Han är den som kom genom vatten och blod, Jesus Kristus. Inte bara med vattnet utan med både vattnet och blodet. Och Anden är den som vittnar, ty Anden är sanningen.
Det är tre som vittnar:
Anden, vattnet och blodet, och dessa tre är samstämmiga.
Vi godtar ju människors vittnesbörd, men Guds betyder mer, ty detta är Guds vittnesbörd: han har vittnat om sin son.
Den som tror på Guds son har tagit emot vittnesbördet i sitt inre. Den som inte tror på Gud gör honom till lögnare, eftersom han inte tror på det vittnesbörd Gud har gett om sin son.
Och detta är vittnesbördet: Gud har gett oss evigt liv, och det livet finns i hans son.
Den som har hans son har livet. Den som inte har Guds son har inte livet. 1 Joh 5: 6-12
Det är märkligt hur den unga kristna kyrkan gjorde allt för att komplicera Jesus-bilden. Ingen pedagogisk förenkling såsom ett slags sammanskrivet evangelium enligt Marcions idé, bestående av delar av Lukasevangeliet och några Paulusbrev som harmoniserats ihop med Marcions egen teologi i stället för fyra olika. Nej, fyra evangelier och flera olika författares brev till församlingarna, till och med det privata brevet från Paulus till Filemon om hans förrymde slav, och en märklig samling uppenbarelser från Johannes på Patmos, bevarades.
Sedan blev kyrkan accpeterad i romarriket och började diskutera läran om vem Jesus var. Hur var han GUds son? Blev han Guds son vid dopet, vid Marie Bebådelse eler vid uppståndelse eller var han det från begynnelsen? Kyrkan kom fram till det sistnämnda.
Sedan började man diskutera Jesu mänsklighet, var han bara av Guds släkt, enbart född av Gud enligt Aristoteles tankar om att kvinnor endast var en passiv jord för barnafröet som kom komplett från mannen? Nej, kyrkan bestämde sig för att Jesus var helt och hållet Gud och helt och hållet människa på samma gång.
Som en röd tråd genom kyrkohistorien går Jesus-bildens utmejslande alltid ut på att finna det minst pedagogiska och förenklade svaret på frågorna. När kyrkan bestämt sig för denna Jesu fysiologi som fullt Gud och fullt människa började förstås funderingarna på Jesu psykologi stötas och blötas.
Beslut i frågan kom man fram till när den mycket åldrige påven Agatho, han kan ha varit 100 år gammal när han blev vald, tjänade kyrkan. Han stod för den teori som kallas dyoteletismen som menar att Jesus hade två olika viljor den gudomliga och den mänskliga. När han grät över Lasarus död var han psykiskt mänsklig och när han återkallade honom från döden var han mer gudomlig, men det var inte så att han bytte karaktär mitt i allt utan det vara bara så att den ena sidan av Jesu personlighet märktes mer utåt i den ena stunden jämfört med den andra.
Mot denna åsikt stod monoteletismen som menade att Jesus bara hade en gudomlig vilja hela tiden. Den mycket mer pedagogiskt lättsmälta åsikten valdes dock bort till förmån, återigen, för den komplexa och motsägelsefulla dyoteletismen som var påven Agathos åsikt. Men det var inte så att man fastslog dyoteletismen utan istället bestämde man både i Rom och sedan på ett ekumeniskt koncilium i Konstantinopel samma år, 680, att monoteletismen var en villolära.
Vad jag tycker det är bra att kyrkan jobbade så här utan att falla för förenklingens frestelse. Tyvärr faller väl en hel del av oss ändå för denna frestelse lite till mans. I speciellt protestantiska och reformerta samfund förenklas och extermifieras ensidiga budskap enormt. I ena sammanhanget sitter man helt tyst i en timme och håller varandras händer för att nås av Guds tilltal (kväkarna) medan man på den diametralt motsatta sidan ser till att Fender har haft sitt bästa försäljningsår någonsin under 2020 mycket pga lovsångstrenden (Hillsong).
Kyrkan på 1800-talet känns som allra mest urartad på grund av sin stora splittring. Då började den världsvida kyrkan komma som längst från den tidiga kyrkan på detta område. Tex när kyrkan antog den folkliga Isis-kultens idé om Maria som född syndfri eftersom man lärt sig att Aristoteles hade fel, äggcellen fanns och då ville man förenkla och göra Maria mer gudomlig så Jesus blev automatiskt mindre mänsklig. Allt detta för att kyrkan övergivit sin gamla koncilietradition och låtit sig förföras av både den moderna europeiska naturvetenskapen och den folkliga förenklingen.
Hade Agatho m.fl. på 680-talet varit med i tex debatten om jungfrufödseln hade han förmodligen sagt: "Vad är mest komplext och paradoxalt i detta?" Eller när det diskuterades om Gud är man eller kvinna, både ock eller ingetdera, där tex Anders Gerdmar stod för den tydliga hållningen: Gud är man, enbart man och inget annat. Då hade Agatho antagligen sagt: Vad komplicerar pedagogiken kring vem Jesus är allra mest? Välj då detta svar, det är vad Anden säger till församlingen.
 |
| Agatho med en bok , enligt traditionen var han benediktinmunk när han valdes till påve i juni 678 så man kan nog anta att det är Bibeln han håller i. Men det kan ha varit vilken skrift som helt eftersom benediktinerna var en orden som häll bildning högt och genom den bevarades mycket antik litteratur till omvärlden. inte bara Bibeln. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar