Gregorius den store 540-604

 

1472 målade Antonella de Messina Gregorius I

Gregorius den store kommer vi inte runt när vi följer Bedas historik över den kristna kyrkans framväxt i England. Välkänt för alla läsare av denna blogg är min aversion mot hans tilltag att reducera kvinnorna kring Jesus, vi återkommer till detta. Men han gjorde också mycket gott. Det är denne Gregorius som gett namn åt den vackra musikstilen som kallas gregoriansk sång till exempel. En pastor i Kiruna återberättade en legend, antagligen med pentekostalt ursprung, som gick ut på att under Gregorius tid började sång i anden bli alltmer sällsynt och han skrev då ner den med noter för att bevara den. 

Så var det antagligen inte. Sångstilen uppkom inte ens i Italien utan i Frankerriket men för att marknadsföra stilen gav man den namn efter denne påve, vars pontificat var så betydelsefullt för hela den västerländska kulturen. Det var ju denne Gregorius som startade missionen till England som ledde Paulinus till Kent och vidare till Northumbrien när St. Ethelburg gifte sig med dåvarande hedningen Edwin. Däremot var det säkerligen Gregorius som systematiserade kyrkans liturgi där den gregorianska sången  har en så viktig del.

Ethelburgs kloster var ju ett benediktinskt dubbelkloster och Gregorius var en viktig orsak till benediktinernas framgångar eftersom han intresserade sig mycket för denna regel. Innan han blev påve hade han själv grundat ett kloster med mycket sträng askes som regel. Han var vigd till diakon och i detta ämbete sändes han som sändebud till Konstantinopel för att söka stöd hos kejsaren i Östrom mot langobarderna, en germansk ariansk kristen folkgrupp som hade överhuvud över stora delar av Italien. Han fick inte det äskade stödet. Kanske var det besvikelsen över detta som gjorde att han tyvärr tog sig för att mena sig stå över alla andra biskopar- Petri primat, även över patriarken i Konstantinopel som bar titeln ekumenisk biskop, dvs biskop över hela världen. Under hans tid blev påvens titel också servus servorum domini.

En spricka mellan öst-och väst uppkom alltså under denna tid. Men det Gregorius gjorde var inte enbart av ondo. Genom att mena att Petri primat gällde utgjorde han också en motkraft mot Östroms kejsare. I stället för att vara med i en konstantinskt kidnappad kyrka som stödde kejsardömet formade han kyrkan till att vara självständig och internationell vilket ju strängt taget är vad kyrka ska vara. Metropoliten i Konstantinopel satt betydligt mer fast i den konstantinska fångenskapen vilket märks ännu idag i hur tragiskt rysk-ortodoxa kyrkan har det just nu med splittringen där en del av kyrkan håller fast vid patriarken Kirill i Moskva som stöder Putin i allt denna Hitler-kopia och ärketjuv tar sig för inom och utom Rysslands gränser. Kirill talar till och med om Rysslands "heliga" gränser vilket jag anser vara gravt blasfemiskt. 

Gregorius den store var dock framgångssrik i att ta avstånd från kyrkans konstantinska arv. Han var också en god förvaltare av kyrkans splittrade egendomar i Italien. Han effektiviserade skötseln av dessa fastigheter så att kyrkan fick stora tillgångar att fördela mellan fattiga och andra behövande. Kyrkan var ju den första sociala inrättning utanför kejsardömet som fördelade inkomsterna bland allmänheten. Inkomsterna räckte också till att sända 40 missionärer till anglosaxarna och Frankerriket som nyligen blivit vad vi nu kallar romerska katoliker med Clodvig I dop, han som blev en ana till exempelvis St, Ethelburg av Kent. Innan dess var stora delar av germanfolken hedningar eller arianska kristna men under Gregorius tid förlorade arianismen all mark, eller? Jag återkommer till det.

Gregorius var också den påve som började förorda celibat för kyrkans tjänare. Han var noga med att inte pressa fram skilsmässor bland präster och diakoner men han ville att man fortsättningsvis enbart skulle utnämna ogifta män till högre prästerliga tjänster. Själv var han ju också ogift och kanske kan vi förstå varför han begick övergreppet mot evangeliernas kvinnor, mest mot Maria Magdalena, Fisktornet, när vi hör att han uttryckte sig om dessa högre präster att de skulle "avstå från kvinnor". Att uttrycka sig så är ju ett tydligt bevis för att han såg kvinnor som störande objekt mer än som jämlika syskon i Kristus.

Men som helhet kan man säga att Gregorius eftermäle är gott , även från Barockbloggen. Vi kvinnor är ju vana vid att pröva allt, behålla det goda och stå ut med förakt från dem som borde vara på vår sida. Hans germanska mission vill jag särskilt tacka honom för. Det var ju den frankiska Ansgar och en mängd brittiska missionärer, kristna hustrur, kristna slavar och kristna handelsidkare som förde kristendomen till Norden och sedan till Nordkalotten så jag fick lära känna Jesus och hela den rika kristna traditionen. För detta kan jag aldrig tacka nog.

Men vad hände då med arianerna som Gregorius verkat ha utplånat? När Gregorius dog 604 var Ethelburg en liten kentisk stormansdotter på ca tre år men snart skulle hon ju utföra stordåd i missionens tjänst. Samtidigt i Arabien reste en religiöst grubblande handelsman omkring och stötte ihop med både arianska kristna, ortodoxt(katolskt)kristna och judiska handelsidkare. Han var analfabet och med analfabetens goda minne tog han intryck och började snart få visioner och änglabesök vilka övertygade honom om den arianska tolkningen av vem Jesus var och vilken plats kriget skulle ha i en troendes liv. Gregorius stärkte kyrkan genom att slutgiltigt besegra arianismen, kanske har den aldrig varit lika stark. Men 622 föddes en arianskt influerad religion som kom att utmana kyrkan på ett aldrig tidigare upplevt sätt genom den grubblande köpmannen och krigaren Muhammed. 

Av Gregorius lär vi att ingen är perfekt och ändå kan man göra mycket gott. Vi lär oss också att inga segrar varar för evigt. Det goda måste försvaras därför kan vi aldrig slå oss helt till ro innan Himlen landar.

10 mars Edlas namnsdag vad hände med St. Ethelburg (ca 601-647)

 

Utgrävning av saxisk kyrka i Lyminge där Ethelburg grundade sitt kloster och dog.

Beda slutar inte sin berättelse om Edwin av Northumbrien med hans död utan vi får följa med Ethelburg (AEthelburh)av Kent tillbaka till Kent. När Ethelburg av Kent gifte sig med Edwin var det på villkor att han skulle omvända sig till kristendomen och acceptera prästmissionären Paulinus vid hovet. Som vi nu vet kom också diakonen Jakob med på köpet, vilket visade sig vara det stora kapet i sammanhanget. Edwin var ju tveksam till att hålla löftet och som gregorianska missionärer var bundna av regeln att ingen skulle tvingas till tro tog det ett tag för kungen att uppfylla villkoret. 

Både Ethelburgs mamma Bertha och Ethelburg själv hade däremot fått stränga order från påvarna Gregorius respektive Bonifatius att deras makar skulel omvända sig till kristendomen. Som sagt var, dett var mönster i den tidiga kyrkans historia att en kristen kvinna fick en hedning till man att omvända sig. Hur de så ofta lyckades i en tid och kultur som inte alls såg upp till kvinnor som föredömen i något alls är ett mirakel i sig vilket jag tar som ett gudbevis men ofta berättar Beda och andra om hur olika mirakel fick männen att ta sig samman och erkänna Jesus som Herre.

Ett av de mirakel som ledde till Edwins omvändelse var att när han en gång sårades i strid och räddades till livet av Paulinus var Ethelburg gravid och hon blev så chockad av Edwins skada att hon förlossningen satte igång i förtid. Jag kan tänka mig att det faktum att hennes man ännu inte omvänt sig gjorde att tanken på att Edwin skulle dö utan att ha räckts Guds frälsning genom ånger och tro gjorde henne skräckslagen. Edwin blev alltså mirakulöst räddad men både Ethelburgs och barnets liv var i fara. Även i detta fall inträffade ett mirakel när Paulinus smorde dem med olja och bad för dem om helande. 

När de så tillfrisknade gav kung Edwin tillåtelse, ja han till och med begärde, att barnet, dottern Eanflaed, och många medlemmar av hans hovstat, det heliga talet 12 hushåll i kungens tjänst nämns, döptes. Den första som döptes i Northumbrien sägs alltså ha varit lilla för tidigt födda flickan Eanflaed. Så kan det förstås ha varit, men jag misstänker att det fanns en och annan kristen kelt/britt i Northumbrien redan eftersom, som vi vet, ju Paulinus fördrev brittiska/keltiska präster från riket i sin sekteristiska nit för den romerska kyrkan.

Den nyfödda kyrkan fick alltså en tuff början på grund av Paulinus sekterism precis som lilla Eanflaed fick. Men det blev ju ett lyckligt slut för både Northumbriens kyrka och Ethelburgs dotter Eanflaed. Det sår sekterismen skurit upp helades liksom den lilla flcikan. Till slut dog ju dock Edwin i strid 633, men nu som kristen och det ansåg förstås Ethelburg inte alls vara en katastrof på samma sätt som när han sårades som odöpt. Men Ethelburg var inte korkad. Den hedniska kung som tog makten litade hon inte på så hon flydde med barnen och Paulinus tillbaka till hemmet i Kent. Men som vi vet stannade Jakob kvar till välsignelse för Northumbrien.

I Kent fostrade hon sina fyra barn men skickade senare sönerna till att fostras hos sin släkting kung Dagoberts hov i Frankerriket eftersom hon inte ens litade på den nye kristne kungen i Northumbrien trost att han till och med av den kräsne Beda* ansågs som helgonlik. Därefter grundade hon ett kloster i Lyminge för nunnor och munkar där de följde den Benediktinska regeln. Det var ett av de första klostren för kvinnor i England och hon ledde detta kloster fram till sin död 647. Det finns eventuellt kvar rester av själva byggnaden under kyrkan i Lyminge , som anses vara en av de äldsta kristna byggnaderna i England, den kanske till och med varit en romersk basilika från början. Kyrkan i Lyminge är än idag helgad åt Maria och Ethelburg som räknas som helgon.

Ethelburgs liv var förstås unikt, som alla liv, men hennes liv var också typiskt för den första kristna historien i norra Europa: hon omvände sin man, hon blev tidigt änka vid ca 30 års ålder, hon valde självklart att inte gifta om sig. Mindre typiskt för majoriteten kvinnor var förstås hennes höga status och stora ekonomiska tillgångar. Men för förmögna änkor var hon inte heller unik. Ordet Lady kommer från old saxons ord för brödknådare: hlǣfdīġe*. Hon  ansvarade alltså för brödbaket i hushållet och hon gav också bröd till hushållet och en god kristen lady gav bröd åt alla som behövde det. De grundade ofta kloster som i sin tur spred evangelium, läkekonst och bildning vidare. Det är ingen feministisk överdrift att påstå att utan kvinnorna hade kyrkans framväxt gått betydligt långsammare. Det är alltså en ytterst passande liknelse när Jesus talar om Gud som en bagerska i synoptikerna, här enligt Lukasevangeliet:

Vidare sade han: "Vad skall jag jämföra Guds rike med? Det är som en surdeg som en kvinna arbetar in i tre mått mjöl; till slut blir alltsammans syrat."

 

 

* Beda var inte så imponerad av Edwins trosvisshet.

* Hlaf heter nu loaf på engelska och betyder typ limpa, det nordiska ordet bröd är det som numera, efter nordmännenss ankomst till England, betyder bröd på engelska men även nordiska språk har ordet lev och limpa, en brödlev. Namnet Ethel/ AEthel är detsamma som ädel på svenska. Det är lätt att se hur vikingarna kunde göra sig förstådda i England för 1200 år sedan, våra språk är väldigt nära släkt.

9 mars Edwin av Northumbria och drottning Ethelburg

 

Som Northumbrias första kristna kung vördas ibland Edwin som helgon. Beda var dock inte så imponerad av hans kristna hängivenhet. Icke desto mindre hade han en viktig roll kristendomens historia i Northumbrien. Glasmålning i St Mary, Sledmere, East Riding of Yorkshire, England.

När jag var ung fick vi ofta höra att vi inte skulle "gå i ok" med okristna, "Det är lättare att dra ner någon från ett bord än tvärtom" och liknande. Meningen var att kristna unga inte skulle bli kära i okristna dito Det fanns så klart en omsorg i detta, rädslan att tron inte skulle hålla för ifrågasättande och en helt annan livssyn. Men hade kristna människor, och då specifikt kvinnor, lyssnat på dessa goda råd genom tiderna hade kristendomens utbredning gått långsammare. Många är de kungar, hövdingar och inflytelserika män som genom kristna kvinnor: fruar, slavar, mammor, släktingar och frillor blivit kristna själva. Dagens namnsdagsbarn Edwin av Northumbria (586-632/33) är ett bra exempel på detta. Hans drottning, Ethelburg, prinsessa från Kent av Merovingisk släkt i Frankerriket där Clodvig I gifte sig med en katolsk burgundisk drottning, Clotilda ett drygt sekel tidigare. Clodvigs dop på juldagen 496 , tillsammans med 6000 av sina män, gjorde Frankerriket kristet.  Edwins drottning var alltså kristen med en släkthistoria om mission och när hon gifte sig tog hon med en gregoriansk missionär, Paulinus, till hovet i Northumbria. 

Edwin blev kristen och döptes efter många om och men, han vacklade hit och dit och var inte en snabbkonverterad man. Men några starka händelser , tex när han räddades till livet av Paulinus vid ett mordförsök av en annan tronpretendent och när hans präst Coifi tyckte att det var dags att lämna de gamla gudarna, gjorde att han ändrade sig. "Ingen kan ha varit mer hängiven sina gudar, men de har inte gjort mig något gott." tyckte Coifi och vandaliserade sina gamla avgudastatyer inför hopens ögon. Edwin lät döpa sig strax efter detta, enligt den heliga Bedas (673-735)* historik. Sedan började en lugn och lyckosam regeringstid. Beda beskrev freden som rådde i Edwins rike: 

“It is told that at the time there was so much peace in Britannia, that whenever King Edwin’s power extended, as is said proverbially right up to today, even if a woman with a recently born child wanted to walk across the whole island, from sea to sea, she could do so without anyone harming her.” **

Det säger en hel del om hur laglöst livet måste ha varit för vanliga människor när Beda skrev Edwins och andra kristna engelsmäns historia på 700-talet. Den nykristne kungen Edwin lyckades alltså uppnå ordning och lugn i sitt för tiden vidsträckta rike. Men missionären Paulinus, som var romansk kristen, var tyvärr sekteristisk. Han bannlyste allt brittiskt/keltiskt prästerskap från Edwins rike och det försvagade självklart kyrkan i så hög grad att efter Edwins död tog hans efterträdare tillbaks de gamla gudar som aldrig hade gjort något för Coifi , deras en gång hängivna präst.

Den kentiska drottningens  beslut att ta med sig en missionär från släkten i Frankerriket var alltså tveeggat. Paulinus verkar ha varit felval av person, han lämnade också Northumbria tillsammans med Ethelburg och hennes barn, vid Edwins död. Men diakonen Jakob som också kom från den italienska gregorianska missionsorganisationen stannade kvar och ska visa sig vara något av denna historias hjälte. Vi som känner till den irländska/keltiska/brittiska kyrkans härdighet och rika tradition har nog svårt att förstå Paulinus felaktiga och syndiga beslut.Hur ont har det inte gjort kyrkan, då och nu, att sekteristisk mentalitet fått fäste i henne. Forskning visar att sekterism är det värsta hotet mot att unga kristna ska behålla sin tro livet ut. Ungdomar som tidigt fick kontakt med många av våra rika traditioner behöll i betydligt större utsträckning tron än de som bara hölls i den tradition de fötts in i. Northumbrierna berövades denna möjlighet att förbli och växa i tron av Paulinus sekterism.

Men som sagt, var Jakob lite av denna historias hjälte. De flesta italienare från den gregorianska missionen gjorde sig kända för att fly så fort de rönte motstånd. Men inte Jakob. Han levde länge och dog i Northumbria. Istället för att bannlysa den keltiska kyrkan var han med vid synoden i Whitby som synkroniserade påskfirandet i den keltiska respektive romanska kyrkan så att alla britter och engelsmän började fira påsk samtidigt som de kristna i resten av Europa. Trots att många av de gregorianska missionärerna inte var så trofasta som Jakob, åstadkom de som stannade kvar att kristen tro snart genomsyrade det anglosaxiska samhället med kristen kultur eftersom de hade som regel att aldrig tillåta tvång i omvändelsen.***

Jakob förblev denna regel trogen och fick så ett gott eftermäle och ett långt liv, vilket inte var det vanliga i denna tid, varken för missionärer eller andra. Hans trofasthet verkar ha påverkat de tvehågsna anglosaxarna som först återvände till hedendomen men strax återvände till kyrkan i större och större grupper. Om Edwins omvändelse först mest gav en ytlig hovkristendom till Northumbria gjorde Jakobs och andra kristnas långvariga trofasta arbete i det lilla så att tron till slut fick fäste och hedendomen blev historia. Ethelburg lämnade aldrig sin kristna tro och trots att hon fick fly för att rädda livet på sig och sina barn efter Edwins död hade hennes kristna surdegsäktenskap redan börjat jäsa och genomsyra det anglosaxiska samhället. Hennes äktenskap med en hedning förändrade sannerligen världen.

* Jag återkommer ju till denna Beda av så många skäl. Viktigast förstås därför att han var en stor lärdomsgigant och andlig lärare i den tidiga engelska kyrkan. Han skrev också den tidiga engelska kyrkans historia. Han är en stor inspiration, inte bara för mig utan var det också för till exempel CS Lewis, tydligt i exempelvis Caspian och skeppet Gryningen. Beda kommer att återkomma här på bloggen eftersom han är en viktig inspirationskälla och historisk källa,  till kalendrarna. 

**Att en kvinna med ett nyfött barn skulle utsättas för brott känns ju nu bestialiskt och som något extremt ovanligt. Det är ju sådana övergrepp vi kallar "moderna" vi inbillar oss att så gjorde ingen förr då man fattade av sig själv att inte ge sig på försvarslösa människor. Dagligen talas det om sedernas förfall och att allt var bättre förr. Det är inte sant. Våldsbrott var extremt mycket vanligare i Sverige på 1800-talet än de är nu. Beda levde ju mer än tusen år innan vårt våldsamma 1800-tal så låt oss sluta tala om "bättre förr" och kanske dra slutsatsen att det har varit bättre perioder insprängda alternerande med sämre perioder av allmän laglöshet.

*** Trogna bloggföljare vet att Gregorius den store ofta förekommer i nedsättande sammanhang på denna blogg, det var ju han som reducerade kvinnorna i evangelierna och fastslog , helt bibelvidrigt, att Maria Magdalena var prostituerad, en myt som skadat kyrkan och församlingslivet så mycket och så länge. Men han han hade också många goda bidrag till kyrkan ett av de viktigaste var hans missionsorganisation som betytt så mycket för den engelska, och därmed hela den germansktalande kyrkan, även om dess medlemmar ofta fegade ur stannade några, likt Jakob, alltid kvar på sin post. Gregorius förbjöd också vandalism mot hednatempel och liknande, man skulle i stället göra om dem till kyrkor. Han skrev i sin missionsregel något som gäller för alla kloka kristna än idag:

Tron är en fråga om vilja, inte om tvång. En människa kan dras till tron, men hon kan inte tvingas. Lärarna i kristendom måste skolas i apostlarnas efterföljd. De måste vara duvor och inte hökar och enbart förlita sig på Guds kärlek.

8 mars internationella kvinnodagen en ny spännande podd

Oxar, evangelisten Lukas symboldjur symboliserar det arbetande folket, de fattiga Bildkälla: https://commons.wikimedia.org/wiki/File:Leiterwagen.jpg

 Jag överlämnar mig i dina händer.
Du befriar mig, Herre, du sanne Gud. Psaltaren 31:6

 

Jag läste i Dagen om en ung pastor , Sara Forslund, som gör en podd om kvinnorna i Bibeln. Jättebra initiativ. Det finns mycket att gräva där. Jag gör det själv så vi tackom nu så gärna. Jag har lyssnat på de två första avsnitten.

I första avsnittet tar de upp kvinnorna som smörjer Jesus, eller som de menar i podden, kvinnan som smörjer Jesus. Ja, ni förstår min invändning eftersom jag tagit upp detta förr: hur man rensat bort kvinnorna ur evangelierna. Varför skulle Matteus, Markus och Lukas ha skrivit om samma händelse som Johannes? Vad säger att Jesus absolut bara smordes en enda gång av en enda kvinna? Jo, den kristna traditionen som blev formaliserad under påve Gregorius I. Han , och förstås många män runt honom, uppfattade antalet kvinnor i evangelierna som besvärande stort. De började alltså reducera och tiga ihjäl många av dessa kvinnor. Enkelt är till exempel att slå ihop många Marior till en person. Så gjorde Gregorius I Maria Magdalena/Tornet till en fd prostituerad , kvinnan i Simons hus, OCH syster till Elisabeth och Lasaros. Men Bibeln talar aldrig om Maria Magdala som annat än en framstående lärjunge som fått tillnamnet Fisktornet, ett torn varifrån man ser långt över Gennesarets sjö och spanar efter fiskstim inför fiskafänget. Hon försörjde dessutom lärjungarna och Jesus med sina tillgångar. (Lukas 8) och är definitivt inte syster till Marta och Lasaros i Betania.

I podden påstår de alltså att den okända kvinnan/Maria från Betania är den enda  kvinnan som smörjer Jesus inför hans lidande och död. Man menar där att Lukas skrev senare än Markus och därför tog fel och dessutom trycker Lukas ner kvinnorna????och menar att en okänd synderska gjorde detta i Simon den spetälskes hus som en del i detta nedtryckande. Jag tror podden har fel, inte Lukas. 

Typiskt för Lukas är nämligen att lyfta fram de mest utstötta i samhället. I denna berättelse möts en före detta "oren" och utstött man, Simon som varit spetälsk. Och en kvinna som i staden anses som syndig= oren. Typiskt Lukas. Det är därför Lukas som lyfter fram kvinnorna allra mest av evangelisterna. Att misskreditera hans berättelse som en frukt av att han skriver senare än Markus är därför att skjuta oss kvinnor i foten. Jesus mötte sannolikt fler än de kvinnor som nämns i evangelierna. Det fanns ett enormt motstånd mot kvinnor under antiken. I de flesta antika texter av detta slag är kvinnor ytterligt sällsynta. Vi såg som talande djur och boskap. Vi kan nog vara ganska säkra på att evangelierna också redan rensat ut en massa kvinnor, precis som Gregorius I sedan rensade ännu mer men utan att direkt stryka kvinnorna utan genom att knö ihop många kvinnor till en enda. Men Lukas har flest kvinnor med av alla evangelisterna.

Alltså är jag helt övertygad om att Lukas inte svamlar när han beskriver händelsen i Simon den spetälskes hus vid en annan tid och på en annan plats än Matteus och Markus.  Han kan till och med beskriva en annan  händelse än Matteus/Markus. Jag ser att detta är Matteus/Markus sätt att lyfta det de såg som viktigast med kvinnan i Simons hus medan Lukas konsekvent lyfter fram de mest föraktade som det viktigaste. Läs själv i Matteus 26: 6-13, Markus 14:3-9  och Lukas 7:36-50. I Matteus och Markus evangelium är det kortfattat och de lyfter fram hur kvinnans handling kommer att väcka tro runt i världen. I Lukas evangelium näpser Jesus fariséerna runt bordet och avslöjar deras hyckleri och högmod gentemot kvinnans som gör rätt och de som gör fel. Och, som sagt, det kan vara två olika händelser.** Vi vet inte, kanske blev detta en trend bland kvinnor kring Jesus som startade av kvinnan i Galliléen som Lukas beskriver? Det är inte nödvändigt att dissa och förneka Lukas variant för att förstås dessa texter som feministiska.

Men att Maria i Betania inte skulle smörja Jesus hemma hos sig utan vara identisk med kvinnan i Simons hus? Johannes tog alltså också fel. Johannes är tydlig med att det är hemma hos syskontrion som benämns som Jesu vänner i evangelierna Jesus blir smord av Maria, syster till Martha och Lasaros. Läs själva Johannes 12:1-8. Det är väl inte på något sätt omöjligt att Jesus smörjs både av en okänd kvinna och en nära vän? Matteus, Markus och Johannes lägger dessutom händelsen i nära anslutning till Jesu död, medan Lukas tar med händelsen tidigt och just innan han går in på kvinnorna som följde Jesus i kapitel 8. Visst kan han ha fått fel information men jag tänker att det är olika tillfällen som dessutom lyfter fram respektive evangeliums favorittematik. Matteus, det judiska evangeliet och Markus, det ivriga evangeliet med världsmissionen i fokus tar upp att kvinnan kommer att bli världsberömd pga att hon fattade vem Jesus var och smörjer honom till hans begravning.

Johannes lyfter fram Martha, Maria och Lasaros, Jesu vänskap med dem och Lasaros uppståndelse. Det transcendenta är i fokus hos Johannes, människans möjlighet att vara nära vän till Gud, Guds barn, till Jesus. När Maria smörjer Jesu fötter visar hon både vänskap, kärlek och förbereder begravningen-samt ger Johannes möjlighet att visa att Judas blivit korrupt. Kvinnan i Simons hus häller hos Matteus och Markus olja över Jesus huvud, kvinnan hos Lukas smörjer hans fötter med balsam dvs smörjer honom med kunglig helande olja-som en präst, Lukas lyfter både det kungliga med det dyra balsamet*** och det helande; han använder alltså ordet balsam, som var ett dyrt läkemedel***, Lukas läkaren. Och i vems hus befinner Jesus sig.....tada: hos en spetälsk som blivit helad!

Hos Lukas lyfts också både Jesus och kvinnans låga status tydligt fram , hon kan absolut vara  samma kvinna som hos Matteus och Markus, men Lukas ger mer information om var Jesus och kvinnan befinner sig i huset. Simon, värden, ser vad som händer , fast Jesus sitter långt borta från värden och det sker i smyg eftersom kvinnan närmar sig bakifrån Jesus. Simon ser men fattar inte vad som sker. Matteus/Markus tar fram det konungsliga/messianska genom att smörja på huvudet, Lukas det prästerliga hos Jesus- men även hos kvinnan/kvinnorna.

Jag ser alltså inget förnedrande i Lukas text och jag håller inte alls med podden om att vi glömt bort kvinnan och hennes handling. Ytterst få händelser finns med i alla fyra evangelierna. Detta är en incident som, kan vara flera, men de/n nämns i alla fyra. Dessutom, här sitter jag nu och försvarar Lukas vinkel på berättelsen och fastän Gregorius I lyckades med att tiga ihjäl en hel del av kvinnorna kring Jesus, firas minnet av detta onsdagen i varje Stilla vecka . Hon är absolut inte bortglömd. Men jag har en lösning på att vi borde minnas mer: Vår dåvarande ordförande i Kiruna Missionsförsamling, Kerstin Svonni, fick en dröm där Gud tydligt sa: " Ni har brödet och vinet , men var är oljan?" Vi skaffade ett oljekrus till altaret, det står alltid framme, och vi smörjer nu den som vill med olja vid förbön. Även i podden har de ett fint förslag som jag glatt säger ja och amen till! Men jag är inte helt säker på vad påven tycker;-)

Ibland behöver vi kvinnor inte dra på oss offerkoftan utan se saken från många vinklar. Kvinnan/kvinnorna som smorde Jesus är inte glömd/a, hon/de har av en del framställts som mesig/a  men helheten av berättelsen är inte att hon/de är mesig/a*. För att sammanfatta:Matteus och Markus tar fram det profetiska och missionerande i händelsen med kvinnan i Simon den spetälskes hus. Lukas lyfter fram hur illa Jesus och kvinnan behandlas hos Simon, som alltså varit spetälsk och mycket väl visste vad det innebar att räknas som oren. Ändå är Simon dryg och otrevlig mot både Jesus och kvinnan och Jesus avslöjar detta hyckleri. Kanske hade Jesus sagt samma ord till Simon en gång, när han helats från sin spetälska: "Din tro har hjälpt dig. Gå i frid."?

Lukas  gör ju Simon till en tydlig spegelkaraktär till kvinnan eftersom spetälska var rituell orenhet liksom kvinnor i stort sett alltid var rituellt orena. Vi får inte veta hur hon syndat***, Jesus säger inget om detta utan vänder Simons ord rakt emot honom. I spegelbilden är det Simon som är ond och oren och kvinnan som är god och ren. Jag ser inget antifeministiskt i detta. Man kan lika gärna säga att Matteus och Markus är nedlåtande när de lyfter fram att Jesus säger "varför gör ni henne ledsen?"

På denna stora dag  den 8 mars vill jag alltså upprätta det evangelium som lyfter fram flest kvinnor, nämligen Lukas evangelium****.  Läs gärna själv och se efter vad du hittar i dessa texter om två, tre olika händelser där Jesus smörjs av kvinnor. Kanske hittar du något helt annat än jag. Tilläggas kan att de som smort kungar i Bibeln alltid var präster, Samuel smorde både Saul och David till kungar. Än idag är det prästens uppgift att kröna monarker ,samt smörja till helande och inför begravningen. Men på Jesus tid gjorde kvinnor i ordning döda kroppar för begravning. Här gör kvinnor båda delarna: smörjer till kung och till begravning. Jag ser början till den världsordning som börjat smyga fram i exempelvis denna utmärkta podd Bibelns kvinnor och sedan kommer att råda när Himlen landar. Kvinnor och män är människor, alla kan vi vara orena, alla kan vi bli helade, alla kan vi inneha alla tjänster i Guds rike.

 

* hon bryter in på en fest hon inte är inbjuden till.

*** Balsam (latin: ba'lsamum, grekiska: ba'lsamon, ursprungligen semitiskt ord) är en typ av liniment. Det förekommer naturligt som en blandning mellan olika ofta välluktande oljor, och utvinns från träd som är hartsrika. Balsam nämns i Bibeln (Balsam från Gilead) och det spelade en viktig roll som läkemedel för sårbehandling förr. I vardagligt tal används termen ibland som synonym för "läkedom" eller "tröst".

** nardusbalsam var dyrt och kvinnan sägs hos Lukas vara en synderska. Hon kommer in med denna dyra balsam och fariséerna gillar henne inte. Jag tänker att hon kan ha varit sierska med en stor kundkrets. Raka motsatsen till en renlärig farisé religiöst sett. Spåkvinnor fanns det gott om i Romarriket vid denna tid. Kanske är kvinnan i Lukas evangelium den som satte trenden genom att hon har en profetisk gåva, sedan var det fler kvinnor som gjorde detsamma med henne som förebild? Tog sig rätten att crasha partyn, göra prästtjänst, slösa dyrbara saker, följa Jesus. 

****Det finns tusen andra sätt att tolka texten än att Lukas vill dissa kvinnorna kring Jesus och i den kristna församlingen.  Tvärtom är det Lukas som tar med liknelserna om Gud som en bagerska, Gud som en städerska. Är de alltså inte autentiska eftersom han skrev senare än Markus? Menar verkligen podden detta? Att Lukas inte tiger ihjäl kvinnorna kring Jesus borde inte ses som en fientlig handling mot kvinnor. Jag läser hela Bibeln som ett budskap om de små och förtryckta oavsett kön. Och naturligtvis finns alltid en kvinna längre ner på skalan än den fattigaste, mest utstötta man. Det är därför omöjligt att inte vara feminist som kristen. Däri ser jag Lukas som en bundsförvant och inte som en fiende.

 

Protester 7 mars 1936 och 1965

 lyssna på mig,
skynda till min hjälp.
Var min klippa dit jag kan fly,
borgen där jag finner räddning. Psaltaren 31:3

 

Rhenlandet, en demilitariserad buffertzon mellan Belgien och Tyskland, intas plötsligt och utan föraning av Hitlers trupper denna dag 1936 Världen protesterar men gör inget.  1965 gick en protestmarsch mellan Selma och Montgomery i Alabama mot att Alabama försämrade svartas möjlighet att använda sin rösträtt i delastaten . De bemöttes av polisens övervåld. Jag gillar att pastorn som försökte tala poliserna till rätta hette Hosea (Williams i efternamn). Men inte ens en profet fick polisen att lugna sig och söndagen kallas den blodiga söndagen pga alla skadade demonstranter.

Våldet icke-våldsmarschen utsattes för ledde dock till stor sympati och framsteg för medborgarrättsrörelsen i USA. Rhenlandet blev dock början på Tredje rikets vansinniga krig med hela världen. Kanske borde omvärlden gjort något mer än bara protestera muntligt där? Vissa ledare ser ickevåld som svaghet. Däremot, i en demokrati, kan ledare inte strunta i folkopinioner. Demokrati är ett bättre styrelseskick än alla andra existerande styrelseskick.Det är en kristlig plikt att stå upp för detta styrelseskick.

Aldrig mer ska vi kalla det vi gjort med egna händer för 'gudar', för det är bara hos dig, Herre, som de faderlösa finner nåd."   Hosea 14:3

Varför är det så speciellt med att pastorn heter Hosea? Ja, för mig känns det bra eftersom Hosea är en av mina favoritprofeter. Den enda profeten från Nordriket, Israel. Han är kreativ och profeterar ofta med sitt eget liv och i dramatiseringar av profetiorna. Och han säger orden här ovan: alla profeters favorittema: Gud och den fattige och faderlösa. Än så länge har vi inget bättre sätt att utjämna orättvisor än demokrati Jag är övertygad att det är ett Guds mirakel som gett oss demokratin. Låt oss slå vakt om detta mirakel. 

 

Första söndagen i fastan INVOCAVIT : prövningens stund

 Från den tiden började Jesus förklara för sina lärjungar att han måste bege sig till Jerusalem och lida mycket genom de äldste och översteprästerna och de skriftlärda och bli dödad och bli uppväckt på tredje dagen.
Petrus tog honom då avsides och började förebrå honom och sade: ”Må Gud bevara dig, herre. Något sådant skall aldrig hända dig.”
Men Jesus vände sig om och sade till Petrus: ”Håll dig på din plats, Satan. Du vill få mig på fall, för dina tankar är inte Guds utan människors.”

Matteus evangelium 16:21-23

Jesus går själv upp till Jerusalem där hans fiender är samlade inför påskfirandet. Petrus vill hindra honom men Tomas säger i Johannesevangeliet"Låt oss gå med för att dö med honom." Jesus är ofta obegriplig, han är verkligen ett lejon, men inte ett tamt lejon. Han är verkligen ett lamm, inte lätt att hålla reda på. Inga inhägnader håller honom på den plats där man hoppats på att kunna behålla honom. Petrus ser Guds lamm hoppa över den trygga fållans mur rakt ut i vargflocken och Petrus vill fånga in honom.

Men Jesus vill prompt gå upp till Jerusalem väl medveten om vilka fiender han har där: rent mänskligt sett helt oövervinneliga och bokstavligen livsfarliga. Detta i en tid när människoliv inte var lika skyddade som nu och även nu råder knappast garantier för den som, likt Jesus, utmanar maktfullkomliga härskare. Jesus visste kanske att detta var den enda vägen för honom, men nog är han hård mot Petrus. Är det hans egen ångest som ger sig till känna? Eller är det verkligen viktigt att lärjungarna ska minnas detta? Ska vi sentida lärjungar förstå hur viktigt det kan vara att inte fega ur, att inte låta vår inneboende tröghet få oss att stanna kvar när vi står inför ett uppbrott? 

Evangelierna är ju minnesbilder av Jesu tid på jorden men jag tror ju Gud vakar över sitt ord så det är ingen slump vad lärjungarna kom ihåg. Matteus evangelium minns hur Petrus blir kallad Satan av Jesus, deras älskade mästare. Petrus blev dock inte kallad Satan någon enda gång till;inte när han somnar när Jesus svettas blod i ångestfylld bön,  inte när han högg örat av översteprästens tjänare i Getsemane, inte när han förnekar Jesus tre gånger innan tuppen gal. Bara denna gång minns lärjungarna att Jesus tog till ett sådant kraftuttryck. Bara mot bekvämligheten och trygghetslängtan, fasthållandet av honom, tar han till detta krut. Det måste vara viktigt. Det måste finnas en lärdom här som lärjungarna inte kunde släppa. 

President Zelensky i Ukraina vägrade fly när han erbjöds en flygresa från landet. Nu är han kvar i landet och leder kampen mot den ryska jättearmén som har i uppdrag att mörda honom och ersätta demokrati med samma envälde som Ryssland och Belarus nu plågas av. Ibland måste man välja det obekväma "annars är man bara en liten lort". Kanske är det därför lärjungarna, som gick emot allt annat än bekväma och riskfria liv när de valde att följa med Jesus till Jerusalem, mindes Jesu stränghet och hårda ordval den där gången när de kunde valt att stanna kvar men Tomas får med sig dem med orden om att dö med Jesus i Jerusalem. Vissa saker är viktiga nog att riskera livet för.

 

 

 

Fastan har börjat på värsta tänkbara sätt

 Du talade en gång i en syn,
du sade till dina trogna:
”Jag kröner en hjälte,
jag upphöjer en yngling ur folket. Psaltaren 89:20

Just nu går jag i dystra tankar och jag bad Gud under tårar att beskydda och bevara Volodomir Zelensky, Ukrainas ofattbart modiga president. Då kom jag på att jag varit så upptagen och dyster att jag inte börjat med min fastekalender, som är en livgivande tradition för mig.  Jag plockade alltså fram min dator. Jag insåg att jag glömt slå av datorn när julkalendern avslutades för när skärmen öppnades såg jag den bibeltext jag läste sist, i julas. Det var den som står här ovan. Det är en psalm om kung David. Volodomir Zelensky är jude. Jag ser detta som ett bönesvar.

Ingen hade väl trott att den före detta komikern som spelade president i en TV-serie skulle bli krönt till hjälte. Men sådan är Gud. Gud utväljer den som ingen i världen tror skulle kunna vara något. Så var det med minstingen David, så är det med Volodomir Zelensky. Men jag tycker ändå att det är orättvist att låta Ukraina stå ensamma mot mördaren Putins Goliat-armé. Gud är alltid större, men kanske Gud vill se lite action hos oss som kan?