Featured Post

Läsa tillsammans

Nya testamentets flitigast förekommande textförfattare Paulus omvändes genom ett möte med Kristus på sin väg till Damaskus för att stoppa ...

onsdag 27 januari 2016

Herman och husdjuren


Chateau är welshponny men trivs bra i nordligaste Sverige.
Rasbiologin hade sin grund i Darwins teorier om biologisk evolution. Som Lars citerar Darwin:
At some future period, not very distant as measured by centuries, the civilized races of man will almost certainly exterminate and replace the savage races throughout the world. At the same time the anthropomorphous apes... will no doubt be exterminated. The break between man and his nearest allies will then be wider, for it will intervene in a more civilised state, as we may hope, even than the Caucasian, and some ape as low as baboon, instead of as now between the negro or Australian and the gorilla.
En företeelse som satte Darwin på spåret var husdjursaveln. Alla olika hundraser, tammöss och kor med olika egenskaper gav honom idén om naturligt urval. Människan styrde visserligen husdjursaveln medvetet men även naturen styrde arternas uppkomst märkte Darwin (och Alma Whittaker när hon studerade alla mossor på stenarna runt sitt hus). Kanske var det hans jämförelse med den medvetna husdjursaveln som gör att evolutionsbiologer än idag pratar som om myror, mossor och mullvadar medvetet väljer sina egna egenskaper och vilka mutationer de ska föra vidare.

När Darwins tankar blivit upphöjda till vetenskap var plötsligt alla intresserade av evolution och förbättringar av alla de slag. Herman Lundborg satsade stort på människans förädling och andra satsade samtidigt på husdjursaveln.  Man började skriva rasstandarder för de olika djurraserna för att få fram önskvärda egenskaper. De djur som passade standarden bäst blev avelsdjur medan de andra togs ur avel. Det slutade för många husdjur riktigt illa. 

Lundborgs husdjurs-kollegor trodde nämligen som han, att renrasighet och inavel var eftersträvansvärt. Vissa saker som sågs som tecken på rasblandning tex skäckfärg (fläckighet) försökte man avla bort. Den lilla härdiga fjällkon som mjölkade fet mjölk på magert foder höll på att gå under eftersom man fick för sig att renrasiga fjällkor var vita utan minsta tecken i annan färg. Tjurar som var rent vita hade problem med fertiliteten och helvita djur är ofta döva. Fjällkor var nära att dö ut pga denna inavelsmetodik men som tur var insåg man misstaget och började godkänna svarta tecken och numera får fjällkor ha vilken färg som helst och är betydligt livskraftigare som stam.

I hästars rasstandard finns nästan alltid en rad om färger och vanlig är frasen "alla färger utom skäck tillåtna."  Det berodde alltså på föreställningen att blandade färger är tecken på blandras. Säkert fanns också med uppfattningen att "lägre stående människoraser" inte hade några positiva bidrag att ge till den allmänneliga mänskliga kulturen och i några av de mest föraktade folkgrupperna skattas just skäckfärgade hästar högt. Tinker-hästar till exempel, har fått sitt namn från den romantiserade och djupt föraktade folkgruppen som själv kallar sig Travellers, i Sverige resandefolk*. Deras brittiska gren har uppfött dessa hästar i århundraden, främst på Irland och de valde gärna ut vackert skäckfärgade hästar när de köpte hästar från bönderna. Så kunde de få prisvärda hästar som fick uppmärksamhet på kapplöpningarna.
Gyllir, islandshäst. En ras isolerad på en ö i tusen år, världens mest renavlade hästras och alla färger, även skäck, är tillåtna. Men den höll sig sund eftersom ingen fick för sig att avla på enbart utseende. Däremot har islänningar ofta eksem, liksom tinkerhästar. Eksem som inte märks på det myggfria Island.
Så långt gick deras kärlek till skäckar att de i sin tur fick in vissa ärftliga sjukdomar som följer av inavel. På samma sätt gick det med den tyska vallhunden schäfern när den fick en rasstandard och ett enhetligt utssende men också olika hälsoproblem och lynnesfel. Den brittiska vallhunden collien tappade vallegenskaper, fick hälsoproblem och blev nervöst lagd men såg likadan ut som alla andra collies när standarden började styra aveln. Mopsar som tappar ögonen och bulldoggar som inte kan föda utan kejsarsnitt är andra kända exempel på avelns och rasstandardens konsekvenser för djuren.

Det man ser tydligast är utseendet på ett djur och en människa och på utseendet delade Herman Lundborg in människor i goda och dåliga typer. Utseendet fick också en stark övervikt över andra egenskaper hos de flesta husdjur men några klarade sig Border Collien till exempel kan se ut hur som helst och har ingen rasstandard däremot har man en lista på arbetsegenskaper som man vill ska uppfyllas för att en hund ska användas i aveln. Därför kan en Border collie se ut hur som helst: stående eller hängande öron, lång eller kort päls, vilka färger som helst, olika storlekar och ögonfärg är också godkända. Däremot gillar de alla att valla och jobba på gårdar utomhus i alla väder men helst i regn och rusk.
Elva, Border collie, red merle, blåögd med lite brunt i ena ögat. Älskar att jobba i hundväder.
 Lundborgs husdjurskollegor hade haft svårt att förstå filosofin bakom Border collien. För dem var det viktigt att kunna se direkt vilken ras man hade att göra med precis som Lundborg ville ha klart segregerade grupper av människor som man lätt kunde särskilja vid en okulär besiktning, det var därför Norrbottens län blev en svart fläck på hans rastypskarta. Här gick det inte att skilja åt folk på detta enkla sätt eftersom folk i denna del av Sverige sedan urminnes tider ansträngt sig för att INTE gifta sig med nära släktingar och de hade därför inte brytt sig om "renrasighet" vid fortplantningen. 
Smilla, PRE/Arab/Welsh /fullblod

I Norrbotten fanns inte de tydliga kategorier och rastyper som Lundborg drömde om vilket gjorde honom både intresserad och förvirrad. Här var alla människor liksom Border collies: arbetsvilliga och vana vid dåligt väder men det saknades tydliga rastyper. Hur kategoriserar man människor som talar ett språk med barn och husdjur, ett annat med myndigheter och ett tredje i kyrkan? Hur ritar man en rastypskarta över människor som inom en och samma familj kan hysa medlemmar som uppvisade lika många rastyper som familjemedlemmar i olika proportioner? 
Kapten är korsning Rottweiler och Berner sennen. Han ser ut som en stor Schweizer sennen och är betydligt friskare än en renrasig Berner sennen som tyvärr ofta drabbas av hötfledsproblem och cancer med låg medellivslängd som följd. Men hybridvigören gör sjuåriga Kapten stark och frisk.

En enkel och lättbegriplig värld med tydliga kategorier är vad många fler än Lundborg önskar sig och att den känsla av kontroll som tydliga kategorier medför är en chimär spelar mindre roll. Det är svårt att inse att verkligheten är komplex och oöverblickbar. Men jag tror vi måste acceptera fakta för att uppnå harmoni. Livet är ett vågspel. Vi lever alla på egen risk och med eget ansvar utan att kunna påverka särskilt mycket. Varken vilka gener vi föds med eller vilket väder vi får kan vi göra något åt. Att vila i att det är så gör oss både lyckligare och friskare. Att låta Gud sköta det där vi inte kan påverka är därför en god regel för sinnesfrid. Ett första steg är att sluta leka Gud för där människan blandar sig i livets byggstenar blir det i allmänhet bara fel på kort och/eller lång sikt. Och när det upptäcks hur fel det blev kan misstagen vara omöjliga att reparera.



* På engelska kallas de nedsättande "Tinkers"=förtennare/kittelflickare på svenska Tattare eftersom man felaktigt fick för sig att de var vilsekomna tatarer från Krim.

32 kommentarer:

  1. Att våga släppa taget om pseudokontroll och sätta sin lit mycket längre in och djupare ner.

    Elände med avel. Vår lilla Edith har sk syringomyeli, men tack och lov så har hon hjälp av gabapentin, vi har hittills sluppit kortison. Bara ibland visar hon symptom.
    Men det är smärtsamt ändå.
    Jag har verkligen inte förstått det där med rasstandarder. Bl a i fråga om klippningen. Vi har alltid klippt pälsen ganska kort på våra hundar sommartid och de har sett hur fina ut som helst.
    Lejonklippning på pudlar...jag tror att det handlar om identitetsmarkering igen. Hunden som accessoar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst, lejonklippning på pudlar är ett bra exempel. Hur många jagar med sin pudel under förhållanden som råder vintertid i Frankrike när vattendragen inte är frusna? Men man vill se ut som om man tillhör en sådan grupp eller kanske en grupp som har tid och råd med en massa utställningar oavsett om man ställer ut eller inte.

      Så tråkigt med lilla Edith Piaf! Tur att medicinen hjälper. Just ärftliga sjukdomar som kommer av ensidigt urval pga utseende gör mig så arg.

      Man kanske aldrig kommer undan att hundar blir som en förlängning av sin människa men jag tycker vi människor ska försöka respektera djuren för det de är i sig själva så gott vi kan.

      Radera
  2. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  3. Ja se bara på schäfer hundar med mycket höftleds problem, dom har väl avlats för mycket på ett fåtal hundar, har hört och läst att blandras hundar är både friskare och klokare. Tur för dagens kungligheter att sådana som sofia hellqvist och liknande gifts in i deras kretsar för gifte dom sig med systrar och kusiner och inaveln lär ha varit illa :/. Lars

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ops ser att du skrev ju om schäfern, så kan det gå när man läser mer noggrant i efterhand :)

      Lars

      Radera
    2. Det gör inget, jo dagens nordiska kungahus har väl en chans att slippa de inavelssjukdomar som fljde med det blå blodet så ofta förr. Blödarsjukan i ryska kungahuset är ju berömd, men alla kungahus i Europa var ju nära släkt med varandra. Och stackars Tutankhamon var gift med sin halvsyster och hans mamma och pappa var också syskon. Allt för att inte släppa makten utanför familjen.

      Så märkligt att inte rasbiologerna såg hur dumt det blev.

      Radera
    3. Så Sant Alma, på tal om Tutankhamon, vet inte om du känner till att Pappan Akhenaten införde monoteism och förbjöd mångguderiet under sin livstid Det var då solguden Aton som gällde som jag har läst representerades av soldisken i himlen men även ansågs vara en osynlig kraft i hela världen, tycker hans beskrivning av gud och allt skapat är intressant som han efterlämnade, håll till godo- hymn to Aten.

      https://www.youtube.com/watch?v=xzRAWbAECPE

      Radera
    4. Intressant, det var länge sedan jag läste en del av solhymnen, nu var det ju hela vad jag förstår.

      Tutankhamon hette när han föddes Tutankhaton men bytte namn när Achenaton plötsligt dog och han blev kung vid 11 års ålder. Då återinfördes polyteismen och Amon blev åter högste guden. Jag tänker, blev Tutankhaton besviken på att hans far dog så tidigt och plöstligt? Var det därför han återinförde den gamla religionen för att han ville blidka de gamla gudarna? Trodde han att hans far förargat Amon och därför dog så plötsligt?

      Mycket i den här solhymnen får mig att tänka på Gud och jag förstår varför skapelseberättelsen så tydligt säger att Gud skapat solen , månen och stjärnorna, att de är del av samma skapelse som jorden och människan. Achenatons solkult var visst fredlig och vänlig och vi kommer ju honom och Nefertiti närmare än de flesta andra forntida kungligheter. Till exempel genom all konst som visar dem ganska realistiskt. Jag älskar statyn av Nefertiti som medelålders. Det är nog en av de vackraste skulpturer jag vet så realistisk och i alla bemärkelser skön.

      Sorgefrisen över dottern Makhetaton som kanske dog i barnsäng och sörjdes djupt av faraoparet betyder mycket för mig eftersom Bodil Malmsten skrivit en diktsamling som är som balsam och tröst när barnen blir stora: "Nefertiti i Berlin".

      Oj, nu triggades något igång igen. När jag var så där 8-9 år gammal läste jag allt jag kom över om det forna Egypten och intresset har bestått om än inte lika aktivt som då.

      Radera
    5. Egypten är alltid spännande :) jo konsten verkar vara mer realistisk under denna era, neferiti som gullar med barn , familjegemenskap och så, inte lika stramt som andra faroner, många är förjusta i statyn av Nefertiti . Har sett en del på Discovery utgrävningar och så jämnförelse med närbesläktade mumier och ev mumie man funnit som man tror är Nefertiti och utseendet lär stämma, en riktigt tjusig dam i så fall =)

      https://en.wikipedia.org/wiki/Nefertiti

      Tycker att hymnen är fantastisk på många sätt, djuren och naturen var ju viktig för forntida Egypten det finns ju mängder med djur mumier och hymnen speglar ju alla djuren och skaparen.och är inte långt bort från det bibliska och kanske Aton hymnen mer speglar Achenatons personliga tro, ev att han valde athon som mono gud och flyddade huvudstaden till armana av politiska skäl eller schism med prästerskapet.svårt att reda ut.

      Har sett någon teori att den unge sonen Tutankhaton blev röjd ur vägen eller tvingad att ta tutankamon namnet , prästerskapet fick tillbaka sin egendom och arbeten och polyteismen åtinfördes sammtidigt som den unge Tutankhaton ändrade sitt namn läste jag nu på wikipedia. han var ju så pass ung så att minister Ay styrde landet och har hört en del olika teorier på Discovery channel ,kanske tuthakamon inte var tillräckligt följsam att avsäga sig sin fars åsikter om en gud, vem vet.

      https://sv.wikipedia.org/wiki/Tutankhamon

      Radera
    6. Antaglogen var det så att lille elvaårige Tutankhaton var gisslan hos mäktiga hovmän. Jag spekulerar bara om han hört solhymnen om sin far och mor som ska leva för evigt så kommer en plötslig pest eller något annat och dödar denna pappa som är solens son, den enda guden. Det var nog lätt för prästerna att återfå makt och inflytande också hos andra än den värkbrutne Tutankhaton. Han var ju så ryggskadad pga inavel.

      Achenatons regering ses i dag som en snäll period, men historiskt vet vi att kejsargudar i slutändan aldrig varit snällare härskare än andra, snarare tvärtom.

      Solhymnen har många likheter med bibliska texter, de har ju uppkommit i samma del av världen och hebréerna hade nära band med Egypten. Ismaels mamma Hagar var från Egypten säger 1 Moseboken, de reser ju dit lite då och då i GT både före och efter slaveriet och Egypten kallas i profetböckerna ofta för "dotter Egypten" trots att Egypten en gång förslavat judarna. Då är det extra spännande att Maria, Josef och Jesus fick asyl i Egypten när Herodes ville döda Jesus. Kyrkan i Egypten var en av de viktigaste under senantiken och de kristna i Egypten har en lång historia, de blev officiellt kristna på 100-talet enligt traditionen genom Markus på 600-talet invaderade araberna men egypterna (kopterna) fortsatte i stor utsträckning att vara en kristen minoritet de är oftast fattigare än genomsnittet men har levt i någorlunda fred fram till den arabiska "våren".

      Fortfarande finns viktiga kristna centra i Egypten och andliga kraftkällor, som deras urgamla kloster utgör, lever vidare.

      Samtidigt finns Islams läromässiga centrum i Egypten och den klassiska arabiskan lever fortfarande i landet.

      Jo det är något särskilt med Egypten.

      Radera
  4. Är border collien är en rätt hälsomässigt problemfri hundras, eller har man även där avlat på för få individer?

    Att inavel skulle vara bra strider ju mot allt biologiskt sans och förnuft. Rasbiologerna missade det men kanske inte Darwin riktigt förstod den heller? Idag har vi ju exv. hundaveln att dra slutsatser av. Visst, man hade avlat hundraser redan på Darwins tid, men jag gissar att det inte hade såna proportioner att man riktigt sett nackdelarna än.

    Intressant nog har det uppstått en riktig rörelse för blandrashundar. Jag förstår dock problemet att eftersom de individer som parar sig är så extrema, rent genetiskt, med inte minst så mentalt olika egenskaper, är det väldigt svårt att veta vad för slags hund man får. Inte alla är ju lämpade till familjehundar, att ha i stan etc. Å andra sidan borde det väl gå att se redan på valpstadiet vad resp. jycke är för en?

    Vad har hästeksem med mygg att göra?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Border collien är rätt frisk men kan ha för stark vallningsinstinkt de använder en speciell stirrande blick för vallningen "the eye" och en del som inte får valla fastnar i "the eye" och blir lite störda på så sätt. Annars är de rätt friska vad jag vet. De behöver däremot mycket motion och jobb för att må bra-det märker jag då på Elva. Hon är väldigt on-off och vilar 100% sedan går hon direkt till 100% aktivitet. Det kan nog en del nästan uppfatta som stört beteende.

      Jo, många satsar på blandraser nu. Vår Kapten är ju medvetet avlad av hunduppfödare med rottweilertik och Berner Sennen-hanne. De får då i allmänhet hybridvigör som motverkar den låga livslängden för speciellt Berner Sennen och raserna är ganska lika med liknande ursprung och användning som gårdvar och vallhund i vargtrakter. Men blandisar kan ju bli lite vad som helst. Friska hundar men mer svårbedömda som valpar. Fast om det inte är en massa raser och de är någorlunda lika går det nog att föreställa sig ungefär lika bra som med renrasiga valpar hur temperamentet blir. För alla hundar är ju individer. Vissa blandisar börjar nästan bli fasta "raser" för de har visat sig bli så bra hundar av det tex labradoodle-pudel/labradorkorsningar.

      Eksemen på hästar bryter ut när de blir myggbitna så i myggfria trakter kan de leva helt symptomfria medan mygg och knott gör dem svårt sjuka. De tappar man och svans och kliar sönder sig och glömmer att äta på samma sätt som skabbrävar. Här mer info om du är intresserad: http://www.lantbruk.com/lantbruk/forskare-letar-svar-pa-gatan-om-eksem-hos-hastar

      Radera
    2. Om inavel så hade man på Darwins tid så sällan linjeavlat i flera generationer. Men de enstaka djur man avlat på det sättet blev enligt tidens sätt att se det, mycket bra djur. Men det normala var ju ständig utavel hundar parade sig med vem de ville och byns hingstflock betjänade alla ston så avelsbasen var diversifierad och ganska stor. I hästaveln utavlade man alltid då och då med arabiska fullblod så där klarade de sig. Det var ju först på 1900-talet man genomförde rasrenhetsprojekten mer organiserat så att framför allt hundraser blev sönderavlade. En annan tragisk effekt var att många lantraser med goda egenskaper försvann.

      Jag sörjer så att vi inte har kvar den lilla minihästen ölänningen längre. En sorts smäcker och liten variant av russ, en variant "kungshästen" var så liten som en ädlare shetlandsponny 70-100 cm i mankhöjd, men den utrotades av lantbrukskonsulenter i början av 1900-talet då man tyckte hästar skulle vara av ardennertyp.

      Radera
    3. Aha, det är därför hästraser sällan verkar vara så sönderavlade som många hundraser. Jag inbillade mig att man kanske avlat på funktion istället för utseende, men kanske det istället är uppfattningen om arabens "ädelhet" som man gärna ville ha ett stänk av överallt, som blandat upp genpoolen tillräckligt.

      Border collien har alltså inte någon utseendemässig rasstandard, om jag förstår dig rätt. Då kan man väl inte heller ställa ut en sån? (Känns sunt IMHO.) Tävlar man med en sån är det väl som brukshund, då. Vallning.

      Finns det motsvarande rörelse för blandrashästar, som med hundar?

      När mina klasskompisar red på högstadiet (bokstavligen alla av tjejerna! fast det var bara ett fåtal entusiaster som höll på mer än något år) var det ett väldigt snack om stamtavlor hit och dit. Det måste en häst ha för att vara värd något. I efterhand känns det lite som att jeansen måste ha ett märke som det stod "Levi's" på för att vara snygga. (Jag köpte ett par Levi's 501, precis det man "skulle ha", bara för att de passade bäst. Sen sprättade jag bort lappen och gick till plugget. Ingen j*v*l sade "vilka snygga byxor du skaffat". Rätt kul, tyckte jag. "Nu är ni avslöjade." Långt, långt efteråt har jag förstått att de förmodligen visste precis vad de höll på med. Att det inte handlade om "snyggt", alls, utan enbart om "rätt".)

      Radera
    4. Hästar är tvärtom ofta blandade. Det finns till och med hela stamböcker för svensk ridponny som oftast består av en ponny, korsning eller renrasig och ett fullblod. I hästaveln är det viktigare med det som kallas "prestationsblod" än renrasighet, det är alltså, vad jag vet, bara en hästras som är så där experimentellt avlad och inavlad inom hästbranschen och det är Falabellan. Men den är ju också mer en sällskapshäst, som en hund. Avel på prestation tycks vara mer gynnsam än avel på utseende. Hästar är nog oftare korsningar än renrasiga, speciellt på tävlingsbanorna. Genbanker med renrasiga hästar finns men det råder definitivt inte samma hets som i rashundscirkusen.

      Jo, Border collies avlas på prestation, mig veterligt är de inte vanliga på utställningar men de har vallningspro och vallningstävlingar. Var på SM i vallning i helgen, i Björkfors. Alla tävlande var Border Collies men funktionärshundarna var också australiska kelpies.

      Så sur att kameran är borta, annars hade jag plågat bloggläsare med massor av filmsnuttar och bilder därifrån. Det var väldigt intressant att se de duktiga hundarna i aktion med sina förare. De vallade kvigor, inte får, vilket inte var så enkelt, det var ju Sverige-eliten.

      Men det konstiga var att hundarna såg rätt olika ut men alla var svartvita, ingen rödvit som min Elva. Så det kanske utbildats någon slags utseendekod iaf.

      Det där med jeansen var ju dråpligt, ägde själv aldrig några Levis 501 förrän de blev omoderna och jag fick högvis av dem för jag är en sådan som folk kommer med avlagda kläder till. Långt innan det blev trendigt har jag börjat med vintage och re-use-visste inte att det ens hette så förrän nyligen. Som barn hette det bara att vi hade ärvda kläder. Folk kom med säckvis med kläder till mamma som hon fick ge till oss barn eller klippa trasor av. Har sedan forstatt så och kompisar vet att jag tar emot kläder, tar en del och klipper mattrasor av andra. Tycker det är perfekt eftersom jag aldrig idats följa modet utan klär mig som jag tycker är snyggt och hellre lägger pengar på annat.

      Radera
    5. Ah, i så fall är stamtavlan mer till för att visa om någon av förfäderna s.a.s. hade något att komma med.

      Om det är så vanligt med blandningar borde ju hela hästras-systemet till slut lösas upp.

      De där levisarna (som alla sade då) kostade mer än jag egentligen ville betala - jag ska inte gissa på någon siffra, det blir säkert fel. Men jag hade provat mig igenom typ allt. De satt bra och höll länge, så de var ändå inget dåligt köp. Idag skulle jag inte kunna ha den modellen, men då var jag smal...

      De enda kläder som verkligen blir omoderna, är de som under någon period varit högsta trend. Nuförtiden finns alltid så många trender samtidigt att det inte ens sticker ut särskilt mycket om man struntar i det där med mode. Det var nog värre på 70-talet.

      Som barn fick jag rätt mycket ärvt och riktigt omodernt, och tyckte det var pinsamt. Det är en annan sak när man väljer det själv. I tidiga tonåren, precis den där perioden när jag sprättade bort lappen på mina levisar, då var jag helt tvärtemot. Skulle inte ha nånting som var modernt. Köpte i andra hand, kombinerade ihop helt galet med nyköpt av modeller som var mer udda, ibland rätt dyra men var det rätt (i mina ögon) fick det kosta. Konsekvensen blev, paradoxalt nog, att jag ett par gånger råkade komma före trenderna. Mer originell än så är man inte :-P fast man gärna vill tro det... det ligger något slags logik i vad som är modernt nu, vad folk blir less på, vad man vill se som nästa steg. (Eller fanns. Nu när så många trender finns samtidigt tror jag inte det riktigt är så längre.)

      Radera
  5. För er allmänbildning: Sveriges friskaste hundras - Hamiltonstövaren

    SvaraRadera
    Svar
    1. Härligt, det visste jag inte. Här i norra glesbygden ser man många stövare för många jagar här i trakten. En tidig vintermorgon stötte jag på en helt vitklädd man med en stövare som smög på toppfågel. De såg ut som ett par ur en Indianfilm men jagade alltså skogsfågel inte buffel. Man hälsar ju på folk i skogen som man annars aldrig pratat med i stan.Det är tydligen lättdresserade och lydiga hundar och de måste de väl vara när de har jaktinstinkt och kan smyga med sin husse så där ändå.

      En kompis med stövare är jättebra på djur och hade en oerhört lydig stövare och när hon jagade hare blev hon överlycklig och gav aldrig upp. Fin stallhund var hon också. Hon fick dock vanliga tikkrämpor och sedan njurproblem som gammal. Men frisk fram till dess var hon. Då har vi gjort reklam för den hundrasen. Bloggar ska ju ha reklam så det känns bra att dra sitt strå till stacken;)

      .

      Radera
  6. Hoppas den inte blir för poppis bara..

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis, tur bloggen har en exklusiv läsekrets=)

      Radera
  7. OT

    Det skrivs ju hela tiden om flyktingsituationen, men just idag var det en artikel jag gillade i Expressen och av Lotta Gröning om flyktingarna vid riksgränsen. Bl a skrev hon att ni i norr inkl kommunerna tycks sköta detta med mottagande och integration mycket bättre än vi i söder.
    Jag gillar Lotta Gröning (ni behöver inte tycka lika). Hon är rejäl på något sätt. Krånglar inte till det. "För ihop hundra stockholmare med alla olikheter så lär det bli bråk där också"

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag gillar också Lotta Gröning. Hon är dessutom hästmännsika hon med;)

      Radera
  8. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  9. http://www.expressen.se/geo/flyktingarna-i-polarnatten/

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bra artikel, prick så är det. Vem har bott i kollektiv utan att det blivit bråk? Dessutom är integrationen bättre på småorter, storstäder är raka motsatsen.

      Radera
  10. OT2

    Har läst böcker av en författare/jesuit vid namn James Martin. Jag tycker att de är helt jättebra! Håller på med "My life with the saints" just nu och lär mig mycket.
    Ett kapitel handlar om Josef som får författaren att tänka på all osedd och o-applåderad godhet och solidaritet som finns.
    Boken om pilgrimsresa rekommenderas också. Förstår inte att hans böcker inte blivit översatta.Det finns en vänlig humor i dem också.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för tipset verkar betydligt mer upplyftande än att läsa om Herman Lundborg.

      Josef är en gestalt som glöms bort bl.a pga den galna felfokuseringen på hans fru. Men knappt någon man i Bibeln är mer efterföljansvärd anser jag.

      Radera
    2. Hans bok om - eh. Ska man kalla det för jesuitisk andlighet? finns översatt. "The Jesuit Guide to (Almost) Everything" fick på svenska den något tråkigare titeln "Söka och finna Gud i allt".

      Radera
    3. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

      Radera
  11. Den boken handlar om ignatiansk andlighet. Vet ej om det finns en jesuitisk andlighet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är korrekt term, ja. Samtidigt är det den andlighet som präglar jesuitorden...

      Radera
    2. Grundaren av Jesuiterna hette Ignatius av Loyola därav kallas jesuitisk andlighet för ignatiansk.

      Radera