Sten och Gottfrid- "om ingen går i fällan och aktar sig för den så får vi allesamman fira jul igen"

 Sune, min morfar inledde denna adventskalender, det gör han inte alltid, men Gottfrid är alltid med och före honom Sten och Sixten. Jag sammanförde Sten och Gottfrid utan att de , mig veterligen, stött på varandra. Men både den helige Sten, som alltid återkommer här, och min morfar är/var pappor. Det finns dessutom drag hos dem som liknar varandra, trots den stora åldersskillnaden. 

Morfar som fick det lyckliga namnet Sune Gottfrid=son och Gudsfreden fick sitt första barn 1930 och Sten fick sina båda döttrar på 1970-talet. Båda tog hand om sina barn så gott de kunde och om en människa gör sitt allra bästa blir det i allmänhet bra, i alla fall ingen katastrof. Men för morfar blev det en smärre katastrof när han som varit söndagsskollärare med sju biologiska barn bara fick ett barn i sin efterföljd och det var mamma.

Morfar var baptist och inget av barnen döptes som små. Det gjorde att jag och mamma döptes samtidigt på Annandagen. Moster Gudrun och moster Solveig döptes också som unga vuxna men dessa, min morfars döttrar, var de enda som gick till dopet. Det var en stor sorg för honom. Inte att de döptes men att de fyra sönerna valde bort tron var , enligt min pappa, en besvikelse som gjorde att morfar lämnade söndagsskoltjänsten och det aktiva församlingslivet när jag var liten. Min mamma var dock aktiv in i det sista som pedagog för massor av barnkullar. hon fostrade också mig till en hardcore kristen*

 Men fyra barn gick i fällan.

Sten är ju det närmaste ett levande helgon jag stött på . En väghyvelförare som avstod från det som åtminstone medelklassens vanligsvenssons anser vara en obestridlig rättighet: att få hälla i sig alkohol utan annan begränsning än att man inte ska bli en föraktad alkis. Gränsen är hårfin men denna fina medelklass känner den, åtminstone hos andra. Sten avstod för sina döttrars skull. Som ett barn till laestadianer hade han lärt sig att spritdjävulen inte vill människor något gott och barn ska skyddas från det onda. Han hade inte inbillningen att barn "ska lära sig umgås" med det onda. Att tas med det onda är att inte umgås med det. Sten ville inte rigga alkoholfällan för sina barn.

Sten och morfar pratade inte om det onda, men visst visade de barnen fällan de kunde fastna i. Ändå gick fyra av morfars barn i fällan han såg den onde rigga för människorna. Ett av barnen blev totalt alkoholiserat dessutom. jo, för det värsta var inte att barnen blev alkisar, det var att de inte valde vägen till livet här i livet. Fällan de skulle akta sig för var att tappa tron på vägen till framgång. Och de gick rakt in i den. 

En kär vän grät vid Luciafirandet eftersom två tredjedelar av hennes barn fallit i fällan att lämna den sunda tron och kasta sig in i drogfällan med hull och hår. Hon grät inte som jag, av rörelse över Lucia som kommer med "ett budskap från martyrers unga kyrka" i byn där jag växte upp, utan av en förälders sorg när barnkören sjöng "Mössens julafton".

Jag hoppas ju att alla älskande föräldrar en dag ska få se Jesus med varsamma händer plocka barnen ur fällan. Jag är så ledsen över att morfar blev utbränd av sin sorg över att se barnen rusa in i fällan utan att få detta i jordelivet. Men jag hoppas att han nu när fem av barnen lämnat jordens alla fällor, att de alla-döpta som odöpta- mött honom och mormor i Gudsfreden  så de får fira jul igen och igen och igen.

 

 

*som inte alls är samma sak som en hardcore ateist som alltid ser som sin mission att aggressivt attackera troende. En hardcore kristen är en sådan som aldrig kan låta bli att sprida ordet om Jesus, kärleken från den himmelska föräldern och kunskapen om vad Anden gör. Bara så inga missförstånd uppstår.