Jul

 Det står en stjärna över Betlehem,

och hela världen har stannat.

Oxen och åsnan,

de lärda främlingarna och de

 enkla vallpojkarna,

 gråsuggan vid tröskeln och eldflugan

 som skymtade till i mörkret,

                                          cikadorna från ingenstans och

igelkotten under trappan,

till och med enhörningen i

sällskap med en sädesärla och en snigel

har hejdat sig.

Här har arken strandat

oerhört

med sin tunga last av frid. 

Matt. 2:9-10

Den inledande dikten är skriven av Ylva Eggehorn och finns i, den för mig helt nödvändiga, samlingen Jesus älskar dig. Den får inleda årets julkalender som tagit sin inspiration från radions adventskalender Knäckarbanketten. Den var som vanligt, oerhört välgjord och angelägen i vår tid. Den utspelar sig under barocken, och då är det förstås närmast en plikt att Barock-Olga tar sin utgångspunkt i det bestiarium som utgör huvudingrediens och viktigaste intertext i Knäckarbanketten, nämligen Emilius Maximus Bestiarium som ständigt är Ottilias följeslagare. 

Julkalendern blir i år alltså en djurkalender. Både djur som finns och de som inte finns men kunde ha funnits. Alla djuren som längtar efter skapelsens befrielse, de som såg vem Jesus var långt innan de flesta människor förstod vem som föddes en julnatt för över tvåtusen år sedan.

I skrivande stund lyssnar jag till en kvartett som sjunger "Var hälsad sköna morgonstund" i årets minimalistiska julotta på radion. Direktsänt från en ekande tom kyrka talas det om hur den heliga natten gjorde att de vilda djuren inte anföll herdar och får under den heliga natten. I Betlehem strandade arkens alla djur, de som levt i frid med varandra och nu råder julefrid. Att skada eller döda ett djur räknades som ett nidingsdåd under julen just eftersom djuren genast kände igen Jesus.

Eggehorns dikt tar inte bara fasta på alla djuren som tillber barnet i krubban utan också stjärnan har förstås en given plats. Hela universum vet och varje jul upprepas stjärnans vittnesbörd så alla som vill får veta. "Hela universum rymmer inte dig. Därför blir du ett barn som bärs omkring av mig." så har Fjedur översatt en sydafrikansk julsång.  Julen talar om hur Gud blir människa och att hela historien byter spår på grund av detta mirakel.

»Var inte rädda. Jag bär bud till er om en stor glädje, en glädje för hela folket.

I dag har en frälsare fötts åt er i Davids stad, han är Messias, Herren.

Och detta är tecknet för er: ni skall finna ett nyfött barn som är lindat och ligger i en krubba.« Lukas evangelium 2:10-12

Den spanske barockmålaren Bartolomé Esteban Murillo 1617-1682 är en av min favoriter när det gäller att skildra Jesu familj, hans realistiska detaljrikedom glömmer aldrig bort djuren. Här har han målat herdarnas tillbedjan.