Anna Wästberg 27 december 1832- 7 mars 1905

 De som hade skingrats vandrade omkring och predikade budskapet.Apg. 8:1

 Anna Wästberg föddes i Vittskövle varifrån staffansvisan i gårdagens lucka kommit, var ett särbegåvat

barn med vanliga föräldrar; en ladufogde vid namn Anders Andersson och hans fru Karna Olsdotter. När Anna var  fyra år visade hon vid husförhöret att hon redan läste helt obehindrat och dessutom kunde hela katekesen. Prästen skickade då hennes föräldrar en läsebok och uppmanade dem att låta sin begåvade flicka få börja skolan i Kristianstad. Efter 1, 5 år i skolan blev hon själv lärare!

Detta måste ändå kallas en raketkarriär även för ett mycket begåvat barn. Men just i denna brytningstid, 1800-talet med begynnande industrialisering och demokratisering och de stora folkrörelsernas födelse, med början i väckelserörelserna, kunde begåvade flickor uppmärksammas och de hindrades sannerligen inte av byråkratiska skäl utan lärarbristen i de växande skolorna var stor nog för att låta alla begåvningar blomma även som lärare i ung ålder. Efter ett år som lärare sattes hon i internatskola i Karlskrona Om jag räknat rätt i hennes biografi var hon då högst nio år gammal.

Efter utbildningen i Karlskrona blev hon informator, privatlärare i bättre bemedlades hem, i Blekinge och det arbetade hon med fram till sitt giftermål 1857. Samma år utkom hennes första bok: Styfmorsblommorna. En diktsamling av Anna A. med förord av Onkel Adam.

I alla år har vi hört om hur kvinnor hindrades att skriva skönlitterärt av sina hustruliga plikter formulerat i bland annat Virginia Woolfs A Room of One's Own, men för Anna Wästberg verkar det ha varit precis tvärtom. Hon hade länge skrivit skönlitterärt för skrivbordslådan men det var alltså först när hon vid tjugofem års ålder gifte sig med prästen, senare kyrkoherden, Hans Efraim Wästberg, hon äntligen publicerades.

Det är egentligen inte det minsta underligt att det var just präster som såg detta barns/denna unga kvinnas geni. Hela utbildningsväsendet är en kyrklig tradition och som präster hade de i uppgift att leta upp "begåvningsreserven" i landet. Kyrkan har på alla sätt varit grunden för all bildning i Europa liksom judendom och islam skapat förutsättningar för en "folkskolepraktik" genom att det varit så viktigt att kunna läsa och förstå de heliga skrifterna. 

Vittskövle, där Anna Wästerberg föddes, var också tidigt en kyrklig och kulturell metropol. Kyrkan i Vittskövle har bland annat ett sidokapell från 1400-talet som helgats åt Sankt Anna-Jesus mormor. I detta kapell finns målningar av evangelisterna och fyra kvinnliga helgon: Ursula, Barbara ,Katarina och Getrud. En typiskt medeltida jämvikt mellan könen.  Det var kanske inte en slump att just Vittskövle fostrade geniet Anna eftersom det redan var kulturellt framstående sedan medeltiden. Att kristendomen spred ljus även på detta sätt är också något jag är djupt tacksam över. Liksom Anna Wästberg tydligen var, när man läser hennes poesi. Här inledningen till en dikt Anna Wästberg skrev om sin (?) mormor, men den påminner mycket om en självbiografi, tydligen gick "läshuvudet" i släkten på mödernet:

MORMOR.

Hon föddes hit till världen
i furomskuggadt tjäll,
när klar högt öfver fjärden
Orion brann en kväll.

Som barn hon armar sträckte
mot sol och silfversky —
en sak, som icke väckte
föräldrars hufvudbry.

Uppfostran fick hon ingen,
det kan man väl förstå,
men höja tankevingen,
det lärde hon ändå.

Om än bland prosa fången,
hon gjorde lifvet skönt;
och mindre skald var mången,
som dock blef prisbelönt.

Af böcker två allenast
hon ägde på sin lott;
den, som var skrifven senast,
i mormorsarf hon fått.

Den andras blad sig bredde
så långt som skyar gå:
från ljusets fader ledde
sitt ursprung bägge två.[…]