Jul

 Det står en stjärna över Betlehem,

och hela världen har stannat.

Oxen och åsnan,

de lärda främlingarna och de

 enkla vallpojkarna,

 gråsuggan vid tröskeln och eldflugan

 som skymtade till i mörkret,

                                          cikadorna från ingenstans och

igelkotten under trappan,

till och med enhörningen i

sällskap med en sädesärla och en snigel

har hejdat sig.

Här har arken strandat

oerhört

med sin tunga last av frid. 

Matt. 2:9-10

Den inledande dikten är skriven av Ylva Eggehorn och finns i, den för mig helt nödvändiga, samlingen Jesus älskar dig. Den får inleda årets julkalender som tagit sin inspiration från radions adventskalender Knäckarbanketten. Den var som vanligt, oerhört välgjord och angelägen i vår tid. Den utspelar sig under barocken, och då är det förstås närmast en plikt att Barock-Olga tar sin utgångspunkt i det bestiarium som utgör huvudingrediens och viktigaste intertext i Knäckarbanketten, nämligen Emilius Maximus Bestiarium som ständigt är Ottilias följeslagare. 

Julkalendern blir i år alltså en djurkalender. Både djur som finns och de som inte finns men kunde ha funnits. Alla djuren som längtar efter skapelsens befrielse, de som såg vem Jesus var långt innan de flesta människor förstod vem som föddes en julnatt för över tvåtusen år sedan.

I skrivande stund lyssnar jag till en kvartett som sjunger "Var hälsad sköna morgonstund" i årets minimalistiska julotta på radion. Direktsänt från en ekande tom kyrka talas det om hur den heliga natten gjorde att de vilda djuren inte anföll herdar och får under den heliga natten. I Betlehem strandade arkens alla djur, de som levt i frid med varandra och nu råder julefrid. Att skada eller döda ett djur räknades som ett nidingsdåd under julen just eftersom djuren genast kände igen Jesus.

Eggehorns dikt tar inte bara fasta på alla djuren som tillber barnet i krubban utan också stjärnan har förstås en given plats. Hela universum vet och varje jul upprepas stjärnans vittnesbörd så alla som vill får veta. "Hela universum rymmer inte dig. Därför blir du ett barn som bärs omkring av mig." så har Fjedur översatt en sydafrikansk julsång.  Julen talar om hur Gud blir människa och att hela historien byter spår på grund av detta mirakel.

»Var inte rädda. Jag bär bud till er om en stor glädje, en glädje för hela folket.

I dag har en frälsare fötts åt er i Davids stad, han är Messias, Herren.

Och detta är tecknet för er: ni skall finna ett nyfött barn som är lindat och ligger i en krubba.« Lukas evangelium 2:10-12

Den spanske barockmålaren Bartolomé Esteban Murillo 1617-1682 är en av min favoriter när det gäller att skildra Jesu familj, hans realistiska detaljrikedom glömmer aldrig bort djuren. Här har han målat herdarnas tillbedjan.

 

 

Moder Eva

 

oder Eva, mamma till allt levande som det står i 1 Mos 3:20 "Mannen gav sin hustru namnet Eva för hon blev moder till alla som lever."

Detta vackra epitet visar vad detta betyder i kapitel 1:

Gud sade: »Vi skall göra människor som är vår avbild, lika oss. De skall härska över havets fiskar, himlens fåglar, boskapen, alla vilda djur och alla kräldjur som finns på jorden.«

Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne. Som man och kvinna skapade han dem.

Gud välsignade dem och sade till dem: »Var fruktsamma och föröka er, uppfyll jorden och lägg den under er. Härska över havets fiskar och himlens fåglar och över alla djur som myllrar på jorden.«

Jag tjatar om mycket bland annat om detta; vad det betyder att råda över, som i Bibel 2000 översätts med härska. Där ger oss Evas namn en ännu tydligare markering än Adams=jord, jordfärgad. Hon är moder till alla som lever. Inte bara arten människa utan alla som lever: bin och blommor, fåglar och fiskar och allt mittemellan. Eva är den som ger liv, som hon citeras i kapitel 4: "Jag har gett liv åt en man." 

Kain är namngiven av sin mor och hans namn betyder att han fått sitt liv av henne. Men snart växer Kain upp och blir den första som tar livet av någon. Jag tänker att i denna urgamla berättelse fångas i några få meningar ett trauma som många pojkar lever med : de är människor men inte kvinnor och hela den patriarkala strukturen tvingar en pojke att ta avstånd från den som gett honom liv: kvinnan. Det räcker sällan att säga: "Ett barn är fött på denna dag så var Guds välbehag" nej alla vill veta "vilken sort" det blev. 

Det har förundrat mig ända sedan vår lilla mittemellan nästan föddes en hel månad över tiden. Jag hade gett upp hoppet om att föda fram ett levande barn och när hon äntligen kom var vi båda föräldrar så lyckliga att vi bara grät och skrattade och smekte vår lilla levande unge. Till slut undrade barnmorskan otåligt om vi inte skulle se efter vad det var. Först när min man klippte ungens navelsträng såg vi att det var en flicka och det ändrade ingenting alls. Vi var lika överlyckliga och älskade henne lika mycket som innan vi visste detta, varken mer eller mindre.

Jag tycker det är lite konstigt. Tex lät vi veterinären avgöra om det var en pojk-eller flickkatt när vi tog Modestys kull dit för att vaccinera dem. Man kan ju ändå inte avgöra sådant så lätt på smådjur, kaniner är absolut svårast enligt min erfarenhet. Med kaniner finns det en viktig poäng i att inte blanda könen hur som helst, det kan bli våldsamma bråk mellan bröder, lite Kain och Abel stil. De har dessutom inte så stark incestspärr som till exempel ökenmöss, så vi människor måste hjälpa dem att inte föröka sig över hövan. Men om ett barn är en pojke eller flicka saknar praktisk betydelse i många , många år. Om någonsin.

Socialt betyder det dock enormt mycket än i denna dag och det är det som är pojkbarnens stora tragedi. Män ska skiljas från kvinnor på alla sätt. En man som är det minsta lik en kvinna, sin mor till exempel, har ett sjå att ständigt bevisa sin "manlighet". Och vad är motsatsen till det enda vi inte är lika i, vi människor? Jo kvinnor ger liv åt barn. Så män tar liv, som Kain. Männens våld mot andra och sig själva är verkligen ett svårförklarligt fenomen. Testosteron skyller en del på, men det är knappast en förklaring enär det finns en stor majoritet män som aldrig begår mord eller ens lyfter ett finger mot någon alls trots testosteron. Det är också så att kvinnor har testosteron och handjur, som också har en hormonbalans med lite större andel testosteron i cocktailen, är inte mördarmaskiner om de inte är rovdjur men då är det ingen stor skillnad mellan könen (utom hos lejon där det är honorna som jaga mest) mer än att hondjuren är mer aggressivt bevakande av sina ungar och handjuren drar sig alltid hellre undan vid hot.

Alltså är det ett socialt och inte biologiskt fenomen att män begår våld mot sig själva och andra. Statistiken över självmord i Sverige 2019 visar att två tredjedelar av dem som dog i självmord var män, eller 69%. Detta motsvarar 21 självmord per 100 000 invånare bland män i Sverige och 9 självmord per 100 000 kvinnor samma period i Sverige. Brottsstatistiken är också tydlig där män är överrepresenterade både som förövare och offer vid våldsbrott. När det gäller mord är skillnaden i vem som begått mordet ännu större mellan könen.

Fogelstagruppen såg dessa samband. De var också kristna, flera var kväkare, därmed radikalpacifister som Natanael Beskow. Kvinnan som moder till allt som lever var en av deras huvudteser. De hade ju helt rätt men jag ser att det är viktig att upprätta alla män som också vill liv och inte död. Eva måste få bli förebild också för männen. Adams namn, jord betyder ju i sin tur också något livgivande inte dödsbringande.

Att Adam heter jord är också en trotsig deklaration i sig för i antikens filosofi såg man ju kvinnan som en passiv jord , en åker där mannen lade ner ett färdigt litet människofrö, kvinnan var enbart en bärare av barnet tills det vuxit sig stort nog att födas och i fina familjer fick kvinnan inte vara med sina söner efter att de fyllt sju. Gustav IV Adolf, den lille stackaren, skiljdes brutalt från sin amma vid ett års ålder eftersom hans pappa kung Gustav III beslöt att sonen inte skulle ha en enda kvinna omkring sig från denna ålder för att bli en redig karl. 

Nu vet vi bättre. Äggcellen är på alla sätt mäktigare och mer livgivande än spermien som rent biologiskt nästan kan ses som en parasit. Hälften av en mans könskromosomer, ibland två tredjedelar, är kvinnliga X-kromosomer. Män som uppfostrats av kvinnor blir varken sterila eller homosexuella. Ibland blir det renta av folk av dem. Kvinnor som fostrats av en ensamstående pappa blir inte heller skadade för all framtid. Visst är det bar om små barn omges av människor av alla sorter, men det är ingen ohjälplig katastrof varken med "frånvarande" pappor eller mammor. 

Det var däremot en social katastrof att kyrkan vände sig till hedningen Aristoteles filosofi i stället för att läsa som det står i Biben: Adam= jord, Eva= moder till allt levande. Men den lilla surdegen av trots mot patriarkatet levde ändå kvar i kristendomen och ledde oss till alla möjliga brott mot könsmaktsordningen vilket förde oss närmare skapelseordningen där alla levde i fred med varandra utan att döda. Där var människan förbunden med jorden och mor till allt levande. Och i kyrkans cirkulära tidsaspekt med årsrytmen som återkommer ska vi också slutligen återkomma till detta stadium när Jesus blir allt i alla och skapelsen förnyas. Då får vi alla en "synnerligen god jul" som Karl-Bertils pappa Tyko önskade.

Adam- av jord, till jord

 roder Adam har namnsdag idag. Det har blivit ett vanligt namn och kan dessutom vara efternamn i exempelvis Frankrike och de anglosaxiska länderna. Alphonse Adam har komponerat den allra mest spridda och älskade av franska julsånger: "Minuit Chrétiens/ O helga natt". Adam betyder människa på många språk; persiska är ett av dessa språk. På arabiska betyder Adam, skapad av jord och på hebreiska jord, eller rödbrunfärgad, som jord.

Jag tycker om betydelsen av Adam, vilken visar hur nära förbunden med hela skapelsen människan är. Av samma material, jord, skapade Gud alla varelser på jorden och vi vet ju hur de flesta växter är beroende av jord. Utan jord inget liv på planeten eftersom livet på planeten består av jord. För hundra år sedan lät det som en gullig myt att människor och djur skapats av jord. Nu vet vi bättre. Vi är alla hopsatta av just jord, samma beståndsdelar som jorden består av bygger våra kroppars celler. Jäst och daggmaskars celler liknar våra egna så mycket att det forskas på dem för att vi ska förstå sjukdomar som har med åldrande att göra.

Vi känner oss väl hyfsat förbundna med djuren, i alla fall däggdjuren, men att vi hör ihop med själva jorden tänker vi mer sällan på  vilket visar sig i den katastrof vi lever mitt i just nu med allt varmare jord. Återigen är detta år det varmaste sedan mätningarna startade. Återigen slås värmerekord i november på många platser. Coronan beror också på människans rovdrift på jorden vi är gjorda av. Hade fladdermössen fått leva ifred och sluppit trängas  vettskrämda i burar på en djurmarknad där de också stöter på andra djur, hypotesen är myrkottar, hade detta virus inte kommit till och nått oss människor. Någon köpte med sig skrämda fladdermöss till en soppa, någon annan köpte en levande myrkott för att bjuda chefen på finmiddag. Det muterade viruset som spreds extra aggressivt på grund av den stress djuren utsattes för hade börjat sin dödliga resa över jorden.

Vi vet alla detta, ändå nyttar det föga att leta syndabockar. Klimatförändringarna och corona-pandemin visar oss pedagogiskt vad arvssynd innebär. Ingen är ensam skyldig, ingen kan ta sig ur detta beroende av fossila bränslen eller virusets dödliga grepp på egen hand. Alla påverkas, även de som aldrig ägt en bensindriven bil eller har använt en enda produkt som använt fossila bränslen vid tillverkningen. Liksom vi är väldigt många som aldrig ätit fladdermussoppa eller grillad myrkott, men alla påverkas vi av virusets härjningar.

Adam liknar den där människan i Wuhan som köpte hem en infekterad myrkott för att bjuda chefen på finmiddag. Inte heller Thomas Newcomen insåg vad han startade med sin första kolslukande ångmaskin. Alla tre gjorde något till synes obetydligt som fick enorma och dödliga konsekvenser för hela skapelsen. Men det finns hopp för jorden så länge någon lever och cellandas på planeten. Och det beror på att Adam inte var ensam i trädgården. Gud hade ju skapat "människor till att vara oss lika. Till man och kvinna skapade han dem." 

À suivre.

Texten till en gammal Middle English Christmas carol uttrycker detta med arvssyndens till synes obetydliga början som växer till helt överskådliga konsekvenser, men också ger oss oförtjänt nåd. Den vänstra spalten Middle English och den högra varsamt moderniserad .

Adam lay ybounden,

Bounden in a bond;

Four thousand winter

Thought he not too long.

And al was for an appil, an appil that he tok. As clerkes fyndyn wretyn in here book.	And all was for an apple, An apple that he took. As clerkës finden written In their book.
Ne hadde the appil take ben, the appil taken ben, Ne hadde never our lady a ben hevene quen.	Ne had the apple taken been, The apple taken been, Ne had never Our Lady, A-been heaven's queen.
Blyssid be the tyme that appil take was! Therefore we mown syngyn Deo gratias!	Blessed be the time That apple taken was! Therefore we may singen Deo gratias!

Natanael

 

Natanael Beskow återkommer förstås i adventskalendern år efter år. Han var fredsvän, radikalpacifist, en viktig förkunnare och psalmdiktare/översättare. Men i år är det hans ypperliga val av fru som får stå i centrum. Elsa Beskows man var han och denna bok älskade jag redan som barn. Den finns förstås i huset och idag blir det en bildbomb från denna ljuvliga julbok.

 

 

 

Jag älskar denna bok även nu. Tanternas underbara liv, där de alla tre valde sysslor efter kynne, verkar så barnvänligt. Även vuxna mår bra i böckerna. Farbror Blå var grannen som slapp vara ensam i sitt singelliv utan hade en självklar familj att fira jul med. Kärnfamlijsvurmen har gjort oss mer ensamma, samtidigt som det säkert inte var lätt för dessa människor  i alla livets skiften. De barn som inte fick flytta till snälla tanter utan blev kvar hos stränga Tvätt-Kristinor hade det så klart sämre än dagens föräldralösa barn. 

Men ändå tycker jag att vi missat något när det blivit norm med en enda slags familjebildning och allt därutöver är ensamboende. Man kan vara färre än åtta och fira jul utan att känna sig ensam. Om inte annat har vi ju böckerna. Att fira jul hos tanterna Brun, Grön och Gredelin vore inte så dumt. Bara tt krypa upp i något mysigt hörn och slå upp boken.

Tomas

Tomas sticker händerna i Jesu sår , en målning av den käre Caravaggio. Chiaro -scuro tekniekn passar en dag som denna när året står och väger under den längsta natten och sedan går mot ljusare tider.

 Tomas Sjödin skrev för några år sedan en , i raden av många, fin bok med sitt namn som utgångspunkt, Den som hittar sin plats tar ingen annans. 

Där följer han aposteln Tomas i spåren från de första spåren i evangelierna till de sista i Indien. Denna bok betyder så mycket för mig. Det stör mig att den var lånad för det är en bok att återvända till. Jag är en obotlig återläsare som alltid hittar "nytt" i texter men ofta är det inte nytt när jag råkar läsa gamla saker jag skrivit om dem. Jag upprepar mig också här i bloggen men det är väl bara att ine har man fått leva så länge som jag blir det upprepningar av teman. Tomas återkommer ju också i adventskalendern med sin signifikanta dag mitt i Skábmá/Kaamos. Att dagen är viktig för mig beror också på att min käre herr Bråddjup heter Thomas.Så allt jag skriver här , varje år, är antagligen upprepning på upprepning av dessa kära teman: ljuset vinner, Tomas tänker och kristen tro står inte i motsats till förnuftet.

Tomas Sjödin fick mig dock att tänka på en, för mig, ny sak. Tomas tog sig till sin egen plats utifrån just de förutsättningar och den läggning han hade. Detta att den kultur som gett oss nollan och hela det numeriska systemet skulle bli Tomas, naturvetarens, missionsfält känns efter läsning av Sjödins bok som så självklart att jag känner mig lite bakom som inte sett det förut. Tomas trängdes inte med Paulus och Lydia i Filippi eller hoppade upp i vagnen som tog den etiopiske hovmannen från Jerusalem när Filippus sändes till honom. Han tog vägen österut där kristna än i denna dag kallar sig för Tomas-kristna och har en urgammal tradition av kristen tro i Kerala, den mest socialistiska av Indiens delstater.

Tomas, kallas tvivlaren, men jag har ju tidigare sagt att det är snarare den nyfikne naturvetaren som inte vill gå på hörsägen som träder fram i de korta sekvenser av evangelierna där Tomas nämns. Vi är nog många, inte bara Tomas Sjödin och jag, som känner oss befryndade med Tomas. Vi vrider och vänder, läser och omläser, funderar och tar en ny funderare, hela tiden. Varje år kommer samma adventskalender och ändå är inget självklart i denna helgonkrönika. En ny årsring adderar trots alla omtag på samma tema, en liten ny mosaikskärva till den stora bilden. På samma sätt adderar vi människor alla en liten skärva ur våra spruckna lerkärl till den stora bilden av Guds värkande kärlek som till slut framstår i all sin glans med alla färger, nyanser , högdagrar och djupskuggor. I den mosaiken har vi alla bitar som passar in.

Det är inte att breda ut sig och "ta över" att göra det vi djupast längtar efter. Ofta får vi för oss att Guds vilja är motsatt vår vilja. Jag tror tvärtom att det vi djupast längtar efter är vår sanna kallelse, vår del i mosaiken som ingen annan har passande skärvor till. Den Heliga Ande i oss harmonierar med vår längtan. Den mörka människosyn som ytterst hämtar näring ur den gnostiska dualismens tankefigurer om att kroppen är skapad av en ond Demiurg har länge förgiftat kristendomens teologi , speciellt i västkyrkan. Det har lett till att vi tror att vi bara gör Guds vilja när den går rakt emot vår egen. Vill man innerst inne gå i celibatärt kloster, ska man absolut gifta sig. Vill man absolut gifta sig ska man gå i celibatära kloster. Ja, tankegångarna känns igen.

Sjödin visar på sitt ömsinta vis i sin bok hur det är skevt och en förolämpning(allra minst) mot Jesus att inbilla sig att Gud vill oss så illa. Vi har ju skapats till godhet och medskapande. Jesus vill att vi ska göra "det lilla vi kan , villigt och glatt", inte med största möjliga inre motstånd. Tomas kom till naturvetenskapens vagga där hans sinne för att "vilja veta hur" kom till sin rätt. Paulus kom till grekerna vars filosofi varit hans stora intresse sedan ungdomen. Laestadius kom till oss i Skábmá -landet där han hörde hemma både fysiskt och mentalt.

Våra platser i livet kan variera över tid men där vi är har vi en uppgift att fylla. Det lärde jag mig av boken som följde Tomas i spåren.

Maria och Elisabet

 

Bild från Svenska kyrkans hemsida

 

I just denna stund lyssnar jag på Andliga sånger i P2. Idel Maria-sånger. Nyss lyssnade jag på "Mary did you know?" och nu på en vaggvisa med text av Bo Setterlind. Båda sångerna tar fasta på Marias mänsklighet och kärlek för barnet, för hon var ju en helt vanlig kvinna, visserligen av levitisk släkt men Jesu liknelse om den barmhärtige samarierna visade ju att det inte alls gjorde leviterna övermänskliga på något sätt. Och en liten tid innan Maria fick änglabesöket hade hennes släkting Sakarias gjort bort sig och blivit stum därför att han var en vanlig människa som ifrågasatte att han och hans gamla hustru Elisabet skulle kunna bli biologiska föräldrar på ålderns höst.

Tydligen har man i kyrkliga kretsar kritiserat "Mary did you know?" eftersom de anser att Maria naturligtvis visste att Jesus var "the great I am". Jag undrar hur de bygger denna föreställning? Inget i evangelietexterna antyder detta. Maria , och Elisabet, visste att de väntade speciella barn. De kunde naturligtvis berättelserna om Sara och Rebecka, Simson och Samuel och förväntade sig troligen något i den stilen. Varför skulle Maria redan ha förstått att hon bar på Gud själv? Hon förväntade sig inte ens en uppståndelse efter döden på korset där hon var med och begravde honom. Varför skulle hon det? Simson gjorde sitt mäktigaste stordåd när han dog men han fortsatte vara död efter det.

Dagens bibeltext ger då ingen ledtråd till annat än att de Maria-sånger som tar upp hennes oro , undran och beskyddarinstinkter har mycket fog för sig:

Några dagar efteråt gav sig Maria i väg och skyndade till en stad i Juda bergsbygd;

hon gick till Sakarias hus och sökte upp Elisabet.

När Elisabet hörde Marias hälsning sparkade barnet till i henne, och hon fylldes av helig ande.

Hon ropade med hög röst: »Välsignad är du mer än andra kvinnor, och välsignat det barn du bär inom dig.

Hur kan det hända mig att min herres mor kommer till mig?

När mina öron hörde din hälsning sparkade barnet till i mig av fröjd.

Salig hon som trodde, ty det som Herren har låtit säga henne skall gå i uppfyllelse.«

Då sade Maria:

»Min själ prisar Herrens storhet,

min ande jublar över Gud, min frälsare:

han har vänt sin blick till sin ringa tjänarinna.

Från denna stund skall alla släkten prisa mig salig:

stora ting låter den Mäktige ske med mig,

hans namn är heligt,

och hans förbarmande med dem som fruktar honom

varar från släkte till släkte.

Han gör mäktiga verk med sin arm,

han skingrar dem som har övermodiga planer.

Han störtar härskare från deras troner,

och han upphöjer de ringa.

Hungriga mättar han med sina gåvor,

och rika skickar han tomhänta bort.

Han tar sig an sin tjänare Israel

och håller sitt löfte till våra fäder:

att förbarma sig över Abraham

och hans barn, till evig tid.«

Maria stannade hos henne omkring tre månader och återvände sedan hem.

Båda kvinnorna, som var kusiner, bar på löftesbarn, den ena pojken skulle bli mer framstående än den andre och i vanlig Guds oordning skulle den yngre vara det mer framstående barnet av de två andrakusinerna. Ingen av dem verkar förstå att det är just Messias lilla embryo som växer i Marias livmoder. Det tänker jag var bra för Maria. Vilken enorm börda att bära att föda, amma och fostra honom annars. Hur skulle det ha varit att lära honom till timmerman, som  pappa Josef *gjorde, om han visste att detta är Gud själv? Hur tar man tag i syskonrivalitet om man vet att äldste sonen är Gud?

De som menar att detta inte var förborgat för Maria tills Jesus uppstod från de döda har nog inte förstått vilken enorm vördnad en jude känner inför "The Great I Am". Det är en halvsekulariserad facit-i -handen tro som inbillar sig att Maria var en slags halvgudinna fullt medveten om sin och barnets storhet. Då glömmer man att hon aldrig hade hört "O Helga natt " på julottan som vi. Här krävs att vi går tillbaka till judendomen för att verkligen förstå Marias storhet och hur väl hon tar sig an uppdraget. Och varför inte läsa Lukas igen, det evangelium som verkar ha haft Maria som en av källorna?

Den som vill lyssna till sångerna jag refererar till kan göra det här i trettio dagar framåt.

Två moderna, facit-i-handen bilder av kusinernas möte illustrerar dagens lucka. Lars Gerdmar är ikon-målaren som använt moderna bilder av foster i livmodern för att göra den nedersta ikonen.Detta bildval beror på två saker. 1. det mest uppenbara : vi har förstås inga autentiska bilder av kusinernas möte. 2. tron lever ännu idag och på tvåtusen år har den Heliga Ande gett oss fler och fler ledtrådar. Hen har lett oss under valv efter valv av insikter givna av generationer kristna plus vetenskapens framsteg så vi vet hur genetiken fungerar om hur barn växer i livmodern. Varken Johannes eller Jesus såg ut som två vuxna män i livmodern-även om de här ser väldigt onaturliga ut är detta närmast naturalism jämfört traditionen som fanns innan man visste om äggets betydelse för mänskligheten. Ikoner av Maria i genomskärning där Jesus ser ut som en pojke i Bar Mitzva-ålder i antika kungakläder är den vanligare ikon-traditionen. Gå gärna till Lars Gerdmars sida och lär mer om ikontraditioner.

*Josef, pappa? Jo, den som fostrar barnet är den riktiga pappan, för jag ser faderskap som en aktivitet, ett livslångt åtagande, inte som en spermadonation.

Fjärde advent

Marie Bebådelse ca 1423 av den sk.Flémalle-mästaren, Robert Campin (1375-1444)

Nu tänds det fjärde ljuset och Marias söndag firas i advent. Vi minns en höggravid kvinna som för tvåtusen år sedan ger sig ut på en resa tillsammans med den man hon ska gifta sig med och fostra en ganska vanlig familj med, trots att hon är den ovanligaste kvinnan som någonsin fött barn. Maria med magen full av Gud är inte lik de andra mirakelmammorna i Bibeln. Patriarkernas halvsystrar och trippelkusiner hade alla behövt mirakel för att få barn, eller dog i barnsäng, men de hade ändå varit en man inblandad i barnens tillblivelse. Simsons föräldrar fick sonen som bönesvar, liksom Hanna födde Samuel efter bön, men de var alla gifta. Maria, däremot, har inte känt någon man innan hennes äggcell befruktas av Helig Ande.

Maria föder sedan söner och döttrar, systrar och bröder till Jesus. Lillebror Jakob blir sedan föreståndare för den första kristna församlingen. Maria och Josef tillhörde levitiska släkter, den släkt som nu kallas Cohen/Kahan. Lite ligger det alltså i det stundentikosa skämt som ledde till boken Holy Blood Holy Grail och Da Vinci koden. Det lever människor som är släkt med Jesus ännu i denna dag. Klaus tog upp en av de mest kända släktingarna till Jesus genom Maria. Vi läser i Lukasevangeliet att Sakarias, Elisabet och Maria är av prästsläkt och i Jesu stamtavlor  (Matteus och Lukas) framgår också den levitiska släkten.

Det DNA som Maria bidrog med till Jesus med sin äggcell lever kvar. Judendomen är ju matrilineal, det innebar att den som fötts av judisk mor är en jude (det räcker inte med bara en far, medan enbart en judisk  mor räknas som judiskt påbrå) . Vi vet också att vi har hela celler från mammas, mormors, mormorsmors osv. kroppar sedan vi låg i livmodern. Lättast är att följa Y-kromosomer eftersom de är små och innehåller lite information och bara män har Y-kromosomer.  Mitokondrie-DNA, däremot, ärvs enbart från mamman och ärvs rakt ner i tusentals generationer. Så kan vi följa folkförflyttningar och nu har det blivit mode att släktforska med DNA. Vi kan alltså spåra också vem som var Jesu systrar. Marias celler lever kvar på jorden, det innebär alltså att Jesu mänskliga DNA ännu finns ibland oss.

Varför är det så intressant? Jo för det visar att Jesus var fullkomligt människa också. En mänsklig äggcell, med gener från Sara och en livmoder med celler från Rakel blev Jesus början. Dessutom finns detta DNA kvar hos oss ännu idag. Tanken svindlar när man inser hur nära vi människor står varandra både över tid och rum. Inte så konstigt att kristendomen är icke-nationalistisk. Vi som är Guds barn har inget annat släktskap än det med Gud som räknas, som Psaltaren 45 diktar:

Hör, dotter, och giv akt

och böj ditt öra härtill:

Förgät nu ditt folk

och din faders hus,

och må konungen få hava

sin lust i din skönhet;