till rätt människor och för att be för denna gryende kommunitet.

      Radera
  2. Jag var på högmässan både förra söndagen och denna och det var ju lite skillnad om man säger så. Domedagen, höll jag på att säga, domsöndagen, den var glesare och mer hardcore och psalmerna var svårsjungna. Idag var det massor av barn (bänkarna räckte inte till) och rejält med självförtroende i sången. Blev lite gråtig ibland och klarade inte att sjunga vidare då.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Domsöndagen handlar ju också om Jesu ankomst, en ännu mer glädjefylld än den ankomst som vi snart firar. Ändå får vi det till att bli dystert som om den som kom ridande på en åsna plötsligt skulle gått igenom en förvandling till ett blodtörstigt monster. Jag tror vi har fattat för lite av Guds storhet trots att vi lever med facit i hand och vet hurdan Gud är genom att vi sett honom i Jesus.

      Varför skulle den som säger att han är den han är och alltid kommer att vara densamme gå igenom en metamorfos från Guds lamm till Rambo? Båda ankomsterna av Jesus borde alltså firas på samma vis. Det märker man ju om man tänker på texterna i adventspsalmerna: 103: " Ej kommer han med härar och ej med ståt och prakt dock ondskan han förfärar i all dess stolta makt. Med andens svärd han strider och segrar när han lider , välsignad vare han som kom i Herrens namn." "Gläd dig du Kristi brud och möt din Herre Gud, den stora dag du skådat som oss profeter bådat. Hosianna pris och ära, vår konung är nu nära!" citat ur psalm 103 och 104 i Psalmboken. Båda två skulle lika gärna kunna sjungas på Domsöndagen, de bibelord texterna bygger på refererar både till Jesus födelse och andra tillkommelse.

      Jag var också på en fin gudstjänst ute i en by så den hade lagts på eftermiddagen för att prästen skulle hinna med då krockade gudstjänsten med skyltsöndagens evenemang i tätorten men vi var ändå en glad skara om ej helt fullsatt. Jag fick sjunga med kören i en för mig helt ny adventssång från Norge som hade en mycket fin text bl.a om att ge flyktingen rum och ensamma gemenskap. Två saker som kommer att vara självklara vid Jesu andra tillkommelse men vi ska för den skull inte vänta till den dagen: Guds rike är nära, vår konung är mitt ibland oss redan nu och kyrkoårets första dag påminner om att vi lever i framtiden som kristna och det ska märkas..

      Radera
    2. Fast jag gillade själva allvaret. Tyckte själv att jag behövde en rejäl dos av det. Lite märkligt slår det mig då sommaren och hösten inte precis varit glad eller lättsinnig. Behövde kanske bottna ännu mer i mörkret..

      Radera
    3. Jag gillar också allvaret, som du kanske förstår, jag gillar bara inte skrämselstilen och den förutfattade meningen att Domsöndagen och första Advent inte alls hör ihop, för det gör de ju. Förr pågick faktiskt adventsfastan från st. Martin den 11 november så texterna hänger verkligen ihop på alla möjliga sätt.

      Ja, hösten har varit svårt för oss båda och det verkar fortsätta i den stilen. Självhjälpstips om att se positivt på saken gör inte annat än lägger sten på börda. Det gäller att få borra sig ner i djupen tills man stöter på urberget som inte sviker-och där se att någon redan är där. Det är den bästa tröst jag finner just nu. Hoppas du börjar bottna du med.

      Radera
    4. Ja, just det. Urberget. Gruskornets längtan efter urberget.
      Innesluter dig och Lars i mina böner <3

      Radera
  3. Av någon anledning längtar jag ovanligt mycket efter vintersolståndet i år. Kl 0558 den 22 december. Även om det "bara" handlar om astronomi så har det betydelse för mig. Hoppas för andra.
    Klaus

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja när ljuset återvänder får man nytt hopp, julen ligger rätt till astronomiskt för oss nordbor. Och när jag tänker på det är ju ingen lika påverkad av mörker och ljus som vi på norra halvklotet så det är ju bar att den anpassats till just oss. Åt var och en efter behov...

      Radera
  4. Efter det blir det ljusare och ljusare Klaus =) gör mina försök ibland att titta i mitt teleskop och försökte fota månen härförleden genom okularet , blev så där, men man kan ju se kratrar på månen.Har varit några gånger och kollat ale stenar här i skåne ,där stenarna lär vara ordnade så att man kan utläsa vissa viktiga astronomiska data som just vintersolstånd.

    http://s1180.photobucket.com/user/larsnilsson1/media/IMG_0328.jpg.html

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ack gamla måne...
      Apollo projektet var sådär magiskt viktigt för mig när jag var barn. Kan fortfarande sugas in i någon av alla de dokumentärer som sänds om det i olika tv-kanaler.

      Radera
    2. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

      Radera
  5. Såg den här korta dokumentären för ett tag sedan:

    https://www.youtube.com/watch?v=2fautyLuuvo

    Läste på nätet att Walt Disney tyckte det var en spännande sak med mån flygning och gjorde sitt bästa att populärisera iden , werner von Braun är säker på sin sak att människan kommer att gå på månen en dag även om programmet är från 1955 =)

    SvaraRadera
  6. Jag säger bara Månbas Alpha, min bror och jag byggde den i lego (efter eget huvud, kanske inte helt porträttlikt) och äventyret tog aldrig slut för vi hade så mycket lego.
    https://youtu.be/I4iZWBFrPsI

    SvaraRadera
  7. Minns att jag inte missade ett avsnitt av månbas Alpha och var sååå besviken när sista avsnittet gick , var nog där intresset för science fiction-filmer började =) själv minns jag att jag dreglade i en stor leksaks butik dom hade jättebyggsatser på månbas Alpha skeppen som ju hette örnen 1,2,3,4 som också ses i Almas klipp. Men dom var för dyra för vecko pengen eller för julklapp så att föräldrarna skulle köpa en sådan ;) sedan dess har det blivit ganska många sci-fi ,väntar på att Prometheus 2 med Noomi ska komma även om den är rätt läbbig och slafsig. Kul ni byggde ert eget månbas Alpa med lego Alma =)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad kul att du minns denna spännande rymdsaga! Det var nog bra att vi byggde själv av sådant där "allmän-lego", vi hade väldigt roligt. Jag ville bli astronom på den tiden, men absolut inte austronaut, den klaustrofobiska känslan i Månbas Alpha var avskräckande. Du blev ju astronom med eget teleskop och allt, jag spanar bara stjärnor med hjälp av ögonen och Den vanliga svenska almanackan. Du har fortsatt vara en affacionado för Sci-Fi. Det är så bra, du h¨ller mi uppdaterad.

      Radera
    2. Såg aldrig Alfa tyvärr. Ville också bli astronom som barn och ungdom..

      Radera
    3. Alla tre astronomaspiranter! Vi är kanske de tre vise männen i ny tappning=)

      Radera
    4. (skratt) ja dom tre vise männen var nog "rymdflygare" på sitt speciella sätt =)

      Radera