Jean Charlier de Gerson 14 december 1363 - 12 juli 1429

 

Jubla, dotter Sion,
ropa ut din glädje, Israel!
Gläd dig, dotter Jerusalem,
fröjda dig av hela ditt hjärta!

Herren har upphävt domen över dig
och undanröjt dina fiender.
Herren, Israels konung, bor hos dig.
Du har ingenting mer att frukta.
Den dagen skall Jerusalem få höra:
”Sion, var inte rädd,
låt inte händerna sjunka i missmod.

Herren, din Gud, bor hos dig,
hjälten och räddaren.
Han jublar av glädje över dig
i sin översvallande kärlek.”
Högt skall de fröjda sig över dig,

Sefanja kapitel 3, vers 14-17

När vi studerar de olika litterära epokerna är man ju alltid förenklad intill lögnens brant men jag undrar om inte gränsen mellan renässansen och den långa medeltiden är den mest felaktiga. Man brukar säga att medeltiden börjar 476 e.Kr. när Västrom faller och den avslutas 1453 när Östrom faller. Men om vi ser på vad som hände  på "senmedeltiden" i Europa märker vi lätt att renässansens alla särdrag var tydliga betydligt tidigare än så. Dantes Gudomliga komedi (fullbordad 1321 Dantes dödsår) tex är proppfull med allusioner till antiken.

Dagens kalenderpojke är en renässansmänniska i så motto att han var mångbegåvad och sysslade med reformation inom både teologi och universitetsvärlden. Man kan lugnt säga att han var en riktig humanist, dessutom var han också en teologisk reformator med en längtan efter en djupare och innerligare evangeliskt varm tro. Han reformerade därför sitt universitet i riktning mot en djupare andlighet. Man skulle kunna kalla det en karismatisk reformator i stil med Jesus-väckelsens förgrundsgestalter på 1970-talet. Han hette Jean Charlier de Gerson, en begåvad bondpojke med elva syskon och föräldrar som ändå satsade på att låta honom studera.

Gersons samlade verk

Gerson stödde helhjärtat renässansmänniskan Christine de Pizan och hennes anspråk på att kvinnor och män hade samma värde, begåvning och ansvar inför Gud, en tanke som hon utvecklade i sin mest berömda text Kvinnostaden. Christine de Pizan var en produktiv författare som ensam försörjde hela sin familj; tre barn och sin mor sedan hon blev änka vid 25 års ålder. Barockbloggen har tidigare uppmärksammat henne och hon kommer garanterat att återkomma här. Många lärda män anslöt sig till hennes idéer om kvinnans likvärdighet med mannen varav Jean Charlier de Gerson alltså var en.

Det är en sak som placerar de männen i medeltiden mer än i renässansen, för tyvärr blev kvinnan mer föraktad och hatad under den perioden vilket jag antar har med ifrågasättandet  av klosterväsendet och Jungfru Marias position inom reformationen. Trenden med att låta kvinnor som Beatrice vara hjältinnor i litteraturen under medeltiden,  byts mot Cervantes renässanscyniska angrepp på riddaridealens upphöjande av kvinnor. Inte minst förlöjligas den Dulcinea som Don Quijote dyrkar på, ännu mer förlöjligat, vederbörligt ridderligt avstånd.

Jean Charlier de Gerson var alltså inte så moderniserad ännu att han höll med om de allt tätare angreppen mot kvinnan som en ond och syndfull, obegåvad och farlig varelse vilka började dugga allt tätare under århundradena som ledde till reformationen och det vi kallar renässanshumanismen. Förutom att han stödde Christine de Pizan var det också han som såg till att återupprätta Jeanne d'Arcs rykte som ledde till hennes helgonförklaring. Jag kan förstås bara spekulera om detta, men utifrån lång erfarenhet ser jag att med ett nära inre liv med Jesus blir människor mer vidsynta och kärleksfulla och släpper all sexism, rasism, nationalism och andra fördomsfulla murbyggen mot medmänniskor.

Han var dock inte tolerant mot dem som lade tunga bördor på andra. Han var mycket kritisk mot de gisslarrörelser, flagellanterna, som drog genom städer och byar i 33 dagar långa tåg för att efterlikna Jesu 33 år på jorden. Under tåget slog de varandra med piskor (flagellum) och klagade högt för att avvärja pestens härjningar. Han kritiserade dem skarpt för att lägga tunga bördor på människor som inte alls stämde med Kristi kärleks lag eftersom de betonade synd och smärtsam botgöring utan nåd. Nåden som kommer gratis utstrålande från Jesu kärlek var en hjärtesak för Gerson.

 Den stora schismens tid inföll under Gersons livstid. Det var den tid när Västkyrkan hade två konkurrerande påvar. Som lösning på detta såg han inte ett dödande av påvarna som slogs utan ekumeniska koncilier, församlingar som tillsammans skulle diskutera lärofrågor som man gjorde på Nya Testamentets tid. Koncilierna skulle ha den egna auktoritet som påvarna sökte ensamrätt på. Gerson var ledstjärna för koncilierörelsen som i början var framgångsrik men tyvärr dog med konciliet i Basel 1431-1449 som jag också tagit upp här i bloggen men här finns en utförlig redogörelse för den sorgliga historien. Gradvis infördes istället Påvedömet som högsta andliga auktoritet. Konciliarismen bannlystes under högrenässansen vid ett kyrkligt koncilium 1512-17 men det var så sent som 1870 vid första Vatikankonciliet som Påvens ofelbarhet ex cathedra slutgiltigt fastslogs.

Gerson väcktes för behovet av fridsamma koncilier när Dominikanerna* slängdes ut från universitetet i Paris eftersom de menade att Maria var som alla andra människor född med arvsynden från Eden och inte genom den obefläckade avlelsen** . Gerson trodde på Marias obefläckade avlelse men pläderade ändå för att Dominikanerna skulle få vara kvar och för universitetens frihet att prövande diskutera lärofrågor. Han sändes till påven i Avignon tillsammans med en dominikan som blivit relegerad, Johannes de Montesono, för att plädera för den saken.  Efter den händelsen var konciliarismens den väg han såg för kyrkans enande. Gerson såg kyrkans liv som en del av hela världens därför var han också en av de första i världen att tala om universella, "naturliga " rättigheter som inte beror på någon kultur, eller något lands lagar, i sin avhandling De Vita Spirituali Animae.

Ack om hans väg hade blivit kyrkans! Kontrafaktisk historieskrivning är inte vetenskaplig men jag är blott en lekman och törs därför spekulera även i detta: om påvarna hade fått vara hur många som helst, om koncilier hade varit sättet kyrkan styrdes på , om män som Gerson hade fått starta den stora reformationen så vi svenskar hade kallats gersonister istället för lutheraner, hur mycket bättre hade det då inte varit? FNs deklaration om de mänskliga rättigheterna hade gällt ända från 1400-talet. Inga religionskrig, inget slaveri, inga koloniala utrotningskrig, kvinnohatet bannlyst och en karismatisk väckelse långt innan 1970-talet hade gällt sedan medeltiden. Det är kanske lite så det blir när Himmelen landar, men ack och ve att Gersons tankar inte fick större inflytande.

 

* Dominikanerna är en orden ägnad åt predikan och bön. De är också en orden som tror på och bygger på utbildning. De startade kloster , skolor och sjukhus var de än etablerade sig. De är också nära knutna till franciscanerorden "gråbröderna" medan dominikaner har svarta kläder "svartbröder". Bloggtips Godzdogz

 

**som i sagolegendform och folklig fromhet beskrevs med att hennes mamma fick en puss på kinden av hennes far och därmed kom undan den "äckliga" sexualakten och därmed arvssynden från Adam genom att Anna också jungfrufödde Maria utan manlig inblandning.

 

Christine de Pizan Kvinnostaden