Featured Post

Läsa tillsammans

Nya testamentets flitigast förekommande textförfattare Paulus omvändes genom ett möte med Kristus på sin väg till Damaskus för att stoppa ...

fredag 31 januari 2020

Klassförakt

Johan Hakelius har jag följt i många år. Han är rolig, han har tecknat serier, han är allmänbildad och han bär skräddarsydd tweed. Han är lite av en svensk, därmed blek, kopia av Roger Scruton. Och så är han Spanare i P1. Ofta håller jag inte alls med honom, speciellt nu när han på äldre dagar blivit SD-kramare. Jag ser hans anglofila konservatism som naiv och oförarglig. Men aldrig har jag blivit direkt arg på honom. Förrän nu.

Jag vet inte vem Jens Ganman är, eller rättare; jag visste inte vem han var. Nu vet jag. Genom Johan Hakelius bloggkrönika i Fokus. Jag tog då reda på mer om denne "årets svensk". Han har gjort sig känd som en man som i populistisk anda (dvs "jag vet vad alla riktiga svenskar tycker"/"jag vet vad vanligt folk egentligen gillar") lägger ut sk.humor som är rasistisk både mot svenskar och andra på sociala medier. Riktiga svenskar vill nämligen, enligt Ganman, dricka hembränt i en EPA och lyssna på Eddie Meduza. Att ha fotbollslag med barn av blandat ursprung ser han som ett avelsexperiment av doktor Frankenstein. etc, etc i samma stil. Johan Hakelius menar att all kritik mot detta val och denne "humorist" är elitistisk. Vanlig arbetarklassisk icke-elit gillar Ganman, enligt Hakelius expertanalys.

Jag tillhör sannerligen ingen elit. White trash är nog den bästa beskrivningen av min fattiga uppväxt. Vi var inte ens coola nog att vara fattiga pga droger och kriminalitet hos föräldrarna. Nej, vi tillhörde istället den mest föraktade gruppen i fattig-Sverige: läsarna. De svagsinta som ber i stället för att slå ner folk med järnrör. De löjeväckande som  sjunger "Någonstans bland alla skuggorna står Jesus" när livet är tufft i stället för att gå till socialen och "kräva sin rätt". De som bara gick i ärvda omoderna kläder. De egendomslösa utan maile att åka till på lediga stunder. De utstötta pluggisarna som till och med lärare mobbar.

Farmor växte upp med förbud att tala annat än svenska på skoltid och hennes pappa var stolt syndikalist och medlem i Socialdemokratiska arbetarpartiet. Han söp inte bort sin lön. Han var Östlaestadiansk predikant, han kunde stämma blod och bota med bön i Jesu namn och blod. Han kallades nåjd och satt med i fattigvårdsstyrelsen för Socialdemokraterna. Farmor beskrev honom som genomsnäll. Han var gruvarbetare i Tuolluvaara , TGA, och hade pengar över just på grund av sitt leverne så han betalade farmors pianolektioner.

Farmor jobbade som tidningsbud och på posten, på helgerna spelade hon orgel på gudstjänster. Hon spelade Jokkmokks-Jokke, Lapp-Lisa och Bach. Farfar var elektriker och senare blev han kyrkvaktmästare, men jobbade in i det sista också med att reparera elektriska hushållsapparater åt Domus- Interiör. Han rimmade när han samtalade med folk och blev därför intervjuad av Pekka Artto i Norrbottensradion. Farmor och farfar hade det alltid knapert. De fostrade min pappa och faster i ett dragigt hus utan rinnande vatten och avlopp mellan kyrkogården och soptippen. På gångavstånd låg det enda slumområdet i Kiruna kommun, med hus byggda av överblivet material uthyrda av byggmästaren själv, det något "svagsinta" originalet Kemal Pascha, där farmors moster och hennes man bodde. Pappa lekte med kaninerna som Kemal Pascha födde upp till mat. Pappa gick sju år i skolan där han skallmättes och sedan blev han postis och latsbilschaufför. Han dog utfattig men med huset proppfullt av böcker.

Mormor tvättade åt "fruarna", städade sportklubbens utrymmen och var hembiträde hos en ogift "fru" från Norge. Morfar jobbade på sågverk. Han både rev och byggde hus, även sitt eget på stadsplanen. På fritiden var han söndagskollärare. Mormor sydde kläder. De lyckades få ett barn utbildat och arbetande åt LKAB, men de övriga sex blev inte så privilegierade. I Kiruna är gruvarbetarna en arbetarklassens adel och liksom hos adeln ärvs privilegierna. Att komma in där på annat sätt var (och är) nästintill omöjligt utan utbildning. Mammas syskon blev hantverkare och låglönetagare, mamma blev hembiträde, sedan städerska och avancerade till fastighetsskötare och församlingsassistent i kyrkan. Hon dog utfattig två år efter pappa omgiven av barn, barnbarn och barnbarnsbarn.

När jag gick ut gymnasiet var det länge sedan det betydde något speciellt. Men i min släkt var jag först att "ta studenten" (några hade dock fixat realen som unga eller i vuxen ålder på komvux) och stoltheten var stor i familjen. Farmor köpte mig en studentmössa fast jag tyckte det var onödigt eftersom jag tyckte att det inte var något, alla gick ut gymnasiet, en del utan fullständiga betyg. Någon riktig studentexamen fanns inte. Jag fick inget fast heltidsjobb men hade fyra olika som jag kombinerade året runt, nästan dygnet runt. Min äldste son tog över mitt arbetarjobb när jag var föräldraledig med hans lillebror och fastnade där, sedan flyttade han söderut, blev svetsare, blev arbetslös, startade Taxi-firma, svetsade ännu mer för att hålla firman vid liv, brände ut sig och pluggar nu till vindkraftsingenjör i Umeå. Han är medlem i Facebook-gruppen "Raggare mot rasism".


Min mans släkt har en liknande bakgrund. Att hitta mina klasslikar i modern litteratur var  däremot omöjligt tills jag stötte på Lilian Ryds Vi åt aldrig lunch.  Vi är en osynlig grupp i Sverige; för fattiga, för hederliga, för kristna, för långt ut i periferin, för grå för att räknas. Vi tillhör underklassen i så många avseenden att jag inte kan räkna dem alla. Jag kände alltså ändå inte till Jens Ganman. Jag tycker dessutom att hembränt i en EPA låter som exotisk tragik och fotbollslag med både lintottar, svarthåriga, fräkniga och mörkhyade barn är något alltigenom eftersträvansvärt och vackert i min värld. I min trespråkiga tokkristna trashiga blandrasvärld.

Vem föraktar min samhällsklass egentligen? Martina Montelius som tycker att Ganman är en skam som Årets svensk eller Hakelius som godmodigt skrockande vill värna min samhällsklass rätt att dricka hembränt i en EPA, hata etnisk blandning, rösta på SD och skratta med Jens Ganman?
                                  

14 kommentarer:

  1. Jag avstår från åsikter om Ganman. Har för dålig koll.

    Hade inte fattat att du faktiskt själv stammar från laestadianer. Inte på grund av släktskapet då, men du kan möjligen förklara signifikansen av detta brev

    https://kyrkligdokumentation.nu/ostlaestadianerna-staller-angelagna-fragor-till-svenska-kyrkans-biskopar-och-arkebiskop/

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så du "låtsas" inte heller veta vem denna "årets svensk" är. Jag vet inte heller vem han är men Hakelius underliga uppfattning att man låtsas inte känna till honom som en slags elitistisk hållning, är ju så genomkorkad. Återigen, vem är elitisten i sammanhanget? När min man , som hänger på FB all sin vakna tid, förklarade och visade vem Ganman var blev jag arg. Att dessutom jämställa överviktig med rasism, som Ganman gör, jag blir på finnkurri!

      Snacka om elitistisk inställning att man ska känna till dem som Hakelius känner till för att inte dömas ut som kultursnobbar!


      Svaret blev så långt , det blir ett blogginlägg i stället.

      Radera
    2. Oops har jag reagerat alldeles för snabbt här? Ber isåf om ursäkt.

      Radera
  2. Låtsas? Det vet jag inte var du får ifrån.

    Efter att ha läst ett mycket intressant försvarstal (typ) för den utskällde proserbiske nobelpristagaren är jag mer försiktig med omdömen. Det jag sett av Ganman är hans cirkeldiagram som ibland susar förbi på twitter. De varierar väl både i kvalitet och rolighetsgrad men är, vad jag sett, inte så mycket att hoppa högt över. Nu är mitt flöde rätt städat för att jag ska slippa se skit så jag har ingen aning om det jag sett är representativt. Jag hade kunnat lägga en massa energi på att researcha men avstår.

    Pojken Halldorf backade ur juryn inför nästa årgång och skyller på familjen. Det är mycket man kan undra där. Även hur rent man måste hålla mot föraktliga människor för att inte kunna anklagas. Du minns det där ur Rosens namn ...

    -Vad skrämmer dig mest i renheten?
    -Brådskan.

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Låtsas" inom citattecken eftersom Hakelius menar att alla känner till Ganman och vi som inte gör det låtsas för att vi är snobbiga.

      Fast Halldorf är ju medansvarig eftersom han sitter med i ledningen för Fokus åtminstone enligt denna krönika av en av Fokus grundare: https://www.aftonbladet.se/kultur/a/9vV4wE/ganman--ett-logiskt-val-som-arets-svensk

      Då har han väl reserverat sig tydligt mot detta val med sitt avhopp, antar jag.

      Egentligen bryr jag mig inte alls om Ganman. Han kanske blir årets europé nästa år, däremot bryr jag mig mycket om rasism och de saker jag nu sett av honom är verkligen inte okej.

      Jag irriterar mig på att Hakelius manar att jag tillhör den där "eliten" som han, Trump och brexitörerna menar att alla som inte tycker som de tillhör. Och jag vägrar låta mig inordnas i den grupp som dricker HB i en EPA, vilket Hakelius tycks tro är de "riktiga svenskarna", "verklighetens folk" osv. osv. Jag spyr!

      På tal om Handke, jag har inget läst men jag älskade verkligen filmen Himmel över Berlin som han skrev manus till. Vågar knappt se den igen, så mycket tyckte jag om den i min ungdom. Det har hänt förr att jag blivit så besviken på magiska filmupplevelser. Värst "Sista natten med gänget". Vilket ointressant pekoral upptäckte jag i vuxen ålder. Och när jag var tretton var den magisk!

      Radera
    2. Jag begick misstaget att läsa din kommmentar ensam, utan att återknyta till kontexten. Att då reagera negativt utan att läsa om allt innan jag skriver är dåligt. Jag ska försöka låta bli det.

      Hade tänkt slippa läsa nåt mer om Ganman ... här är hans försvar. Vet inte vad jag ska säga om det.
      https://jensganman.wordpress.com/2020/01/30/den-skrattande-rasisten/

      Hakelius tog sin avstamp i denna text som verkligen andas klassförakt.
      https://www.expressen.se/kultur/martina-montelius/inte-en-dag-for-tidigt-att-ganman-blir-arets-svensk/
      Nånstans borde någon göra en poäng att så enkelt är det inte.

      Radera
    3. Jo nog är Martina Montelius också , precis som Hakelius, klassföraktande. Jag är så leds på detta att det offentliga samtalet tror att klassamhället inte finns och därmed bara klampar på och hånar oss andra. I min värld är det tex otänkbart att åka till Thailand av ekonomiska skäl. Jag menar bland mina vänner som skulle vilja resa till och vila i solen en vecka.

      Jag lever mitt drömliv och har inte råd att resa pga mina val, men många andra i min sociala närhet har inga val. Har aldrig ledigt pga timanställning (som du vet hur det funkar), är långtidssjuka av slit, måste ta hand om sina drogförstörda barn, sjuka gamla, alkoholistmän etc. Ganman vet inget om det livet, det märks tydligt. Montelius och Hakelius likaså. Dör de i förtid är det inte av att ha slitit ut sig som kommunalanställda timslavar,ingen av de tre.

      En vän försökte få Helena von Zweigberg att förstå hur mycket klassförakt som finns i "Haggan" av Aase Berg. von Zweiberg fattade inget." det kan jag inte alls se" sa hon, så klart! Jag försöker åtminstone fatta att jag inte vet hur det är att vara svart och aldrig kunna sluta synas vara svart hur jag än vrider mig, men de där övre medelklassarna lyssnar inte på klassföraktsörat men gärna angriper man de andra i SIN grupp för klassförakt. Nu förstår jag också att Ganman tillhör denna elit.

      Läste Ganmans bluddriga text och han verkar på allvar tro att han är folkets röst (lik Dag Sandahl faktiskt både som stilist och i sin grandiosa självbild). PINSAMT! När han menar att vanligt folk dricker HB i en EPA och älskar Åkesson då är han också en stor föraktare av "vanligt folk", inte majoritetens röst, bara sin lilla klicks. När han jämställer övervikt med rasism då går mina säkringar. Det fascistiska föraktet mot folk som inte är i fysisk topptrim har alltid stört mig, nu blir jag rasande för det sprider sig just i den burgna medelklassen som har råd och tid och ork för gym och nyttig mat, lagad av andra.

      Ingen av oss tror att vi talar för alla, utan bara för dem vi känner och oss själva. Dessa tre ser sig som språkrör för "verklighetens folk". Sådant skrämmer mig alltid.

      Men jag ville, precis som du skriver "göra en poäng av att så enkelt är det inte". Det är ju inte så enkelt som Hakelius, Ganman eller Montelius inbillar sig. Deras texter får mig att inse, återigen, att en arbetarklassvensk har i allmänhet mer gemensamt med en arbetarklassyrier än med von Zweigbergare och Hakeliusar.

      Radera
  3. Här är JH:s avhopp från juryn
    https://www.sandaren.se/nyhet/joel-halldorf-hoppar-av-fokus-juryarbete

    Personligen har jag rätt svårt för hur det ska avkrävas förklaringar av alla som gör ett steg på fel sida om kritstrecket. Det är något mycket obehagligt i vår tid.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är en väldigt hatisk tid. När till och med Fridsförbundet rustar till krig är det inget gott tecken.

      Radera
  4. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera

  5. Tack för din fina text om människor kring dig. För de går framför dig och bakom dig, över dig och under dig. De omsluter dig på alla sidor.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack käre Klaus, precis det behöver jag just nu. Imorgon konfirmeras yngste sonen och släkten som följa släktens gång känns extra påtaglig just nu.

      Radera
  6. Lycka till med konfirmationen!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack den blev verkligen fin! Först en festkväll för de närmaste där konfirmanderna redovisade så fint och sedan en större "vanlig" högmässa med konfrmandernas stora redovisning ett slags mimdrama till Simon Åhdals Be för Sverige. Det låter märkligt men blev så fint.

      Arons grupp var liten och alla var så kreativa och med i allt. Inget fniss bara allvar och äkta. Det var verkligen en högtid. Och nu verkar större delen av gänget vilja fortsätta i ungdomsgruppen och ledarskapsskolan, även Aron.

      Storebror Elis sa " Aron verkar ha haft det som jag hade trott att konfan skulle vara." Elis är en försiktigare person och hans grupp var väldogt stor. Det var bra att Aron valde denna udda grupp "fjällkonfan" som hade sin konfirmation under en otraditionell tid.

      Jag är så tacksam!

      Radera