Vi är vana vid påvar som är minst 70 plus vid tillträdet men den unga kyrkan hade unga påvar. Alexander I var en sådan biskop i Rom. Undre denna tid var påvedömet ingen maktfaktor och det evrkar ha funnits flera påvar samtidigt utan att de var antipåvar, det verkar som om församlingen Rom styrdes som de flesta församlingar av ett kollektiv. Så oklart var pontificat på denna tid att Göran Hägglund inte nämner Alexander I med ett ord i sin bok Påvarna, den som jag oftast lutar mig mot i dessa sammanhang.
Han var till det yttre en yngling men till det inre en gammal man, eller för att citera Nordisk familjebok, som i sin tur översätter "häfdatecknaren" Platina: "till åren en yngling, men till sina dygder en gubbe". Uppgifterna går isär huruvida han dog som martyr eller av någon annan orsak. Hans pontificat blev hur som helst kort men har ändå satt en del spår bland annat sägs han vara den som introducerade vigvatten för att tex rena hus och nattvardens instiftelseord sägs ha tillkommit under hans tid som påve.
Det var nu inte detta som fick mig att fastna för denna påve utan det var orden om att han var en gammal man i en ung mans kropp. Det fick mig att fundera över det lite flummiga uttrycket om att vara "en gammal själ". Som lärare möter man många elever som har exakt samma ålder på pappret men mognadsmässigt är de helt olika. I en klass av jämnåriga finns det alltid någon som ser ut och beter sig som om de är avsevärt yngre och avsevärt äldre än övriga elever.
Paul Simon skriver om detta i en sång:
" His eyes as clear as centuries. [...]
Born at the instant
The church bells chime
And the whole world whispering
Born at the right time."
Men jag tror inte det beror på att deras själar är gamla efter att ha varit många gånger på jorden. Jag tror hjärnan utvecklas olika fort. Draget att vara tidigt mogen och förstå komplexa samband samt kunna ta hänsyn och fungera smidigt i sociala sammanhang utan att hävda sig hela tiden tycker jag verkar ha att göra med det svåra begreppet intelligens, social intelligens. Denna intelligens kan också vara behjälplig i att lära sig andra saker eftersom vi lär oss i socialt samspel och språket är grunden för så mycket lärande. Språket är ju som bekant en social praktik och kommunikation är viktig i alla sociala sammanhang från när du lär valpen att bli rumsren till när partikelfysiker samarbetar för att kunna mäta gravitationsvågor i universum.
Därför är det inte konstigt att Johannes evangelium börjar med det skapande Ordet som är Gud i stället för den bebådelsehistoria som Lukas börjar sitt evangelium med: Zakarias gör tempeltjänst och möter där en ängel som berättar att han och hans fru Elisabet ska få en son. Zakarias tvivlar och straffas för sin otro med att bli stum tills barnet har fötts och han har gett barnet namnet som ängeln gav honom: Johannes. Jesu kusin Johannes föds i ordlöshet men blir en röst som ropar i öknen.
Sex månader efter Johannes föds Jesus, Ordet själv. Här råder inte tystnad, nej änglaskaror sjunger för full hals och i hans ögon syns sannolikt eoner, det är ju Gud själv som fötts i rätt tid, just när allt var redo: "när tiden var inne".
Never been lonely
Never been lied to
Never had to scuffle in fear
Nothing denied to
Born at the instant
The church bells chime
And the whole world whispering
Born at the right time
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar