Sankt Staffan- hästarna

 

I vår nordiska julkrubba har hästar och halmbockar en given plats.

Annandag jul är en martyrdag mitt i julens glädje. Om julen endast vore en berättelse skulle en skrivarkurs säga att dramaturgin är väldigt dynamisk men fel uppbyggd. Den borde sluta med födelsen och inte börja där. Denna martyrdag skulle man säga åt författaren att stryka eftersom den inte alls passar in i dramaturgin : "Ta hellre in den efter att de lärda stjärntydarna återvänt hem och slå ihop den med Herodes barnamord lite tydligare."

Men Staffan är där han är, dock har vi nordeuropéer gjort lite av det skrivarkursen rekommenderar: skaffat in en karaktär att identifiera oss med på annandagen: Staffan Stalledräng.För de drängar som slet på gården var Annandagen en festdag med dansgillen på kvällen och morgonen var troligen den enda dagen för nöjesridning. Seden att kapplöpa med hästar på annandagen är känd från England* redan under medeltiden och på 1700-talet var det en cool ungdomssyssla även i Sverige att kapprida och gå i sjungande stjärngossetåg för att samla mat och pengar till julgillena.

Hästar i Bibeln nämns nästan alltid i samband med krig och kungar, mulor är ofta också förknippade med kungar medan åsnor har helt andra symbolvärden. Men Staffans-firandet var inte främst ett firande för kavalleriet utan för drängar med hästansvar och hästarna var hårt arbetande arbetsdjur **med några dagars vila under julen.

Här har Gyllir och hans hästbästis Lady just blivit vattnade på annandagen efter staffansritten. En av de röda och  den apelgrå trivs verkligen tillsammans.

Mina hästar är varken krigshästar eller arbetsdjur som förr, utan de är typiska för dagens privata hästar; stora sällskapsdjur. De ger mig en liten känsla av att leva med en flock där hund, häst och katt lever i fred med varandra på paradisvis. Mest av allt lär de mig att kommunicera och att bara vara . De lär mig inte mindfulness, nej de lär mig att vara, att leva utan avsikter. I stället för att vara mindful, blir jag life ful. Tacksamhet är den starkaste noten i lifefulness för jag är en människa. Mina hästar är nog inte tacksamma men de finns och minns och vet att tanten i den slitna kappan har goda morötter ibland och kan klia mig på ställen de inte kommer åt så bra själva.

Smilla är den som först kommer till stallet när hon hör att jag är där. Hon vill hälsa och göra trick. Så har det varit sedan hon var föl. Det kan vara lite trixigt att mocka när hon alltid vill vara med mig men det är underbart att någon vill vara med mig så gärna. När jag känner mig extra trött och nere är det bara att gå ut till stallet så dyker Smilla upp och energibombar mig med sin glada närvaro. Det räcker att borsta henne så blir jag glad igen och en härlig ridtur, som nu i pudersnö, förnyar mig i grunden.

 Ytterligare en sak mina hästar gör är att de för människor tillsammans. Jag har fått nya vänner och bekanta genom dem. De är alltså motsatsen till de strids- och skrythästar som Bibeln vimlar av. Salomos 12000 hästar var sannolikt inte personligt bekant med Salomo. Men Staffan Stalledrängs fem kände han väl  och de kände honom. Det är en ynnest att få känna en häst Jag inser att jag lever som furstar gjorde förr. Och bäst av allt, inga sociala konventioner hindrar mig att vara min egen stalledräng. Jag får också lära känna mina hästar väl.

Min vän Elsa, efter vår gemensamma Staffansritt 2020. En vän som just hästarna har gett mig

 

 

 

 

 

 

 

 

.

* På engelska heter Annandagen Boxing day eftersom den anses vara en, säkerligen mycket välbehövlig,  vilodag för tjänstefolk. Nu när folk inte har så mycket tjänstefolk som förr ger man en liten present eller slant till anställda, mjölkbudet, postisen och dagispersonalen. "Boxing" kommer sig av att man gav dessa gåvor till personalen i presentaskar eller större lådor.

** de kunde för all del också tvångsrekryteras till kavalleriet till stor sorg för husbondfolket, men huvudsakligen var de gårdens motor som plöjde åkrar, fraktade hem ved från skogen, timmer till byggen och ner till älven där de flottades ner till kusten under sommaren. De drog hem det bärgade höet och drog människor till kyrkan och hämtade folk på stationen. På Annandagen skulle de bara nöjesridas till en källa i skogen för att få kraft att fortsätta sitt nödvändiga värv ett år till.