Featured Post

Läsa tillsammans

Nya testamentets flitigast förekommande textförfattare Paulus omvändes genom ett möte med Kristus på sin väg till Damaskus för att stoppa ...

onsdag 13 januari 2016

Och del II

Laestadius predikar lagen för drinkare och tjuvar i lagens karga vinterlandskap, norra delen av triptyken i Jukkasjärvi kyrka.
Luther stod alltså gnosticismen nära i sin splittrade Gudsbild: gnosticismens onde skapargud, Demiurgen, är till förvillelse lik den lutherske Gud som kräver blodiga offer för att bevekas i all sin nyckfulla stränghet och Jesus Kristus var den ljusa okroppsliga Gud som inte skapat något av det som är till eftersom skapelsen bara är ond enligt gnostikerna. Luther är nog helt omedveten om detta, men inte desto mindre var hans gudsbild oerhört kluven. Inte god och farlig, utan "endast" god som Jesus eller "endast" farlig som Gud fader.

Lappmarkens "egen Luther", Lars Levi Laestadius var väldigt mycket lutheran. Han berättar i en av sina färgstarka predikningar om haren som jagas av både hunden och människan men till slut i sin trängda position mellan jakthunden och jägaren hoppar upp i jägarens famn. Gud representeras av jägaren, hunden föreställer Satan-de kosmiska makterna och haren är då en metafor för människan. Laestadius menade säkert att visa hur god Gud är som då troligen ger nåd åt haren som tar sin tillflykt till jägarens famn men metaforen haltar betänkligt för jägarens mål är ju primärt att döda den stackars haren som inte gjort annat ont än att födas som just hare vilket knappast kan anses vara ett fritt val eller syndfullt. Och Satan är ju knappast Guds jakthund, men i luthersk teologi stämmer Laestadius har-metafor perfekt.

När man har glömt bort det lilla ordet "och" blir ju Gud endast farlig och därför till förvillelse lik Satan, sådan herre sådan hund, heter det ju. I luthersk teologi är människosynen dessutom oerhört mörk. Vi är födda i synd och kan aldrig ta oss ur den, varje försök att omvända oss eller att följa Jesu uppmaning om att göra gott är inte bara meningslöst utan direkt kontraproduktivt eftersom vi då hemfaller åt katolsk "gärningslära" och hyckleri, så blir den andra synden värre än den första, enligt de stora strömningarna i reformationsteologin. Att ta itu med sin synd i bikt och bekännelse är egentligen lika fruktlöst och botgöring är omöjlig, ja närmast en synd i sig. Det är nämligen att tro att man "kan något" och Jakobs brev som menar att vi kan en hel del, borde strykas ur Bibeln, hävdade Luther. Tro utan gärningar är för Luther just den enda frälsande tron som existerar så när Jakob menar att tro utan gärningar är död har han bara tvärt fel, tyckte Luther.

Precis som den stackars haren aldrig kan bli varken hund eller jägare är människan fast i sin hopplösa position och kan endast lita på Guds nåd för hundens/Satans nåd är inte att räkna med. Guds kärlek blir så en grym hustrumisshandlares hjärntvättande "kärlek" där människan ständigt påminns om att hon är mer än värdelös; hon är direkt skadlig och motbjudande, men Guds nåd är så stor att han står ut med henne ändå. Av en sådan gudsbild och självbild blir ingen människa glad och hon blir knappast hel heller. För helhet krävs ett viktigt "och": människan är både en syndare frälst av nåd och en övermåttan underbar varelse som är kärlek värd.* När Gud skapat människan till man OCH kvinna tyckte hen att det var mycket gott, liksom hela skapelsen, man får anta att även hararna räknas dit. **

Suurunmaa gör Sions sånger/Siionin laulut, den laestadianska sångboken, rättvisa. Den här fina versionen av "O vad sällhet då ska bliva" är en sång som framkallar Tornedalstårarna hos Barock-Olga.


* Höga visan har i kristen tradition lästs som en kärleksförklaring av Jesus Kristus till församlingen och där står bl.a: "Allt hos dig är skönt, min älskade,
                              hos dig finns ingen brist."

**Gud sade: ”Vi skall göra människor som är vår avbild, lika oss. De skall härska över havets fiskar, himlens fåglar, boskapen, alla vilda djur och alla kräldjur som finns på jorden.” Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne. Som man och kvinna skapade han dem. Gud välsignade dem och sade till dem: ”Var fruktsamma och föröka er, uppfyll jorden och lägg den under er. Härska över havets fiskar och himlens fåglar och över alla djur som myllrar på jorden.”

Gud sade: ”Jag ger er alla fröbärande örter på hela jorden och alla träd med frö i sin frukt; detta skall ni ha att äta. Åt markens djur, åt himlens fåglar och åt dem som krälar på jorden, allt som har liv i sig, ger jag alla gröna örter att äta.” Och det blev så. Gud såg att allt som han hade gjort var mycket gott. Det blev kväll och det blev morgon. Det var den sjätte dagen.

9 kommentarer:

  1. Bilden av Gud som "en person" ställer till problem för mitt tänkande.

    Säg att mamma och pappa med kraft varnar lille Gunnar för att leka i hamnen. Det är livsfarligt berättar de.
    Gunnar frestas dock ändå av kompisarna att leka i hamnen. Efter en stunds lek så kör en lasttruck ihjäl lille Gunnar.

    Är det föräldrarna som med denna truck bestraffat Gunnar för att han bröt mot budet att inte leka i hamnen? Eller är det mer så att föräldrarna varnade sin son och efter dödsfallet gråter bittert?
    Är negativa följder av exempelvis sex eller våld att se som "bestraffningar" eller som "konsekvenser". Det är väl inte så svårt att förklara olika risker med sex? Synden straffar sig själv finns det också ett talesätt.
    Kanske finns det vissa negativa aspekter av sex som vi inte har kunskap om, men det finns så det räcker för att motivera starka varningar för negativa konsekvenser redan utan dessa eventuella hemligheter.

    Lilla jag föredrar ju den varnande Guden framför den bestraffande, som man kan bli hur neurotisk av som helst.

    Men det är ju Gud som skapat sex och dess risker liksom att det är Gud som skapat hamnen och lasttrucken, invänder någon.
    På det svarar jag att Universum inom sina ramar verkar fungera ganska så fritt. Gud lyser in genom sprickorna, här och nu, och står för vissa grundförutsättningar för att skapelsen öht ska kunna existera och växa. Och skulle Gud ingripa i stor skala så skulle själva skapelsen hotas av en "abort" i kosmisk skala. Tistlarna och vetet växer på samma åker och ska man ta bort tistlarna måste man också döda vetet och allt som ska utvecklas ur det.

    Så nej, Gud skapade inte lasttrucken eller olyckan. Det finns t.o.m onda avsikter, likgiltighet mm hos det skapade och t.o.m Lucifer är en gång skapad. På det sättet kan man säga att allt är av Gud, men samtidigt så fel. Han skapade inte, tillverkade inte, den där lasttrucken. Det finns ett oändligt värde i skapelsen, den är ofrånkomlig tror jag, men i denna process kan "allt" hända.
    Klaus

    SvaraRadera
  2. Vad jag menar med den första meningen är att en "person" med affekter, raseriutbrott som handgripligen skickar på Gunnar en lasttruck ter sig absurd för mig. En ingenjörsgud som rattar med detaljer.
    Kanske kan Gud vara en "person" ändå, även om han varnar (inte bara via religion utan även på andra sätt) och inte handgripligen bestraffar Gunnar för hans trots. Och dessutom har givit skapelsen stor frihet (ja, hur skulle det annars se ut?)
    Klaus

    SvaraRadera
  3. Det var en Luther-sågning som hette duga!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Oj, jag kan för lite teologi för att inse att jag sågat stackars Luther..
      Klaus

      Radera
    2. Jag syftade på Alma! En gudsbild som står nära gnosticismen, jag tackar jag.

      Radera
    3. Ja, det är lite djärvt, men när jag läser den käre Luther (som ju verkligen är kär för mig) och Kalvin kan man inte undgå att se hur splittrad gudsbilden är. Jesus får verkligen represnetera det gnostikerna kallar "Kristus" den där ljusguden som inte skpaat något alls utan bara är snäll. Och försoningsläran kallas ju objektiv just för att Jesus död har Gud som objekt, inte subjekt. Det innebär alltså att när Pauls säger att Jesus friköpt oss från de kosmiska makternas slaveri med korsdöden , då har han friköpt oss från Gud Fader. Gud som de eleka kosmiska makterna, inte ligger det långt från Demiurgen. Luther är verkligen väldigt rädd för Gud fader och det på goda grunder om man läser hans texter om synden, människan, Gud och försoningen. En gammal leastadianpredikant uttryckte sin lutherska bekännelse så här: Vi har att försona oss med en vred Gud. Johannes 3:16, ja hela NT egentligen, har gått honom förbi, men sin Luther kunde han.

      Radera
    4. Skriv en avhandling om gnosticismen hos Luther.

      Radera
    5. Får väl bli det till sist=)

      Radera