Featured Post

Läsa tillsammans

Nya testamentets flitigast förekommande textförfattare Paulus omvändes genom ett möte med Kristus på sin väg till Damaskus för att stoppa ...

onsdag 28 oktober 2015

Det där med pengar

Chili i höstsolen. Katter kan verkligen ta emot utan sårad stolthet. En förebild.
Dagens sannaste citat hittar jag i denna krönika, lyssna också på dagens morgonandakt:

 […]som teologen John Haughey uttryckte det: ”Vi läser evangelierna som om vi inte hade några pengar, och spenderar våra pengar som om vi inte kände till evangelierna.”
Det här med pengar och ägodelar i evangeliets avslöjande ljus har för mig ständigt stått i fokus,  men ju äldre jag blir, ju längre jag vandrar med Gud , ju mer jag får se av vad överflöd på och brist på pengar kan göra med människor och samhällen desto viktigare blir frågan.

Nu är jag inte så fattig som jag var när jag växte upp, ibland både brödlösa och rådlösa. Men vi behövde aldrig svälta för alltid fanns en medmänniska som gjorde Guds jobb och hjälpte till när nöden var som närmast. Sedan växte vi ju också upp med gratis skolmat och barnbidrag som ju är i princip samma sak: medmänniskor som ställer upp för varandra.

Sedan som unga utan fasta jobb och en familj som började växa blev detta att vi behöver varandra så tydligt; a-kassa och vänliga människor som ger bort avlagda barnkläder, barnvagnar, leksaker och bjuder på mat har ofta fått vara Guds sändebud, dvs änglar, i mitt liv. Inte minst mina föräldrar har gett allt och lite till, ja över sin förmåga till den grad att det sedan blev ombytta roller när vi fick någorlunda fasta jobb.

Att "ge så det härmes" / ge så det känns, sa en man i Sorsele under Världens barn -galan,  det gör att man ger mest i Sverige till världens alla behövande barn år efter år i just Sorsele. En kommun med låg medelinkomst och hög medelålder. En kommun där man för hundra år sedan själva fick ta emot nödhjälp under svåra lappländska svältår. Mina föräldrar gav också så det kändes och de gjorde helt rätt. Så ska det vara. 

Jag får ta emot så det härmes, det är inte alltid jubel och klang att vara den som tar emot, det sliter i stoltheten att vara en som får utan rimlig möjlighet att betala tillbaka. Förr var det svårt men jag har lärt mig av tiggarna utanför affärerna som sitter där i kylan och bjuder på att jag får ge utan att de kan betala tillbaka med mer än ett tack. Utanför en stor affär i stan* fick jag också en välsignelse, väl så mycket värd som mina slantar.  Kan de så kan jag, tänker jag och det går mycket bättre nu med stoltheten.

Visst är det ett under att få leva med alla dessa sköna människor på jorden! Nu i allhelgonatid tänker jag på mina föräldrar. Jag är så glad att få ha haft dessa som förebilder, som utan tanke på belöning eller beröm gav så det härmdes. Sådan vill jag bli, so help me God!

Pappa gillade Elvis och hade massor av hans tidiga EP-skivor bl.a denna:



* Den stad som utsocknes kallar Kiruna, man känner igen en som hör hemma där med att de säger "stan" utan vidare referenser.

5 kommentarer:

  1. Helt rätt Alma , enligt vad jag läst så växte det trygghetssystem fram som vi har i dag under 1800-talet . I mina trakter fanns det änkepension för fiskar fruar vars män omkommit på havet , ingen ovanlig "arbetsskada" förr ibland fiskare, enligt vad jag förstått fixade man sådant genom kyrkorna förr insamlingar till dessa änkor, har läst om vanstyre anstalter som i gamal tid drevs med pengar från privata håll och kyrkliga medel . numera heter det väl samhall och vid något skede en bit in på 1900-talet blev det succesivt staten som menade att det skulle vara lag och rätt och övertog tryggheten. Men det tar ju inte bort grunden att det från början var folk som hjälpte varandra , man förstog att ingen människa är en ö, ensam är inte stark. Jättekul att höra om mamma och pappa som var en förebild för dej. Jag har min gamla mormor bondmoran siri , en kusin har startat en facebook sida till hennes ära:

    https://www.facebook.com/sirisskafferi/photos_stream

    och som du nog ser av bilderna dukar hon upp för många att äta fast hon är född 24. Tyvärr är min morbror och hans fru inte så husliga och ordning och reda är lite si och så hemma, så kusinerna tyr sig till gamla mormor som odlar och lagar riktig mat går upp i ottan och tar med sig kusinerna att arbeta i trädgåden (gammeldags ordning och reda) och kusinerna verkar gilla mormor skarpt ;) förr i tiden kom det folk gåendes till fots från Småland och arbetade på sommaren på bondgården och mormor berättade att det var rätt fattigt och svårt förr i Småland så hon matade dom rejält ;) inga ledsamheter inte hos mormor som vet att dela med sig fast hon är fattig pensionär nu.

    Lars

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fantastiskt fint din mormor fixar åt de sina. rejäl mat och en fin trädgård, jag förstår var du fått din gröna fingrar ifrån.

      Jo, kyrkan/socknarna var vår första välfärdssinstitution och jag tror att det var Guds plan precis.

      Radera
    2. Tack Alma =) ja mormor har betytt mycket som inpiratör när det gäller koloni och trädgård. jag var ofta "skickebud" när jag var tonnåring åkte ner till havet till fiskare som mormor kände som ville ha hönsägg i byte mot en påse flundror , en farbror hemma i byn var en fena på att röka kött och ibland var jag där..mormor hade handelsvägar på kors och tvärs, det med gamla tiders sätt att klara sig på landsbyggden . murare,smeder.snickare mycket gick att lösa med tjänster och gentjänster.

      Radera
  2. p.s Tack för länken till morgonandakten, väldigt tankeväckande...allt vi har, har vi fått andra...värt att memorera och få in i huvudet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det du skriver om din mormor handlar ju också om det att vi behöver varandra, precis som hon sa i andakten=allt vi äger har vi fått från någon annan människa och i förlängningen av Gud, förstås.

      Radera