Featured Post

Läsa tillsammans

Nya testamentets flitigast förekommande textförfattare Paulus omvändes genom ett möte med Kristus på sin väg till Damaskus för att stoppa ...

fredag 9 december 2016

Anna av Novgorod: prinsessan som fick ett eget rum

Det brukar sägas att Sverige bara har ett internationellt erkänt helgon; den heliga Birgitta. Det är faktiskt inte sant. Att det sägs så beror på att vi varit så västorienterade i Sverige alltsedan tyska kyrkan gjorde Sverige till en del av Hamburgs stift på 800-talet. För i öst har vi den heliga Anna som föddes kring år 1000 som svensk prinsessa, dotter till Olof Skötkonung, död som nunna i Ortodoxa kyrkan 1050.
Vid den här tiden började helgon allt oftare tillhöra högättade familjer, precis som Birgitta. Medan de flesta helgon i vår kalender är martyrer, från främst Diocletianus stora förföljelse av de kristna 244-311, levde de yngre helgonen ofta tills de dog av naturliga orsaker och de var i ökande utsträckning från samhällets övre skikt och inte slavar och andra föraktade sociala grupper som de var under den första kyrkans tid.
År 325 blev kristendomen favoriserad religion i Romarriket och då började det plötsligt vara ett plus på karriärstegen att vara kristen. Nordborna hade börjat anamma kristendomen redan kring 800-talet och när Anna föddes, som prinsessan Ingegerd Olofsdotter hade kristendomen blivit så stark i Norden att hon döptes tillsammans med sin pappa i Husaby källa när hon var 8 år gammal. Olof gjorde så kristendomen till favoriserad religion i det nuvarande Sverige.
Ingegerd var pappas favorit mycket vacker och självständig men hon fick för den skull inte bestämma vem hon ville gifta sig med. Prinsessors giftermål var alltid enbart politiska. Hon valde norske kungen Olav Digre (senare den Helige) som var 5 år äldre än henne, men pappa Olof var benhårt emot denna allians. Ingegerd fick dock senare Olav Digre som svåger då hennes lillayster Astrid giftes bort med Olav. Det skvallras i isländska sagor om att hon och Olav var ett älskande par fram till Olavs död. Bekräftat är att Ingegerd tog Olavs oäkta son till sin fosterson och fostrade honom till kung Magnus den Gode av Norge.
Olof Skötkonung gifte i stället bort sin vackra dotter med kung Jaroslav den vise av Novgorod år 1019 då Jaroslav var över 40 år gammal. Pappa Olof lät Ingegerd få igenom de två krav hon hade för att gå med på giftermålet; hon fick med sig pappa Olofs kusin Ragnvald Jarl som följesven och så fick hon landskapet Ladoga till egen förläning. Legenden säger att området fick namnet Ingermanland som en heder till henne, men det är nog snarare floden Inkere som gett området sitt namn.
Jaroslav (978-1054) var son till Rysslands första kristna furste Vladimir och Ingegerd var dotter till Sveriges första kristna konung så de hade tron gemensam även om Jaroslav var ortodox och Ingegerd var katolik. Ingegerd tycktes snabbt ha anpassat sig till livet som furstinna av Novgorod. Hon bytte ut sitt nordiska namn Ingegerd till Irina, som betyder Fred, och använde hela sin karisma och sitt kontaknät till att just mäkla fred och främja samarbete mellan Norden och Novgorod. Hon stödde Jaroslavs försök att ena Novgorodriket och få slut på de brödrastrider som plågade riket. Hon följde med sin man ut i fälttåg och grundade kyrkor och kloster.
När hon var ca 35 år gammal flyttade hon och Jaroslav till Kiev som då var ryska rikets huvudstad och Rysslands första guldålder inleddes. Nu sysslade Irina med att sköta utrikeskontakter och utbilda sina med tiden minst 10 barn. Hennes döttrar gifte sig alla med bemärkta män bla Ungerns blivande kung och Harald Hårdråde från Norge. Henri I av Frankrike gifte sig med dottern Anna. Anna imponerade stort när hon anlände till hovet i Europas stormakt genom att hon var så oerhört bildad; hon kunde både läsa och skriva!
Några år innan hennes ca 25 år äldre make dog fick Irina för första gången i sitt liv bestämma helt själv om vad hon ville göra. Hon gick då i kloster. I ett kloster har varje nunna och munk ett eget rum som symboliserar den enskilda bönen när hon står ensam inför Guds ansikte. Född till prinsessa och furstinna hade Irina aldrig haft ett alldeles eget rum, hennes uppgift var att vara en offentlig symbol tillgänglig för staten. Som nunna fick hon förutom ett eget rum också välja sitt eget namn ännu en gång. Irina antog då dotterns namn Anna som betyder den benådade. Hon hann bara vara nunna i ett eller ett par år innan hon dog 1050 och ligger begravd vid Jaroslavs sida i Sofiakatedralen i Novgorod.
Det är oklart varför hon helgonförklarades men klart är att hon fortfarande vördas i den ortodoxa kyrkan och en svensk ortodox församling har hennes namn; Heliga Annas församling som omfattar Mellansverige från Stockholm till Dalarna. Sverige har således bidragit till helgonkalendern med två klostergrundande kvinnor, mångbarnsmammor med stort politiskt inflytande och bemärkta döttrar. Båda är också Sveriges skyddshelgon, Birgitta erkänd i västkyrkan och Anna av kyrkan i öst.

6 kommentarer:

  1. Kyrkan förlorade sin underklass proteströrelsekaraktär mycket tidigt.
    I och med att kristendomen blev statsreligionen i romarriket på 300-talet , kidnappade den Väst-romerska överklassen kyrkan. Från och med det, biskopar och påvar kom huvudsakligen från patricier-klassen .Under Birgittas tid och långt innan , kunde inte vanlig folk bli nunnor utan dyra "hemgifter" till klostren.
    Långt senare i den protestantiska kyrkan blev borgarklassen den självklara backgrunden till prästerskapet.
    Väckelserörelsen i Sverige på 1800-talet, var ett slags proteströrelse i det kyrkliga. Medlemmar kom från arbetarklassen (och bönder) så som predikanterna också.Tage Erlander tyckte att detta hjälpte till i Sveriges demokratisering.Folk lärde sig att fatta egna beslut i sina frikyrkoförsamlingar.
    Så sent som på 70-talet var ca hälften av präster i Svenska Kyrkan söner till präster.Hur läget är i dag vet jag inte.
    Inte undra på att redan början på 1900-talet sekularisering var ett stort problem för statskyrkan. Socialdemokrater kidnappade Svenska Kyrkan på 30-talet och har styrt kyrkan i mycket , men trots detta dom kyrkliga kommer huvudsakligen från borgare och bönder.Samtidigt frikyrkorna har gjort en klassresa och blivit medelklass.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo makten korrumperar kyrkan också. Ett i tiden närliggande exempel är miljöpartiets medverkan i en regering som inte på ett enda sätt driver en miljöpartipolitik.

      Lasarröreslen inom kyrkan var alltid småfolkets. Vi föraktas ännu men jag tror det är sunt. Något blir fel om alla berömmer oss och låter kristna sitta vid köttgrytorna. Det har aldrig varit bra för kristendomen att få världslig makt. Bra med en jesuitpåve nu han har ju avgett fattigdomslöfte. Vilken skillnad mot patricierpåvarna under senmedeltiden och renässansen som i allt liknade furstar utom i det att de officiellt inte hade barn.

      Radera
  2. Det var väl så förr att barn till rikare familjer fick utbildning vid klostrena och inte ovanligt när dom gick i "pension" att dom drog sig tillbaka till kloster miljö, kanske klostret hade trädgård, bibliotek en självklarhet och intressanta projekt att fördjupa sig i , sin tids bästa vårdmöjligheter, måste det ju varit en bra miljö att sluta sina dagar i, dessutom möjlighet att bikta och ångra gamla synder som nog dagens makthavare hade mått bra av.Expressen tycker att dagens makthavare har synder att bekänna:

    http://www.expressen.se/ledare/politikerna-som-borde-saga-forlat-hela-listan/

    Men mig veterligen händer det väldigt sällan att svenska staten ber om ursäkt för något den utsatt folket för, delvis för att vi lever i ett sekulärt land där jag tror att be om ursäkt för fel ses som ett svaghets tecken.

    Matteus 16 ger däremot lite perspektiv att lösa upp synder här på jorden och befria dom som är budna.

    Så säger ock jag dig att du är Petrus; och på denna klippa skall jag bygga min församling, och dödsrikets portar skola icke bliva henne övermäktiga. Jag skall giva dig himmelrikets nycklar: allt vad du binder på jorden, det skall vara bundet i himmelen; och allt vad du löser på jorden, det skall vara löst i himmelen.» Därefter förbjöd han lärjungarna att för någon säga att han var Messias.



    SvaraRadera
    Svar
    1. Att medeltidens kungligheter ibland faktiskt var troende var nog tur. Med deras makt hade de kunnat göra stor skada om de inte fruktat för Guds rättvisa dom utan anseende till person.

      Radera
    2. Exakt, stormännen lät sina jordgods gå i arv generation efter generation och det fanns alltid en jord att ärva för framtida generationer,innan det fanns sekulär och statlig lag gällde "guds lag"

      Men ska man förgifta jorden, utrota djuren och lämna nada till nästa generation är det lättast att hysta gud och bibeln överbord , vilket dagens stormän också gjort.

      Radera
    3. Jo, det är en riktigt dålig sak i vår tid att gudsfruktan helt försvunnit hos dem som har mest anledning att frukta Guds dom.

      Radera